Etta i b-prov nkl i Ystad!

Rejält dimmigt vid 8.30.

Sen lättar dimman alltmer...

... och till sist ser man över till andra sidan sjön.
Just vid båten är det en näckrosbälte där fåglarna kastades på ömse sidor om båten.

Jag hade gott om tid att titta på övriga deltagare och njuta av naturen eftersom vi inte starade förrän som ekipage nr 10, runt tvåtiden. Det var 16 startande ekipage totalt. Provet inleddes med två enkelmarkeringar på vatten i näckrosbältet som skymtar ovan. Därefter skulle man göra ett riktat närsök utmed strandkanten bort till vassruggen där det låg en liten tärna. Det var i princip vindstilla, så hundarna fick ingen hjälp av vinden.

I denna riktning gick det riktade närsöket.

I denna vackra bokskog hölls söket med sex vilt.

Sedan förflyttade vi oss en kort, men snårig, lerig sträcka som avslutades med en liten lerig brant, där någon ramlade på ända. Jag lyckades klara mig, kanske tack vare den käpp jag fick tag i. Här inne var söket förlagt, och sedan avslutades det med två enkelmarkeringar åt andra hållet. Passiviteten hälls sedan på stigen ovanför vattenmarkeringarna.

Ett vackert träd.

Kan inte låta bli att fånga denna bokskog ...

... på några fler bilder.

Dagens strongaste ekipage körde tuff terrängrullstol.

Det gick vägen för oss, äntligen! Lakrits började i och för sig med att göra en konstig kroksväng ut till första fågeln på vattnet. Hans tänkta linje hindrades av ett fallet träd, så han gjorde som ett S snarare än en rak linje till fågeln. Han höll dock hela tiden koll på var den var, och var snart inne med den. Tror att denna habrovink var anledningen till protokollets enda 4, i övrigt enbart 5:or. Nästa vattenmarkering spikade han.

Närsöket skickade jag som ett linjetag och när han var i rätt höjd blåste jag närsök. Han hittade tärnan direkt.

Söket gick också mycket bra och han tog in alla sex vilten. Inga problem heller med de båda landmarkeringarna. 

Jag är så glad över denna framgång. Nu ska vi kasta oss över ökl-träningen ännu mer än tidigare med planen att vara klara till prov våren 2013.

I väntan på prisutdelning.
Sjön var lika vacker i alla sina skepnader.

Vi var två ekipage som fick ettor:
Jessica Petersson med Caper Cailie's Hope ”Blossa”,
domare B-G Landin,
Eva Heljesten med Thorsvi Aberfeldy ”Lakrits”
Foto: Hanna Svensson

Lakrits diplom.

Lakrits protokoll. Bäst ur protokollet:
”en välbalanserad labradorhane som får allt att framstå som väldigt enkelt”.
Vi fick också, passande nog, ett litet glas som gjort för en Aberfeldy.
Mycket riktigt avnjöts denna whisky på kvällen i goda vänners lag.

Hotell Sekelgården i Ystad.

Lakrits tyckte han kunde inta soffan när jag intog frukost.

Beredda att ta oss an Ystad

Förutom de två första markeringarna så är jag riktigt nöjd. På första markeringen sprang han i en viiiiid båge tillbaka till mig. Så brukar han inte göra, jag är böjd att tro att han tappat kollen lite på var jag stod nånstans. Tvåan var en kråka som såklart inte var lika synlig som den första fasanen, och kanhända att det lurade honom. Han missade i vilket fall nedslagsplatsen och bröt snart ut i ett stort fritt sök. Inget bra.

Lakrits ska skickas på söket. Foto: Åsa Eckerrot

Söket gick däremot bra. Här tror vi att han dissade en trut som första vilt, för han nosade invid den och sprang vidare och hittade en hare. Jag skickade likadant igen, för jag ville verkligen se vad han gjorde på det stället. Men den här gången tog han in truten. Så bra då! Han fungerade även väl att dirigera i sökriktningen.

Avlämningarna var lugna. Foto: Åsa Eckerrot

Några av fynden i skogen. Foto: Åsa Eckerrot

Vi körde inget vatten idag, utan repeterade istället de båda markeringarna. Välbehövligt med tanke på starten. Nu körde vi två kråkor och det gick jättebra. Som Åsa sade: han behövde kanske jobba in sig på kråkorna och förstå att det var dem han skulle söka efter.

Lakrits satt helt tyst när Reko jobbade. Foto: Åsa Eckerrot

Passiviteten till sist gick strålande. Vi stod som på prov medan Reko körde sina båda markeringar. Han satt stilla som ett ljus och tittade, men sade inte ett knäpp.
Det var lite väntan före och efter markeringarna, även då satt han tyst och fin och jag berömde tyst mellan varven med Duktig. Emellanåt (dock inte i provsituationen) fick han också en godis som belöning för sitt fina passivitetsarbete. Sen hängde vi med Reko och Marina bort till söket och stod passiva även där. Det tar ju längre tid och till slut lade han sig ned frivilligt, även där helt tyst. Superbra! Sen blev det bilen medan han var i denna fina sinnesstämning, givetvis med en liten godis på vägen tillbaka.

Jag agerade skytt när Anita körde Nikka. Foto: Åsa Eckerrot

Lite roligt med omvända roller, och kul att se lilla Nikka jobba så fint. Sen kastade jag några apporter åt Mocca innan vi åkte hem för att jobba igen.

Tack till Åsa som fotade!

Sökträning nära Köö-högen

Idag lockade jag med mig husse ut trots regnet. Det säger lite om hur mycket han vill att jag ska klara den förbaskade ettan och sluta tjata om den här hemma.

Jag hade efter vissa tips av Tina C och Åsa E fått lite idéer om hur jag skulle lägga upp nästa träning. Och den här marken har Lakrits visserligen skuttat runt i, men aldrig tränat i, så den kändes lämplig.

Jag skissade redan hemma på hur jag ville att Rolf skulle lägga ut apporterna: två ställen, ett djupare, lite svårare med tre väl dolda mindre apporter i främre halvan av sökområdet, och ett bredare, lite lättare med fyra synliga lite större apporter. Svårigheten här bestod av en bergkant där han kastade upp två apporter (hade egentligen bara bett om en) utan att ha vallat där. Min hemmaskiss stämmer inte exakt med hur det sedan blev, skisserna nedan är det faktiska resultatet:

Sök 1: djupt med små, väl dolda dummies.
Extra svårighet som jag inte räknat med var
ett litet dike som Rolf utnyttjade alldeles
på egen hand.

Sök 2: Ett bredare sök med stora, helt synliga dummies.
Två var kastade upp förbi bergskanten.

Jag letade ut platserna och berättade för Rolf hur jag tänkt mig det hela, sen tog jag hundarna på en promenad medan han effektuerade. Rolf snitslade apportställena för säkerhets skull. Jag passade på att ge Lakrits ett närsök med en väl gömd tennisboll i några risiga torra gamla grangrenar. Nemas problemas.
Vi mötte ett svampplockande par med lös labbetik, men de försvann som tur var förbi våra områden, så vi hade inga problem med dem. Och de var å sin sida ganska glada över att vi skulle träna hund och inte konkurrera om deras svampar.
Hur gick det då?
Vi hade knappt nån vind inne i skogen. Jag skickade Lakrits och han for snett ut åt höger. Inget sökbeteende direkt där, men fick nos på en av apporterna direkt, tvärnitade, började söka och tog den. Lite tur där, alltså.
Sen tog han in de andra i rask följd utan att söka sig längre ut än han behövde. Inga problem med diket heller. Däremot hamnade han längre åt höger än rutan var, men det märkte han snart och vände in igen. Ska man vara petig saknar jag det där påkopplade näsarbetet direkt från start, men det var trots allt ett snabbt och effektivt arbete, så jag måste vara nöjd.
Vi bytte område och Då tog han omgående in tvåan från vänster. Den allra vänstraste hade jag inte sett snitseln på, det var nåt träd i vägen åt det hållet. Så jag skickade sedan ungefär mot trean. Han tog sig upp på kanten men missade både trean och fyran. Istället hoppade han ner igen och sökte sig tillbaka åt vänster. Jag tänkte att han sprungit för långt åt vänster när han plötsligt kommer inspringades med ettan. Man ska lita på sin hund! :)
Jag skickade åter som förra skicket och han tog sig åter uppför kanten. Denna gång plockade han trean direkt.
Nu gick jag lite in i sökområdet för fyran, för jag tänkte att det är inte alltid såna kanter ligger rakt framför en. Har varit med om prov där de ligger ute i ena sidan av sökområdet. Så jag skickade i en snävare vinkel mot kanten och åter tog han sig upp och hämtade hem den sista mycket snabbt och effektivt.
Jag tror jag har fått tillbaka min sökhund!

Vi avslutade med att Rolf gick in med några apporter och ställde sig bakom ett granbuskage. Till vänster om denna låg ett halvfallet träd snett ner med risiga grenar. Vi gick en liten runda och tränade ett par Ställande under gång medan husse gjorde sig i ordning  Där börjar han förutse vad jag vill och ställer sig självmant utan kommando. Hmmm. Dags att börja variera tidsintervallet innan kommandot rejält, tror jag.
Väl tillbaka ställde jag upp så vi fick en rak linje mot kaststället (inåt skogen, bort från oss) genom det snedfallna trädet.
Lakrits såg tydligt markeringen, men sprang runt buskagen på höger sida, vilket gjorde att han tappade linjen och började leta för kort. Han fick ta ut söksvängarna och det tog en liten stund innan han lokaliserade den.
Jag gav honom en chans till, men han sprang åter runt. Denna gång klarade han bättre att bedöma avståndet, men så där vill jag inte ha det.
Vi gick alltså fram så vi hade bara fem meter kvar till trädet och så fick Rolf kasta om i ungefär samma riktning. Han försökte springa åt höger, men jag stoppade honom. Åt vänster. Nähä, det sade matte också nej till. Då återstod ju bara mitten och efter ett hopp över stammen sade jag Braa medan han fortsatte in och plockade dummien. Eftersom dummien föll på ungefär samma ställe varje gång var det ju inte nån direkt sport att leta upp dem, men jag ville hellre prioritera att springa rakt igenom hinder än att leta markeringar.
Jag provade att backa tillbaka till ursprungsplatsen, men då vek han genast runt åt höger igen.
Tillbaka till ställe 2. Ett försök åt höger, och ett åt vänster. Nähä. Nu tog han den rakt över.
En till likadan. Nu tog han den på första, fast denna gång under stammen istället för över. Helt okej, bara han håller linjen så han inte snurrar bort var han har sett markeringen nånstans.
Där slutade vi. Jag tror nu inte att det blir så svåra markeringar på ett nkl-prov, men lite dolt kan de ju falla, och det skadar inte att ha övertränat lite.
Jag nöjer mig med sökträning nu innan Wij på torsdag, men ska försöka få till ett markeringspass till om det hinns med. Nu känns det iallafall bra mycket bättre inför lördagens b-prov.
Sen avslutade jag med att backa på ett träd när vi skulle åka. Helt onödigt, men jag ”visste” att det var tomt bakåt. Det var det också, om jag inte först kört fram nån meter och vinklat upp lite inför utbackningen. Där stod ett träd precis i dolda vinkeln och vi behöver nu byta plastglaset på höger baklykta. Suck. Har man inte kostnader kan man lätt skaffa sig.

Sökstrategi

Tack för tips på annat håll än i bloggen!

Min kommande strategi för sökträningen den närmaste veckan:

Vi tränade ju igår, så idag blir det vilodag från det. Har istället kört lite Ställande under gång-träning med honom plus vanlig snooze-promenad.
Imorgon tänkte jag dock köra ett nytt sökpass, men då lägga upp det enligt några förslag jag fått in. Tänker mig ett långsmalt område där tre nedgrävda apporter ligger i framkant, inget bakåt. Sen ett lättare område, och om det finns plats kanske ytterligare ett lätt område. Beror lite på vilken mark det blir, har inte bestämt plats ännu. Det finns ju grönklädda gubbar i skogen nu som kan sätta P för mitt förstahandsval.
Sen får vi se om det blir ytterligare en träningsomgång med sök innan genrepet den 18, beror lite på hur han går imorgon. Funkar allt som jag vill så låter jag det vara och tränar lite annat med honom, markeringar kanske, eller mer Ställande under gång, som också står på träningsschemat. Kanhända blir det några markeringar med kast som hamnar på andra sidan det dike vi hade problem med igår.
Genrepet på Wij med vilt och skytt blir sen det sista före provstarten på lördag.

I vilket fall ska det bli kul att åka ner och testa ny provterräng. Hoppas lite på bokskog, men inget är givet i Skånelandet.

Sökträning vid Strawberry Fields

Åkte ensam till Strawberry Fields och band Lakrits i ett träd utom synhåll. Sen gick Kasper och jag och lade ut ett sök.
I bakkant gick det ett litet dike (fast ganska vattenfyllt just nu). Där kastade jag två apporter över på andra sidan. Dvs mina doftspår slutade före diket, apporterna låg bortom. Sen en apport mellan dessa fast hitom dikeskanten.
Sen gick jag ut i högerkanten en liten bit in i skogen och lade en apport under en låg grangren, en uppe på en hög avbruten stubbe invid ett stort risigt gammalt träd och en liten brun vid en stubbhåla. Lite närmare mitten lade jag en vid en stor sten, fast gömd i det halvliggande gräset.
jag fortsatte ut på ängen åt vänster och i höjd med den vänstra bortersta dummien lade jag en liten blå dummy gömd i ängsgräset. Tog noga ut markeringar var jag lade den för det fanns verkligen bara gräs där, inget annat att hänga upp minnet på. Det gav totalt åtta dummies.
Jag avslutade med att lägga ut tre bollar ganska nära skickplatsen, varav en i ängsgräset utan ordentlig markeringspunkt och två inne i ett annat slags grått gräs som aldrig slagits på hela sommaren. Där blev det ju en stark kontrastlinje som ett nytt terrängområde.

Sen band jag upp Kasper och plockade fram Lakrits.
Han började inte söka direkt från startplatsen, som jag är van vid, utan sprang långt ut mot bortre diket meddetsamma. Det var knappt nån vind alls, men i den mån det var nån kom den från det hållet. Dock var hans letande fruktlöst därborta, han var över diket nån gång, men bara precis på andra sidan kanten, och jag hade kastat dem mellan 3 och 5 meter in. Sen drog han sig till höger in i skogen och kom tillbaka med en av apporterna därifrån.
Sen fortsatte det i ungefär samma stil tills jag fått in bägge skogsapporterna och stenapporten. Stenen var han sen tillbaka till flera gånger som om det skulle växa fler apporter där.
Nu började han söka närmare och noggrannare, mindre spring i benen och mer koncentration, så där som jag vill att han ska vara. Dock gav det ingen särskild utdelning förrän han till sist snubblade över den lilla bruna.
Efter detta gick söket liksom i stå. Han jobbade mycket och länge, riktigt idogt. Tidigare hade han några gånger stannat upp och tittat på mig, men när jag nonchalerade honom fortsatte han jobba. Men nu kom han till slut in efter att ha jobbat länge. Han trodde nog det var tomt.
Det här vill jag gärna få tips om hur jag ska hantera. Nu blev jag lite arg på honom och skickade ut honom igen. Men jag vet inte om han förstod varför jag blev arg? När han varit ute ett tag till och inte hittat något blåste jag så in honom och berömde för det fina arbetet.
Vi gick längre åt vänster längs min tänkta skicklinje och så skickade jag honom igen. Nu lade han på näsan riktigt fint och plockade in en av bollarna i det grå höga gräset.
Sen lät jag Lakrits sitta och vila medan jag tog Kasper på ett litet eftersök. Nu är han ingen eftersökshund, så det gick ju inte så bra. Men han fick sig en promenad och jag lyckades på egen hand lokalisera den blå dummien ute i gräset. Duktig matte där! Detta ville jag visa Lakrits så jag kastade den upp i luften ett par gånger och kallade sen in honom. Han fick se den fina dummien som sen åkte bak i ryggfickan.
Nu tyckte jag att det gått tillräckligt lång tid sedan hans första sök. Därför gick vi bort till diket och så skickade jag utmed diket istället, dvs 90 grader mot gamla skickriktningen. Nu plockade han in den mittersta markeringen, men inte förrän jag gick över diket och skickade från utsidan hittade han dessa båda, först den bortre, sen den hitre.
Det där är jag inte nöjd med. Kanske var avståndet för långt, men han borde ändå ha sökt sig ut förbi diket, tycker jag. Och dessutom plockat den hitre före den bortre, gäller genomgående. Och nu på slutet var avståndet inte långt alls, men han var nog trött i mössan. Jag ville iallafall att han skulle få erfarenhet av att det kunde ligga något även på den sidan, därför ville jag att han skulle plocka upp dem snarare än att jag själv gjorde det.
Två tennisbollar kvar. Vi promenerade tillbaka till det ställe där jag visste att den ena låg och så blåste jag ett närsök. Det var en liten chansning, för jag visste ju inte exakt, men han hittade den faktiskt utan att ta sig alltför stort område. Bra där! Jag gillade hans närsöksbeteende, såg fint ut. Den andra bollen gick vi dock bet på, men när han sökte som ihärdigast smög jag ut en boll igen så han fick lyckas. Sen lämnade vi den sista till annan lycksökare.
Summa:
1) Han behöver drillas i att börja söka på närmare håll. Får göra ett långsmalt sökområde där alla apporter ligger bara från mitten och fram mot skicklinjen.
2) Sen behöver jag tips på vad jag ska göra om han kommer in tom till min sida (ser jag det i tid kan jag ju stoppa och skicka ut honom igen, men annars?) och om han blir en orörlig stenstod och inte går igång av egen vilja trots att jag nonchar honom. Det sista hade jag dock inget problem med idag, kanske tack vare att jag var helt tyst (var ju ensam och pratade inte högt för mig själv :)). Han stannade visserligen upp några gånger, men började jobba igen på egen hand.
3) Det sista är att få ut honom över den distinkta dikeslinjen. Något tips där? Kortare avstånd dit från skicklinjen, kanske?

Sökträning vid Nygård

Igår åkte jag med hundarna till Nygård för att träffa Annika och köra sökträning. Kasper fick följa med, men tyckte nog det var lite kallt att sitta uppbunden en bra stund. Och kallt var det, jösses vilka isvindar det blåste från sjön!
Annika lade ut två sökområden åt oss, ett neråt sjön med 6 apporter, varav tre i vassen, och ett uppåt åkern med 8 apporter. Vi började med sjön. Lakrits var helt ute och cyklade i början, de fyra första skicken ungefär.
Nej, han spikade den allra första lilla, som låg bara några meter från där jag ställde upp. Men sen. Han sprang låååångt ut utan att slå på näsan, sen tillbaka in, lovar ut igen. Men det var liksom ingen koncentration på det hela. Jag vill helst inte blåsa vid sådana tillfällen, men jag blev tvungen några gånger för att han försvann så totalt bortom horisonten och inte gjorde det jag bett om. Ibland simmade han långt utanför vassen. Det positiva med det var att jag fick ett kvitto på att han inte brydde sig om kylan i vattnet, för han var verkligen ihärdig i sitt simmande.
Den fjärde apporten nere vid sjön var riktigt svår, och när han till sist lyckats med den sade jag att nu byter vi område. Söket uppåt åkern gick mycket bättre, och han kom ganska snabbt in med två apporter som låg lite närmare och två som låg längre ut. Nu bad jag Annika låta sina hundar plocka in resten där medan Lakrits fick vila, så skulle vi ge oss på resterande nere vid sjön lite senare.
Cheysie och Tindra jobbade fint, även om Tindra fick söka bra länge på sista apporten. Jag fikade lite och lät Lakrits sitta passiv och titta på de arbetande hundarna.
Sen bad jag Annika att lägga ut en till nere vid sjön, för den händelse de två kvarvarande var supersvåra. Jag ville ge honom en bra chans att lyckas därnere när han nu började komma tillbaka i sin normala form igen. Mycket riktigt, han plockade relativt snart in den senast utlagda. Sen kom den sista lilla landapporten in och det fanns ytterligare en vassapport. Frågan var om den låg på vänstra eller högra sidan? Mitten var tom, det visste vi.
Jag började åt vänster genom att gå ner närmare vassområdet. Och han var i och letade ordentligt, men utan resultat. Vi bytte sida och här var han lite tveksam att gå i. Jag höll just på att bestämt säga till honom att här är det i och söka som gäller när Annika ropade att hon såg den på vänster sida trots allt. Tillbaka igen så ser jag var hon pekar. Den hade hamnat dolt bakom en stor sten, fast en bit längre ut i vassen. Nu kunde jag ju skicka mer riktat och han gick i och fick in den.
Emellanåt under hela detta pass hade han kommit in vid min sida några gånger, ibland gett sig av ut igen, men någon gång stannat kvar. Dessutom (lite vårt fel, som pratade, tror jag) stannade han två gånger upp och stod blickstilla som en stenstod. Inget teaterspelande i världen då jag blickade ut i fjärran i jakt på apporter, eller att jag tog några steg framåt ut i sökområdet utan att kika så mycket på honom, ingenting fick loss honom ur denna position. Jättebra stadga, kan man säga om man är positiv.
Så här brukar han inte göra, och jag tror att det åtminstone delvis kan förklaras med att Annika och jag pratade och kanske var det något ord eller någon nyans i rösten som fick honom att stelna till så. Iallafall är det något jag måste checka av nästa gång så att han inte håller på att skaffa sig en ful ovana.
När söket var slut avslutade vi det hela med att Annika kastade några enkelmarkeringar. Första gången var jag inte beredd utan stod bakom ett träd precis i kastriktningen, men jag skickade ändå. Han gick till rätt område, men höll sig inte där, utan valsade bort. Han återvände efter en stund och fann den till slut, tror den hade rullat lite nerför en slänt.
Nästa kast åt höger gick skapligt bra. Sen ett nytt kast åt vänster. Då började han med att leta vid första nedslagsplatsen, men övergav det stället snabbt och försvann sen långt utåt fältet. Som Annika sade: han hade verkligen god tro på hennes kastförmåga. Tillbaka i rätt område, men för långt till vänster: nu blåste jag Stopp och Höger. Det tog han och plockade in den direkt. Snyggt där!
En sista markering då. Nu spikade han den, skulle varit en klar 20-poängare på ett WT. Därmed avslutade vi.
Annika själv var nöjd med att hennes hundar mest fått vara passiva, nyttigt att det inte alltid händer en massa för dem. Cheysie, den nyblivna elithunden, hade lite myror i baken och kunde inte alls förstå mattes beslut.
Stort tack för denna så välbehövliga sökträning. Jag ser att vi behöver nöta en del till innan vi far ner till Skåne!

Hajfisk och jävulsstenar

2012-09-14

Tolv timmars sömn gjorde susen. Vaknade pigg och ofrusen. På fredagar måste man gå på marknaden här. Att handla på franskt vis tar större delen av förmiddagen, då avstod jag ändå från slaktaren, för jag orkade inte mera… Man undrar ju lite hur moderna familjer beter sig, när man inte har en hemmafru i hushållet. Men trevligt är det, och fin kvalitet på varorna får man. Och då deltar jag ju ändå inte i skvallret, som oundvikligen måste vara en stor del av själva marknadsbesöket.

Alltså: först bagaren, sen in på apoteket för att köpa Frontline till Kasper, sen tabacen för en dagstidning så vi får lite koll på helgens begivenheter, sen marknaden. Jag vet ju redan var jag ska köpa sallad, oliver, fisk så tre köer var givna. Sen hittade jag ett nytt ställe för tomater, gurka och nektariner. Fiskhandlaren är trevlig, det gör att jag hellre väljer kön till honom snarare än kön till någon slaktare. Den här gången blev det en helt okänd, ålliknade fisk, som jag bad honom skära till så det blev lagom för två personer. Vi fotade namnet på fisken och gick hem och googlade: saumonette, en liten hajart! Ser man på. Har hittat detta recept som ska tillagas imorgon, troligen.

Jag jobbade någon timme och efter lunch och lite tvätthängning tog vi cyklar och hundar och åkte bort till jävulsstenarna. La Roche au Diable, som enligt wikipedia är en cromlech (bretonsk stenring) som alltså är unik för regionen. Nog för att stenarna var lite cirkelformade, men inte alls så där uppresta och raka som mer kända stenringar. Men ett prima ställe för oss:

- Site mégalithique de la Roche au diable - Disposition de blocs de granit monumentaux en cercle du type Cromlech : certaines de ces roches creusées en foyer ou en« baignoire » ont été l'objet de rites et de superstitions jusqu'au siècle dernier. Ce site, actuellement non aménagé, et donc non protégé, est utilisé tour à tour comme lieu de pique-nique, comme site de rencontre sportive ou comme lieu de regroupement de rallye auto ou moto...

Nu skulle den alltså även användas till hundträning.  Jag började med att ta med Kasper på en promenad där jag lade ut ett nio-apporterssök till Lakrits, från den täta skogskanten in bland stenarna och i vissa fall uppe på dem. Jag utnyttjade även en snedväxande trädstam till en dummy. Söket gick riktigt bra och jag fick in alla nio snabbt. Lite väl mycket spring utan påkopplad näsa i början, kanske, men trots det effektivt.

Sedan lade jag ut ett linjetag som slutade inne i skogsbrynet. Man kan inte rimligen kasta in dummisarna långt in skogen här, för den är verkligen som en taggig vägg. Jag hittade en liten håla som var aningen mindre tät och kastade ett par meter in, bara. Sen lade jag två på tillbakavägen i samma linje utan att han såg det.

Det blev problem. Han hade alltså sett det lilla kastet in i skogen (det gick inte att göra det osynligt utan att helt ta bort hunden), men inte de två hitre dummisarna. Det fick till konsekvens att han rusade över den första i frisk fart. Jag blåste stopp och han stannade fint. Påföljande närsök blev lite för stort och jag blåste stopp igen och började dirigera. Det var nu det blev tydligt att Höger hunnit bli lika obegripligt som all franska han hört omkring sig den senaste månaden.

Jag kallade tillbaka och gjorde om. Det gick ungefär lika obra. Nu gick jag fram för att motivera upp lite och insåg att jag blåst vid en extra grön gräsfläck två meter framför rätt extra grön gräsfläck. Häpp! Det var ju att göra det hela lite väl svårt.

Vid nästa försök gick det såklart bra. Nu sprang han istället över nummer två. Efter lite blåsande råkade han dock på den. Sista var då den han sett fara in i snårskogen, och den plockade han efter att ha stannat och nosat vid de tidigare dummyställena och efter viss tvekan att ta sig över den mycket markanta skogsgränsen. Jag var inte så nöjd med denna övning, där jag ju delvis klantat till det själv, men beslöt att låta det vara tills vidare.

Istället gick vi upp på stenkullen där jag kunde utnyttja alla stenarna som stod ungefär i ring till att köra lite vänster-/högerträning. Jag satte honom i mitten och gick sen runt och lade ut fyra dummisar på/vid sidan av/bakom några av stenarna och ställde mig sedan mitt emot honom och körde fyra repetitioner av Höger. Hela tiden Höger, med honom i mitten och jag själv flyttandes mig till en ny position för varje repetition. Det gick jättebra, och sedan lade jag ut dem på nytt vid nya stenar och körde en fyra-repetition av Vänster. Det gick lika bra det.

Sen lade jag ut två apporter synligt uppe på två halvhöga stenar som stod ganska nära varandra. Vi gick lite längre ner i backen och så skickade jag tillbaka. Han siktade in sig på höger sten, såg jag, så jag blåste stopp nedanför stenarna och dirigerade Vänster. En sekunds förvirring, sen tog han till vänster, rundade stenen och hoppade upp och tog rätt dummy. Han fick hämta den högra också och så gjorde vi samma övning en gång till.

Sen plockade vi ner cyklarna från biltaket och cyklade med hundarna 1 km uppförsbacke längs en fin liten väg, vände uppe på toppen och bromsade oss 1 km ner igen.

Sen fikade vi med medhavt kaffe och croissanter medan hundarna fick söka ostbitar i gräset.

Rolf bestämde sig för att cykla hem via en liten omväg, så han hojade iväg efter att ha hjälpt mig upp med min cykel på taket. Själv ville jag repetera det dåliga linjetaget innan vi åkte hem igen.

Jag gick ut med en dummy till en skogsplats lite till höger om den gamla, det var lite risigare här. Jag kollade bakåt att Lakrits tittade på och gjorde ett högt, kort kast in i skogen. Denna gång struntade jag i de hitre dummisarna, ville bara få till ett bra skick. Och han sprang rakt och fint ända till skogskanten. Här blev det lite tvekan igen, han sprang utmed sidan till gamla stället, men sen tillbaka och in rätt. Med det lät jag mig nöja.

Några korta, oklippta, filmsnuttar från mobilen på en liten stenmarkering.
Första gången missade jag kastet, men den oväntade studsen gjorde det visst lite svårt. 

Lite eftermiddagsjobb fick avsluta dagen, sen njöt vi resterna av den goda köttgrytan från igår, plockade in tvätten innan det eventuellt börjar regna, gick en kvällspromenad med hundarna och kikade lite på teve.

Bilder från Wij-träningen

Lite bilder från igår. På söket var som väntat Lakrits och Acke för snabba för att bli bra på bild med tanke på bristen på ljus i skogen. De som för dagen var lite mer stillsamma fastnade bättre, hälsar fotografen.
Från vattnet var Lakrits enklast i och med att han simmade närmast bryggan.
Namnen på hundarna syns om man klickar på bilden.

Wij-träning

Ett stort sök med 11 vilt: alla vilt kom in i hand. Enda plumpen i protokollet är att Lakrits stod vid en mås några sekunder (jag såg inte fågeln, bara att han stod still där) och stack sen vidare och plockade upp nåt annat vilt. Dock kom den in som sista fågel ett par vändor senare. Till hans försvar: jag tror inte att han har sett en mås förut, och kanske funderade lite på vad det var för nåt. Får hålla lite koll på detta.

Vattenträning: Skulle prova att dirigera rakt ut till den båt där Anita satt. Trodde nog att båten i sig skulle dra tillräckligt för att få ut honom, men efter ett par mycket tveksamma starter (1a några meter, 2a lite längre men snett åt vänster, 3e likadant som 2an) så motiverade Anita upp genom att kasta, eller snarast lägga, i en dummy. Då simmade han rakt ut och plockade in den. Ett likadant skick till fast där hon plockat upp dummyn igen gick också bra. När han var nästan framme hos henne blåste jag Stopp, sen Vänster. Anita sade att jag höll inne Vänsterkommandot lite för länge, kommandon på vatten måste komma snabbare än på land. Därför kastade hon i princip samtidigt som jag ropade Vänster. Resultatet blev i allafall gott och dummyn kom in.
Efter paus gjorde vi om samma övning igen. Denna gång kommenderade jag Höger efter stoppet (som han för övrigt tog jättefint alla gångerna). Nu var jag snabbare och ropade lite före Anitas kast, men Lakrits var ju övertygad om att dummyn skulle komma åt vänster eftersom vi gjort så förra gången, så han snodde runt lite innan han fattade rätt.
Vi avslutade med att göra exakt samma sak en gång till och nu var ihoppet ännu mer drivet och målmedvetet, och högerkommandot kom inte som riktigt samma överraskning. Jo, han kikade vänster först, men tog mitt kommando snabbt ändå och det kändes som ett riktigt bra avslut.

Kul att träffa alla kullsyskon igen (utom Leia då)!

Idag kom även min apportkastare, så nu är jag sugen på att testa den i skarpt läge.

Kasper har åkt ut med Sara på landet, hoppas han får en mysig semester. Den första rapporten pekar iallafall på ett intressant liv: vilsen fågelunge, två katter, en galopperande grävling och en ilsken papegoja. Vad kan en gårdshund mer begära av första semesterdagen?

Vatten och vilt vid Nygård

Vi träffades redan vid 9.30 vid Nygård. Då hade jag iallafall hunnit jobba en timme innan tack vare strong moral. Tur var det med så tidig träff, för då sken solen, medan det senare mulnade på alltmer. Regnet hängde till sist i luften, men vi slapp undan med ett fåtal droppar.

Annika gick upp på berget medan Mona och jag gick ner till skickplatsen. Hon kastade en dummy ner i vassen som Mixa fick hämta, och sen fick Lakrits en likadan (som han tog med simning i en liten båge in mot land). Därefter kastade hon ner fyra fåglar i vassen för senare hämtning medan våra hundar tittade på. Meningen var att dessa manövrer skulle göra att platsen fanns färskt i minnet på hundarna för de dirigeringar vi tänkte oss lite senare. Utmärkt var att vi hade med hörlurar för att höra vad den andra sade trots det långa avståndet.

Sedan kom Annika bort till oss och vi körde en markeringsövning à la Bolly där det kastades två markeringar. Två hundar stod passiva medan Annika skickade på den senast kastade markeringen. Sen var det dags att ta en dirigering innan nästa markering hämtades in. Det blev då Lakrits och jag som skulle ta vattendirigeringen. Men se... nu hade han glömt vad han skulle göra... dit ut, varför ska jag dit, matte? Vi har ju kastat markeringar här inne på land!
Mona fick knata över till berget och kasta i en sten som plumsade rejält. Nu fattade han och satte full fart ut. När han var framme blåste jag stopp och för säkerhets skull gav jag med detsamma ett Sök. Det var nog tur, för han var visst precis framme vid en fågel, visade det sig. Väl tillbaka skakade han sig först, men släppte inte fågeln iallafall. Bra där.
Därefter fick Mixa ta in markering nummer två som en dirigering.

Sen körde vi detta två varv till. I omgång två var det vi som tog markering nummer två som en dirigering. Den blev ett skolexempel på hur en sådan uppgift ska lösas: rakt ut i rejäl fart aningen åt vänster på grund av vinden, stannade direkt på min stoppsignal, och tog in truten direkt på min Närsök höger-signal. Tjugo poäng, hade det varit prov!


I sista varvet tog vi då den första markeringen. Här sprang han ut ungefär rätt, men satte sen av i en onödig sväng åt vänster för att vända upp och komma tillbaka och hämta in duvan. Jag var inte nöjd med hans avlämning, tyckte han höll i fågeln lite väl mycket när jag skulle ta den, så jag gav honom en reprimand och kastade ut fågeln på nytt varpå jag lät honom hämta in den igen. Nu satt avlämningen riktigt fint. 


Det passerade ideligen folk. Var det inte skolklasser eller promenörer så var det folk med hundar. Därför begav vi oss uppåt i sluttningen med tanken att vi kanske kunde ta oss ut på fältet. Men tyvärr växte det sån gröda där som inte var färdig att skörda än. Istället utnyttjade vi åkerkanten till ett smalt sök. Lite som det dikessök som en del gjorde som första övning på kursen för Jens och Sofia, men som jag inte var med om då eftersom vi sökte av andra delar av det stora området.


Mona lade ut sju fåglar och sen gick Mona och Annika passiva med sina hundar medan jag lät Lakrits söka medan jag långsamt gick framåt allt eftersom vi sökte av terrängen åt vänster. De hade då motvind, så det var lätt för dem att identifiera det utkastade viltet. Det var inga problem att plocka in dem, möjligen sprang han lite stort vid något skick, men på det hela taget bra jobbat. Han var ute och sökte medan vi räknade ut att vi redan fått in sju vilt, så jag blåste in honom tom och berömde för ett bra arbete. 


En duva kasserades sen, då den översållats av myror, och jag lade ut sex vilt till Cheysie. Den skållade råttan sprang runt omkring och överallt, men plockade in sina, hon med. Även Mixa sprang lite stort. Det här är en nyttig övning när man vill få ner tempot lite och få dem att söka av all mark noggrannare. 

Tack för en bra träning!

Sök med utmaning

Jag var med hundarna idag där vid samma ställe som Annika och jag lade ett viltsök häromsistens. Först lade jag ett sök till Lakrits på samma ställe som sist, fast smalare och jag slutade i samma sneda tall. Lite nyfiken på om han skulle minnas den direkt. Jag lade smådummisar enbart, för att få upp hans noggrannhet och få honom att inte springa fullt så brett och stort, allt enligt Jens tips förra helgen. Jag lade ut dem så här ungefär:


De kom in i denna ordning: nr 6, 3, 5, 2, 4, 1, 7. Lite långt ut från start, alltså. Ingen nämnvärd vind, men när Kasper och jag lagt ut detta kom ett rejält regn. I övrigt gick söket jättebra, mycket effektivt och inte en massa extraspring. Tallen tog han alltså in sist – med riktat därsök! Häpp! Ingen spikrak linje, utan ett mellanstopp då han var lite osäker och då jag förstärkte med Back. Men ändå.

Innan Lakrits fick gå ovan nämnda sök plockade jag in Kasper i bilen, för han ville inte vara med mer när det regnade. Ensam gick jag och lade ut på andra sidan vägen där vi tidigare bara rekat lite. Jag tog sikte på en ganska smal vitstammad björk som stod ensam en bit bort från (egentligen närmast) en bra skickhöjd till höger. Jag kastade ut 4 tennisbollar runt om denna björk och gick sen och hämtade Lakrits plus ytterligare en boll och spagettisleven. Det var MYCKET tätare och slyigare mellan höjden och björken än jag förväntat mig, och dessutom blött och sankt.

I alla fall, jag kastade ut en boll med sleven som bara kom halvlångt. Tanken var att börja med en markering och sedan använda den som minnesbild och ta de utlagda bollarna som dirigeringar. Lakrits tog in den korta markeringen och jag kastade om. Han tog efter viss möda och lite dirigering in två bollar, först den där markeringen som fick bli dirigering på slutet, sen var tanken en dirigering till samma ställe följt av sök (ett därsök, alltså). Den var jättesvår, så när han hittat en av de kvarvarande bollarna avslutade jag. Han hade lyckats jättebra och anade ju inte att det fanns med att hämta därute ... Det är nu jag är lite osäker på om jag hade ytterligare en reservboll i jackan eller inte… Antingen ligger det två eller tre bollar kvar där ute vid trädet: en gul lite trasig, en röd-lila och kanske en hel gul.

Jag har alltså en utmaning till Annika, som känner till platsen: se om du kan plocka in dem med denna beskrivning. Finder’s keeper. :)

Avslutningsvis: jag har just bakat det fröbröd (LCHF) som jag nu serverats på Lilla Träskaten vid två tillfällen (ett recept som de i sin tur fått av Tina C, tack Tina!). Jättegott! Vilken annan kursarrangör ståtar med servering av LCHF-kost?! STOOOR eloge till Peter och Jill!

Fler bilder från helgen

Här kommer fler bilder från sök- och vattenkursen för Jens och Sofia på Lilla Träskaten i helgen:
Rolfs bilder

Sök- och vattenkurs

Förra bilden på dummyparaden var förstås tagen vid helgens sök- och vattenkurs med Jens Palmqvist och Sofia Larsson. Kursen var på öppen klass-nivå, så det kändes ju som en utmaning när vi åkte dit. Kan bara säga att Lakrits verkligen tänjt på sina gränser och varit hur duktig som helst! Jag är otroligt nöjd med honom i denna actionfyllda miljö, jag har lärt mig mängder och vi vet vad vi ska träna på framöver. Utöver listan vi redan hade, alltså.
Rolf och Kasper följde också med och vi övernattade i härbret. Rolf hade med sin cykel och storkameran, så det kommer fler fina bilder med tiden.
Det var totalt nio hundar, blandat labbar och flattar, bl.a. var Linnea Meiton där med Scott.
Mina anteckningar från helgen:
Vi började med ett teoripass.
4 olika söktyper:
Storsök
Närsök
Därsök
Härsök

Hunden ska kunna ordet Sök oavsett miljö – säger man Sök ska hunden börja söka oavsett om man är i köket eller på en p-plats.

Vi vänder upp för att se markeringar.

Grundträning av Sök:
Gå utmed väg i motvind.
Kasta markering åt vänster.
Sök
Kasta markering åt höger.
Sök
Försvåra:
Kasta markering åt vänster, dolt kort
Sök
Kasta markering åt höger, dolt längre
Osv
Samma med heldolt sen, t ex med apportkastare.

Jens brukar avsluta söket med att kalla in själv. Han tycker det blir mer som en riktig jaktsituation, då hunden gåt tom på slutet när alla fåglar är hittade.

Lakrits kollar av om han varit duktig när grannhunden kommit in med en dummy.

Träning med tre områden:
2-3 dummies i svårt område terräng, medvind
2-3 dummies i medelsvårt område
7-8 dummies i toklätt område med motvind.

Varierar ställe beroende på hundens arbete, för att få upp motivationen igen.
Kalla in vid för svårt, byt t lättare område.

Backupdummy: 1-2 första kastas bakåt, inte in i söket.

Härsök
Går med hunden och söker åt sidorna 5-10 m åt sidorna, lite lättare i motvind.

Därsök
Börjar m dirigering
Mellan närsök o sök i storlek
Blås stopp
Sök
Muntligt sökkommando

Närsök
Visselpipa
Sök precis där du är

Vatten
Befäst på land
Var beredd att gå i

Övning lördag förmiddag:
En stor sökövning där alla jobbade samtidigt och hjälpte varandra.
Övningen bestod av 3 sökområden, varav ett storsök, ett som var rätt smalt med djupt. och ett var ett därsök med dirigering ut över fältet till en kulle.
Sen fanns det småapporter vid några utställda pinnar samt ett dikesområde som skulle härsökas. Emellanåt kom det också skottmarkeringar som omdelbart skulle tas in av någon som markerat dummyn.

Backen med storsöket.

Lakrits och jag tog oss an storsöket tillsammans med två andra och tog in 3 dummies. Här var det lite intressant: vid två tillfällen var det någon annan som blåste stopp åt sin hund med precis samma signal (och antagligen samma frekvens) som jag har till Lakrits. Han stannade bägge gångerna och tittade på mig. Jag låtsades som ingenting och tittade bara ut i sökskogen, och han kom loss och började söka igen. Mycket bra där!
Sen lyckades vi markera en skottmarkering långt bort från oss i en hästhage separerad från vårt fält med stängsel. Jag såg på att Lakrits att han var spiksäker så jag skickade. Sekunden efter insåg jag att jag borde ha meddelat övriga, men Linnea, som stod närmast, hade sett på mig att jag var skickberedd. Tur där mitt i all min orutin på såna händelser. Iallafall tog Lakrits in den med den äran, riktigt stolt över lillpojken där.

Lakrits kommer in med skottmarkeringen.

Efter en stund samlades vi och tyckte att alla ställen genomsökts ordentligt av flera hundar. Det visade sig ligga 5 kvar ute, dock inga vid vår sökbacke. Några tog sig an pinnar och dike medan Lakrits och jag och någon mer hund tog den smala sökbacken. Lakrits tog in 1 där som låg långt ut.


Lördag eftermiddag - 3 övningar

För Jens gjorde vi en närsöksövning i form av en Blomma.
Vi började med en boll 1 m synligt åt höger.
Störningsmarkering kastades rakt fram.
Ställ dig framför hunden (störningsapporten i ryggen, på så sätt blir man ett naturligt stopp mot att springa dit och ta den)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.

Nästa steg: lägg bollen åt vänster 1 m
Störningsmarkering rakt fram
Ställ dig bakom hunden (hunden tittar fram mot störningen)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.

Försvåra till 10 m åt varje håll och gå från synlig till dold. Man kan lägga ut bollen medan hunden hämtar in störningsmarkeringen.

Lakrits kommer in med en störningsmarkering.

För Sofia gjorde vi en annan närsöksövning:
Boll bakom rumpan
Först synlig, sen dold
Lägg på störningsmarkering
Öka avståndet t hunden
Försvåra: Gräv ner svårare snarare än att lägga bollen längre bort.

Tredje övningen gjorde vi på egen hand förutom att Jens hjälpte till med ett skott från en utplacerad dumper:
Därsök med skott
Dirigering ut
Stoppsignal
Sökkommando med röst för att hitta utlagda dummies i en sluttning.

Lakrits plockar in en dummy.

Söndag förmiddag
Vi var 3 grupper: först stod alla på linje medan det sköts och kastades mängder ut i ett sök på ena sidan stigen i medvind medan sedan grupp 1 fick ta markeringar från linjen ut till bumperapporter långt ut åt andra hållet i motvind.

 Vi tittar uppmärksamt på medan ett ekipage arbetar från linjen.

Grupp 2 gjorde sök på våtmarken till vänster medan grupp 3 gick bort och gjorde ett sök på vatten.
Vi började med sök på våtmark och Lakrits tog in de första fint. Det fanns ett dike närmast stigen som han hoppade fint över. Den sista gången sökte han lite väl stort och djupt, mycket längs kanterna och in i skogen.
Sökträning framöver för oss: smala, inte så stora sök med små svåra apporter, tennisbollar.

Full koll utåt. Min tur snart? undrar Lakrits. Tyst var han.

Nästa moment för oss var vattensök. Det har vi aldrig nånsin provat tidigare. Vi stod i gles vass medan Sofia kastade i sex apporter plus tre i djupvass.
Lakrits tog in den första ganska fort på blankvatten med näckrosor, vid den andra sökte han sig tillbaka ut till första området innan han insåg att det blivit tömt av de andra hundarna, och sen sökte han sig tillbaka in bakom några vassruggar och hittade en.
Sen var det dags att skicka in i djupvassen som hade en hög kant. Jag stöttade honom där med ett Upp-kommando. Det gick fint. Han sökte mycket och intensivt efter den sista apporten (vi var sist av de tre hundarna där), men tog in den till sist. Bra jobbat!

Första sökapporten från blankvatten.

 Nästa var gömd bakom vassruggar och lite knepigare att hitta.

Men in kom den, luriga näckrosblad till trots.

Tredje momentet (efter lunch) var markeringar från linjen. Just när det var vår tur kom värsta störtskuren. Lakrits markerade fint och hämtade in som tredje hund sin första långt bort på snedden. Han sprang fint genom skvattrambuskagen och rakt ut utan att jag behövde ingripa. Sen hann jag inte ens lämna ifrån mig apporten innan det kvackades igen. Sofia undrade om Lakrits sett den. Jag var osäker, men vi testade. Jodå, han sprang ut i rätt område, men lite kort. Sofia tyckte jag skulle stoppa och skicka längre ut. Han tog båda kommandona jättebra och hittade den direkt. Jag är annars lite tveksam till att ingripa och dirigera på en markering, men Jens och Sofia tränar så ibland för att det lämpar sig på A-prov och riktig jakt där apporten ska in snabbt. På B-prov får man däremot inte ägna sig åt sånt.
Sen kom solen fram igen lagom tills vi var klara och vi tittade istället på sökgruppen som jobbade klart medan vi torkade upp.

På väg in för lite fika.

Vi avslutade med en tre-gruppsövning. Vi började med Jens vid vattnet och stod på de utlagda pallarna utmed vattenkanten. Först en enkel markering som ju inte var några problem. Sen en ny likadan markering, men där vi efter att ha sett den backade in i vassområdet på gungflymarken cirka femton meter, vände om och skickade som en dirigering. Sen stod vi kvar där medan Jens sköt ett startpistolskott ut åt samma håll som de tidigare apporterna gått. Nu skulle hunden ut på dirigering trots att det inte låg någon dummy där ute. Lakrits sprang fram genom vassen på mitt Ut men tvekade vid kanten, och jag klämde i med ett extra Ut. Då började han ta ett par steg åt vänster. Jag Rrrr-ade honom och när han stannade upp gav jag ett Back som fick honom att hoppa i purret och börja simma. Visserligen inte rakt ut mot förra området, utan lite åt höger, mot den markering som grannhunden fått tidigare. Men ut simmade han iallafall och när han var på god väg hivade Jens ut en lång markering över huvudet på Lakrits så han fick en belöning att hämta in. Jag är, trots tvekan vid strandkanten, mycket nöjd och stolt över att han sprang ut så villigt första biten på något som inte ens fanns, som bara triggats av skottet och att han sen simmade ut. Ett stort steg framåt för oss!

Fullt av ekipage på den smala våtmarksstigen.

Sedan fick vi bli väntgruppen medan den andra gruppen gjorde klart sitt hos Sofia. Den övningen gick ut på att vi tre stod i bredd. Nr 1 fick hämta in en lång markering skjuten av en bumperapparat, nr 2 stod passiv och nummer 3 skulle därefter skickas ut mot samma markeringsställe, men stoppas halvvägs för att istället göra ett närsök i det höga gräset efter nergrävda tennisbollar. Vi började som tvåa och Lakrits stod helt stadig och tyst hela tiden. Sen blev vi trea och skulle ta in en boll. Han sprang ut med fart, stannade fint på stoppsignalen och sökte bra. någon gång sprang han utanför rimligt sökområde, så då stannade jag honom och riktade tillbaka honom in i området igen och blåste närsök på nytt. In kom bollen. Sen var vi etta och han sprang rakt genom skvattramsnåren och plockade rätt enkelt in markeringen. Det var just poängen med den delen av övningen: se till att ingen försökte ta stigen vid sidan av skvattrambuskarna utan att de verkligen plöjde på en rak linje ut mot markeringen. Det gjorde han med den äran.

När alla gjort alla moment återstod en markering där ute och två bollar. En grannhund tog markeringen så fick Lakrits plocka in en boll till. Fick blåsa stopp ett par gånger för att hålla honom i området, men han sökte noggrant och plockade hem den lagom som sista gänget dök upp från vattenområdet.

Man kan inte vara nöjdare och stoltare över sin tvååring än vad jag var i helgen!

Viltsök och vattenmarkeringar

Igår åkte Annika och jag till ett nytt ställe med ganska öppen slymark och tränade viltsök. Vi stod uppe på en platå och skickade med utsikt över slyområdet som sedan övergick i skog. Alla tre hundarna jobbade väldigt bra trots värmen. Biltermometern uppmätte 24 grader, rena sommaren, och ingen skugga.

Det var många viltslag: trutar, and, kråkor, korp, kanin och duva. Allt apporterades in med fina grepp.

Annika skriver så här om finurligaste viltstället: ”Jag hade lagt en kråka uppe på en lutande tall med rotvälta som syntes bra bakom slyområdet eftersom det var uppe på en bergsknalle. Cheysie sprang förbi den ett par gånger. Man såg hur hon sniffade till i luften, men när hon inte hittade något så lämnade hon området. Bråttom, bråttom… Lakrits och Tindra löste det på helt annat sätt. När de fick en liten sniff så saktade de ner tempot, stannade upp och pejlade in vart kråkan eller duvan låg och hittade den snart. När jag gick och la ut Tindras sök så fick Cheysie följa med fot. Satte henne en liten bit ifrån och smög upp en duva på trädstammen. Skickade henne att söka reda på den och nu hittade hon den förstås eftersom hon ganska säkert sett vart jag la den. Men jag tänkte att hon skulle få erfarenheten av att söka även upp på träd. Tänker leta efter sådana tillfällen längre fram.”

Nästa övning var markeringar som snabbt doldes av slybuskagen. Vi ställde oss som dolda kastare i det ca 2–3 meter höga slyområdet utan att hundarna såg det. När kastaren hörde att föraren sa ”Duktig hund” var det dags att kasta, för då satt hunden beredd uppe på platån och tittade ut över området. Under tiden som hunden kom in med första fågeln flyttade sig kastaren en bit så att nästa kast hamnade åt ett annat håll. Lakrits letade runt lite på första truten, men spikade korpen bra. Cheysie var superduktig på andra pippin korpen, som blev en fullpottare: ur rakt på, tvärnit, snabbt upplock och rejs tillbaka. Det var en fröjd att se!

Vi avslutade med att åka till vatten i närheten där hundarna fick lite markeringar i vass och bredvid flytpontonbrygga. Det blev enkel- och dubbelmarkeringar. Skönt för dem att få svalka sig, och till och med Kasper gick i till knäna.

Väntan på prisutdelning - lerigt

Provet var utmärkt upplagt med alla moment i omedelbar närhet till varandra, inte en massa gående emellan. Vi startade som sista ekipage och jag hann titta på två hundar innan jag gick till bilen och hämtade ut Lakrits. Som tur var behövde jag inte infinna mig på morgonen, utan vi kom ungefär när de tog lunch, och sen hade de sju hundar kvar. Tredje sista ekipaget (en reserv) dök inte upp så det gick skapligt fort fram till vår tur.

Lakrits inledde med att pipa lite när vi kom ner till startplatsen, innan vi ens kopplat loss och börjat. Detta hörde domaren Ingela Funck, och hon sade att vi får ju höra hur det låter sen. Ingen bra start ...

Momenten inleddes med två vattenmarkeringar, första ut på blankvatten, andra på andra sidan en vassrugge. Ingen av dem var svår för Lakrits, men andra fågeln var visst tung, för det var med viss möda han tog in den. Inför den första markeringen sade domaren att vänta tills jag säger att du kan skicka. Följaktligen väntade jag även vid den andra markeringen, och vände mig lite om för att kolla med henne när jag inte hörde något. Det verkade som hon missat att säga till mig, för då sade hon att du kan skicka på alla från och med nu när du finner lämpligt. Jag hoppades i mitt stilla sinne att Lakrits fortfarande hade koll, och det hade han ju. Men det kändes lite beige att få den infon så där sent. Han gjorde helt perfekta avlämningar från vatten rakt i hand med skakningar efteråt. 

Sen var det två enkelmarkeringar utmed vattenlinjen. Först en kråka och sen nån annan fågel precis i vattenkanten. Innan vi tog in dem fick vi gå över en å på en smal och lerig spång. Ramlade som tur var inte i varken på dit- eller tillbakavägen. Han skulle alltså hoppa och plaska sig över denna å för att plocka de båda markeringarna, men detta var heller inget problem. 

Sista momentet var ett ganska djupt sök med sex vilt. Några var uppåt vänster, bl.a. en hare, men flertalet var nedåt vasskanten utmed sjön. Vinden kom snett uppifrån vänster, så att sticka ut lite i sjön för att fånga upp vittringen var ingen dum idé. Detta gjorde alltså Lakrits, och han var effektivt in med fem vilt, hela tiden snygga avlämningar i hand. Vid ett tillfälle, tror det var första kråkan, tappade han eller släppte han den och fortsatte åt höger. Det såg ut som om han skulle dissa den och söka sig vidare, så jag blåste. Av ren klantighet blåste jag inkallning istället för stoppsignal, men som tur var fattade han det som stopp. Puh. Jag gjorde då en vänsterdirigering varpå han omedelbart sprang tillbaka och plockade upp pippin och kom in med den. Dubbel-puh. På det sista viltet sprang han flera gånger upp inåt vänster bland mycket taggiga slånbärsbuskar. Ingela Funck bad mig då plocka in honom och rikta honom rakt framåt, varpå jag gjorde det, och raskt kom det sista viltet in.

Så plockade de fram en extrahund som skulle plocka in en fågel från vattnet medan vi stod och tittade på i passivitet. Domaren sade att kunde han avhålla sig från att pipa skulle det bli en etta. Men så kom det ett litet, i och för sig ganska tyst, men ändock ett pip, så då var det kört. Vi landade alltså på ett andrapris.

Kritik: 

Samarbetsvilja: Utmärkt i arbete och vid sidan. 5

Sökarbete: Motiverat sökarbete, täcker marken effektivt i både djup och bredd. 5 + 5

Fart: Hög, jämn, anpassad. 5

Uthållighet: Räcker väl. 5

Näsa: Används väl. 5

Dirigerbarhet: Går att styras. 5

Markeringsförmåga: markerar allt, bra uppf. 5

Skottreaktion: Uppmärksam. 5

Stadga: Fast i skott och kast, piper i passivitet. 5 + 4

Apporteringslust: Spontan med raka fina inlev. Lägger ned vilt vid ett tillfälle. 5 + 4

Apportgrepp: Mjukt och lämpligt med mkt fina avlämningar. 5 + 5 + 5

Simteknik: Effektiv. 5

Vattenarbete: Arbetar gärna i vattnet. 5 + 5

Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. 5

Sammanfattande kritik: En mycket trevlig labrador som har många viktiga retrieveregenskaper. Utmärkt sökarbete och markeringsarbete. Utmärkt samarbetsvilja. Priset dras dock ned något av pip i passivitet.

Jaha. Inget okänt, direkt. Det jag kan säga är ju att han låter allt mindre, det går så sakteliga framåt. Jag tror att pipen idag var lägre och färre än dem som drog ned betygen på Vallentunaprovet i höstas. Ändå känns det såklart surt när allt annat är så bra. Jag misstänker att han behöver få lite mer erfarenhet av den här typen av sammandragningar med mycket människor, hundar, skjutande och annan action. Så det är bara fler prov som gäller, så ska det väl sitta till slut. Nästa försök blir då Veckholm 1 maj (hade PM väntandes i mejlen idag, vi startar sjua) och Råby utanför Nyköping den 11 maj (startar tvåa). Om någon har konstruktiva idéer om hur vi får bort det sista lilla pipandet är de välkomna, annars fortsätter jag som jag börjat.

Premiär för sök och dopp

Jag insåg att det var längesedan jag körde ett sök med Lakrits (har vi gjort något sen sista B-provet i höstas?) så det kunde vara idé att inleda med det inför premiärdoppet sen i dammen.
Jag och Kasper gick och lade ut sex dummies, flertalet skapligt långt ut. En av dessa var den tunga tredelade 2-kilos-apporten, som jag lade på andra  sidan ett sankt område, Lite extra jobb att plocka in den, alltså.
Sen bytte jag hund och Lakrits fick komma med till startplatsen. Några minuters vila vid ryggsäcken medan jag funderade ut hur jag skulle skicka. Vi hade vinden snett i ryggen idag.
Första skicket sprang han lite yvigt, men fick in en av de främre. Sedan blev det mer rationellt, även om han kanske sprang lite väl långt ut i början. Det kan ju dock hänga ihop med vinden. Han plockade in de tre främsta apporterna först.
Sedan flyttade jag mig några meter utåt och riktade honom till vänster om den tunga dummyn. Ganska snart kom den in också, följt av den yttersta åt höger. Sen hade jag en kvar som låg lite bortom tungdummyn, men när han sökt ett tag efter den kallade jag in honom. Jag tyckte han jobbat så pass bra på de övriga fem att jag inte ville pressa ut till den sista. Istället fick han hänga med mig när jag plockade in några snitslar jag hängt upp för säkerhets skull, och när vi närmade oss platsen för den sista (den nya gula vinstdummyn, för övrigt) så skickade jag honom på ett kortare sök. Och visst kom den in också.
Vi gick förbi bilen och lastade av flertalet dummies, behöll två till dammen. På nerväg till dammen blev Lakrits mycket uppmärksam när han såg en simmande and i dammen, men han fortsatte gå fint lös vid min sida. Jag pausade lite nere vid dammen och lät anden simma undan innan jag sade till Lakrits att vänta kanske fem meter ovanför kanten och själv gick ner och kastade ut dummisarna som dubbelmarkeringar. De hamnade max tio meter ut i sjön på grund av min kassa kastteknik, men nu var det ju inte avståndet som var huvudsaken, utan Lakrits vattenbeteende.
Jag gick tillbaka till Lakrits och skickade på den sist ikastade. Ingen tvekan i vattnet, men så fort han var uppe skakade han sig och tappade dummien. Han plockade upp den igen, men nästan framme vid mig släppte han den igen och skakade sig på nytt. Nej, sade jag och krävde att få den i handen.
Den andra markeringen hämtades fint och nu backade jag och lockade in honom med glad röst. Men samma här: nästan framme släppte han och skakade sig. Nu vrålade jag i ett rejält nej, varpå jag omedelbart plockade upp dummin från marken och gick och kastade i den i dammen igen.
Han blev rejält låg av mitt arga nejande, och innan jag skickade igen klappade jag om honom lite och pratade med ljus glad röst så han skulle veta att jag egentligen inte var arg på honom. Jag skickade ut igen och uppmuntrade honom på ingången samtidigt som jag backade. Nu fick jag den  fint i handen INNAN skakandet!
Jag berömde såklart jättemycket och hällde ut en bunt godisar på marken som jackpot-belöning. Därmed avslutade vi.
Sammanfattning:
Det känns skönt att ha gjort ett sök som påminnelse hur man gör, och jag är inte jätteorolig inför söndagen på detta moment. Det kändes som att ringrostigheten försvann i och med dagens jobb. Hade detta varit på prov hade vi dock säkert fått en del avdrag på lite för yviga sök. Nu körde vi ju med dummies och inte vilt, men vi körde vilt senast på nyårsafton och det var rakt inga problem då.
Vattnet, då. Jag är väldigt nöjd med sista avlämningen och kan bara hoppas att den sitter färskt i minnet på söndag. De båda första var ju inte lysande. Ja, ja, vi får se hur det går. Känns ändå skapligt okej.

Lite mer om Hassla

Nu är vi hemma igen, orkade inte sitta där och vänta hela dagen. Vi hoppas som sagt på ett bra pris, så vi återvänder till prisutdelningen och hoppas hinna se Anita och Acke som startar sist.

De två enkelmarkeringarna som inledde provet var superlätta. Skytten sköt och en kastare stod en bit ut på en frostig äng med relativt högt gräs och kastade en pippi åt vänster, en åt höger. Plättlätt att plocka in, sade Lakrits och gäspade lite.
Sen var det fotgående en skaplig bit till det utlagda söket. Fotgåendet var väl sisådär, tycker jag. Det var som att ha med en unge på skolresa, ungefär: Titta matte, här är nåt intressant! Får jag kissa här? Kan vi inte stanna här? Har du sett det här, matte? Men han höll sig trots allt på det hela taget vid min sida, trots krumbukterna.
Söket var det svåraste på hela provet. Det fanns fem utlagda vilt i ett mycket sankt område med en massa vass och på högersidan småträd och buskage. Utläggarna hade skapat en stig mitt i och den var ju enklast att använda, tyckte Lakrits, trots att jag försökte peka honom i olika andra riktningar. Men utifrån denna stig fick han ändå vittring på de tre närmaste vilten. Han var rätt seg och långsam i ingångarna, tyckte jag, men det var såklart tungsprunget. Sen sade domaren att vi skjuter ett skott. Lakrits blev bra mycket mer alert efter skottet från skytten som stod nära oss på stigen, och sprang villigt ut med mer schvung. Han gick dessutom nu djupare än tidigare och fick därmed in de båda sista fåglarna också.
Vi promenerade vidare längs stigen och strax låg ett utlagt vilt på vänster sida. Skytten berättade att där hade han skjutit en fågel och den låg någonstans i närområdet. Jag skickade ut Lakrits på ett närsök, och han behövde inte söka alls länge förrän han fick vittring och plockade in den fågeln.
Sista momentet bestod av två enkelmarkeringar på vatten. Vi stannade strax intill skytten, och efter skottet kastades det en fågel från en roddbåt strax utanför vassen, så att den hamnade in i vassen. Det såg ut som om Lakrits inte hade full uppmärksamhet åt rätt håll, han ville gärna kika lite åt skyttens håll istället, trots att jag sade Titta och gjorde en gest ut mot vassen. Men trots detta uppfattade han var fågeln hamnade och var snabbt ute och plockade in den. Det var inget långt avstånd, vilket kändes rätt skönt med tanke på att lufttemperaturen vid halv nio–nio på morgonen låg runt nollan. Markering nummer två var i princip en repetition av den första. En baggis, alltså.
Nu var det bara passiviteten kvar, då. Men innan dess berättade domaren vad hon tyckte så långt. I korthet fick han beröm för sin goda markeringsförmåga, att han hade gjort ett bra sök, att han gick bra vid min sida för åldern, och att han några gånger haft ett lite ungdomligt grepp om apporterna. Men alla apporter hade ju kommit i hand, inklusive vattenapporterna.
Vi skulle nu vara passiva medan Göran Lindell startade med Millie, en annan Thorsvihund. Detta var ju själva nagelbitarmomentet. Men Lakrits var faktiskt lite mindre taggad idag, inte lika mycket uppe i varv som förra helgen. Det kan möjligen bero på att det var färre andra hundar i närheten, mindre action. Möjligen kom det något ynka pip, men jag tror att det kom innan Göran och Millie var på plats och alltså innan momentet startade, och det var dessutom i den lägre skalan. Så fort Göran skickat på andra markeringen tackade domaren oss och log och såg nöjd ut. Puh!
Jag har alltså en känsla av att vi kan få ett bra pris idag, skulle vara jättekul. Men innan dess ett par timmars trädgårdsjobb.