Fler bilder från helgen

Här kommer fler bilder från sök- och vattenkursen för Jens och Sofia på Lilla Träskaten i helgen:
Rolfs bilder

Med sikte på öppen klass

Med sikte på öppen klass – så hette kursen i helgen med de två glada värmländska instruktörerna Kicki och Bolly, sex andra kursdeltagare samt värdparet Peter och Jill med stor gästfrihet och underbar mat. Kasper var med och det funkade riktigt bra att bo i härbret med båda hundarna, som fick sova innanför kompostgaller på natten.

Vi började med att presentera oss och lyfta fram varsitt problem. Endast ett problem var, en bra regel som gjorde att alla höll sig kort och konkret i sina respektive presentationer. Jag valde självklart pipet i passivitet, som ju är det som hindrar oss från att gå vidare upp i öppen klass.

Resultatet: Lör fm – lite lågmält pipande av och till på ungefär samma ljudnivå som tar ned oss ett pinnhål på proven. Lör em – i princip tyst, något enstaka pipande. Sön – helt tyst hela dagen!

Exakt varför Lakrits var tyst är ju svårt att säga innan jag testat av vissa grejer nu i efterhand. Kanske var det en kombo av att han vande sig vid miljön och hundarna/förarna och värmen, men jag hoppas också att det har att göra med det tydligare kroppsspråk både jag och Lakrits lärde oss under helgen. För Lakrits del att få stå när han jobbade, men sitta när han inte jobbade, för min del att stå mer aktivt framåt i arbete, mer tillbakalutad vid vila/när andra hundar jobbade. Likaså lite skarpare tillsägelser av mig vid några tillfällen på lördagen följt av täta beröm när han gjorde rätt. Sen har jag fortsatt med vad jag börjat med redan tidigare: undvika ögonkontakt och andas djupt och fint själv när han verkar börja jaga upp sig. Framtiden får utvisa om detta håller i längden.

Ett försök att sammanfatta vilka övningar vi gjorde (med reservation för att jag fått något om bakfoten, då vissa övningar var rätt komplexa i många steg):

Stadga
Vi började med lite stadgeövningar:

• Fotgående med korrigering och beröm – nolltolerans mot nosande och täta Duktig när han gick rätt.
• Cirkel, gå runt bland deltagarna (vanlig övning, men jag gillar den, får hundarna att nosa in varandra).
• Inkallning med ryggen mot utan att ge några kroppssignaler, bara pipan (alla fick tre försök). Det lät ju lätt, men det var bara två som klarade den på första försöket. Lakrits tog den på tredje, rätt många inte alls.

Linje
Vi ställde upp på en linje. Ekipage 1 längst till höger fick ett skott och en markering som vi ignorerade, sen en markering till. Den gick vi runt i löst fotgående utan att ta upp, sen tillbaka till utgångspunkten varifrån vi skickade på första markeringen. Jag och Lakrits var ekipage 2 och han hade inte sett var markering 2 föll (utmed linjen åt vänster), så jag försökte dirigera honom dit. Det blev lite svårt, så vi löste upp det med en kastad dummy.
Hela början av helgen återföll han till sitt gamla nästan bortglömda beteende att hoppa upp på mig för att lämna av, något som löste sig på söndagen med lägre händer och ett bestämt nejande – vips var han tillbaka som den fint avlämnande hunden igen. Jag förstår inte riktigt vad som triggar detta beteende, måste vara nån överslagshandling när det händer mycket runt omkring. Nu vet jag iallafall hur jag ska hantera det om han gör så igen.

Triangelövning 
Triangelövningen fungerade ungefär som dirigeringsfyrkanten. Man gick ut till en pinne B, stannade ett par meter ifrån och kastade apporten sista biten, sneddade vidare till nästa ben, samma där vid C och tillbaka till utgångspunkten A. Om jag minns rätt skickade vi först på en rak dirigering ut till B varpå Kicki lade tillbaka en dummy där. Sen på nästa skick blåste vi stopp halvvägs ut och skickade höger. Sist ett rakt skick till för att laga linjen. Detta gick hur bra som helst för Lakrits.

Stoppövning
Detta var en ganska komplex övning, hoppas jag plitat ner den rätt. Den går dessutom att bygga ut så den blir ännu komplexare, men jag beskriver den så långt Lakrits och jag kom.
Steg 1: Stå vid A. Medhjälparen kastar dummy rakt ut vid B. Rikta men skicka inte. Medhjälparen tar upp dummyn igen. Medhjälparen går tillbaka till ekipaget, därefter skickas hunden. Blås Stopp. Medhjälparen kastar belöningsdummy.
Steg 2: Som ovan, men ingen belöning. Medhjälparen kastar istället en dummy vid A. Nu är det dags för stadga och tid! Gå runt åt vänster till C med stopphand, skicka åt höger till A.
Steg 3: Som ovan, men ytterligare en retningsdummy vid D. Den tas bort, skicka sedan som ovan till A.
Steg 4: Som ovan, men ta bort retning A istället för D. Gå till C och skicka Back till D.
Sen kan man bygga vidare med fler steg. På sikt: 8–9 steg i följd innan apporten kommer som belöning.
Lakrits hade glömt bort Back, så vi avbröt där och koncentrerade oss på att träna det som brast, dvs Back-kommandot. Jag gick närmare och skickade Back. När han grejat det backade jag tillbaka till C och provade att skicka Back igen, men det var fortfarande för svårt. Det var ett tag sen vi tränade Back, så den biten får vi ta tag i.
Det är just det som gör övningen så bra: man stannar där man märker att det brister, oavsett om det är höger, vänster, back eller som i vissas fall, tiden (att gå från A till C med höjd hand). Sen tränar man det enklare och enklare tills hunden grejar det, och provar därefter att göra om detta från den ursprungliga positionen. Ett bra sätt att hela tiden ha koll på bristerna och inte gå varken för fort eller för långsamt fram.

Ständigt återkommande mantra:
Tänk hela tiden på vad vi tränar på!

Närsöksövning
Kickis tips för att skilja på korta avstånd (snäva områden) och långa avstånd (större områden):
Korta närsök: bara hand
Långa närsök: bara pipa (typ 5 m radie)

Här gjorde vi ett enkelt närsök med bara pipa. 
Sätt en bit bort. Inkallning, stopp, störningskast åt vänster, söksignal (dummyn nertrampad åt höger på andra sidan ett litet dike).
Funkade bra för Lakrits.

Försvåra närsöksövningen på egen hand:
Tänk på vinden!
Göm en närsöksdummy i medvind utan att hunden ser. Sätt hunden och gå 50–100 m bort i medvind. Kasta störningsboll med slev, inte ta den. Istället söksignal. Tänk på sökradien 5 m. Störningsbollen måste hamna väl utanför detta område.


Olika inkallningssignaler:
Inkallning som inte ska ända fram: pipa och utbredda händer
Inkallning som ska ända fram: pipa och händer vid låren (apportberedd)


Passivitetsträning – tips 1
Börja med en aktivitet, t.ex. sök, som blåser ur lite.
Sen passivitet.
När hunden är lugn, gå till bilen. INTE belöna med aktivitet!
Gör om upprepade gånger. Kan ta ut hunden ur bilen igen efter en stund och köra detta igen vid samma tillfälle.

Passivitetsträning – tips 2
Låt hunden stå i arbete, sitta i vila.
Stå själv på särskilt sätt i vila (tillbakalutad, avkopplad, stödja på ena benet), på annat sätt i arbete (rakare, mer framåt, mer fokuserad, stödja på båda benen).

Markering – kroppsposition och kommandon
Luta fram som beredd inför markeringen. Titta på skytten (kastaren).
Säg kommandot Titta – när apporten är i luften, inte innan den kastas/skjuts.
Säg kommandot Där med fokus på markeringen/markeringarna.

Säg kommandot Där igen för att få fokus på den markering som ska hämtas. När hunden låst fast på rätt position säger jag Feldy vid själva skicket.
Vid dubbelmarkering: flytta något steg/vinkelposition inför nr 2.
Flytta tillbaka när nr 1 ska tas. Med Där får man tillbaka fokus på denna.
När det inte är den egna hundens tur att ta apporten, luta tillbaka kroppen och ta därmed bort fokus.
Vi övade lite på kroppsförflyttningarna och kommandoorden ovan i en kort linje (3 eller 4 ekipage) där vinklarna i förhållande till linjen blev rejält snäva och ställde stora krav på att vi bytte position riktigt snabbt och tydligt för hunden. Den som markerade bäst skickades.

Markera i linje
Det här gjorde vi en i taget. Det kastades först en storvinklad dubbelmarkering som det inte var några problem att markera och ta in. Sedan flyttade vi oss till en allt snävare vinkel, och till sist så att båda kasten kom i linje efter varann, först längst bort, sen närmast.
Ta in närmaste först oavsett i vilken ordning de kastas.
Här fick Lakrits problem i den sista fasen när de var helt i linje. Man kan ju bara markera en gång med kroppen eftersom båda kasten går i samma linje, och två gånger sprang han förbi den närmaste för att gå vidare ut till den först kastade längst bort. Första gången blåste jag stopp utan att tänka mig för, andra gången felade jag istället. Vi löste det hela med att han fick en enkelmarkering på det korta avståndet.

Pararbete
Vi jobbade två och två: en dirigering snett åt höger, en dirigering snett åt vänster.
Vi markerade båda med riktad hand och kommandoordet Där. Sedan ställde vi oss upp igen som tecken på att det inte var dags nu.
Det sköts en lång markering åt endera sidan.
Någon skulle ta in dirigeringen närmast markeringen, sen skulle markeringen tas in.

Det tog dock lite tid med dirigeringen och påföljande snack, så Lakrits kom inte ihåg var markeringen låg. Han sprang inte rakt i linje, utan snett åt höger där den gamla dirigeringen legat. Ett stopp och Back fungerade inte. Jag blåste stopp och gick ut med höjd hand för att åtgärda backproblemet. Sedan skickade jag Back från närmare håll, och tog emot dummyn.

Steg två blir att sätta på samma ställe igen, kasta ut marleringen, vända om hunden och låta den vänta.
Gå tillbaka och skicka Back från första stället igen. Nu kunde han ta Back även från det längre avståndet.

Sedan lite eftersnack om det här med att Lakrits gick snett ut istället för rakt: Kicki undrade om jag skickat så med flit (hade varit en bra strategi), men det hade jag ju inte, utan han gick snett. Tränar man linje gör man om tills det blir rakt, tänka på det nästa gång.

Bolly och Kickis fem ord:
Vind, Väg, Väntan, Fokus, Kommando.
Egentligen hette Väntan Tid, men eftersom vi frenetiskt jagade ord som började på V gjorde vi om det till Väntan. Vänster var ett förslag som lockade till skratt hela helgen.

Dirigeringssökområde
Den sista övningen vi gjorde var en linje med tre områden att hålla ordning på:
Först gick Bolly rakt åt vänster från linjen bort till en skogskulle där han kastade ut sju dummys i ett sökområde medan vi markerade dem med riktad hand och Där.
Sedan sköts två markeringsskott snett vänster tvärs över fältet respektive snett höger upp i skogsbacken medan vi alla markerade dem och sedan ställde oss upp igen.
Det var de tre personerna längst till höger i linjen som fick jobba:
1 tar sista markeringen.
2 kliver ut från linjen och skickar på söket som en dirigering.
3 tar första markeringen som en dirigering.
Nr 1 ställer sig sist i linjen. Nu fick person nummer två ta rollen som 1 osv tills alla gjort alla tre uppgifterna.

Vi stod som nummer tre och fick därmed börja med den svåra dirigeringen, den dummy som sköts först (tog en bra stund med två jobb och efterföljande snack däremellan). Skulle han komma ihåg?
Jag skickade Ut och han sprang rakt och bra den långa sträckan, men hamnade lite för långt åt höger, även om vinden låg rätt. Jag blåste Stopp och sedan Vänster, och se där – han fick vittring och plockade in den fint. Här blev jag riktigt stolt, för avståndet var på flera hundra meter (gissar jag med kasst sinne för avståndsbedömning) och hela övningen kändes som rätt mycket över hans förmåga.
Nästa jobb för oss blev ju att skicka på sökområdet som en dirigering. Den tog han plättlätt. Här var jag inte lika förvånad, den uppgiften kändes mer bekant och avståndet var aningen kortare.
Vår sista uppgift var att ta den sist skjutna markeringen. Han sprang rakt ut efter att ha fokuserat väl på markeringen, sökte runt en del i skogsbacken (full av sten och nedfallna grenar och annat ris) och kom tillbaka med den rimligt snabbt. Vid det här laget hade avlämningarna dessutom blivit riktigt fina igen så hela övningen var ett mycket lyckosamt slut på kurshelgen. Resten av tiden stod vi som passivt ekipage i linjen, och till sist lade sig Lakrits ned. Han brydde sig inte ens då en hund skulle skickas en meter utanför hans huvud!

Nu ska det bli jättekul att försöka omsätta alla dessa lärdomar i praktiken!
Tummar hållna och fingrar korsade för att vi även fått fungerande redskap att bli av med pipandet genom tydligare kroppshållning för både hund och förare.

Spårhelgen mer i detalj

Vi var sex förväntansfulla VaBK:are (Annika/Cheysie, Terese/Keeto, Eva/Lakrits, Monica/SveaHund, Martina/Rut och Sofia/Spike) som mötte upp i byggarbetsplatsen Hundskolan i Roslagen i Finsta, alldeles invid Heliga Birgittas bönegrotta. Att det var byggarbetsplats märktes tydligt med drivor av sågspån på golvet, tidvis bankanden över våra huvuden och en toalett som saknade el och var minst sagt smutsig. Trots dessa världsliga ting hade vi en mycket givande helg, vilket förstärktes enormt av det otroligt fina vädret som nästan gav försommarkänsla.

Vi samlades och diskuterade efter varje spår.

Vi ägnade en ganska stor del av förmiddagen på lördagen åt presentationer. Lite väl lång tid, kanske. Jag är av åsikten att presentationer ska vara korta, koncisa och enbart beröra ämnet. Inga utsvävningar, alltså. Detta kompenserades i det här fallet av att de utsvävningar som gjordes faktiskt var belysande för ämnet. Mari berättade till exempel om minhundar som utbildats på hemmaplan i Sverige, var klockrena i sitt sökarbete, men som sedan på plats i krigsland inte hittade en enda mina. De togs hem och allt fungerade klockrent igen. Mycket huvudbry. Till slut hade man analysen klar: hundarna sökte inte efter sprängämnet, utan efter de o-ringar som tätade de svenska minorna, men som saknades i de utländska varianterna.

Med detta ville Mari klargöra för oss hur viktigt det är att gå ner på detaljnivå i spårträningen. Många av oss, inklusive Mari själv, hade tidigare betraktat spårning som ett enda stort sjok av tid: man lägger ut spåret, väntar en viss tid, och går ut och går spåret. Det blir som till ett helt projekt som man kanske får svårt att få rum med i sitt tajta tidsschema i vardagen. Den här helgen gick åt att visa för oss hur man istället kan bryta ner spårarbetet i smådelar och köra små korta teknikträningspass. Varvat, såklart, med vanliga längre spårningar för att stämma av hur utvecklingen går.

Dag 1 ägnade sig Cheysie åt frisök i lina, som Mari så träffande uttryckte det.

Resten av dagen ägnades åt varsitt eget spår på den nivå ekipaget befann sig. Lite grovt var vi två grupper: en med kortare nybörjarspår och en med längre spår med längre liggetid. När alla gått spåren utvärderades resultatet. Trots olika problem skulle tre hundar nästa dag få samma lösning, köra korta godisspår på gräsmatta, medan två hundar skulle få köra lite längre spår, i ett fall med lite roliga oväntade händelser i spåret. Den sjätte hunden skulle Mari fundera på.

Tre av oss övernattade på Jägarhyddan och hade en trevlig tacoskväll med en massa hundsnack.

Nästa dag visade det sig att ytterligare en ville köra godisspår i gräsmattan. Den sjätte hunden fick lösningen ”riktigt rolig lek med leksak eller pinne vid varje påträffad pinne”.

Godisspår i gräsmattan

1. Låt hunden sitta och titta på, eventuellt med medhjälpare som håller.

Jag lägger ut startgodis medan Lakrits och hundhållare Terese tittar på.

2. Ha vinden i ryggen.
3. Lägg ut godishög med mjukt godis.
4. Se ut ett bra riktmärke rakt framåt och gå ut cirka 20–25 meter. Inget godis här!
5. Lägg en ny godishög.
6. Gör en återgång i vid båge och tänk på vinden.
7. Ta hunden och sätt den en halvmeter från första godishögen.
8. Håll i halsbandet och vänta tills hunden är lugn.
9. Peka med handen rakt ner på godiset.

Keeto är med på noterna när Terese visar godiset.

10. Släpp halsbandet och håll ett kort koppel så du hela tiden har kontakt med hunden.
11. Avvakta tills hunden själv börjar nosa sig iväg i den riktning du gått. Häng på med sträckt koppel.

SveaHund nosar lite till vänster om spårkärnan. Monica har koll med sträckt koppel.

12. Viker hunden av från spårkärnan eller höjer huvudet – stanna och vänta.
13. När hunden tar ner huvudet igen hänger du på och låter den fortsätta framåt.
14. Tål den att du pratar med den utan att avbryta sig kan du berömma lite tyst här.
15. Står den bara still och avvaktar tar du ner handen och pekar på spårkärnan samtidigt som du tar något steg framåt i rätt riktning. Se om hunden hänger på.
16. När hunden nått fram till godishög två berömmer du och låter den äta upp. Fortsätt sedan att berömma/leka bakåt i spåret.
17. Gå ur spåret när ni är klara.

Lägga på kommando

1. 
   1. Lägg ut en godis hemma där hunden inte ser.
   2. Ta fram hunden en halvmeter framför godiset.
   3. Vänta tills hunden är lugn och stilla.
   4. Ta ner handen och peka rakt ner på godiset.
   5. Säg det kommandoord du tänkt ut.
   6. Låt hunden ta godiset.
   7. När detta sitter ordentligt, flytta ut till spår.

Dela in spåret i mindre delar

Istället för att se spåret som ett stort sjok betonade Mari vikten av att dela in spårandet i olika mindre delar:

v  Upptag

Ø  Söka rätt på spåret (öka svårighetsgraden genom upptag från olika vinklar)

Från enklaste påsläppsvinkeln (1) till svåraste (3).

Ø  Riktningsbestämning

v  Följa spåret

Ø  Rakt fram

Ø  Vinklar (tänk alltid på vinden)

Vinden påverkar hur hunden tar vinklarna. Enligt Mari är hundarna också höger- eller vänstervridna.

Ø  På olika underlag

v  Hitta saker

Ø  Markera föremål (kopplad på föremålsstig, jobba bakåt och belöna)

Ø  Eventuellt: komma in med föremål

v  Hantera linan

Ø  Träna hinder (låtsas ramla osv. på mycket enkla spår)

v  Avsluta (ta loss lina och sele, ta på koppel, kommando ”slut”, ”färdigt”, lek, byt föremålet mot godis eller leksak)

Allt detta ska göras OBEROENDE AV YTTRE PÅVERKAN: fumlig förare, andra spår, trasslig lina, väder och vind, terräng, andra störningar.

Man ska inte se spåret som 7 pinnar och 1 slut, utan som 8 spår. Ta loss linan, avsluta och lek. Släpp sedan på direkt på spår 2, linan visar då hur spåret går.

Underlag

Kör teknikspåren i denna ordning:

1. gräsmatta
2. hårda underlag (asfalt, betong)
3. grus
4. lite högre vegetation
5. skogen, riktigt hög vegetation

Faraohunden Rut ville gärna markera vimplarna i skogen. Här lite strategisnack med Mari.

Först när hunden behärskar alla underlag börjar man med terrängbyten. Man ska undvika vägar och istället använda stora grusplaner, asfaltsplaner och liknande. Något man kan testa när hunden börjar bli duktig: gå från skogen ut på grusplan, vinkla efter två meter. Likaså kan man lägga in störningar med människor som gått tvärs över spåret.

Bananspår

Lägg flera småspår utmed en grusväg. Markera ut varje spårstart med snitslar. Lägg ett föremål vid varje spårslut. Gör ordentliga spårslut efter varje banan (ta loss linan, belöna ordentligt, gå ur spåret osv.)

Lägg bananspåren som separata småspår.

Längre fram kan man försvåra genom att valla mycket på grusvägen efter läggning så att spåret mellan bananerna blir smittat. Detta ger förutsättningar att träna att gå över smittat område och följa hela bananspåret.

Lägga in föremål i spåret

Börja med att lära in upptag eller markering av föremål separat på en föremålsstig. Gå och lägg ut föremål (leksaker, pinnar) och gå sedan med kopplad hund och belöna så fort hunden hittar ett föremål. Öka värdet i föremålen genom bra belöningar.

Gå sedan bananspår, dvs. 5–6 korta spår med ett föremål i varje spår med separata avslut.

Gå sedan vanliga spår med 3–4 föremål i samma spår. Öka efterhand.

Loop

Vad vill man att hunden ska göra när den kommer till en loop?

Det är inte givet hur hunden ska bete sig i en loop.

Bruksspår, militära och polisiära sammanhang: följa loopen runt, det kan finnas föremål där.

Viltspår, eftersök på människor: gena i korsningen, eftersom det spåret är färskare. Snabbast till mål gäller.

Roliga saker man kan lägga in i spåren

När hunden blivit spårvan kanske den börjar tröttna lite och inte längre spårar med samma entusiasm. Då kan man göra spåren lite roligare:

·         Slalom

·         Spiral

·         Loop

·         Tändsticka i stubbe

·         Apport hängande ovanför upphängd i tråd

·         Gå på alla fyra en bit

·         Rulla runt en bit

Termer

Term	Förklaring
Teknikspår	Korta spår där man renodlar träningen av en viss detalj i spårningen, till exempel en vinkel, att gå i spårkärnan osv.
Smittad mark	Mark där man lagt spår och där andra människor och/eller djur rört sig på spåret.
Föremålsstig	Stig man lagt ut olika föremål på och som sedan gås med kopplad hund för att via belöningar lära denne att föremål är värdefulla.
Bananspår	Flera småspår på båda sidor utmed grusväg.

Kurs i Fjärr

Söt working kelpievalp, 15 veckor.

Fjärren innebär en teknik som är onaturlig för hunden. Därför är det bra att börja tidigt med denna träning och ge det lång tid. Man startar alltid med Ligg-positionen. I lkl 2 är det Ligg, Sitt, Ligg, Sitt, Ligg, Sitt på stället. Domaren har en tänkt linje där hunden startar och som den sedan inte får röra sig ifrån.
I lkl 3 och Elit är det även Stå, och kommandona kan komma i varierande turordning från Ligg. Det är sex skiften.
Man ska ha låsta bakben för att få en stilla linje. Hunden får inte trampa runt, gör den det får man träna stadga vid respektive position.
Det som är svårast att få till är Stå -> Ligg och Stå -> Sitt.
I detta moment får man ha handtecken och ordkommando. Obs! inga benrörelser.
Monika tränar in detta med godislockande och använder sig sedan av samma handrörelse hon redan fått till nära hunden vid lockandet till att vidareutveckla till en fjärrdirigeringsrörelse. Vid Ligg för hon bägge händerna nedåt, vid Lägg bakåt för hon bägge händerna nedåt och framåt (i hunden backningsriktning), vid Sitt för hon upp en hand och Sitt bakåt för hon en hand upp och framåt.
Om man får problem med Stå -> Sitt kommenderar man Backa, Backa, Backa, Sitt. Då får man in det bakåtvikande sättandet.
Inlärningsordning:

1. Ligg -> Stå->  Ligg -> Stå
2. Stå -> Sitt -> Stå -> Sitt
3. Ligg -> Sitt -> Ligg -> Sitt
4. Börja blanda rörelserna och variera vad du börjar med från Ligg.

Träna sedan med störning så att hunden kan koncentrera sig och hålla sin stilla linje även om tävlingsledaren står bakom hunden.

Lakrits har verkligen inte haft något Stå att tala om, i princip obefintligt. Nu fick vi ett genombrott där han inte bara lärde sig vad Stå betydde, utan också fick in lite stadga i Stå så att han inte trampar runt, vilket han gjorde i början. Klickern var jättebra här för att markera exakt när han gjorde rätt, och att dröja på klicket tillsammans med att jag sade Vänta gjorde att han höll positionen mycket bättre. Nu börjar han se ut som en fällkniv på punkt 1: Ligg -> Stå->  Ligg -> Stå. Detta ska nu befästas en masse, och det är ju lätt att få till små träningstillfällen hemma i reklampausen eller fikapausen.

På eftermiddagen stod Tävlingsbubblan på schemat, men då tackade vi för oss. En riktigt bra kurshelg som gav mersmak till en riktig tävlingslydnadskurs framöver!

Kurs i Vittring

Fler kursdeltagare.

Söndagen inleddes med teori i både Fjärr och Vittring, medan praktiken sedan började med Vittring.

Man har hunden på 10 meters håll, varpå tävlingsledaren lägger ut 6 pinnar, antingen i rad eller i cirkel med cirka 20 cm mellanrum. Under tiden får föraren vända sig om medan hunden får sitta kvar och titta på medan pinnarna läggs ut.

I lkl 3 är 5 pinnar orörda och 1 pinne får föraren vid starten så man kan vittra in den ordentligt, ha den i fickan osv. I Elit är 5 pinnar rörda av tävlingsledaren medan i pinne hålls av föraren i 5 sekunder. Ordningsföljden är olika mellan olika hundar men momenten fortgår hela tiden på samma plats och med samma formation (rad eller cirkel).

Hunden ska bara lyfta rätt pinne, annars blir det poängavdrag. (7 poäng i 3:an, 0 poäng i Elit)

Hunden ska bete sig så här:

• Ha stadga
• Ha hög aktivitet mot pinnarna
• Ha hög koncentration för att söka av pinnarna
• Hitta rätt pinne
• Ha hög aktivitet tillbaka till föraren med rätt pinne utan att tugga

Börja så här:

Ha direkt kommando. Jag valde Pinnen.

Lägg ut pinnarna (gärna fler pinnar i början, typ 8 styck, de kan nu ligga lite huller om buller).

Välj en godissort som hunden gillar och kör nu alltid samma sort till denna träning. Jag valde köttbulle.

Längre fram, när man ska lägga på doft på pinnen använder man samma godisdoft (i mitt fall köttbulle).

Sätt hunden 10 meter ut.

Gå fram till pinnarna och lägg ut köttbullsbitar inne bland pinnarna (obs! inga bitar utanför).

Ställ dig invid pinnarna så du ser vad hunden gör.

Säg kommandot.

I mitt fall blev det åter ”problem” med stadgan och Lakrits rörde inte en fena när jag sade Pinnen. Jag sade därför Pinnen, varsågod! varpå han sprang fram och började nosa ivrigt efter godis. Han var inte på pinnarna (till skillnad från kelpievalpen, som började plocka pinnar så snart godiset var slut och matte inte var snabb nog), men när jag sade Bra! och kastade bollen som belöning så sprang han lite åt bollen, men vände tillbaka för att söka vidare efter mer godis bland pinnarna. Monika var där för att förhindra att han gav sig på pinnarna och jag blåste inkallning. För hög aktivitet, fick vi veta. Ja, att han gillar godis var ju ingen nyhet.

Nästa varv fick jag säga Pinnen två gånger samtidigt som jag pekade ner mot godiset och tittade ner och undvek att titta alls på honom. Nu rullade jag bollen istället för att kasta, men jag märkte att inte heller det var lika kul som godisletandet. Här är vi tillbaka i förra sommaren då godis smällde mycket högre än leksak, känner jag.

Så till försök tre sade jag att jag vill byta till godisburk. Monika tyckte det var en bra idé och jag gick och hämtade en pillerburk i plast jag hade liggande i ryggsäcken. Lakrits fick se när jag stoppade i godis i den. Jag tog både köttbulle och några hårda godisar, så det skulle skramla lite intressant om burken. Vi gjorde om, fortfarande med dubbelkommando och pekning, och nu blev det roligare att springa på belöningen. Jag hjälpte honom att öppna burken och hällde ut på marken och han fick på så sätt två godissök i samma övning. 

Här har vi alltså två utmaningar: att få honom att lära sig kommandot Pinnen och att gå ner i lagom aktivitet och bli noggrann vid godissökandet.

Det här bör man göra typ 100 skick på innan man går vidare.

• Om man får plockproblem (vill ta alla pinnarna) lägger man ut en stopp-köttbulle framför raden/cirkeln. Man får också gå långsamt fram och länge använda godis mellan pinnarna. Hunden ska inte tänka pinne, utan doft.
• Om man får problem med tugg kan man träna detta hemma i köket. Låt hunden ta upp pinnen från golvet och lämna av. Se till att upptaget görs i munnens framkant, så minimeras risken för tugg. Träna detta separat tills hunden plockar säkert utan att tugga.
• Hunden ska ej ha öppen mun. Se till att hunden nosar runt bland pinnarna med stängd mun, annars blir det poängavdrag.

Hantering av pinnarna:

• Om hunden inte har rört vid dem lägger man tillbaka dem för återanvändning.
• Om hunden eller människa har rört vid pinnen används den inte mer. Ta till tändved!
• Be brädgårdspersonalen använda handskar när de sågar till pinnarna.

När man plockat bort allt godis och bara har en pinne kvar med doft (insmetad köttbulle+ förarens hand) börjar man flytta sig tillbaka till förarens korrekta position invid hunden. Det är då bra att ha en medhjälpare som står vid pinnarna istället och ser vad hunden gör.
Därefter vill man ha en snabb inleverering: låt hunden springa förbi med pinnen, kasta en boll som belöning bakåt och strunta i om hunden släpper pinnen.

Skräckexempel: 1 vecka före SM började Monikas terv plocka pinnar. Ett gammalt problem som plötsligt återkom. Hennes lösning: hon tog bort all doft från pinnarna. Kvar låg 6 orörda pinnar. Hunden fick leta och leta och när den till slut gav upp – en jättebelöning! Sedan var problemet borta.

Sikta mot stjärnorna 3(4)

Börjar med att slänga in mina iPhone-anteckningar från idag.
Får uttyda dem senare, nu är det På spåret. :)


Passivitet:
Lakrits var riktigt bra idag, knappt ett enda pip. Tips: Ta ned huvudet vid sidligg (Tippa), med fast vänlig hand.

Stå:
Geniövning för att få in Stå. Sitt ned med Lakrits framför mig, klicka när han ställer sig upp, kasta godis åt alla håll. Just nu framför allt bakom mig eftersom han har en tendens att sätta sig snabbt. Detta kan dock komma att ändras, variera en del.

Ingång:
Börja om vid fel med ”tack för försöket” istället för bara tystnad.

Träna stadga vid sidan:
Jag ska från sittande kunna ställa mig upp, ta upp leksak, gosa med hunden utan han går upp från liggande. Gäller samma om han sitter vid min sida i utgångsposition, eller om han har apport i munnen.

Vi ska akta oss för att bara bli godisautomater, prata vid belöningen,  låt det ta tid.
Förändring av belöning kan öka inlärningen. Variera belöningen!

Avsluta belöningen med relationsbyggande – det får ta tid.

När vi lägger på kommando: inget godiskast – det kedjar isåfall rörelsen. Istället ska vi ge godiset i munnen.
Inte säga ”Bra” och ge godis, då kopplar vi ordet Bra till godisbelöning istället för bara muntligt beröm.

Följsamhet kan vi träna hemma med varsågodskålar. Typ ha 4 stycken och gå slalombana, kolla diskriminering av Bra, Bus, Varsågod.

Störningspersoner!

Apport:
Tugg försvinner ofta i och med externbelöningen.

Lägg en godis på golvet. Låt hunden ta en apport. Smek beröm – vid varsågod får hunden släppa apporten och ta godiset.

Träna smek och godis före apportsläpp och varsågod.
Händerna ska inte betyda loss – smeka utan loss, utan tugg. Här märkte jag en tendens att tugga lite när jag smekte Lakrits, det här behöver vi träna. Nyckeln är att använda en externbelöning, vilket ger hållfast utan tugg.

Följsamhet, diskrimering av signaler - Bra, Bus, Varsågod, apport i kombination

Vi ska tänka på att göra tidiga generaliseringar – byta hand, byta miljö, lägga in olika störningar, byta belöning.

Läxa:
Kedja 1–2 minuter före belöning. Här funderar jag på att göra nån rallykombination.

Någon sitter med matskål, typ tävlingsledare, som sitter som varsågodare. Träna detta hemma!

Sikta mot stjärnorna 2(4)

I fredags var det dags för andra kurstillfället av Sikta mot stjärnorna hos Eva Bodfäldt. Lakrits var mycket lugnare den här gången, och låg tyst långa stunder på sin svarta filt. Emellanåt mot slutet pep han lite, men det har klart minskat.

Ryggsäcken fungerar bra och det blir allt lättare att få in honom mellan benen när jag sitter på stolsryggan. Hade med den nu istället för vanlig stol. Det blir bättre, eftersom man sitter längre ned, närmare hunden, och kan klappa eller hålla en hand på honom. Svårare blev det när Carina Persson kom förbi och störde med lock och pock, tappad toffla och godis. :) Det är en läxa till nästa gång: plocka in en person som är glad, och som försöker plocka av en hunden. I förlängningen: tävlingsledare, skytt, sökperson.
Jag fick ett extratips för Lakrits: Tippa. Sitt på golvet, och få genom smekning hunden att lägga sig på sidan med huvudet på golvet. Nu ligger han, oftast tyst, men är ofta inte helt avkopplad.

Vi körde en geniövning (samma som för Carina i somras). Det är på nåt sätt en motsats till shejping, där man istället för att plocka den rörelse man vill ha och bygga vidare på den, klickar för helt olika rörelser för att locka fram initiaivförmåga hos hunden. Lakrits bjöd många små fina rörelser och tyckte det var kul. Här ska vi tänka på och belöna framför allt rörelser bakåt. Att premiera hundens tänk bakåt och kasta belöning bakåt gör det sedan lättare att få till ett snyggt Stå och ett snyggt Sitt, till exempel. Jag fick tipset att variera min belöning mer, inte bara mata med godis, utan varva med beröm, Bus och externbelöning. Det är lätt hänt att man blir en godismaskin.

Jag hade glömt leksakerna hemma, men det gjorde inte så mycket, eftersom Lakrits på Bus hemskt gärna hoppar upp på mig och knuffas och har sig. Det är ju suveränt eftersom glömska jag lätt kan komma att glömma leksaker även i framtiden. :)

Ingångsposition och följsamhet
Några olika övningar:

• Vi ska tänka på att våra ögon ska vara positionsförstärkare snarare än bevakare. Titta alltså inte på hunden, hunden ska titta på och bevaka föraren. Sen kan man ge ett och annat ögonkast, som en förberedelse på Bus. Då bygger man upp att hunden bevakar en – när ska det där buset komma? Man ska också tänka på att säga kommandot Bus först, innan man agerar.
• Stå i tävlingsposition, och backa med hunden mitt emot dig, belöna vid sidan.
• Sätt hunden, lägg en godis framför, ställ dig i tävlingsposition bredvid hunden och vifta med händerna à la gångmarsch. När hunden tittar på dina ögon och inte på händerna: belöna vid vänster sida.
• Gör ingångar med social smekning och externbelöning. Använd spegel!
• Ändra din huvudriktning medan du går/klappar, beroende på vilken riktning du ska vika av mot. 
• Så fort det blir motstånd i klappandet ska du belöna när hunden slappnar av. 

Belöningsplacering är mycket viktigt!

KTK - sista helgen, sön

Idag var det praktik på baklängeskedjning. Vi började på oss människor. Inne i fiket till på köpet. Lakrits fick sitta bunden i en krok och titta in på Cissi och mig när vi klickade varandra, satte oss, ställde oss på ett ben, skällde, gjorde handtarget osv. Lite underligt var det allt. När han var tyst och lugn och fin stack jag till honom en godis. Vi blev så inne i det där att jag till och med ville ge Cissi en köttbullsbit... :D

Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.

Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.

Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.

När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.

I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.

Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare...

En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.

Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.

Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.

KTK - sista helgen, lör

Idag gjorde de som kunde sitt praktiska prov. Själv anlände jag och Lakrits lagom till teoridelen och han fick vara med inne i klassrummet som passivitetsträning. Medan vi pratade om baklängeskedjning låg han tyst och fint i hela två timmar! Jag droppade godis emellanåt. Han var uppe och rörde på sig två gånger på hela tiden, tror jag, men pep ingen gång. Suveränt bra träning!
Att han sen är glad och vill hoppa upp på alla människor är en helt annan femma.

Imorgon blir det praktik på dagens teoridel, plus att vi får tillbaka de teoriprov som vi gjort. Teoriprovet har ju även jag gjort, så den delen hoppas jag att jag fått godkänt på. Det visar sig imorgon.

På hemvägen köpte jag en ny fäll till Lakrits – en som inte Kasper ska få leka med och döda. Den ska vi ha till ryggsäcksträning och lugn-och-ro-träning. Hittade också en frisbee av kongfabrikat (röd) som kan bli kul att ha. Hamnar ju i alla lägen ovanpå snön, vilket är en stor fördel. Dessutom slog jag till på ett nytt halvstryp, likadant som han har, fast storlek 60.

Är det någon som vill köpa ett några månader gammalt Hurtta Lifeguard citrongult mjukt och fint halvstryp i storlek 50, så säg till.

Sikta mot stjärnorna 1(4)

Det är skönt och tidsbesparande när kursledaren sjäv bloggar om gårdagens kursdag. Lacke är med på bild där.
Lakrits var klart äldst och kunde ju redan en del av det de andra hade svårare med. Men att komma in i ryggsäck är något jag tappat bort längs vägen, och det var lite struligt att få in honom så. Han ville helst sitta vänd mot mig, eller åtminstone åt sidan. Kanske får mer chans att träna det nu i helgen.
Vänta på Varsågod kan han och han klarade även Bra och Duktig och annat beröm utan att ta godiset. Oftast klarade han även Bus utan  att ta godiset, men nån gång tog han den. Där får vi träna. Men Bus var helt nytt för oss, så jag är nöjd ändå. Att lägga på störning i form av tryck mot ryggen ska vi också börja med.
Han var tyst långa stunder men pep lite emellanåt, mest mot slutet av dagen, faktiskt. Vi något tillfälle låg han avslappnad på sidan, men pep ändå. Hm.
Annars var nog bästa tipset med just passivitetsträningen att undvika ögonkontakt. Ögonkontakt drar upp aktiviteten, sade Eva. Och det stämmer nog. Där har vi kanske en liten pusselbit till att få en bättre passivitet.

Sötebröd och stjärnor

Är sötebrödsdagarna över? Lakrits har ju varit en rätt okomplicerad pojke att ha att göra med. Och det är han väl på många sätt fortfarande. Men nu har vi haft ett par incidenter på kort tid där han sprungit fram till andra hundar. Eller ja, i ena fallet var det en annan hund som sprang fram till honom. Men strunt samma, han lyssnar inte längre så bra på mig som jag skulle vilja.
Dels börjar han ju komma upp i tonåren, men jag tror också att vinterns många lite väl tråkiga promenader börjar ta ut sin rätt. Han vill göra nåt roligare än att gå bredvid sin i nuläget rätt trista matte.
Så bra då att vi ska börja på Eva Bodfäldts Sikta mot stjärnorna på fredag. För att kunna träna på lyhördhet med främmande hundar i närheten måste man ju ha tillgång på just främmande hundar. Och på klubben är det ju vinteruppehåll, så vi ser inte värst många främmande hundar just nu. Mer än dem han kom i oönskad kontakt med, då.
I helgen är det sedan sista klickertränartillfället, då egentligen Kasper skulle visa upp sina färdigheter på prov. Men jag har ju lagt ner hans träningsverksamhet i det stora hela just nu på grund av pankreatiten, så jag tänkte istället plocka med mig Lakrits dit för att närvara vid teoribitarna. Så får vi chansen att göra provet lite senare om vi vill. Snällt med tanke på de dyra kurspengarna.
Idag tränade jag för första gången på länge ute med apporter. Och det märktes att Lakrits var ringrostig på dem, dvs. lite väl glad i dem. Vi har kört bollar nu när det varit mycket snö och där går det galant med inhämtning och avlämning. Apporterna hämtades ju in, men det märktes att det inte var superkul att lämna av dem. Får börja köra apporter lite mer regelbundet igen så att de inte blir lika skojiga och nymodiga.

Fortsättningskurs i rallylydnad 2(4)

Idag hade vi andra tillfället av fortsättningskursen i rally och vädret var med oss även denna gång.
Anette hade gjort i ordning två småbanor där man kunde välja om man ville köra nybörjarklass eller fortsättningsklass och vissa skyltar därmed var dubblerade beroende på vad man valt.

Vi lägger banan.

Jag ville träna nya moment, så jag valde fortsättningsklass. Vårt stora problem nosandet kan man ju träna oavsett vilka skyltar man kör.
Husse var med och fotade lite i början. Bilderna visar mig och Kasper under första omgången då jag körde med släpande koppel. Senare tog jag bort kopplet och körde utan, men det finns det inga bilder på.

Start – Kasper tittar åt helt fel håll.

Här går han fint utan att nosa.

Jag tror att detta är momentet Sitt – Stå – Gå runt.
Det var svårt att stå still under rundningen, och vi tränade det mycket separat sedan.

Mr Snoozer i farten. Det här är min anti-målbild.

Jag visar honom in i frontläge framför mig.
Nuförtiden måste man stå still med fötterna, inget hjälpande extrasteg framåt.

Kasper sitter med fint fokus på mig inför backandet.

Jag visar honom hur vi ska backa 1–2–3 steg.

Sitt omedelbart efter högersväng är en av de nya skyltarna i forts.klass.

Här ska Kasper gå runt bakom mig och komma in i utgångsposition.
Det blir lite trassligt kring fötterna när man kör med släpande koppel på det här momentet.

Antagligen säger Anette åt mig något eftersom vi kikar åt helt olika håll.

Här går Kasper jättefint. Överhuvud taget hade vi mycket mindre nosande idag än i torsdags.

Jag försöker mig på Snurren, ett nytt moment i forts.klass.
Kasper ska svänga ut vänster och snurra ett varv medan vi fortsätter gå framåt.
Står vi still funkar det skapligt, men vi måste träna mer på Snurren under gång.
Helena påpekade klokt att mitt Rrrr (=krav på uppmärksamhet) kanske i Kaspers öron lät väldigt likt SnuRRen, så nu ska jag försöka byta till Snujjen. Bäbisspråk ger ju i sig en ljusare, snällare röst, och jag tror faktiskt att det kan förbättra saken för oss.

Snurren är avklarad och vi går sista biten in i mål.

Den andra lillbanan finns det inga bilder på, men den handlade mest om tempoförändringar, och att klara moment inuti dessa tempohöjningar/-sänkningar.
Det vi framför allt behöver träna på (förutom nosande, där tipset är att ha nolltolerans med nosande på kortklippt gräs) är Stå och gå runt samt Snujjen. Anette tycker också att vi ska träna samtliga skyltar springande och långsamtgående. Nästa tillfälle missar jag, men sista gången 23 okt ska vi vara med.

Dessförinnan hinner vi med en tävling till 19 sep. Anette menar att skillnaden i hans nosande kan ha att göra med att han är så ovan att vara på tävlingsbana (dvs. på andra planer än vår egen) medan många av de andra hundarna har ett förflutet på lydnadsbanan osv. Kan ligga något i det. Finns chansen ska jag försöka ta med honom och bara titta på någon tävling framöver för att få mer platsvana.

Valpkurs 2(2) för Carina Persson

Dagens valpkurs gick mycket bättre än sist ur gnällsynpunkt. Ja, egentligen ur alla synpunkter, men förra gången var han ju också världsduktig på vissa saker.
Lite gnäll kom det periodvis, men han kopplade av bättre. Och en del övningar vi gjorde var effektiva, så med lite mer träning blir det nog jättebra.
Vi började med att berätta hur träningen gått under veckan och så fick vi visa upp vår geni-/shejpingövning. Jag passade på att fråga Carina om Stolpen och fick visa hur långt vi kommit med den. Hon tyckte det såg bra ut, och tipsade om att varva med extern belöning och inte bara handen när jag ska fejda bort godishanden, t.ex. en skål med godis framför hunden. Över huvud taget talades det mycket idag om vikten av att variera belöningarna, både typ av belöning och placering (båda händerna, munnen, externt åt något håll, kasta).
Vårt shejpingtrix blev så här:
Jag sitter på en stol och så böjer jag mig fram och lägger vänsterarmen över bägge knäna.
”Var hänger du då?”
På det kommandot hoppar Lakrits upp med framtassarna på armen och verkligen hänger på mig. Ibland hänger han ner med huvudet också, men det sitter inte hundra än.
”Hos matte, såklart!”
Inte så avancerat, men det mottogs väl.

Sen hade vi en skvallerövning. Jag har ju gått en ren skvallerkurs hos Eva B, det här var introt, kan man säga. Lakrits var duktig på detta, och jag vet ju hur vi ska köra vidare.

Nästa övning var något Carina kallade Indianen: att kalla in när hunden tittar eller redan är på väg mot mig. (Detta ska man se till att göra 80 % av inkallningsgångerna.) Man ska sträva efter att alltid kalla in till något, inte från något. Övriga 20 % kan ske när hunden är riktad från/på väg från föraren.
Denna övning gjordes genom att hon höll i hunden medan föraren knatade bort en bit och kallade in med leksak som belöning. Lakrits tyckte det var så där halvkul. Han tog den lite, men släppte rätt snart. Jag har ju fått lära mig på diverse kurser (bl.a. Eva Sognevik och Bus och lek med Anette W) att prata med ljus och glad stämma (kvittra) till hunden för att få den att vilja komma, och nu kom just samma Anette med en konstruktiv synpunkt – den ljusa rösten kunde göra att jag blev intressantare för Lakrits än leksaken! Så – bort med rösten och köra enbart leksak blev nästa prov när vi skulle testa att smyga undan från hunden och se om den märkte något, och om vi kunde göra en inkallning utifrån det. Lakrits är ju ingen man smyger undan från, men enbart leksak utan röst gav faktiskt resultat! Jag märkte att så fort jag sade så lite som ett Bra! att han grep kaninskinnet så släppte han – antagligen i tron att nu skulle vankas godis. Här ser man ett tydligt exempel på hur mina båda hundar är väldigt olika – med Kasper behöver man vara rejält roligt och anstränga sig mycket för att man själv ska vara intressantare än omgivningen ... En mycket bra lärdom.

Därefter var det mycket inomhusövningar. Skönt, för det var 30 grader varmt ute. Vi tränade bl.a. hantering, som utgick ifrån Ryggsäcken med en godishög framför. Vi satte oss på golvet och började träna de första stegen av dessa moment:
Klor:

1. tass i handen
2. hålla i och pilla lite på klo
3. föra en tång till klon
4. klippa med tången

Vid alla dessa delmoment ska hunden vara lugn och hålla tassen still som kriterium för att man ska släppa tassen och ge en godisbit från högen.
Tänder:

1. lyfta lite på läppen vid sidan av munnen
2. lyfta på båda läpparna
3. in med ett finger till tänderna
4. in med finger och öppna käkarna

Samma kriterium – lugn och stilla hund, så släpper man det man gör och ger en godisbit från högen.
Öra:
Samma sak, lyfta örat, ner med ett finger grundare/djupare.

Nästa moment var handtarget. Det kan ju Lakrits redan, så vi fick visa det. En sak jag aldrig gjort var att köra även med höger hand och att variera positionen på handen till mellan benen osv. Inga problem förrän vi kom till höjd hand där hunden skulle hoppa för att nosa. Lakrits satte sig och bara tittade på mig. Efter några försök trillade poletten ner hos mej. Ett sådant handtecken gör jag ju när han ska sitta still och inte springa fram till Kaspers matskål! Han tolkade alltså övningen som Stopp. Mycket bra gjort, egentligen!
Carina tipsade om att hon kör öppen hand även i brösthöjd, till och med två utsträckta öppna händer (tänk fågelskrämma), för signalen Kom. Samma som jag gjort, fast bara nere vid vänstersidan. Till Stopp-signal har hon använt knuten hand. Till sin bc har hon stått som fågelskrämma med två knutna nävar, hunden stannar och kikar omväxlande på den ena och andra handen, ivrig att se vilken hand hon tänker öppna. Det har blivit som en rolig lek dem emellan. Kul!
Så nu ska jag försöka ändra mitt Stopptecken från öppen lyft hand till knuten lyft hand. Vi får se hur svårt det blir...
Det sista vi gjorde nu när hundarna var trötta var en passivitetsövning. Ryggsäcken igen med godishög framför, sedan släppa taget om hunden när den känns helt lugn och samtidigt införa kommandot Vänta. Sedan fick vi testa oss fram och avlägsna oss lite (men fortfarande ha koll på hunden och högen). När hunden var riktigt lugn och fin – varsågod. Gick kanon. Men å andra sidan var han bra trött nu, får se nästa försök när han kanske är lite piggare.

Efter lite velande bestämde jag mig för att passa på och köpa nya Kontaktkontraktet med dvd och handledning till kurspris. Jag har ju redan gamla versionen, så är det någon som vill köpa den till ytterst reducerat pris går det bra att höra av sig...

Klickertränarkurs 4(8)

På tisdagen kom vi in på flyt och hur man mäter flyt. Flyt har man när beteendet är automatiserat, när det utförs med fart och precision. Flyt kan mätas i antal rep/min, latenstid eller pålitlighet i %.
Ett beteende är INTE flytande om det

• tar för lång tid mellan varje upprepning
• är lång latenstid på signalen
• inte är ett exakt beteende
• inte är ett pålitligt beteende

Det är lättare att få flyt om man generaliserar successivt. Har man flyt blir det lättare att sätta ihop beteendet med ett annat och få en kedja.
Några tumregelmått:
14–17 rep/min
98 % pålitlighet
max 1 sek latenstid


Beteende Flytmått


Sitt framför förare 14–19 rep/min


Ligg framför förare 12–16 rep/min


Sitt/Stå/Ligg under baklänges marsch 10–15 rep/min


Utgångsställning 11–16 rep/min


Gripa apport från backen 11–16 rep/min


Nos på targetstick 13–18 rep/min


Trampa på musmatta 11–16 rep/min


På eftermiddagen gick vi över till strategisk förstärkning:

• belöna för position (dubbelförstärkning)
• rätt position inför nästa repetition
• riktningsförväntan
• lättare kunna lägga till ny del i kedjan för långa moment

Det praktiska tränandet med Kasper handlade mest om kontakt i utgångsställning och att bibehålla denna när jag börjar gå. Normalt säger jag Kom när vi går, och då hänger han ju med, om än ofta med nosande. Nu tränade vi ju frivilliga beteenden, och när jag började gå (något enstaka steg) satt han kvar som en stenstod. Jag tror han tror att vi tränar stadga, och han sitter. Jag hade externbelöning i en skål nån dryg meter framför oss. Grethe tipsade om att börja med att gå vänster, men han satt kvar om jag inte gick så nära att det blev en obehaglig trängning, och det var ju inte syftet. Jag provade då att gå höger istället – och då följde han med! I det läget såg jag ju inte vad han gjorde, så Grethe kollade och sade till när det var bra. Varsågod! Så fick han springa och ta godiset.
Förutom Grethe kollade både Birgitta och Cilla stundvis på detta, och denna goda hjälp gjorde att vi fick ett genombrott. Nu kunde jag först starta med honom stående och få en rörelse med bibehållen ögonkontakt, sedan en knapp sittning och rörelse med bibehållen ögonkontakt. Det gällde att han inte fick sätta sig ordentligt och ”rota sig fast”.
Det var lite kul – innan vi fick detta genombrott var det faktiskt så att jag kunde ta ett steg med vänsterfoten från utgångsställning (fortfarande med tyngdpunkten på höger ben) och Kaspers huvud gick omedelbart från att titta på mig till att nosa ner åt vänster. Jag backade tillbaka benet, hans huvud åkte upp, jag tog fram benet, huvudet åkte nedåt vänster. Vi skulle faktiskt ha kunnat använt detta moment i nån freestyleövning, så synkat var det. Ungefär som att gå fram och tillbaka mellan två något olika bilder. Det visar hur väl inövat detta beteende är – ända sedan valpstadiet säkert.
Nu kom vi så långt att jag hade kanske två–tre steg med ögonkontakt, sedan blev det språngmarsch till den kastade långtaxen. Godisarna hade tagit slut, och det var nog lika bra det, för springa till taxen var jättekul så här i slutet på en jobbig dag. Han fick ur sig en hel del spring i benen på det sättet.
Detta var det absolut konstruktivaste hittills, och jag hoppas det kommer att ge oss en minskad andel nosande i framtiden.
Idag har det bara blivit cykeltur, ingen egentlig träning, och imorgon blir det Skoby hundhotell. Men snart ska jag sätta igång med denna träning igen.

Klickertränarkurs 3(8)

Igår och i förrgår var det dags för andra fjärdedelen av klickertränarkursen. Den här gången hade vi bara en kursledare, Grethe, för Ulrika var upptagen med annat.
Vi inledde måndagsförmiddagen med att visa upp alla de beteenden vi haft i läxa. För Kasper och mig gick det bra, även om det ibland blev lite långa väntetider med nån fläck som skulle nosas på osv. Jag är också expert på att få upp flera av hans småskurna godisar och sen tappa nån på backen, varpå han givetvis måste nosa rätt på den. Men han var pigg och med mig på övningarna, så det kändes bra.
Vi började prata om belöningsplaceringar. När jag belönar för musmattetarget kan jag med godiset leda honom runt så han står med nosen rätt för nästa tramp. På så sätt kan vi underlätta för hunden att få en bra frekvens på beteendena.
Jag visade fri backning på gräsmattan men berättade att han inte gärna backar intill något. När vi försökt det drar han sig gärna snett ut, typ klockan tio. Fick då tipset att sätta en externbelöning lite till vänster bakåt om väggen finns på höger sida.
Han bjöd många frivilliga Hoppstå, inte så förvånande. Tipsen där var att vara snabb med klickern när alla fyra tassarna är i backen, och att komma vidare genom att själv gå och ställa mig vid sidan av honom när vi kört ett antal lyckade repetitioner framifrån.
Några saker vi inte börjat med som får bli tips inför framtiden:
Ekipaget backar intill vägg
Ta något steg fram så att hunden står.
Backa något steg så att hunden följer med och också backar bakåt.
Klicka för bara något enstaka steg.
Snurra runt föraren
Det här gjorde vi lite förra gången, men har sedan lagt ner den övningen. Status då var att vi kom från utgångsposition bakåt och runt till baksidan av mitt högerben. Sedan vänder han upp och går framåt istället.
Tipset där är belöningsplacering. När Kasper är klockan 5, belöna med vänster hand vid nosen. Belöningen ska alltså inte komma från höger, det får hunden att vända. Får testa det där vid tillfälle, men det har ingen hög prio just nu.
Titta upp
Någon tipsade om ett sätt att få hunden att titta upp på föraren med dyrkan i blick: gå med godis i munnen och spotta ut det. Det hade gett hennes hund en förväntan att det ska komma en ny godis och ledde till full uppåtblick.
Jag testade det ett par gånger, men trots fullträff där godiset hamnade i huvudet på honom fattade han inte alls varifrån godiset kom. Jag pratade senare med en annan som gjort samma sak med sin hund med framgång, och hon hade börjat nere på hundens nivå, först gett godis direkt från mun, sedan spottat på någon dm avstånd och så ökat det till ståhöjd. Detta ska jag definitivt testa mer.
På eftermiddagen pratade vi om kriterier, pålitlighet, antal lyckade repetitioner.
Postit
Vi körde praktisk träning med postit-lappar och jag märkte att ju mer engagerad Kasper blev i övningen desto större risk blev det att han ville hugga tag i lappen. Jag fick gå tillbaka och köra postit i handen omväxlande med på väggen, och dra ner frekvensen lite så han fick vila aningen mellan varje repetition. Lite lugn mellan varje gav bättre resultat, märkte jag hemma på köksgolvet morgonen därpå.
Postit-lappar kan med fördel användas till dirigeringsövningar, meddelade Grethe. Om man sätter upp en postit åt höger och en åt vänster, skickar hunden till höger, den nuddar och kommer tillbaka för att få belöningen, så kan man belöningsplacera så att hunden automatiskt är vänd åt vänster för nästa skick. Då får man automatiskt in en handrörelse åt rätt håll som en handdirigering. Sedan klickar man strax innan nuddet, för det är ju i detta fall riktningen som är det önskvärda, inte nosdunket.
Mer om tisdagen följer i senare bloggpost, måste arbeta nu.

Framförmappen och ny superbelöning

Jag testade Kaspers framförmapp i morse. Det står klart vad vi tränat den sista tiden:

1. Hoppstå
2. Backa
3. Snurra runt
4. Ligg
5. Stå

Ja, det är ju 1, 3 och 5 vi har tränat, de andra fanns kvar så starkt sedan tidigare. De där kommer jag att behöva på kursen imorgon. Och lite till. Har tyvärr tappat bort läxpapperet, så slarvigt av mig. Har haft det med lite överallt för att träna olika moment, och nu är det puts väck. Vi får väl se om jag glömt bort något totalt.

Superbelöningen, då:
Igår kväll satt vi och tittade på en bluerayfilm. Husse hade för första gången i Kaspers (snart) treåriga liv köpt en påse chip, med smaken sour cream and onion.
Vips var Kasper framme med en leksak hos husse.
”Kan jag få byta den här mot ett chips, husse?”
Snart kom det största och finaste benet och byttes mot ett chips. Och ännu en leksak. Och en till.
Det tog inte lång stund förrän vi hade en hel hög på bordet. Kasper rensade runt på husets alla golv i jakten på bytesobjekt mot de åtråvärda chipsen.
Nu är ju varken salt eller lök nåt man egentligen ska ge hundar, men några enstaka är säkert ingen fara.
Det kan ju vara bra att ha en superbelöning i bakfickan som är lite enklare att få tag i än älgkött...
Tror dock inte att ens chips med sour cream and onion-smak kan få gunstig herrn att upphöra med nosandet.

PM till valpkursen

Alla redan damp det ner ett PM till valpkursen. Ser att bortsett från min klubbkompis som ska gå med som observatör är det ännu bara två till på sändlistan. Jag har svårt att tänka mig att en sådan kvalitetskurs kommer att gå av stapeln med så få deltagare. Men man anmäler sig normalt först kanske när man sitter där med valpen i famnen och undrar – hjälp, vad ska jag ta mig till med det här beteendet? Och så börjar man leta kurs med andan i halsen.
Jag är iallafall glad att jag såg kursen redan nu, för om jag börjat leta den 16 juni så hade den säkert redan varit fullbokad.

Varningens ord, valpkurs och utställning

Ett ganska ordagrant återgivande av telefonsamtal nyligen med min mamma:

Riiing.
– Hej, jag måste ringa och varna dej. Du vet min bekant som tidigare haft flera weimaraner och nu har en labbe? 
– Ja?
– Jag berättade för henne att du skulle köpa en ny hund, och då sade hon att bara det inte är en sån där jaktlabbe. De är så avmagrade, hetsiga och uppstressade. Det är väl inte en sån du ska köpa?
– Jo, just en sån ska jag köpa.

*Skratt.*

Sedan har jag – redan innan jag faktiskt köpt hunden – anmält mig till valpkurs i Eva Bodfäldts regi. Det är Carina Persson som håller den i juli, och nästa kurs skulle inte bli förrän oktober, och det kändes ju för beige. Att han inte riktigt hunnit bli 12 veckor (skiljer ett par dagar) tyckte Eva inte var något problem. Det känns bra med ett par tillfällen att få lära oss att umgås med andra små valpar av olika raser rätt tidigt. Och så gillar jag hennes pedagogik.

Sedan tycker man på VaBK att jag, eftersom jag ändå ska vara med och arbeta på klubbens utställning den 12 september och planerar att ha åtminstone Lakrits med mig där, borde ställa ut honom som junior.
– Ställa en jaktlabbe? sade jag förbluffad.
– Ja, är det nån gång de kanske har en chans att gå bra är det medan de är juniorer, tyckte folket på klubben.
Jag får fundera på det, det innebär ju egentligen ingen meransträngning eftersom vi ändå finns på plats, och det kanske vore kul att göra det en endaste gång med honom. Jag har ju faktiskt visat Kasper två gånger, så gått i ringen förut har jag, om än med annan ras. Vad säger du om det, Anita? Häpp.

Strålande morgonpromenad

Först några kommentarer och tankar kring KT-kursen. När jag tänker tillbaka på de båda dagarna så är det mest negativa att det blev så litet praktisk hundtränartid, och den tid som fanns till det var så komprimerad att man inte hade tid att i lugn och ro ta ut hunden, kissa av den och jobba upp lite kontakt innan själva träningen tog vid. Det blev alltför mycket för Kasper runt ikring för att han skulle kunna koncentrera sig ordentligt. Den aktiva träningstiden kanske räckte till, för Kasper verkade bra trött efteråt, men just det där runt ikring blev alltför tajt. Sen underlättades det ju inte av ett evigt flyttande på bilar, eftersom vi pga. att vi hade hundarna i bilarna stod och blockerade för alla andra hela tiden. För mycket snö fortfarande för att vi skulle kunna köra undan till bättre plats och ändå vara nära huset.
Annars känns kursen kul och det gäller att komma igång direkt nu. Jag har fortfarande inte brutit ner hemläxan i mindre moment, men det står högt på listan.
Tina, det känns verkligen spännande med både kurs och eventuell valp. Anita rapporterar just att ultraljudet säger att det finns en normalstor kull i magen på Guinness! :)
Anna, det var kul att höra av dej. Vad har du för hund, också en dsg? Titta gärna förbi igen och kommentera det du läser. Du har ingen egen blogg som jag kan kika in på och följa er?

Jag tyckte det var bra surt igår med all nysnö. Det känns dock mycket bättre idag när solen lyser på allt det gnistrande vita, och den gamla smutsiga snön har dolts av det nya täcket. Kasper var otroligt lyhörd och fin på morgonpromenaden, så jag vågade till och med ha honom lös på gatan (liten lokalgata) en bit och han gick Nära och följde mig när jag vände runt, zickzackade och så vidare. Ett par korta inkallningar och ett Stopp gick också bra. När vi närmade oss stigen in mot gröna ängen ökade han i aktivitet, så innan han fick för sig att dra iväg kallade jag in med en leksak som vi kampade med, och sen kopplade jag upp. Satte honom först så han fick varva ner à la Anitas apportavslutning i förrgår, sen på med kopplet. Tror det var en riktigt bra grej på lille herrn.

Klickertränarkurs 2(8)

Igår var vi på kursdag 2. Även idag var det mycket sova i bilen för hundarna och Kasper fick täcke på sig hela dagen, plus en gosig fleecefilt och gosa in sig i. Kikar man in genom bilrutan ser man inte ens att det ligger en hund där, så bra kopplar han av i bilen. Skönt!

Vi började med teori, sen fick vi två praktikpass på bägge sidor om lunchtimmen. Innan praktiken började fick vi ut långa listor på vilka tre nivåer vi kan välja inför examineringen. Jag valde nybörjarnivå, för även om jag har hållit på med klickerträning ett bra tag har jag använt andra tekniker parallellt, och sådant som läggande under baklänges marsch har vi aldrig provat alls. Att notera är ju att alla moment ska utföras frivilligt och inte på kommando. Det innebär att även moment han egentligen kan måste tränas ut så de kan utföras frivilligt av honom. Likaså kan ligg 1 minut på 20 m avstånd bli tillräckligt svårt, nästa nivå där är gemensamt ligg i 3 minuter. Gemensamt ligg har Kasper ytterst sällan ens provat på. Sen kan det vara kul att nosa på mellannivån om vi får tid till det, det får vi se.

Praktiken gick sedan givetvis ut på att börja öva några av dessa grundfärdigheter. Jag valde att börja med fokus, för det har vi haft problem med ända sedan Kasper var liten. Mycket roligare att nosa runt än att fokusera på föraren. Det kan ju vara en belöningsfråga, men nu hade jag min gott-och-blandat-påse, så vanlig fokus stillastående rakt framifrån gick bra. När jag provade att backa några steg märkte jag att han först tittade ner, gick några steg och sedan tittade upp på mig. Så vill jag ju inte ha det, utan jag började kräva uppåttitt hela tiden från stillastående och när första stegen togs. Här har jag helt klart fallerat tidigare, så det här behöver vi nöta mycket och antagligen inleda varje pass med lite sådant för att successivt tänja ut tiden och antalet steg.

Nästa pass valde jag klossträning. Detta kan ju Kasper mycket väl inomhus, men jag har aldrig provat ute förut. Nu fanns det en träkloss till hands. Det tog någon minut innan han fattade att man skulle sätta tassen på, men sen gick det fort. När sen jag väl fattade (tack, Christina!) att jag borde ställa mig till höger om klossen också för att ge plats åt honom till vänster om mig uppe på den blev det jättebra. Innan dess klev han ner från klossen för att ställa sig jämte mig. Gullnosen.

Efter lunch var det praktikdags igen. Min tanke var att påminna honom om nostarget och sedan föra över den till handen. Handtarget har vi nämligen aldrig tränat. Men då var det som förgjort. Han var absolut inte intresserad av något annat än att nosa omkring. Ett frivilligt backande uppför trappa fick jag, det var allt. Bara att hiva in honom i bilen igen och byta till collien.
Instruktören Grete kom förbi och tyckte att nu var hundarna så pass trötta att vi kunde träna frivillig inkallning så de bara fick springa av sig lite. Jag höll collien medan matte gick bort en bit. När jag släppte sprang hunden och fick halvvägs ett klick, när farten var som högst. Efter tre inkallningar bytte vi till Kasper och det här var ju kul! Inga motivationsproblem alls. Kändes bra att avsluta med detta, till skillnad från förra okonstruktiva övningspasset.

Vi fick en gedigen lista med hemläxor, så nu blir det till att schemalägga träningen fram till månadsskiftet maj/juni. Nästa kursdagar är mån–tis vecka 22. Ska fundera igenom det och försöka få upp en träningsplan i bloggen. Har börjat använda Hundtränaren nu under kursdagarna, det kändes bra. Flera blev intresserade av boken, Lina. ;)