Senaste inläggen

onsdag 26 januari 2011

Sötebröd och stjärnor

Är sötebrödsdagarna över? Lakrits har ju varit en rätt okomplicerad pojke att ha att göra med. Och det är han väl på många sätt fortfarande. Men nu har vi haft ett par incidenter på kort tid där han sprungit fram till andra hundar. Eller ja, i ena fallet var det en annan hund som sprang fram till honom. Men strunt samma, han lyssnar inte längre så bra på mig som jag skulle vilja.
Dels börjar han ju komma upp i tonåren, men jag tror också att vinterns många lite väl tråkiga promenader börjar ta ut sin rätt. Han vill göra nåt roligare än att gå bredvid sin i nuläget rätt trista matte.
Så bra då att vi ska börja på Eva Bodfäldts Sikta mot stjärnorna på fredag. För att kunna träna på lyhördhet med främmande hundar i närheten måste man ju ha tillgång på just främmande hundar. Och på klubben är det ju vinteruppehåll, så vi ser inte värst många främmande hundar just nu. Mer än dem han kom i oönskad kontakt med, då.
I helgen är det sedan sista klickertränartillfället, då egentligen Kasper skulle visa upp sina färdigheter på prov. Men jag har ju lagt ner hans träningsverksamhet i det stora hela just nu på grund av pankreatiten, så jag tänkte istället plocka med mig Lakrits dit för att närvara vid teoribitarna. Så får vi chansen att göra provet lite senare om vi vill. Snällt med tanke på de dyra kurspengarna.
Idag tränade jag för första gången på länge ute med apporter. Och det märktes att Lakrits var ringrostig på dem, dvs. lite väl glad i dem. Vi har kört bollar nu när det varit mycket snö och där går det galant med inhämtning och avlämning. Apporterna hämtades ju in, men det märktes att det inte var superkul att lämna av dem. Får börja köra apporter lite mer regelbundet igen så att de inte blir lika skojiga och nymodiga.

9 kommentarer:

  1. Ja, tänk att denna allmänlydnad alltid är färskvara! Gäller att ha det i åtanke varevigaste dag vid alla tillfällen. Även med den 10-åriga gamla hunden...
    En klok person i din och min närhet sa en gång "när jag inte orkar engagera mig vid hundpromenaden så kanske det är lika bra att gå med kopplad hund det tillfället?".
    Annars är ett tips att gå runt Hammarbacksskolan kvällstid för att få många hundmöten, och "hjärntvätta" hunden på rutinen att alltid sluta upp vid vänstersidan när det kommer möten (inkl fin belöning).
    Men ska det bli effektivt så får man 17 själv se till att lösspringande hundar inte lyckas lura med sin hund på rolig lek... T ex genom att ställa sig framför sin egen hund och fronta mötet utan att säga något (vilket ju kan hetsa den egna hunden negativt), i värsta fall ut med foten...;)

    SvaraRadera
  2. Ja du, färskvara var ordet, sade Bull.
    Så oengagerad har jag inte känt mig att jag tyckt att jag har behövt hålla honom kopplad. Men när jag rannsakar mig har det varit rätt lite variation på belöningarna den senaste perioden. I 99 % funkar ju den torraste foderkula. Det är just i de där sista 1 % jag behöver något bättre, och där har jag slarvat. Hänger väl lite ihop med att Kasper inte längre kan få vad som helst, och då tar jag inte med till Lakrits heller. Måste bli ändring där. Boll har jag inte i fickan alltid heller, eftersom de behöver läggas upp på tork efter varje utevistelse.
    Jag är så kass på skolnamn så Hammarbacksskolan känns rätt diffus var den ligger. Vår närmaste skola är rätt tom om kvällarna, iallafall på hundpromenörer. Får väl kolla på en karta. :)

    SvaraRadera
  3. Javisst är det praktiskt med retriever som oftast tycker att minsta mat-liknande belöning duger! Samtidigt tycker jag att man också måste ha en "broms" på hunden, alltså att det måste finnas "måste-lydnad", med andra ord "nej" eller ovillkorlig inkallning. Man måste kunna gå ut med hunden utan att ha en evig repertoar med belöningar i fickan. Bör räcka med röstberöm och klapp o kel också för att bekräfta. Vi ska inte underskatta oss själva som belöning. Kanske upplever hunden det som en roligare belöning att matte ärligt och glatt ropar "Jaa!" och klappar i händerna, än att hunden snabbt sväljer en liten korvbit?

    Hammarbacksskolan ligger längs med Teknikvägen, mitt emot, på andra sidan vägen, Norrgården/Sörgården. Finns en bra gång- o cykelväg som går runt skolan, ned till bussvägen mellan Snapptuna och Ekeby och sedan upp o förbi 4H-gården, fortsatt framåt så kommer du tillbaka till andra sidan skolan. Den rundan går ofta hundägare på kvällen.

    SvaraRadera
  4. Jo, det är lite det jag menar med tråkig matte, förutom godisbrist, då. Jag har svårt att uppbåda superentusiasm den här tiden på året, så är det bara.
    Nejet funkar normalt, och har funkat tidigare, men nu kanske han har kommit upp i testa-åldern.
    Jag kikade på en karta och vet vilken skola du menar. Ligger ju inte nästgårds, precis. Sommartid cyklar vi ofta förbi där.

    SvaraRadera
  5. Säkert är det så att den lilla ängeln kommit upp i tonåren och blivit mer lomhörd;). Tycker sig ha egna intressen som dom så fint kan utöva på eget bevåg...
    Får dom då dessutom lyckade "smitningsträffar" (oavsett om det är den egna eller andra hunden som olovandes sticker iväg), så är ju dessa självbelönande. Gäller nog liksom för våra mänskliga tonåringar att det lönar sig i längden med frihet under ansvar.
    Jo, Hammarbacken ligger ju en bit från dig förstås. Men om man vill vara lite miljöovänlig så finns en p-plats med infart från Ekebyvägen...:) Kanske någon gång i veckan i alla fall? Jag kan hänga med om du vill ha sällskap.

    SvaraRadera
  6. Jo, jag vet, det är därför jag måste göra något åt det. Sen är det ju så att det inte alltid är jag som går promenaderna, så full koll får jag ju inte. Men iallafall, på mina pass kan och ska det bli bättre.
    Det blir ju genast lite roligare om man får sällskap. :) Visst skulle vi kunna få till det, dock inte den här veckans kvällar. Du hade fullt upp nästa vecka? Vi får försöka hitta en tid framöver!

    SvaraRadera
  7. Låter bra! Släng iväg ett sms vetja, när du har tid att gå (detsamma kan jag göra) - så får vi se om våra tider funkar. Ibland är det lättast att inte planera så långt i förväg, utan att bara ställa frågan.

    SvaraRadera
  8. Absolut! Här ska skvallertränas framöver.

    SvaraRadera
  9. Jag känner igen det så väl!! Jag har också plötsligt fått en lomhörd liten dam... Tror som sagt det är deras tonår kombinerat med en viss form av tristess hos matte... Ska bli skönt när kursen drar igång'n

    SvaraRadera