Första dygnet med Lakrits har förflutit mycket bra, måste jag säga. Två kissolyckor inne, varav den ena var ett litet misstag när han redan var på väg ut.
Inatt sov jag bara kanske en timme i taget, eftersom det blev lite fel med hundar och bäddar. Kasper valde först spontant den nyframställda buren, och då lät jag Lakrits ta Kaspers normala bädd. Han somnade på tio sekunder och när sen Kasper ångrade sig var det redan upptaget. Övergivet satt Kasper nedanför min säng, så jag lät honom hoppa upp och sova under täcket nere vid fötterna. Men han hoppade ur sängen säkert ett halvdussin gånger på natten, och sen upp igen, vilket gjorde sömnen lite halvdan. Det var alltså Kasper snarare än Lakrits som gjorde att jag sov lite dåligt i natt. Lakrits var ute och kissade och bajsade vid tretiden, sen sov vi till halv sju. Drack en morgonlatte i hundhagen, och sen när de lekt av sig lite blev det lite sovmorgon för oss alla tre.
Det finns många nya saker att kika på här.
Hundleken var vildare igår än idag, och det var faktiskt inte förrän på eftermiddagen som de egentligen lekte ordentligt igen.
Leken blir häftig emellanåt och kan kräva viss moderering.
Kasper och jag gick en träningspromenad på förmiddagen medan Lakrits fick vara hemma med familjen. Jag tror faktiskt att Kasper uppskattade den ensamstunden med sin matte. Några gånger när jag suttit och gosat med Lakrits i famnen tycker jag mig ha märkt lite svartsjuketendenser från Kaspers sida. Då vill han gärna ha igång lillbrorsan på en vild öronbitlek, och det tror jag är bara för att få bort Lakrits från mig. Jag kan ju övertolka det hela, förstås.
Lakrits har annars hittills haft otroligt lätt att koppla av. När han blir trött så märker man det tydligt, och plockar jag bara undan Kasper då så att inte han stör, så somnar han inom tio sekunder.
Snacka kool sovställning.
Han är också väldigt lyhörd för när man ropar på honom och har nog börjat lystra till sitt namn redan. Jag har börjat klicka in honom, och nu efter tre korta pass tycker jag att han reagerar märkbart på klickljudet.
Han är mycket ivrig att ta godiset, så jag har börjat öva lite med knuten näve för att få honom att vänta tills han får godiset i öppen hand. Där har vi en hel del att jobba med.
Den medföljande visselpipan har jag använt till matserveringen. Då har bägge hundarna kommit springande, så Kasper har belönats runt hörnet med en godisbit medan lillen fått sin matskål.
Samtliga bilder ovan är tagna av duktiga husse.
Vilken sötnos han är, lille Lakrits! Roligt att det funkar så bra. :)
SvaraRaderaJättefina bilder, vad söt han är! När Jim var liten och låg i mitt knä i soffan, så ville Frans få bort honom så han kunde ligga närmast. Han löste det så att han hämtade en leksak och retade Jim tills han hoppade ner, då hoppade Frans blixtsnabbt upp och la sig. Och så ut som han hade legat där hela kvällen... Ibland känns det som dom planerar! :-)
SvaraRaderaHärliga bilder! :-)
SvaraRaderaVi hade det lite annorlunda hos oss. Musse försökte ignorera valpen, vilken den senare inte gick med på. Ju mer Musse försökte hålla sig undan, desto tuffare blev och mer efterhängsen blev Mocca. Musse är för snäll för att kunna uppfostra så jag fick gå emellan och rådda upp det hela eftersom Mocca försökte köra över henne totalt.
Det tog lång tid innan de började leka tillsammans, men när Mocca var liten ville jag inte ha några vilda lekar pga storleksskillnaden så det var iofs rätt skönt.
Däremot tuggade hon nästan sönder Musse - jag trodde gammelhunden hade fått våteksem av för mycket bad under sommaren när Mocca var 3-4 månader, men det var massor av små, små hål efter vassa valptänder.
Min stackars bruna flicka, hon hade det inte lätt i början! :-)
Nu leker de rätt sällan, men det kan bli någon busjakt och lite "stångningar" på promenaderna ibland. Mocca är fysiskt stark och kompakt för att vara jaktlabbetik, väger ungefär 26 kg - jämfört med Musses knappa 31 - och gillar att fajtas rätt tufft. Det blir nästan lite kamplekar ibland. När det blir för gruffigt går jag emellan, mest för att jag inte vill att Mocca ska köra över Musse. Den senare är som sagt toksnäll.
Mocca är däremot extremt duktig på att läsa av situationen och anpassar sig snabbt när hon leker med andra hundar: små eller stora, unga eller gamla, busiga eller mer lugna. Hon älskar att leka men det är bara med Musse hon leker tufft, annars är hon för det mesta väldigt barnslig och busig. Världens snällaste mot allt och alla.
Har Lakrits fått samma goda egenskaper så kommer han att bli en härlig lekkamrat till Kasper och en kanonfin tränings- och tävlingskompis till dig! :-)
Lycka till i fortsättningen!
Just nu är det Lakrits som är efterhängsen medan Kasper går undan. När de möttes var det mer tvärtom. Vi får se hur det utvecklas.
SvaraRaderaVilka fina bilder. Kul att följa hans första steg hos er. Otroligt söt vovve!
SvaraRadera