Intressant att kolla på Kasper. Båda hundarna fick varsin tuggrej och Kasper skyndade genast undan med sin.
Det verkar ju rätt logiskt med tanke på att Lakrits är hans fysiska överman med råge.
En stund senare kommer han nu in till rummet där Lakrits ligger, har med sig tuggen (Lakrits har givetvis redan ätit upp sin) och lägger sig precis intill Lakrits. Lakrits låtsas inte om att Kasper har kommit, utan ligger lugnt kvar. Först efter en stund börjar han snegla åt storebrors håll.
Svårt att tolka såklart, men kan det vara att Kasper börjar bli lite nöjd och därför törs riskera grejen? Han vill passa på att retas lite med Lakrits, kanske.
Skönt iallafall att det går lugnt och stillsamt till, oavsett hur strategin är uttänkt från den lille gårdshundens sida.
Skulle tippa att det sitter rotat i hundarna att dom utan att tänka efter, först springer undan lite för att få äta bytet i fred. Sedan kommer Kasper på att det ju faktiskt är trevligare att äta med sällskap...? Eller kanske han inser att han ligger bättre där Lakrits råkade ligga? Han "vet" nog att Lakrits låter bli hans tugg i det läget? "Flockhundens lag".
SvaraRaderaDet är kul att ha teorier ... :)
SvaraRaderaNu har han flyttat upp sig till sängen, inte för att Lakrits gjorde något närmande på golvet, utan för att han tycker det är mysigare däruppe. Innan han kom in hit vet jag faktiskt inte var han höll hus. Men han är en mysherre av stora mått.
Är nog lite inne på att han gärna ville visa upp vad han hade för fin grej. :)
Lilla söta retsticke-Kasper!:D
SvaraRadera