Senaste inläggen

torsdag 24 januari 2008

Kände mig som ett ufo

Inkallning
Nu börjar jag inte våga ha Kasper lös längre. Igår gick vi på en promenad och jag släppte honom på en åker. Han sprang och lekte och kom till mig några gånger för godis och klapp. Men så - låååångt bort - kom en matte med schäfer. Direkt drog han dit, utan att lyssna på mig. Är dålig på att bedöma avstånd, men det var säkert 100 meter, alltför långt för att man skulle kunna kommunicera med matten. Gick emot dem, men ville inte springa för att Kasper inte skulle tro att matte gillade läget och ville leka... Hann aldrig fram till dem, så långt bort var de, de gick vidare hela tiden, dessutom. Tre gånger var han sen där och försökte leka med schäfern, sprang tillbaka lite ut på åkern (men inte så nära att jag kunde ta honom) och tillbaka igen. Pinsamt!

Schäfern fortsatte gå (var kopplad) och till sist när de började vika av från åkern tröttnade han och sprang ut på åkern igen. Jag fick äntligen fatt på honom och kopplade. Sen dess har han inte fått vara lös ute...

Kände mig som ett ufo ute på åkern, med noll koll på hunden. Så vill jag INTE ha det!

Längtar verkligen efter kursen nu... Ovillkorlig inkallning och att gå fint i koppel är våra absoluta prioriteter.

Gå fint i koppel
Har börjat träna i trädgården med koppel och targetpinne. Vi går runt, runt. Första varvet är det mycket att nosa av, men snart är han intresserad av pinnen (har ofta klickat den någon gång inne först, så han är beredd på träningen). Jag håller den vid min sida i Kaspers huvudhöjd och k/b med jämna mellanrum.Ger jag vanligt godis är han måttligt intresserad, har nu börjat ge leverpastejstub och kamptrasa, vilket ger bättre effekt.Har börjat träna vidare på detta på en liten återvändsgata. Det är genast svårare, men går jag varv på varv så går det bättre och bättre. (I änden på gatan bor en pudel, vilket gör träningen lite svårare...)
Hur fortsätter jag för att komma vidare? Hur gör jag då vi ska promenera, inte träna? Och hur gör jag då vi verkligen vill komma nånstans, inte bara gå i cirklar?
Har försökt på olika sätt, stanna till exempel. Stanna funkar bra, han sätter sig med det samma och väntar på mig. Men så snart vi börjar gå igen ligger han som en rem därframme. Det känns som om jag trampar på samma fläck och inte kommer vidare. Alla tips mottages med stor tacksamhet, så han och jag slipper gå varandra på nerverna om detta. Ibland önskar man att man kunde prata med hundar och bara förklara vad man vill...

2 kommentarer:

  1. Jaha, då vet jag vad jag kan vänta mig. Förstår min syster som ville ha Bond kopplad!
    Vi har en inhägnad trädgård som Hippi springer lös i och kommer så fort vi kallar men då är det ju inget som distraherar. Nästa steg har jag inte vågat mig på än.
    MEN DET ÄR JU JÄTTESVÅRT.Jag tycker också att vissa bitar går så bra när man jobbar ostört inne sen är det som bortblåst när vi kommer ut, tittar på mig och visar att hon är intresserad av helt andra saker än mig som står och försöker fånga uppmärksamneten på alla sätt!!!Och sen är de ju som snabba som små vesslor så fånga är inte att drömma om inte hon vill.
    Ser fram emot vår valpkurs i morgon om jag kan få Hippi att förstå att det är jag som för! Hälsar ett ufo till.
    Trägen vinner - vi får leva på hoppet!
    Tyvärr har det börjat blåsa upp igen men håller tummarna att det ska lugna ner sig tills i morgon.

    SvaraRadera
  2. Men... är det din SYSTER som köpt Bond? Det har jag inte fattat, vad kul!
    Det är som sagt jättesvårt att vara intressantare än hunden eller doften.

    SvaraRadera