Mauritiusdagbok mån 16 jan

Mera snorkling och strandnjutning. Och lattjande med badkameran.

På kvällen betalade vi räkningen, kollade när bilen skulle ta oss till flygplatsen, packade och njöt våra sista romdrinkar.

Sista solnedgången gjorde oss inte besvikna.

Lite vackra blommor och andra växter.

 Sara fick hårspännen i denna blommodell.

 Favorit i repris: näckrosens frökapsel som duschmikrofon.

 Nåja, kanske ingen blomma. Men nån slags honungsbikaka
i palmen rakt ovanför huvudet vid poolsängarna.

 Stora fina avokadofrukter.

Mauritiusdagbok sön 15 jan

Glasbottenbåten.

Både stora och små farkoster på Indiska oceanen.

Vinden har gett sig och vi har ett lugnt hav igen. Klockan halv tio kom vi så äntligen ut med den glasbottenförsedda båten. Jag hade försökt boka plats åt oss ett antal gånger. Först var båten trasig och det läckte in vatten så man inte kunde se något, och de senaste dagarna har det varit för dåligt väder för att gå ut med den lilla motorbåten. Det var iallafall kul att se lite mer av korallreven. Vi åkte söderut och vi fick se grannhotellet längre ner utmed nästa strand, det hotell som jag egentligen tänkt boksa in oss på, men där vi varit tvungna att byta rum till ett närbeläget hotell en natt eller två. Då uppgraderade vi till le Récif istället, och det visade sig vara ett lyckokast med egen fin liten strand. Utifrån vattnet såg det ut som att det andra hotellet inte hade nån egen strand, utan man fick nöja sig med den i och för sig fina allmänna tallstranden. Med andra ord inte så bekvämt med garanterade solstolar och så.

Vi såg en del fiskar och koraller, och särskilt kull var det nog för Rolf, som inte varit ute och snorklat.

Inga problem att hålla sig flytande i det här havet.

Väl tillbaka igen tog jag fram snorkeln och jämförde. Jovisst såg man tydligare på egen simfena. Jag lyckades senare övertala Rolf att testa med mitt cyklop. Funkade inte alls, vällde in vatten på grund av skägget. Men när vi bytte till goggles och lade till snorkeln blev det en perfekt fungerande kombo. Simfenorna fick han såklart avstå, men han fick ändå en inblick i en helt annan värld.

Jag träffade ett svenskt par från Stockholmstrakten som visst bott på hotellet. De skulle åka hem idag, och det visade sig att de hyrt bil hela tiden och åkt runt och hälsat på gamla bekanta sedan tjugo år tillbaka, då mannen jobbade på ön. Inte konstigt vi inte sett till dem förut.

Senare plockade jag ut en liten plastkanot och gav mig ut en sväng. Jag tyckte det gick väldigt enkelt utåt, och fick min förklaring när jag skulle vända in igen. Ett väldans vind- och vattenmotstånd mötte mig och emellanåt funderade jag på om det inte skulle vara rationellare att hoppa i vattnet och simma in skjutandes kanoten framför mig. In kom jag till slut iallafall. 

Mauritiusdagbok lör 14 jan

Vi tog bussen till Arsenal där vi sett ett antal klädaffärer, såg ut att vara lågprisbutiker. Väl där visade det sig att det var rena lyxinredda kylskåpsbutikerna med märkeskläder. Antagligen till lågpris om man är van att handla sådana till högpris. Men om de ska jämföras med priset på ordinarie icke-varumärkta kläder var priserna inte alls konkurrenskraftiga. Vi tittade plikskyldigast igenom alla butikerna, och Rolf dessutom en instickare till en modellskeppsbutik. Jag tackade nån hinduisk ande för att vi inte har något fönster eller annan plats hemma som lämpar sig för ett mauritiskt modellfartyg.

Vi åt lunch hemma på strandvägen på Le soleil couchant. Jag frågade efter hummer, men det var man tvungen att beställa i förväg. Jag ville då beställa det till söndag alternativt måndag lunch, och fick ett telefonnummer för att ringa på söndag eftermiddag och kolla om de lyckats få tag i denna råvara. Den kinesiska servitrisen sade att det kunde vara svårt att få tag i hummer nu efter stormen på grund att att vattnen rörts upp, och trodde själv mer på tisdag. Men då sitter vi ju på planet hem!

Sen låg jag och slappade på stranden och poolen resten av dagen. Rolf promenerade till den nyfunna klädaffären, men jag tyckte jag köpt nog och orkade inte hänga på. 

På kvällarna spelas segamusik och de färgade gästerna som kommit över helgen från Réunion dansade och sjöng som galningar. På Réunion är visst segadansen lite annorlunda. Den västerländska publiken tittade på lite mer sansat.

Del 3 om sega:

The dance is a series of shuffling steps with no set pattern, with hips swinging and arms outstretched. The dancers shuffle around each other before facing each other and sitting down on the floor, bending their torsos forward and backward, much like a courtship dance. 

Mauritiusdagbok fre 13 jan

En oskyltad väg som intresserat oss länge var tvungen att undersökas.

Bilen skulle hämtas klockan 11 idag, så på förmiddagen passade vi på att åka runt lite i vårt närområde. Vi undersökte den hemliga vägen som vi undrat över ett tag, och som inte har nån skylt. Den visade sig leda tillbaka till vår närmaste by, och jag lyckades gissa rätt på var den skulle mynna ut. Vidare tankade vi upp bilen inför tillbakalämningen. 

Långt bort skymtar den oljeplattform som åkte förbi in till Port Louis efter stormen.

Trou aux Biches landing station – fiskehamnen, alltså.

Den sista stunden ägnade vi åt att kolla in Trou aux Biches strax norr om oss. En liten fiskehamn och några intressanta affärer hittade vi, bl.a. en med riktigt fina tröjor till bra priser. Jag handlade några och Rolf tvekade. Vi tänkte att hit kan vi ju ta oss tillbaka en annan gång.

Tillbaka vid hotellet redan vid tio, och knappt hade vi kommit till rummet förrän telefonen ringde och sade att bilkillen var där. Nästan en timme tidigt! Jag tyckte nästan det var synd att vi var tillbaka i så god tid. Iallafall var det skönt att lämna tillbaka bilen i oskatt skick. Eller rättare sagt, inte mer skadad än den var när vi fick den. Den har tagit oss runt ön utan några som helst problem, och utan den hade vårt utbyte av resan varit bra mycket mindre.

Vår alldeles egna lilla strand.

Resten av dagen tillbringades med strand, korsord och bok. Har ju läst Steve Jobs på e-bok mest hela semestern. Mycket praktiskt. Badade i havet trots skylten Baignade interdit. Jag simmade dock inte lika långt ut som vanligt, för det var onekligen mer strömt och vågigt idag. En oljeplattform passerade till havs. Vi funderade på om den fick problem under ovädret häromdagen.

Det finns en hel del vackra fåglar här. En stilstudie:

Den coola punkfågeln Bulbul.

Hittade till sist en kass mobilbild på punkfågeln.

Den coola punkfågeln heter red-whiskered bulbul (pycninotus jocosus) och lever på frukt. Den lyckades vi tydligen inte fånga på bild, så ett skyltfoto får duga. Den gjorde oss ibland sällskap till middagen.

Beostare.

Den tuffa beostaren heter le martin eller Indian myna (acridotheres tristis) och snackade på rätt rejält på stranden, togs till ön för att skydda sockerrörsfälten från gräshoppor.

 Den röde kardinalen är snabb som en porsche.

Den lilla röda snabba porschekillen heter le cardinal de Madagascar och är röd bara på sommaren. På vintern blir han lika brun och trist som frugan. Lever på frön.

Duva pickar på stranden.

Nån sorts duva förekom rätt mycket.

Den gula vävarfågeln.

 Vävaren bygger runda bollbon.

De flyger fram och tillbaka oavbrutet.

Här har den lille rackaren börjat på ett nytt bo.

Liten unge piper genast efter mera.

Den gula vävarfågeln heter village weaver (ploceus cucullatus) och bygger runda bollnästen uppe i träden