Sökträning nära Köö-högen

Idag lockade jag med mig husse ut trots regnet. Det säger lite om hur mycket han vill att jag ska klara den förbaskade ettan och sluta tjata om den här hemma.

Jag hade efter vissa tips av Tina C och Åsa E fått lite idéer om hur jag skulle lägga upp nästa träning. Och den här marken har Lakrits visserligen skuttat runt i, men aldrig tränat i, så den kändes lämplig.

Jag skissade redan hemma på hur jag ville att Rolf skulle lägga ut apporterna: två ställen, ett djupare, lite svårare med tre väl dolda mindre apporter i främre halvan av sökområdet, och ett bredare, lite lättare med fyra synliga lite större apporter. Svårigheten här bestod av en bergkant där han kastade upp två apporter (hade egentligen bara bett om en) utan att ha vallat där. Min hemmaskiss stämmer inte exakt med hur det sedan blev, skisserna nedan är det faktiska resultatet:

Sök 1: djupt med små, väl dolda dummies.
Extra svårighet som jag inte räknat med var
ett litet dike som Rolf utnyttjade alldeles
på egen hand.

Sök 2: Ett bredare sök med stora, helt synliga dummies.
Två var kastade upp förbi bergskanten.

Jag letade ut platserna och berättade för Rolf hur jag tänkt mig det hela, sen tog jag hundarna på en promenad medan han effektuerade. Rolf snitslade apportställena för säkerhets skull. Jag passade på att ge Lakrits ett närsök med en väl gömd tennisboll i några risiga torra gamla grangrenar. Nemas problemas.
Vi mötte ett svampplockande par med lös labbetik, men de försvann som tur var förbi våra områden, så vi hade inga problem med dem. Och de var å sin sida ganska glada över att vi skulle träna hund och inte konkurrera om deras svampar.
Hur gick det då?
Vi hade knappt nån vind inne i skogen. Jag skickade Lakrits och han for snett ut åt höger. Inget sökbeteende direkt där, men fick nos på en av apporterna direkt, tvärnitade, började söka och tog den. Lite tur där, alltså.
Sen tog han in de andra i rask följd utan att söka sig längre ut än han behövde. Inga problem med diket heller. Däremot hamnade han längre åt höger än rutan var, men det märkte han snart och vände in igen. Ska man vara petig saknar jag det där påkopplade näsarbetet direkt från start, men det var trots allt ett snabbt och effektivt arbete, så jag måste vara nöjd.
Vi bytte område och Då tog han omgående in tvåan från vänster. Den allra vänstraste hade jag inte sett snitseln på, det var nåt träd i vägen åt det hållet. Så jag skickade sedan ungefär mot trean. Han tog sig upp på kanten men missade både trean och fyran. Istället hoppade han ner igen och sökte sig tillbaka åt vänster. Jag tänkte att han sprungit för långt åt vänster när han plötsligt kommer inspringades med ettan. Man ska lita på sin hund! :)
Jag skickade åter som förra skicket och han tog sig åter uppför kanten. Denna gång plockade han trean direkt.
Nu gick jag lite in i sökområdet för fyran, för jag tänkte att det är inte alltid såna kanter ligger rakt framför en. Har varit med om prov där de ligger ute i ena sidan av sökområdet. Så jag skickade i en snävare vinkel mot kanten och åter tog han sig upp och hämtade hem den sista mycket snabbt och effektivt.
Jag tror jag har fått tillbaka min sökhund!

Vi avslutade med att Rolf gick in med några apporter och ställde sig bakom ett granbuskage. Till vänster om denna låg ett halvfallet träd snett ner med risiga grenar. Vi gick en liten runda och tränade ett par Ställande under gång medan husse gjorde sig i ordning  Där börjar han förutse vad jag vill och ställer sig självmant utan kommando. Hmmm. Dags att börja variera tidsintervallet innan kommandot rejält, tror jag.
Väl tillbaka ställde jag upp så vi fick en rak linje mot kaststället (inåt skogen, bort från oss) genom det snedfallna trädet.
Lakrits såg tydligt markeringen, men sprang runt buskagen på höger sida, vilket gjorde att han tappade linjen och började leta för kort. Han fick ta ut söksvängarna och det tog en liten stund innan han lokaliserade den.
Jag gav honom en chans till, men han sprang åter runt. Denna gång klarade han bättre att bedöma avståndet, men så där vill jag inte ha det.
Vi gick alltså fram så vi hade bara fem meter kvar till trädet och så fick Rolf kasta om i ungefär samma riktning. Han försökte springa åt höger, men jag stoppade honom. Åt vänster. Nähä, det sade matte också nej till. Då återstod ju bara mitten och efter ett hopp över stammen sade jag Braa medan han fortsatte in och plockade dummien. Eftersom dummien föll på ungefär samma ställe varje gång var det ju inte nån direkt sport att leta upp dem, men jag ville hellre prioritera att springa rakt igenom hinder än att leta markeringar.
Jag provade att backa tillbaka till ursprungsplatsen, men då vek han genast runt åt höger igen.
Tillbaka till ställe 2. Ett försök åt höger, och ett åt vänster. Nähä. Nu tog han den rakt över.
En till likadan. Nu tog han den på första, fast denna gång under stammen istället för över. Helt okej, bara han håller linjen så han inte snurrar bort var han har sett markeringen nånstans.
Där slutade vi. Jag tror nu inte att det blir så svåra markeringar på ett nkl-prov, men lite dolt kan de ju falla, och det skadar inte att ha övertränat lite.
Jag nöjer mig med sökträning nu innan Wij på torsdag, men ska försöka få till ett markeringspass till om det hinns med. Nu känns det iallafall bra mycket bättre inför lördagens b-prov.
Sen avslutade jag med att backa på ett träd när vi skulle åka. Helt onödigt, men jag ”visste” att det var tomt bakåt. Det var det också, om jag inte först kört fram nån meter och vinklat upp lite inför utbackningen. Där stod ett träd precis i dolda vinkeln och vi behöver nu byta plastglaset på höger baklykta. Suck. Har man inte kostnader kan man lätt skaffa sig.