Sista kurstillfället på Steg 1 i Frösunda

Idag var vi på sista kurstillfället på Steg 1 i Frösunda. Första svåra övningen handlade om att hunden inte fick hoppa ut när vi öppnade bilen trots att vi förare backade kanske tio meter bakåt. Extra svårt för Kasper eftersom vi samåkte med Enzo och han inte är särskilt bekant med varken bilen eller den väska han befann sig i. Men med min mörkaste röst och tydlig förbudshand lydde han! Sen fick han hoppa ned när jag satt på kanten av bilen och vända upp direkt till mig med korvlockning, utan koppel. Yes!
Sen skulle vi meddelst korvlockning gå och springa med hunden intill vänster ben. Gick riktigt bra för att vara Kasper, även om Eva tyckte han skulle vara ännu närmare mitt ben. Får tänka på det i framtida övningar.
En annan svår grej var korvbit i skål. Första gången vi gick förbi var det tillåtet att ta korvbiten, men nästa gång skulle vi, utan koppel med bara rösten, stoppa hunden från att ta godiset. Med röst och kroppsspråk fixade jag faktiskt det på första försöket, till min stora förvåning. De flesta hundekipage behövde ett par försök innan det gick vägen.
Vi bytte hundar! Först fick jag lille busige charmtrollet Sixten, bichon havanais, och det gick kanonbra att gå ett varv med honom fint vid sidan. Nytt byte, denna gång blev det rottweilern Arrak. Lite mer tyngd, men det gick bra det också. En härlig hund, faktiskt, med en tuff liten tonårsmatte som jobbar jätteduktigt med sin hund.
Vi körde rätt många inkallningsövningar, nyttigt med mycket störning. De andra hundarna allt tätare inpå, och sista omgången bildade vi tunnel med människor och hundar på två sidor och inkallning i mittfåran. Gick kanon för alla hundarna!
Lite agility hann vi med också. Tunneln var mindre läskig den här gången, hindren gick som vanligt bra, men svårast var mopeddäcket som hängde kanske 3-4 dm upp. Båda gångerna vi testade fick en person på andra sidan lyfta upp framtassarna på däcket. Jag lockade med godis på min sida och då kom han igenom. Tror att han, när han blivit lite mer van vid en så underlig sak som ett däck, får lättare att komma igenom med lite ansats. Det blev lite högt från stillastående precis framför.
Nu är då denna kurs slut, och vi har gjort en del framsteg, tycker jag. Imorgon börjar VaBK:s kurs i Allmänlydnad, teori utan hund första lektionen. På tisdag är vi tillbaka hos Cattlin för fortsättningskurs med klicker. Ska bli kul!

Kasper i stor hundklunga

Idag var vi på stoooor hundpromenad i Upplands Väsby. Det småregnade hela tiden och ängarna var plaskblöta, men vad gjorde det?
Kasper var i sitt esse (drog ordentligt i kopplet) den första stunden, innan alla 20-22 (min uppskattning) hundarna i olika storlekar från yorkshireterrier och papillon till schäfer och riesenschnauzer släpptes lösa på ängen.
Några av inkallningarna var lite svåra att få till - det var ju så oerhört kul och många hundar att bekanta sig med - men några gånger gick det riktigt bra. En av hundarn, en engelsk springer spaniel, kände vi lite sen VaBK:s promenader, men annars tror jag att hans favoriter blev den 6-åriga grå kortklippta riesenschnauzern och kanske en av de superfina långhåriga schäfrarna. Märker att han ofta dras till de stora hundarna när han får välja, även om han lekte en del med nån terrier och en JR också. En tibetansk terrier var också rätt kul.
Tyvärr inga bilder, men det var mäktigt när alla människor och hundar rörde sig över fälten i samma riktning.
Lite rörigt några gånger var det, med ett par smågruff. Inget som Kasper var inblandad i, som tur var. En gång var han på väg åt gruffhållet, men jag fick honom att ändra riktning. (Puh.) Med på turen fanns en hanhundsaggressiv svensk lapphund, och trots att jag försökte styra Kasper bort från honom hela tiden (lapphunden var den enda som gick i långlina) var han framme och nosade nån gång. Det gick bra det med.
Imorgon är det sista kurstillfället i Steg 1 hos Eva i Frösunda. På måndag startar sen Allmänlydnad hos VaBK - teoripass utan hund - och på tisdag börjar Fortsättningskursen med klicker hos Cattlin. Wow, intensivt, men ska bli kul!

Kasper åker in till stan

Idag åkte vi in till stan - Roslagsbanan, buss, tunnelbana. Och en massa promenerande. Ett par affärer förärades också med ett besök. Bäst var Akademibokhandeln där vi diskret slog oss ner vid bardisken hos Waynes Coffee. Kasper märktes knappt därunder och jag njöt av en stor Caffe Latte, medan Sara fick en cola och en kladdkaka med vispgrädde. Sportlov...
För första gången bajsade han på "icke natur" - mitt på trottoaren. Tidigare har han alltid velat söka sig till en gräsplätt eller så. Antingen har han vuxit till sig eller så kunde han inte hålla sig...
Han var mycket intresserad av allt, men med kort koppel och lite tillsägelser emellanåt så gick det riktigt bra.
Mysigt på hemvägen att få sitta i mattes famn och kika ut genom tågfönstret, lite trött efter dagens äventyr.

Kasper är inte alltid så kaxig

Ett par bilder från i lördags då vi hade strålande sol och träffade ett par andra hundar vid Rösjön i Täby.

Tack till den vita herdehunden Achilles husse för att han skickat mig bilderna. Här lyckades jag få den annars helvilda Kasper att sitta still någon minut för ett gruppfoto med rottweilern Feie, vita herdehunden Achilles och gårdisen Kasper.

Visst var han duktig? Annars ägnade han mesta tiden åt att nosa den kastrerade tiken Feie i baken och försöka jucka, allt medan Achilles strängt sade ifrån och skyddade tiken.

Igår var vi hos veterinären för att ta blodprov för att kontrollera om rabiesvaccineringarna tagit som de ska. Oj, vad Kasper var ynklig då. Gnällde hela tiden, oavsett om nålen stacks in eller vi bara stod och pratade. Han tyckte så synd om sig själv. Mycket värre än att busa med storhundar, tycker han. Passade på att väga honom på veterinärvågen, som visade 7,3 kilo.

Nu är det bara att vänta en vecka och hålla tummarna för att allt gått vägen med rabiesvaccinet.

Kasper börjar gå bättre

Igår kväll var vi på hundpromenad med ett gäng från brukshundsklubben. Där brukar Kasper dra som en besatt för alla hundar är ju så intressanta, men igår betedde han sig riktigt civiliserat trots tiotalet hundar. Visst fick jag morra på honom en del när han försökte sticka framför, och hålla i kort koppel i början, men ack vilken skillnad från första gången vi var med för en eller två månader sen.
Sen fick alla hundarna leka fritt en kort stund i en tom fårhage - wow, vilket rejs! Efter det kunde jag ha honom i slakt koppel. Vilken känsla!

I lördags var vi på en annan hundträff, med den vita herdehunden Achilles och rottisen Feie. Ska se om vi kan få några bilder därifrån. Kanonväder hade vi. Kasper ville hela tiden nosa och rida på Feie, som är kastrerad, men Achilles skyddade henne från ligistens angrepp. Kasper fick sig några rejäla tillsägningar, bara nyttigt för honom. Han och Achilles sprang otroligt fint ihop däremellan.

Kasper lär sig spåra - Steg 1 lektion 3(4)

                  Tredje kurstillfället idag:
Vi promenerade tillsammans längs landsvägen och in utmed åkrarna bort till ett fält med högt gräs. Där körde vi en repeterande gå-förbi-varandra-övning samt backa-och-vrid-handen-till-sitt och gick sen vidare till ett större fält med högt gräs.

Vi gick i kanten för att inte förstöra för spårningsövningen. Sen fick Kasper vara testhund. ;) En spårflagga vid spårstartstället, sen visade jag Kasper en rolig leksak och lämnade honom med husse. Jag gick i medvind kanske 30-40 meter, släppte ned leksaken, fortsatte ytterligare 10 meter, tryckte ned målflaggspinnen. Sen runt i en vid sväng tillbaka till husse och hund. Detta missade vi lite första gången, men vi fick lära oss att hålla löplinan med båda händerna, låta löpa ut och hala in allt eftersom så att linan hela tiden är sträckt. När han hittat leksaken berömde jag mycket och lekte en massa med grejen, bytte sen leksak mot godis.

Viktigt sen att gå runt tillbaka utan att trampa i övriga deltagares spår.
Vi körde spårövning ett par gånger till, totalt tre omgångar för Kasper. Sista gången lite svårare, in i snårskog och över en liten klipphäll. Han klarar det fint, gillar ju att ha nosen i backen. Buster var också duktig på detta moment. Hur det gick för övriga har jag ingen riktig koll på.

Hittade en rätt bra sida med grundskola för spårning här:
http://www.jagareforbundet.se/akila/default.asp?pageid=15895

Grundregel: spåra = saker = medvind; söka = människor = motvind

Sen fikade vi en stund innan vi promenerade vidare och släppte hundarna så de fick leka med varandra.

Kasper och Buster fann varandra nästan direkt, med border collien Bob som påhejande invallare. Kasper hade ju sin snabbhet, medan Buster mer kom ångande med hockeytacklingar. De hade skitkul! Rottisen Arrak och Sixten lekte mestadels för sig, vi var ju bara fem hundar idag. Vi övade också ett par inkallningar medan hundarna låg i sina sprattelhögar.

Första gången var Eva tvungen att kasta flaggpinnspåsen på Kasper och border collien för att de skulle fatta att det roliga var slut. När de förvirrade tittade upp funkade inkallningen. Sen missade jag att Eva ville att vi verkligen skulle koppla hundarna, trodde att hon menade inkallning och sen släppa loss igen för att leka vidare.

Nästa inkallning gick egentligen bra, Kasper kom emot mig och korvbiten. Tyvärr kom då Buster ångande från sidan, och en sån tackling kan ju förvirra den mest beskedliga hund... Inte Kaspers fel...

Tredje inkallningen gick riktigt bra och jag backade med godis i handen. Eva vill att vi ska få till en paus i samband med inkallning, där vi ger massa godis (gärna olika sorter) och leksak samt lugn och kel. Få hunden lugn innan vi släpper eller kopplar upp, beroende på läget. Svår övning, men mycket nyttig där de var i superlekartagen.

Läxa:
1) godisträd där vi smetar korv nerifrån och sen högre upp än hunden når, poängen är att vi ska hjälpa hunden att få tag i godiset, antingen genom att lyfta hunden eller att den får ställa sig på någons rygg (om man är flera personer, så en kan ha kolla så inte hunden ramlar).
2) leka med rolig leksak, byta mot godis
3) lägga små korta, raka spår, max 30-40 meter enligt ovan, gärna i högt gräs när det inte blåser för mycket.

Nästa gång:
Antagligen mer övningar i stil med gång 2, fika om vädret blir soligt och fint, annars inte. Eva tyckte man kunde ta med så får vi se.

Vargen i Kasper

Mobilfotograf och redigerare: Sara.

”Ingen rädder för vargen här...”

***

Kool bild, tycker jag, med klar artisttalang.

(Stolt mamma)

Fler kurser nu i vår

Att jag ska gå Cattlins fortsättningkurs med klicker i vår har ju stått helt klart sedan länge. Jag var bara lite orolig att hon inte skulle få ihop tillräckligt med deltagare, så jag skrev på en intresseanmälan till grundkurs i allmänlydnad på Vallentuna Brukshundsklubb också. De ligger ju på hemmaplan, och jag är redan medlem, synd att inte utnyttja det. Nu fick jag häromsistens en erbjudan till den kursen på ca 8 ekipage.
Oj då. Jag har vridit och vänt på alla kursdatum, och funderat fram och tillbaka. Hur många orkar jag? Och hur många orkar Kasper egentligen? Kollade med Cattlin vad hon trodde, och hon trodde nog att för Kasper var det inga problem, snarare för mig då. Men jag är ju rätt studievan, och kan behöva få en anledning att hålla mig borta från datorn...
Tänker som så att det kan vara bra att gå på VaBK, lära känna lite folk där, kanske få lättare att komma med på en spår- eller sökkurs eller liknande vad det lider. Så jag ringde kursledaren och pratade lite med henne. Det verkar bli en trevlig mix av hundar - en eller två golden retriever, en mellan- och en storpudel, en mindre blandras, en vit herdehund (de verkar fina, dem är jag lite nyfiken på) och nån mer. Kursen är rätt ambitiös, se länken http://www.vallentunabrukshundklubb.com/ och kolla Kurser / Allmänlydnad grundkurs – inriktning Allmänlydnadspasset (och klicka på länken Klicka här). Om kursen försvinner finns länk till samma dokument under avdelningen HUS. Där finns en uttömmande beskrivning av de moment vi ska jobba mot. En hel del att ta itu med för oss...
Status i nuläget på dessa 12 punkter:
1. Funkade igår, men inte förra lördagen. Rätt skakigt, alltså.
2. Inte en chans i nuläget.
3. Det tror jag han fixar.
4. Inte en chans.
5. a) går nog bra; b) har inte prövat, men det kommer vi nog att testa hos Eva, så kanske kan detta gå bra.
6. Jodå, gick jättebra igår.
7. Nja, beror på störningsmomentet, men ute i skogen idag ville han INTE komma. Hade dock löplina, så ingen katastrof. Blir svårt, särskilt med störande hund.
8. Behöver övas mer, men vi har kanske en chans här.
9. Funkar bra inne, har inte testat så mycket ute, givetvis mycket svårare där.
10. Det gillar han, men det låter som ganska lång tid. Vet inte.
11. Undrar vad vi ska välja där? Hmmm.
12. Det gick bra igår, men inte förra lördagen. Skakigt, men med mer träning så tror jag på det.
Sista gången blir det bedömning, så får man svart på vitt vad man behöver arbetea mer med.

Iallafall, Cattlin och VaBK går parallellt mån och tis, så det lär bli fullt upp.

Precis efter dessa kurser startar så Evas Steg 2-kurs. Efter förra veckans katastrof och lite väl hårda handskar var jag inte säker på att det var något för oss. Efter gårdagen är jag mer positiv, men vi funderar väl fortfarande. Den har ett ytterligare lite annat stuk än de båda andra kurserna, och här (om inte förr) blir det mer koppelgåendeövningar, en del skogsträning (bra, för jag vill få honom rådjursfri!), agility, hundlek med inkallning osv. Måste nog bestämma mig snart medan det finns plats kvar. Isåfall har vi kurser fortlöpande fram till sommaren. Oj.
Sen har ju Cattlin en hanteringskurs på några gånger som är lite lockande. Att den går parallellt med Evas Steg 2 bekymrar mig inte, för de är ju helt olika inriktade. Kunde ju vara kul att ställa ut Kasper åtminstone nån gång, och då måste jag veta grunderna i hur man beter sig. Tja, den behöver vi nog inte boka ännu, kan ju fundera lite på det.

Kurspass 2

Igår var det dags för kurspass 2 av 4 för Eva Sognevik. Det gick avsevärt bättre än förra lördagen, vilket känns skönt. Tog Kasper på en skogspromenad på förmiddagen där han fick gå lös en stund, leta reda på mig några gånger och leta korv på några trädstammar.
Vi kom till Frösunda i god tid, så vi passade på att gå med Enzo och Kasper en grusvägssväng före kursen också. Han var därför inte lika överaktiv som förra gången, utan visade inte bara alla dåliga sidor, utan en del bra också.
Vad gjorde vi då? Vi började med att promenera i rad längs en väg, så vi mötte varandra på tillbakavägen. Kasper var duktig och tittade på mig nästan hela tiden. Sen gick vi in på den mycket doftintressantare gräsmattan (hundar, får, hästar...) och då skulle vi kolla spontankontakten (0 gånger...) och se om hunden stannade och tittade på oss när vi stannade. Nja, ena gången...
På en gräsmatta fick vi gå förbi en godisskål med ett par korvbitar i. Utan att dra i kopplet skulle vi, bara med rösten, få hunden att strunta i korven och följa med oss istället. Nåja, vi fick ha egna godbitar i handen att locka med istället. Ett skarpt "hörrö" fick honom att avbryta skålattacken och jag fick honom med mig. Hurra!
Vi fick fortsätta träna våra läxor: att backa med godis under ljust glatt prat, samt tussleken där vi när hunden fått bra grepp skulle vända upp och promenera med hunden på vänster sida. Så bra som Kasper gjorde den övningen har han aldrig gjort ens på hemmaplan! Enda åsikten vi fick på den övningen var att ta en lugnande kel- och gospaus mellan varven för att han inte skulle bli för uppstressad.
Backa med godis gick också bra, även med andra hundar som störning tätt intill. Fortsättningen på detta gick dock betydligt sämre: att med rösten få hunden att sluta äta godiset. Att låta arg så han backade och skippade korven undan misslyckades jag kapitalt med. När Eva provade fick hon dock Kasper att bli så ynklig att han kom ynkandes till mig för att få stöd.
Inkallning med lek gick bra, förutom att han vid det laget tröttnat på att leka med ulltussen. Det var för kallt för att vara så kul längre att leka alls, så jag tog honom bara när han kom och gav godis istället.
På slutet fick vi testa några agilityhinder på lek. Tunneln var läskig första gången, men andra gången kom han igenom nästan med det samma. Hoppa över små låga hinder har han gjort förut, inga problem. Vippbrädan var läskig, hade inte Eva och jag stått på var sin sida hade han hoppat ned högst där uppifrån, men nu fick vi honom att stå kvar medan vi långsamt sänkte brädan för hand. Men den behöver han nog träna många gånger...
Läxor: ta tempen (har jag ju redan gjort när han var 12 veckor, men det kanske han har glömt...), dominansövningen där han inte ska ta godis när jag låter arg på rösten, utan bara när jag låter glad (blir svårt), gå med ulltussen, inkallning med lek, backa med godishand och vrida handen till Sitt. Det sistnämnda var nästan omöjligt igår, för handen var så stelfrusen att korven bara gled ner i Kaspers mun utan att jag kunde hindra honom när jag skulle byta handrörelse.

Kasper cykeltränar

Lite revansch från igår - dagens cykelträning gick jättebra. Fortfarande kör jag bara samma lilla återvändsgatstump, korta stunder i taget, bara för att han ska vänja sig vid allt.Sen måste han ju kunna sitta stilla och fint i cykelkorgen också. Det beställda cykelkorgskopplet är på väg, än så länge knyter jag vanliga kopplet om styret. Visst ser det ut som om han aldrig gjort annat? Fartvindsglasögon à la Snobben är väl det som saknas...

Kursdag 1 av 4

Kursdag 1 av 4
Kasper uppförde sig som en ligist. Säkert mitt eget fel, för jag hade med förra kursen i färskt minne (då han alltid var totalt slut efter 50 minuter, och nu skulle kursen vara 3 timmar!) underlåtit att rasta honom så mycket på förmiddagen, med påföljd att han var överaktiv klockan tolv. Ska inte göra om det misstaget nästa gång. Visst kan han vara superjobbig med koppeldragande, nosande och intresserad av hundar, men det här var sämsta tänkbara uppförande. Gånger två.
Vad fick vi göra, då? Allt gick ut på kontakt. Vi gick tillsammans, vände upp mellan varann, stod i halvcirklar och linjer så hundarna en i taget fick gå förbi. Hela tiden prata med ljus röst (eller mörk, vilket behövde rätt ofta i mitt fall. Börjar bli hes nu.)
Vi backade med utsträckt godishand i syfte att hunden skulle gå rakt framför oss. Svårt att få till det utan att han gick snett. Något jag måste öva mycket till nästa gång.Vi lekte tussleken och så lärde Eva oss att vi kunde vända upp med hunden på vänster sida när han höll fast grepp i tussen och gå med honom i fin position. Kasper var där lite småskuttig och gick inte direkt fint, men det kändes som det hade potential, ska öva även detta massor i veckan. Sen skulle vi i halv- eller helgrupp (sju hundar) gå in mot mitten av en cirkel, sen själva backa ut pratandes ljust med hundarna och locka med godis, men utan att dra i kopplet, och få hundarna med oss. Detta gjorde Kasper jättebra! Bara en gång han ville pussa lite på engelska bulldoggen/mastiffen som hastigast, och det får man ju förstå, så söt som han var. ;)
Enzo skötte sig jättefint hela kurspasset. Varför kan inte Kasper titta och lära?
När vi kom hen var vi slut, Kasper somnade men jag var tvungen att sätta mig och jobba.
Kvällspromenaden var inte alls lika hemsk som kurspasset - han drog ibland, men inte så katastrofalt mycket. Å andra sidan fanns inga hundar i närheten.

Läxa: Tussleken

Eva sålde fårullstussar med fastsatt snöre som kul arbetsredskap. De flesta av de sju kursdeltagarna köpte. En av våra läxor är denna:

Tussleken

Göm tussen i händerna.
Håll framför nosen (visa ev först om den är ny) och prata ljust - fånga intresset.
Backa lite med tussen i händerna, fortsätt prata ljust.
När hunden är på hugget, släpp ned tussen på golvet, men håll kvar snöret.
Dra omkring, låt hunden jaga och bita tag. Fortsätt prata ljust.
Lek kamplek en kort stund, kanske 30 sekunder. Prata ljust hela tiden.
Veva in snöret genom att vira det runt handen, greppa det som går av tussen nära nosen. Var beredd med godis i andra handen. Försök få hunden att släppa genom att handen kommer mycket nära nosen. Belöna släppet med godis och fortsatt ljus röst.

Gick en kort kissrunda för en kort stund sen, han gick superfint nästan hela tiden, trots en rolig gräsmatta vi sällan går på där jag kan tänka mig att allehanda smådjur lämnar goda doftspår. Hurra!

Kursteori igår

Kasper tittade förorättat när dottern och jag åkte iväg på hundkursteori utan hund.
Kvällen blev lång och snackig, men en del guldkorn kom fram. Tränarens grundmetod bygger på rösten, att man ska låta mörk och dov när man tillrättavisar och glad och ljus när man vill förstärka ett bra beteende. I steg 1 använder hon inte klicker utan bara rösten, så vi får se framöver när det blir dags för praktik om jag kan få in klickern ändå för att få bättre tajming på belöningen.
En sak vi testade redan igårkväll när vi kom hem var att ignorera Kasper mycket längre innanför dörren. Hittills har vi ignorerat någon minut medan vi tagit av oss skor och kläder, men Eva sade till oss att vänta kanske fem minuter, tills hunden var lugn. Och det är sant, på en minut har han visserligen gått ned lite i intensitet, men lugn är han ju inte. Nu körde vi en längre stund, och han låg faktiskt på mage på golvet innan jag hälsade på honom. Kul!
Likaså fick vi instruktion om att säga till främmande besökare att helt ignorera hunden tills någon av oss sagt till Kasper att det är okej att hälsa. Vi ska ge vår tillåtelse. Ska bli mycket intressant, får se vem första försökspersonen kan bli. Mycket hänger ju på att de fattar budskapet och inte bara vill hälsa ändå för att han är så glad och söt...
Sen fick vi läxor som gick ut på att öva ljus och mörk röst, mer om hur det går senare.

Inspirerad av Linas GF-dagbok

Lina med Pejla har skrivit så bra inlägg i sin blogg om att klicka grundfärdigheter. Blev inspirerad att försöka samma sak med Kasper, fast vi har ju inte kommit lika långt i vår träning. Så här skriver Lina:

Vilken/vilka GF ligger högst? Vilka är svårare att plocka fram? Hur ser latenstiden ut?
Planen är att vid första passet förstärka det första hon bjuder på; sedan paus; och fortsatt förstärka på nästa GF hon bjuder på osv. Fokus på rena repetitioner av beteende - inget stort fokus på precision (alltså inte på hur hon sätter sig, hur hon lägger sig osv, utan bara att hon gör det).

En länk till Pejlas blogg finns i vänstermarginalen.
Nu till hur det gått för oss hittills:
Pass 1 - Spisen - Sitt
Sitt var det första han bjöd på, så jag körde 20 repetitioner med det.
De två första satt bra, men rep 3-8 bestod av mycket Ligg, Stå och lite Backa! Dessutom började han gläfsa lite för att han inte fick någon respons. Backa var förvånansvärt, för det är något vi har börjat träna ganska nyligen, och vi har inte kört intensivt alls, utan ett par pass bara. Iallafall gjorde han en så snygg backning att jag bestämde mig för att klicka på det om han skulle bjuda på det någon mer gång.
Rep 9-10 gick bra, 11-12 var sedan tillbaka till 3-8-läget med Ligg och Stå. 13-15 gick bra med rena Sitt. Rep 16 bjöd han på en Backa igen, så då klickade jag det. Rep 17-18 gick bra och 19-20 kom Backa fram och jag klickade dem.
Resultatet var 9/20 Sitt + 3 Backa som jag bestämde mig för att förstärka.
Rätt tveksamt alltså, och jag har märkt på sistone att när jag säger sitt för att t.ex. ta på kopplet lägger han sig ofta istället. Det var längesen vi övade Sitt rent inne, så det verkar helt klart vara dags för en repetition. Ute fungerar Sitt bättre, mycket kanske för att den lille herrn inte tycker om att bli blöt och kall om magen, så han ligger i princip inte utomhus nu. Har tänkt vänta tills det blir varmare med att ta upp den träningen.
Pass 2 - köket - Kontakt
10 repetitioner av Kontakt.
Kontakt var det första han bjöd på, så det blev det. Alla 10 satt till 100 %.

Pass 3 - köket - Backa
10 repetitioner av Backa.
Alla satt till 100 %. Jättekul att en ny färdighet kommer så spontant!

Nästa dag:
Pass 4 - köket - Sitt
Bestämde mig för att köra lite mer Sitt eftersom det var så skralt resultat dagen innan. Jepp, det satt finns med 100 % träff.
Pass 5 - köket - Ligg
Av 10 repetitioner gjorde han 7 Ligg, 2 Sitt och 1 Backa.

Det här måste vi köra vidare med. Andra grundfärdigheter vi borde testa av är Stå och Ingång (runda mig och sätta sig på vänster sida).

Husse är konstnärlig

Nu har husse lekt vidare med en del andra bilder från igår. Det blev så många bra bilder att det är svårt att välja. Bland annat finns det många härliga afghanbilder och en fin liten basenji.
Kolla och njut av fart och fläkt!

Kasper får sitt lystmäte på hundkompisar

Hundöarna på Drottningholm måste vara så nära ett hundparadis man kan komma.



Storleken har ingen betydelse. Alla är kul att leka med.

Hmmm... ska den där lille få vara med, tycker du?

Vi låtsas att vi är ute på savannen och smyger...En förnäm afghan lade sig i leken. Den var hur kool som helst.

Om jag gömmer mig bakom trädet... Ser ni mig då?

Ytterligare en gårdshund. Vad ska vi göra nu?
Det går undan när man blir jagad av en dalmatiner.
Småhundarna tar det lite lugnare.
Men hallå! Vad är du för en?

Är det säkert att du är en hund?

***

Och så var det dags att gå tillbaka till bilen. Ropade på Kasper att kom, nu går vi. Och han följde med! Över bron. På nästa ö fanns ett par hundar till att leka med. Kom nu går vi! Jepp, han kom direkt. Följde fint med till grinden, där han blev kopplad innan vi steg utanför paradiset igen. Så bra det kändes, till skillnad från de senaste incidenterna...

Tur att det växer godis på stenarna

Jag får nog börja med långlina igen när vi är ute i skog eller på äng. Idag lekte han lös med fyra hundar (varav en var tänkt lekkamrat) och gissa om det var svårt att få honom att sluta. Till slut hittade jag en sten som jag kunde lägga godis på, det blev min räddning. Han ÄLSKAR att hoppa upp på alla stenar, för det växer ju så mycket godis på dem.

Kände mig som ett ufo

Inkallning
Nu börjar jag inte våga ha Kasper lös längre. Igår gick vi på en promenad och jag släppte honom på en åker. Han sprang och lekte och kom till mig några gånger för godis och klapp. Men så - låååångt bort - kom en matte med schäfer. Direkt drog han dit, utan att lyssna på mig. Är dålig på att bedöma avstånd, men det var säkert 100 meter, alltför långt för att man skulle kunna kommunicera med matten. Gick emot dem, men ville inte springa för att Kasper inte skulle tro att matte gillade läget och ville leka... Hann aldrig fram till dem, så långt bort var de, de gick vidare hela tiden, dessutom. Tre gånger var han sen där och försökte leka med schäfern, sprang tillbaka lite ut på åkern (men inte så nära att jag kunde ta honom) och tillbaka igen. Pinsamt!

Schäfern fortsatte gå (var kopplad) och till sist när de började vika av från åkern tröttnade han och sprang ut på åkern igen. Jag fick äntligen fatt på honom och kopplade. Sen dess har han inte fått vara lös ute...

Kände mig som ett ufo ute på åkern, med noll koll på hunden. Så vill jag INTE ha det!

Längtar verkligen efter kursen nu... Ovillkorlig inkallning och att gå fint i koppel är våra absoluta prioriteter.

Gå fint i koppel
Har börjat träna i trädgården med koppel och targetpinne. Vi går runt, runt. Första varvet är det mycket att nosa av, men snart är han intresserad av pinnen (har ofta klickat den någon gång inne först, så han är beredd på träningen). Jag håller den vid min sida i Kaspers huvudhöjd och k/b med jämna mellanrum.Ger jag vanligt godis är han måttligt intresserad, har nu börjat ge leverpastejstub och kamptrasa, vilket ger bättre effekt.Har börjat träna vidare på detta på en liten återvändsgata. Det är genast svårare, men går jag varv på varv så går det bättre och bättre. (I änden på gatan bor en pudel, vilket gör träningen lite svårare...)
Hur fortsätter jag för att komma vidare? Hur gör jag då vi ska promenera, inte träna? Och hur gör jag då vi verkligen vill komma nånstans, inte bara gå i cirklar?
Har försökt på olika sätt, stanna till exempel. Stanna funkar bra, han sätter sig med det samma och väntar på mig. Men så snart vi börjar gå igen ligger han som en rem därframme. Det känns som om jag trampar på samma fläck och inte kommer vidare. Alla tips mottages med stor tacksamhet, så han och jag slipper gå varandra på nerverna om detta. Ibland önskar man att man kunde prata med hundar och bara förklara vad man vill...

Kasper står fint och busar på brygga

Vi försökte få Kasper att stå lite fint på begäran. Lite svårt med ljus och koncentration, så den här var den bästa vi fick till. Normalt får jag ju inte stå på bordet, så varför nu?

Lite bilder från dagens soliga sjövandring. Kanonfin dag, tyckte vi alla.

Kasper miljötränar

Idag åkte vi in till stan. Kasper uppförde sig väl inne i en fotobutik. Varken stativ eller objektiv nerrivna. Vi är tacksamma.
På gatorna var det mycket att nosa på, men han gick skapligt fint utan att dra särskilt mycket. När vi kom ut på Rålambshovsfältet och Smedsudden blev det en annan femma. Massor av intressanta hundar och dofter. Träffade en annan gårdshund med samma färger. Han var två och ett halvt år, inte högre än Kasper, men aningen grövre. Bägge var kopplade och det blev lite morrande från den äldre hundens sida. Kasper såg lite förvånad ut, han är inte van vid sånt.
Därefter åkte vi på besök. Efter att ha lugnat ned sig kopplad de första fem minutrarna gick det sen jättebra lös med både lägenhet, skor, barn och leksaker. Han till och med sov en stund ovanpå en tiger.
Särskilt kul var att barn och hund kunde leka sida vid sida. Betongbilen laddades med kaksmulor. Sen kördes betongblandaren runt runt och smulorna åkte ut på golvet. Kasper fick äta upp. Ett lysande samarbete mellan barn och hund! Tyvärr inga bilder på detta.

Husse är konstnärlig

Husse har gjort ett extra vackert porträttfoto av en bild som togs för ett tag sedan. Fin, va? Smöra lite, så blir det kanske fler...

Kasper hittar stora kompisar

I söndags var vi ute och cachade. Hamnade i en brant och hal backe med berg i dagen invid en stor gammal ek. Jag hade fullt upp med att ta mig uppför denna klippa och bestämde mig för att släppa Kasper för att få båda händerna fria och kunna koncentrera mig på uppgiften utan att drabbas av ett koppelryck mitt i en känslig passage. Hunden försvann uppåt, betydligt smidigare än matte.
Jag hittade cachen och började logga. Husse stod på grusvägen nedanför och undrade vart Kasper tagit vägen. Vi började ropa och vissla. Ingen reaktion. Normalt kommer Kasper tillbaka så snart han märker att vi inte hänger med. Det har vi tränat sen valpben genom att gömma oss bakom buskar och stenar.
Jag fixade klart det jag skulle och precis när jag var klar någon minut senare kommer Kasper nerskuttandes från busksnåren. Jag klappade om honom, men något godis blev det inte.
Just då kommer en kvinna med en vorsteh (tror jag) gående och jag kopplar Kasper. Hon börjar prata med husse.
- Var det er hund som jagade två rådjur därborta? Det var en liten hund. Rådjuren hoppade över en bred bäck, och hunden ville hoppa efter, men kunde inte.
Där ser man. Här var jag glad att Kasper kommit tillbaka, lydigt, om än lite sent. Nu fick vi en helt annan version av händelsen. Gulp! Rådjursjakt (eller annat vilt) vill vi absolut inte att han ska hålla på med. Vi kanske får ompröva att ha honom lös i skogen, men det är ju det absolut roligaste och trevligaste vi gör, tycker både han och vi: lufsa omkring i terrängen med honom skuttandes runt benen och en liten bit bort, sätta oss och fika nånstans och njuta av sol och friska dofter, plocka svamp eller bär eller ta en cache.
Nu sätter vi vårt hopp till kursen hos Eva Sognevik som vi ska börja på den 6 februari. Hoppas att hon kan ge råd om sånt vi har missat när det gäller kontakt och inkallning.
Och vilken jäkla tur att bäckdiket fanns.

Nostalgi och sommarlängtan

Hittade lite gammalt footage från Saras filmkamera på när Kasper just var hemkommen till oss. Visst ser det skönt ut i gröngräset? Och vad liten han är!

Nu längtar jag verkligen till sommaren...

Cykelkorgsfilmen

Här kommer nu cykelkorgsfilmen. Kasper håller alltså precis på att bekanta sig med denna nya tingest, som han förhoppningsvis kommer att vilja sitta en del i när det blir sommar.

Tanken är alltså att montera springern, antagligen på Saras cykel (min gamla gröna Trek) eftersom den har tjejram och ganska upprätt sittställning. Sen ska Kasper lära sig springa kopplad i den, varvat med att sitta i cykelkorgen, beroende på väg och sträcka.

Träningen går framåt

Skrev häromsistens om
a) hoppa ned i cykelkorg: har bara tränat det något lite sen sist, står på ungefär samma status som tidigare.
b) stå: här har plötsligt polletten ramlat ner, och jag har ett antal gånger nu fått ett ganska bra stående, även om han ibland tar ett eller två steg framåt samtidigt som han reser sig.
c) backa: fungerar nu om jag går mot honom och säger backa. Då tar han några steg bakåt, jag klickar och belönar. Får köra lite till innan han fattat så bra att jag kan stå still och ge kommandot. Men framåt går det helt klart även här.
Igår var vi på Enzo-dejt och sen sov han sött under en fleecefilt hela eftermiddagen. Idag var vi ute i skogen och letade cache, hoppade upp på stenar och hade kul. Fika i fint läskydd med tak var också mysigt, tyckte Kasper. Då kunde han springa ut och in i regnet och få mackabitar och annat godis lite som det passade honom.
Enzo och vi hoppas på att komma med på en kurs med Eva Sognevik som startar snart. Vore jättekul, för då får vi en träningskompis att öva med mellan kurstillfällena. Sen drar gamla kursledaren igång igen med fortsättningskurs i mars, får se hur datumen passar in.

Kasper springer i snön

Det är superkul att rejsa i snön!

Träningsstatus för Kasper

Det jag skulle behöva träna främst med Kasper är
1) gå fint i koppel - det går ibland bra, ibland skapligt (inne och på asfalt), ofta dåligt till katastrofalt dåligt (gräsmatta, stigar av olika slag, snö). Han drar och vill bara nosa, är helt ointresserad av människan. Helst vill han vara lös...
2) gå fint vid sidan utan koppel - inte nödvändigtvis gå fot, men hänga med nära utan att dra iväg på egen hand. Helst även under störning, men det blir nästa steg.
3) inkallning under störning - inkallning funkar oftast bra när vi är ute i skogen, på fält osv, förutsatt att det inte finns något som intresserar särskilt (andra hundar, vissa människor, hästar eller liknande). Vill få det till att den sitter 100 även i dessa lägen.

Kanske lyckas Enzo och vi få till något strukturerat träningspass, vore kanonbra.

Hemma har vi idag börjat träna att
a) hoppa ner i den nyinköpta cykelkorgen. Detta är ett steg i cykelinlärningen så vi ska kunna ta oss ut på turer när säsongen kommer igång. Gick kanon med köttbullelockning (filmsnutt kanske kommer på bloggen vad det lider), ska fortsätta träna detta så det sitter. Ska även gå omkring med honom i korgen, och sätta korgen på cykelstyret och leda när vädret tillåter.
b) stå - svårt att få till, men nu har han nästan börjat fatta att vi inte vill att han samtidigt ska hoppa en meter upp i luften.
c) backa - går ganska bra, om än lite krokigt, med köttbullelockning. Han har inte riktigt greppat kommandot än om man kör utan köttbulle.

Igår var vi bortbjudna. 3 helt nya personer och 4 personer han träffat tidigare. Först var han uppspelt till max. Som tur var kom vi först, så han hann rejsa runt och bekanta sig med huset lite innan alla andra kom. Efter ett tag var han dock kollugn och sov till och med en sväng i soffan. Det finns nog hopp...

Kasper firar nyår och blir känguru

Gott nytt år och god fortsättning, alla bloggläsare!

Kasper firade nyår lugnt och sansat. När vi var med och hade radion på brydde han sig inte alls om smällarna. Skällde lite på eftersläntrande smällare när vi gått och lagt oss, men det kan man ju förstå - vad skulle de smälla så där långt efteråt för? De kunde väl hålla sig till schemat...

Ett par dagar senare har det nu snöat och det är jättekul. Ska se om jag kan få upp en ny filmsnutt, men tills vidare får ni hålla till godo med Kasper, kängurun.

Kasper blir nyårsfin

Inför jul var det baddags. Inga problem med det. Skönt. Man stoppar honom i badkaret, ser till att duschstrilen är fin och ljummen. Sen är det bara att duscha på. På med lite schampo (med whitening) när han är blöt. Vid det laget har han i allmänhet hunnit ställa sig på bakbenen mot badkarskanten, men där står han sen snällt hela tiden. Schamponera in, sen duscha av allt ordentligt.
Praktiskt är ju sen om man redan innan man började kom ihåg att ta fram en handduk, så kan man frottera bort värsta fukten innan man släpper ut honom på golvet. Dörren stängd! Har börjat säga Skaka! samtidigt som han skakar av sig vattnet i förhoppning att kunna få det till ett kommando så småningom. Har ju ingen klicker i det här läget (tillräckligt mycket grejer att hålla reda på ändå), men förhoppningsvis nöts det in precis som Kissa gjorde tidigare.

Nu var det då klodags igen inför nyår. Det har ju varit ett stort problem. Lite har han vant sig vid klotången genom att få bita fritt i den, vi har kletat leverpastej på den som han har fått slicka av, vi har klickat bredvid och gett godis för varje klick. Bakbenen har väl gått skapligt, men fram har det varit illskrik och kaotiskt sprattel. Har försökt att klicka in kloklippandet, men det har inte heller varit en jättehit. Så idag kom genombrottet!
Sambon höll honom med halsband på, så han inte tappade greppet. Han tog på sig handskar och nu höll han ena handen över ögonen på Kasper och fick honom att sitta lugnt. Jag klippte ena baktassen - inga problem. Vi matade med massor av leverpastej. Sen handen för ögonen och nästa tass. Lika lugnt nu. Och så framtassarna. Leverpastej. Nästa framtass. Leverpastej och klart. Inget sprattel, inget skrik, ingen avgrundsdjup förtvivlan! Det hjälpte att bara inte behöva titta på tången. Så enkel lösningen kan vara ibland.

Kasper cyklar

Igår kväll skulle jag till videobutiken och lämna tillbaka ett par filmer. Tog med Kasper och fick för mig att jag skulle börja vänja honom vid cykel, så jag tog vår gamla skräpdamcykel i vänsterhanden och hunden i högerhanden och började gå. Först tyckte Kasper att det var lite konstigt och kanske läskigt, men efter 20-30 meter gick han fint parallellt med cykeln. På andra sidan järnvägen är det en kort alldeles rak och plan cykelbana, så eftersom allt gick så bra fick jag för mig att hoppa upp och glida på hojen för att se hur det gick. Efter ett par förvirrade, svajiga första meter där Kasper var med förvånad än rädd över att jag hoppade upp på det där åbäket gick det super. Han travade fint och jag mest rullade. När det var dags att svänga hoppade jag av och ledde igen. Berömde massor. När vi korsat en väg och gått en bit till blev det åter en enkel cykelsträcka, så jag hoppade upp igen. Det gick lika fint nu och jag till och med vågade mig på en liten svag sväng. Av igen och promenad sista biten till videoaffären. På tillbakavägen gjorde vi likadant, fast då hamnade han bakom mig en gång varpå jag tvärstannade och sade Stanna! Det gick bra. Sen samma sak igen men rätt var det var sprang han framför åt vänster. Tvärstannade och Stanna. Ingen fara någon gång, men tog det säkra före det osäkra. Har ju köpt en springer som ska monteras på nån av cyklarna, blir säkert mycket bättre än att hålla kopplet utsträckt i högerhanden.Sammantaget är jag supernöjd med vår första lilla cykelträning. Och Kasper verkade bra mycket mer nöjd med vår cykelhastighet (gissar på 7 km/h) jämfört med min alltför långsamma promenadhastighet. Det här blir nog bra på sikt.

Kasper är hundsocial

Man träffar mycket fler hundar när man har hund. Kanske självklart, men ändå inte. Det finns ju lika många hundar i ens närhet oavsett om man har en själv eller inte. Men man tittar med andra ögon, man kollar om de kan utgöra något hot, eller bli roliga lekkamrater, osv.

För någon vecka sen åkte Kasper och jag på skogsutflykt. Kanske hundra meter efter att vi parkerat bilen passerade vi ett hus med, visade det sig, en labradorvalp i samma ålder som Kasper. Han hette Karo, vilket skulle visa sig vara värdefull kunskap. Vi gick vidare och i slutet av vår promenadrunda hade jag ett litet vindskydd som mål för en fikapaus. Där satt redan en man med hund. Jägare. Även denna hund var jämnårig med Kasper, och den lilla tax-drevertiken och Kasper lekte bus i närheten medan vi fikade. Mannen skulle lära sin hund att spåra, för att sen jaga rådjur till hösten.

På tillbakavägen passerade vi Karos hus igen. Åter var valpen ute och kom lösspringandes ut på den lilla grusvägen. Ingen människa inom synhåll. Jag hade Kasper kopplad och vi fortsatte till bilen medan Kasper och Karo gjorde försök att leka så gott det gick trots kopplet. Jag fick in Kasper i bilen och hade nu en lös Karo att ta ställning till. Jag vågade inte köra därifrån när han fanns i närheten. Jag promenerade tillbaka mot huset och sade till Karo att komma. Han lydde, kanon. När vi var nästan framme sade jag till Karo att sitta. Han satt! Vänta! Sen gick jag tillbaka till bilen. Väl framme vänder jag mig om och ser att han suttit kvar hela tiden, men nu reser sig upp och börjar nosa lite i vägkanten. Nu vågade jag köra iväg utan att vara rädd att köra över den lilla sötnosen.

Idag var vi på en ny utflykt. Hittade en kanonfin liten fiskesjö som vi gick runt. Vi fikade och Kasper testade att åka skridsko på isen. På andra sidan sjön mötte vi en flatcoated retriever med matte och lillhusse. Hon var lite rädd först att hennes hane skulle bli för vildsint mot Kasper, men allt gick bra. De fick leka nån minut. Jag lovordade det fina området, och det visade sig att de brukade gå här och att det var fint även på sommaren, inte alltför lerigt, vilket jag misstänkt. Det fanns många utlagda spänger på de blötaste partierna. De till och med brukade bada i sjön, något jag tacksamt sög i mig. En hundvänlig badsjö är precis vad jag är ute efter till sommaren.

När vi närmade oss bilen kom minst ett halvdussin, om inte fler, flatcoated retrievers gående lösa. Kasper springer fram och lyder inte alls när jag försöker ropa tillbaka honom. De två hundägarna ropar tillbaka sin främsta hund som lyder. Men Kasper fortsätter framåt och en av hundarna i flocken är lite aggressiv. Jag är fortfarande minst 40-50 meter bort. Blixtsnabbt lägger sig Kasper på rygg och flicken bara nosar lite på honom. Hundägarna plockar ihop sin skock och går upp på en liten höjd vid sidan av vägen. Jag plockar till mig Kasper och kopplar honom. De ber om ursäkt, men jag sade att det inte var någon fara. Det var ju minst lika mycket mitt fel i så fall, som ännu inte har en tillräckligt lydig hund.

Han är modig iallafall, sade en av dem. Kan bara instämma. Kasper är en sexmånaders valp som fortfarande tror gott om alla andra hundar. Och människor.

Det här stället ska vi återkomma till. Bara man undviker det när det är som halast och blötast är det en kanonrunda med flera fina fikaplatser. Det tackar vi sportfiskarna för.

Kasper blöder

Har inte några färska Kasper-bilder just nu, får återkomma med det.
Vad har hänt sen sist?
När vi var ute på kvällspromenad för närmare två veckor sedan och gick under en mörk viadukt ryckte Kasper plötsligt till där han gick och nosade. Det fanns en liten vattenpöl där, så jag trodde att han blivit rädd för sin spegelbild eller liknande. Men plötsligt slog han till bromsen och ville inte gå. Jag gick trots allt vidare med motsträvig hund och skulle några meter senare belöna med godis för att han hängde med. Då fick jag blod på fingret!
Öppnade munnen och såg att det kom mer blod, men det var så mörkt att jag inte såg ordentligt. Vi vände om och gick tillbaka hem. Hade han svalt en glasbit?
Väl hemma hade blödningen lugnat ned sig och man såg att det inte var inne i munnen såret var, utan framme på själva nosen. En skarp röd skåra mitt i det svarta. Nu var Kasper lugn och glad igen. Höll koll närmaste dygnet på honom och avföring, men som tur var hade han inte fått i sig något glas, utan bara nosat på det och skurit sig.

De problem vi jobbar mest med annars är fortfarande att få honom att gå fint i koppel och att vara lugn när det knackar/ringer på dörren. Vi gör väl små pytteframsteg, men inte går det fort.

De senaste promenaderna har Kasper alltmer börjat lyfta benet som en riktig hanhund. När han varit lös i skogen har han stannat och markerat på flera ställen. Jag vägde honom för någon vecka sedan och han var då uppe i 6,4 kilo. Han är ju halvåret på lördag, så det är väl bara att inse att man har en unghundsperiod att se fram emot. Gulp.

Kasper och 2-åring

Häromdagen kom en tvååring på besök. Kasper var otroligt intresserad, De har träffats tidigare, men nu skulle de vara tillsammans hela dagen.
Vi började med att ha Kasper avskiljd, på andra sidan en gallergrind, tills lillpojken kommit till rätta. När vi sedan släppte ihop dem fick vi säga Ner rätt många gånger till Kasper, som gärna ville hoppa på pojken.
Tack och lov lugnade han sig snart och de fungerade bra tillsammans. Ett par hopp bakifrån klarade pojken galant utan att varken tappa balansen eller bli rädd, men i övrigt höll sig Kasper på mattan.
Skönt att se att besökare går bättre och bättre.