Man börjar ju ana att Lakrits kommer att bli den dominanta i flocken. Lite förvånande, för jag har alltid sett Kasper som ganska stursk.
söndag 27 juni 2010
Ben
Den lille tar för sig… igår snodde han ett ben från Kasper (trots att han redan hade en egen tuggrej). När Kasper så skulle ta tillbaka det som rättmätigen var hans morrade den lille argt och visade raggen! Jag röt i och håvade upp lillen, varpå Kasper kunde ta sitt ben. Han lade sig till ro nedanför oss som satt i soffan och tuggade lite demonstrativt på det. Lakrits fick titta på upppifrån med min hand om bringan. Han lugnade faktiskt ned sig och kunde koppla av och somna. ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Heja Eva!
SvaraRaderaAnita, det är inte helt självklart hur mycket man ska gå emellan i den här typen av lägen. Å ena sidan känns det fel att låta en liten valp ta för sig allt för mycket gentemot den äldre hunden. Å andra sidan känns det lite som att kan de inte reda ut detta nu, hur ska de då kunna det när lillen blir äldre?
SvaraRaderaNu hade vi en liknande incident i trädgården. Det fanns ett fint ben. Kasper sprang och hämtade ett annat. vips skulle L ha det. Ett längre kiv uppstod. K är bättre på att nosa upp vart benet tagit vägen, men sen står han bara där och slickar på det. L är bättre på att greppa det och dra iväg en bit innan K hinner ifatt. Nu bröt vi till slut och tog undan benet, men egentligen vill jag ju att de ska lösa konflikten själva. Kanske de växer in i det om ett tag? Tar gärna synpunkter på detta.
Baserat på mina erfarenheter (Musse o Mocca): ibland fixar de inte det där själva. Det dröjde inte så länge innan Mocca insåg att Musse är alldeles för snäll för att kunna uppfostra. Jag har fått träda in och styra upp det hela ända sedan hon var liten. Idag är det väldigt sällan det behövs. Men ibland märks det att Mocca "mopsar sig" i lekarna och att Musse blir sur, men inte riktigt kan hävda sig. Då bryter jag bara med en vissling/inkallning och så är det bra med det. Det är inte samma "kamplekar" som när Mocca var i ettårsåldern, då var hon riktigt bitchig ett tag och jag fick gå emellan lite oftare.
SvaraRaderaSer också till att jag alltid ger Musse mat före Mocca, godis först osv. I och med att jag är flockledaren och Musse inte kan sätta gränserna så får jag hjälpa henne med det och se till att höja hennes status visavi Mocca.
Hälsningar
Åsa
Jag har oftast låtit hundarna lösa det själva. Har ju också haft läget att den yngre hunden fort blev betydligt större än den äldre. Men när jag grep in gjorde jag det aldrig genom att bli arg och ryta, förstår nog inte riktigt vad det ska leda till. I värsta fall utlöser det resursförsvar hos den unga hunden. Jag tog bara benet från tjuven och såg till att Bacillen fick ha det ifred, tjuven fick hålla tillgodo med sitt eget ben. Numera låter jag det oftast bli som det blir. Ser förstås till att det finns fler än två goda ben.
SvaraRaderaEn ganska enkel lösning kan ju vara att ben (eller annat som klassas som "värdefullt") äter man var för sig. När de tröttnat på sina ben "försvinner" de. Dvs man slänger dem. (benen alltså, inte hundarna...)
SvaraRaderaVi behövde och gick aldrig emellan när King var liten. Pompe är en klok hund som uppfostrat King bra. King var "väluppfostrad" redan när han flyttade hem till oss och lade sig på rygg och Pompe släppte upp honom direkt när han gett sig. Visst stals det ett och annat tuggben hos oss också och men har alltid varit noggrann med att båda hundarna får varsitt ben / leksak / godis. Pompe är högre i rang, det rycker lite i överläppen och då väntar King med att äta tills Pompe är klar. Får dom ngt extra gott så avvaktar Pompe tills King glufsat i sig och sedan äter Pompe långsamt upp sitt.
SvaraRaderaPompe är 8 år äldre och nu är dom av samma ras men vi har varit noga med att inte gå emellan om det inte varit absolut nödvändigt. 3 ggr har dom kommit ihop sig på allvar men då har vi brutit. De gångerna har inträffat efter det att King blev 1,5 år.
Om King och jag varit och tränat så markerar han gärna mot Pompe att det är "Matte och han nu" men då bjuder jag alltid in Pompe till lek och gos. Hundarna leker och leker och busar massor med varandra.
Det måste kännas tryggt och bra men jag tror att det går att låta hundarna lösa det mesta själv, klart kommer valpen till en och vill ha stöd så får man stötta den och sen se till situationen...
Du skulle behöva Samojed-Kalle hör jag! Han har alltid gillrat "labrador-fällor" i början för att lära upp dom hur det går till. Alla får var sitt ben. Kalle lägger ifrån sig sitt och låtsas somna en bit bort, gärna med ryggen åt. När den korkade labradoren tror att det är fritt fram reser sig den till synes medvetslösa Kalle med blixtens hastighet och vrålar till. Labrador försvinner i ett rökmoln och Kalle "somnar om". Sedan räcker det att han ligger kvar och hissar upp ena läppen... Däremot om nån faktiskt har lyckats stjäla hans ben så accepterar han det, då är det tydligen upphittarens egendom. :-)
SvaraRaderaMärta. Samojed-Kalle är mycket välkommen hit! :)
SvaraRaderaHans färdigheter låter precis som det vi behöver.
Förresten är det intressant att notera att det ben som var så högaktuellt i trädgården kunde ligga helt otuggat med båda hundarna i hagen igår.