Klickertränarkurs 4(8)

På tisdagen kom vi in på flyt och hur man mäter flyt. Flyt har man när beteendet är automatiserat, när det utförs med fart och precision. Flyt kan mätas i antal rep/min, latenstid eller pålitlighet i %.
Ett beteende är INTE flytande om det

• tar för lång tid mellan varje upprepning
• är lång latenstid på signalen
• inte är ett exakt beteende
• inte är ett pålitligt beteende

Det är lättare att få flyt om man generaliserar successivt. Har man flyt blir det lättare att sätta ihop beteendet med ett annat och få en kedja.
Några tumregelmått:
14–17 rep/min
98 % pålitlighet
max 1 sek latenstid


Beteende Flytmått


Sitt framför förare 14–19 rep/min


Ligg framför förare 12–16 rep/min


Sitt/Stå/Ligg under baklänges marsch 10–15 rep/min


Utgångsställning 11–16 rep/min


Gripa apport från backen 11–16 rep/min


Nos på targetstick 13–18 rep/min


Trampa på musmatta 11–16 rep/min


På eftermiddagen gick vi över till strategisk förstärkning:

• belöna för position (dubbelförstärkning)
• rätt position inför nästa repetition
• riktningsförväntan
• lättare kunna lägga till ny del i kedjan för långa moment

Det praktiska tränandet med Kasper handlade mest om kontakt i utgångsställning och att bibehålla denna när jag börjar gå. Normalt säger jag Kom när vi går, och då hänger han ju med, om än ofta med nosande. Nu tränade vi ju frivilliga beteenden, och när jag började gå (något enstaka steg) satt han kvar som en stenstod. Jag tror han tror att vi tränar stadga, och han sitter. Jag hade externbelöning i en skål nån dryg meter framför oss. Grethe tipsade om att börja med att gå vänster, men han satt kvar om jag inte gick så nära att det blev en obehaglig trängning, och det var ju inte syftet. Jag provade då att gå höger istället – och då följde han med! I det läget såg jag ju inte vad han gjorde, så Grethe kollade och sade till när det var bra. Varsågod! Så fick han springa och ta godiset.
Förutom Grethe kollade både Birgitta och Cilla stundvis på detta, och denna goda hjälp gjorde att vi fick ett genombrott. Nu kunde jag först starta med honom stående och få en rörelse med bibehållen ögonkontakt, sedan en knapp sittning och rörelse med bibehållen ögonkontakt. Det gällde att han inte fick sätta sig ordentligt och ”rota sig fast”.
Det var lite kul – innan vi fick detta genombrott var det faktiskt så att jag kunde ta ett steg med vänsterfoten från utgångsställning (fortfarande med tyngdpunkten på höger ben) och Kaspers huvud gick omedelbart från att titta på mig till att nosa ner åt vänster. Jag backade tillbaka benet, hans huvud åkte upp, jag tog fram benet, huvudet åkte nedåt vänster. Vi skulle faktiskt ha kunnat använt detta moment i nån freestyleövning, så synkat var det. Ungefär som att gå fram och tillbaka mellan två något olika bilder. Det visar hur väl inövat detta beteende är – ända sedan valpstadiet säkert.
Nu kom vi så långt att jag hade kanske två–tre steg med ögonkontakt, sedan blev det språngmarsch till den kastade långtaxen. Godisarna hade tagit slut, och det var nog lika bra det, för springa till taxen var jättekul så här i slutet på en jobbig dag. Han fick ur sig en hel del spring i benen på det sättet.
Detta var det absolut konstruktivaste hittills, och jag hoppas det kommer att ge oss en minskad andel nosande i framtiden.
Idag har det bara blivit cykeltur, ingen egentlig träning, och imorgon blir det Skoby hundhotell. Men snart ska jag sätta igång med denna träning igen.