Anmälda

Nu har jag anmält hundarna till följande i vår:

Kasper
Rallylydnad nkl i Vallentuna lör 21 april

Lakrits
WT nkl på Lidingö sön 15 april

Rallylydnad nkl i Vallentuna lör 21 april
Lydnad lkl 1 i Vallentuna lör 21 april
B-prov nkl i Bro sön 22 april

Spårhelg i Jägarhyddan lör 28–sön 29 april (kurs, inte tävling)

B-prov nkl i Veckholm tis 1 maj

B-prov nkl i Råby fre 11 maj

Med sikte på ökl på Lilla Träskaten lör 19–sön 20 maj (kurs)

Uj, vad det ser mycket ut när man listar det så här. Men de tre B-proven är för att man dels kan bli bortlottad, och dels för att jag vill säkra upp om han skulle pipa sig bort från ett förstapris. Annars vet jag ju att han klarar det.

Mauritiusdagbok mån 16 jan

Mera snorkling och strandnjutning. Och lattjande med badkameran.

På kvällen betalade vi räkningen, kollade när bilen skulle ta oss till flygplatsen, packade och njöt våra sista romdrinkar.

Sista solnedgången gjorde oss inte besvikna.

Lite vackra blommor och andra växter.

 Sara fick hårspännen i denna blommodell.

 Favorit i repris: näckrosens frökapsel som duschmikrofon.

 Nåja, kanske ingen blomma. Men nån slags honungsbikaka
i palmen rakt ovanför huvudet vid poolsängarna.

 Stora fina avokadofrukter.

Vårvinter i Vada

Lakrits i vårsolens glans.

Jag fick för mig att vi kunde ta en tur till Vada idag, fota svart hund i rena vita snöbackar. Typ. Ju längre vi åkte desto mer insåg jag hur fel ute jag var. Varenda äng, vartenda fält var i princip snöfritt. Bara i skogen låg det snö kvar.
Så vi fick en blåsig, men fin, vårvinterfotografering istället.

 Full fart efter dummyn.

 Har stannat fint på stoppsignalen. Vad nu, matte?

 Kullarna vid Vada är riktigt branta.

Jag hade med mina två vinterdummisar som jag skickade Lakrits på linjetag på, upp på kullen och ner på andra sidan. Jag såg honom alltså inte arbeta stora delar av tiden, men han plockade in alla. Ibland blåste jag stopp när han var mitt uppe på kullen och skickade sen Back över kanten.

 Bra koncentration på närsöket.

 Japp, där var en av dem.

Hur många hade hon lagt därute? Var det fyra hon sade?

Det sista vi gjorde var ett närsök där jag lade ut fyra mikrodummisar högst uppe på kullen i gräset. Det är ju inte supermycket gräs nu, så särskilt dolda blev de ju inte, men Lakrits stod en bra bit ifrån och såg inte i detalj var jag lade dem.
Under tiden trasslade Kasper in sig i en enbuske och käkade godis. Rolf har fotat alla bilder.

 En tass i backen räcker...

Lite kul med svartvitt också.

Zucchiniplättar m brieost o soltorkade tomater

Dagens näckrosor

Elevalster. Min är den grönaste uppe i vänstra hörnet samt en hastigt hopkommen extrabild i gulgrönt och rosa längst ned till vänster som jag gjorde medan de övriga blev klara med sina näckrosor.

Förra veckans vågor

Lärarens visningsexemplar för hur vi skulle måla.

Våra egna alster blev inte alls lika fina ...

Mauritiusdagbok sön 15 jan

Glasbottenbåten.

Både stora och små farkoster på Indiska oceanen.

Vinden har gett sig och vi har ett lugnt hav igen. Klockan halv tio kom vi så äntligen ut med den glasbottenförsedda båten. Jag hade försökt boka plats åt oss ett antal gånger. Först var båten trasig och det läckte in vatten så man inte kunde se något, och de senaste dagarna har det varit för dåligt väder för att gå ut med den lilla motorbåten. Det var iallafall kul att se lite mer av korallreven. Vi åkte söderut och vi fick se grannhotellet längre ner utmed nästa strand, det hotell som jag egentligen tänkt boksa in oss på, men där vi varit tvungna att byta rum till ett närbeläget hotell en natt eller två. Då uppgraderade vi till le Récif istället, och det visade sig vara ett lyckokast med egen fin liten strand. Utifrån vattnet såg det ut som att det andra hotellet inte hade nån egen strand, utan man fick nöja sig med den i och för sig fina allmänna tallstranden. Med andra ord inte så bekvämt med garanterade solstolar och så.

Vi såg en del fiskar och koraller, och särskilt kull var det nog för Rolf, som inte varit ute och snorklat.

Inga problem att hålla sig flytande i det här havet.

Väl tillbaka igen tog jag fram snorkeln och jämförde. Jovisst såg man tydligare på egen simfena. Jag lyckades senare övertala Rolf att testa med mitt cyklop. Funkade inte alls, vällde in vatten på grund av skägget. Men när vi bytte till goggles och lade till snorkeln blev det en perfekt fungerande kombo. Simfenorna fick han såklart avstå, men han fick ändå en inblick i en helt annan värld.

Jag träffade ett svenskt par från Stockholmstrakten som visst bott på hotellet. De skulle åka hem idag, och det visade sig att de hyrt bil hela tiden och åkt runt och hälsat på gamla bekanta sedan tjugo år tillbaka, då mannen jobbade på ön. Inte konstigt vi inte sett till dem förut.

Senare plockade jag ut en liten plastkanot och gav mig ut en sväng. Jag tyckte det gick väldigt enkelt utåt, och fick min förklaring när jag skulle vända in igen. Ett väldans vind- och vattenmotstånd mötte mig och emellanåt funderade jag på om det inte skulle vara rationellare att hoppa i vattnet och simma in skjutandes kanoten framför mig. In kom jag till slut iallafall.