2012-09-28
Hundpromenad till Café de la ville på förmiddagen.
På eftermiddagen cyklade jag 22 km, ska vi gissa att det
blir sista cyklingen för året? Iallafall av nån längre kaliber.
2012-09-29
Hemmadag med målning och bokläsning. Mitt mål att läsa 100
sidor i min franska bok har nu uppnåtts. Hurra! Att det är 400 sidor kvar kan
vi ju tala tyst om ...
På kvällen packade vi nästan allt. Började med att lasta in
vinlådor golvet i baksätet. Kilade in mitt akvarellpapper mellan hundburen och
ryggstödet. Passade exakt, ibland har man tur. Cyklarna på taket och flertalet
resväskor och bagar därpå, bara det sista lilla kvar tills imorgon bitti.
2012-09-30
Vi blev avinspekterade innan vi åkte, och vi erbjöd oss att
betala lite extra för de fem glas vi råkat ha sönder under all handdiskning
(något glas var troligen trasigt redan när vi kom) och för den ev bristande
städningen (vi lade inte nån jättemöda på det eftersom vi vill hinna göra en
massa mil), men de vägrade ta emot pengarna. Okej, då. Istället verkade de tro
att vi haft sönder tvättmaskinen genom att vrida programratten åt fel håll. Det
hade vi då rakt inte gjort oss skyldiga till. Möjligen kan en kärna hamnat i
maskinen i och med hunddiarrén (toppmatad maskin), men någon felvridning? Nähä.
Man kan ju tänka sig att de skulle tagit vår 50-lapp som delbetalning till den
nya tvättmaskinen i sådant fall, men det var tydligen inte intressant. Lite
trist att lämna stället med den känslan, det är vi inte vana vid.
Men, men. Nu skulle vi hemåt. Fast först skulle vi passera
Provins, som vi läst gott om, men som vi tyckt legat lite för långt bort för
att åka till över dagen. Provins visade sig vara precis så fint som broschyrer
och böcker sagt, men vi fick nöja oss med en kort liten titt. Denna stad skulle
man gott kunna tillbringa en heldag i med övernattning. Får kanske bli en annan
gång.
På utvägen såg vi jägare och hundar ställa upp på linje på
ett stort fält. Jaktsäsongen verkar börja kring 1 oktober i Frankrike.
Vi passerade sedan Reims, den trakt där vi för ett år sen bokat
boende som aldrig blev av. Jag var nyfiken på vilken typ av natur det skulle
vara där. Också böljande jordbrukslandskap, men inte alls lika fint som
Puisaye, visade det sig.
Sedan satte vi gps:en på Hamburg, och då visade den vägen
genom Belgien, mestadels en rätt trist motorväg med ytterst få rastplatser av
nån klass. Framåt Ruhr började vi bli trötta och körde av motorvägen vid
Mönchengladbach. Först letade vi lite själva efter nåt hotell, men efter att ha
testat ett litet pytteställe som inte tog hundar (och mest var en ölservering)
bad vi gps:en leta åt oss. Vips blev vi hänvisade 5 km norrut till ett mer
hotellikt hotell, och där hade man rum för 100 euro och hundar var okej. Nu
visste vi inte ens vilken stad vi hamnat i, men när vi bad om lösenordet till
wifin angavs både hotellets namn och ort som det vi skulle mata in. Så bra, det
känns alltid lite bättre att veta att man är i Wickrath, även om denna orts
exakta belägenhet mellan alla Ruhrmotorvägar fortfarande är lite av ett
mysterium för mig. Vi åt nåt fläskkött med Pfifferlingen till middag – ett helt
berg med kantareller kom in på tallriken! Jösses, vilken god öl man kan få i
Tyskland. Hinner alltid glömma bort det, öl som öl, liksom. Men så är det
verkligen inte.
Sen gick vi en runda med hundarna. Nu var det mörkt och inte
alldeles lätt att hitta en lämplig rastplats. Till sist råkade vi på nåt som
verkade vara en mer allmän yta med gräs, träd och buskar. Där fick det bli.
Nästa dag gick vi tillbaka dit och i gryningsljuset såg vi att det var nåt
ålderdomshem eller annat socialtjänstaktigt som låg där, kanske inte hem
direkt, utan mer kontor, så det var nog rätt okej. Det är heller inte lika förbjudet
att gå på gräset i Tyskland som ofta i Frankrike.
2012-10-01
Efter gryningsrastningen fick jag så himla ont i magen, fick
lägga mig en stund på den redan betalade och utcheckade hotellsängen och vila
innan jag kände att jag kunde sätta mig i en bil.
Rolf körde därför första biten medan jag halvlåg i högersätet.
Så for vi snabbt upp på Autobahn igen och gjorde god tid norrut.
Vi stannade på nån motorvägskrog för lunch, åt en inte så
god, men mild, hönssoppa. Precis lagom för magen. Sen körde jag oss upp nästan till
Puttgarden. Vid det laget hade vi bestämt oss för att inte försöka plöja till
Sverige idag (hade annars funderat på att övernatta i Skåne), utan nöja oss med
Fehmarn. Jag började leta lite på måfå, men det blev som förra gången: vi
hamnade i Burg. Förra gången hamnade vi där sent en kväll på nedvägen och hade
då bara Kasper med oss, men fick fråga på 4–5 ställen innan vi hittade ett
hotell som a) hade lediga rum och som b) tog hund. Fast då var det ju sent på
kväll och i juni. Nu var det tidig eftermiddag och oktober.
Vissa farhågor väcktes dock ändå när vi rullade in på Burgs
välbekanta kullerstenshuvudgata. Där vimlade av både bilar och flanerande
människor. Hade tyskarna nån slags Herbsturlaub? Med sjunkande hjärta stannade
vi iallafall utanför stans mest centrala hotell. Jag satt kvar, felparkerad,
medan Rolf gick in för att fråga. Lycka! Han kom ut med meddelandet att för 20
euro mer än igår fick vi sista hundrummet som var en Apartment med hårt golv
och som låg i en byggnad på andra sidan huvudbyggnaden. Gjorde det nåt? Nej,
perfekt! Lugnare för både hundar och för oss. Och dessutom närmare bilen med
cyklarna på taket. Nu kunde vi ha lite koll på dem genom badrumsfönstret.
Denna Apartment visade sig vara helfräsch, med några icke
användbara kakelugnar, ett vardagsrum som var öppet in mot sovrummet och ett
lika fräscht badrum. Skinnsoffan gjorde att vi bestämde att hundarnas sovplats
fick bli inne på toa.
Min mage mådde nu lite bättre och vi tog en promenad i
stadskärnan medan butikerna fortfarande var öppna. Hittade en rolig
födelsedagspresent medan Rolf köpte en rolig grej att hänga upp istället för
vår sorgligen urblekta kaliforniska flagga. Får bli upphängd till våren.
Vi hittade en stor gräsplan nära stadens idrottsplats där vi
kunde släppa Lakrits och låta Kasper löpa linan ut av hjärtats lust. Långt borta
fanns en golden som lekte med en boll med sin matte och husse. Jag förbannande
mig att jag missat att ta med nåt sånt från bilen. Plötsligt fick även Lakrits
syn på denna roliga lek och satte av mot dem i hundra knyck.
Jag ropade Nej efter honom och fiskade upp pipan som jag som
tur var hade hängande runt halsen. Jag blåste ett antal inkallningssignalen i
tät följd, och jag tror det var på fjärde som han reagerade, stannade till och
vände tillbaka. Då hade han hunnit ungefär två tredjedels väg mot de andra.
Jag belönade givetvis hans återkomst, men satte sen på
kopplet för säkerhets skull.
Hotellets meny var rätt dyr, och hade ungefär samma rätter
som ett ställe mitt emot. Så vi hamnade mitt emot och fick istället finna oss
omgivna av svenska turister som farit över för att handla billig sprit. Tror
ett pensionärsgäng var golfare också. Det kändes otroligt konstigt att sitta
som en turist vilken som helst bland andra efter att knappt ens ha hört nån
tala engelska på många veckor. Vi åt fisk som var helt okej, men inte
överdådig. Sen visade det sig att de inte tog kort (!). Som tur var hade vi
lite kontanter kvar i euro, men det handlade om cent i min plånbok när vi gick
därifrån. Vi avslutade med att ta en kvällsöl inne på vårt hotell där visakort
inte utgjorde något hinder.
2012-10-02
I gryningen tog vi hundarna tillbaka till den fina
gräsmattan, denna gång med boll. Ingen annan syntes till, så det blev en enkel
match att rasta av hundarna rätt rejält innan det var dags för ytterligare en
dag i bilen.
Det fanns god och mild äggröra på frukostbuffén. En bra
start på morgonen för min mage.
Klockan åtta satte vi fart till Puttgarden och kvart över
kastade färjan loss. Snacka utmärkt tajming! Ingen kö alls, utan betala, ställa
oss i rätt påkörningskö och direkt börja rulla på båten. Hundarna fick vara
kvar i bilen den korta överresan medan vi fikade och handlade lite i taxfreen.
Köpte bland annat lite godis till grannbarnen, vars föräldrar förbarmat sig
över vår post.
Sen blev det lagom att köra till Höör. Där ligger ju Teba,
så en högersväng i första rondellen när man kommer söderifrån går nästan av sig
själv. Köpte ett par apporter till min apportkastare plus ett nytt koppel till
Kasper efter det som vi tappade längs en kanal i Frankrike för några veckor
sedan. Vad avlägset det känns när jag tänker tillbaka på den cyklingen.
Sen hittade vi ett kebabställe som fick funka som lunch
innan vi drog vidare norrut. Egentligen behövdes ingen gps längre, men eftersom
den var på följde jag den och noterade lite förvånat att den tyckte det skulle
gå snabbare att åka igenom Hässleholm än att åka runt. Okej då.
Nästa stopp blev som vanligt Götaström, världens bästa
stoppställe längs södra delen av E4:an om man har hund som behöver rastas.
Eller barn som behöver bada, för den delen. Vi tog en promenad i skogen och
undvek vattnet eftersom det inte var supervarmt och vi inte ville ha blöt hund
i bilen. På slutet kom vi ändå nära vattnet och Lakrits kunde inte avhålla sig
från att åtminstone bada till magen. Kastade lite boll till honom så han fick
springa sig torr igen.
Vi körde av vid Klinga för att tanka, mata och rasta
hundarna samt äta middag. I nämnd ordning. Jag gick iväg för att rasta dem efter
att de glufsat i sig från sina matskålar och ser ganska långt bort en
rottweiler också få mat av sin matte. Den var lös, men de verkade ha så god
kontakt att jag inte tänkte så mycket mer på det. Jag gick åt deras håll för
att sen vika höger runt McDonald’s lekplats och gå upp mot de picnicbord som finns högre
upp i sluttningen. Rätt var det är kommer denna rottweiler rusande bakifrån.
Mina hundar hade inte sett hunden tidigare och blev tagna av total överraskning.
De blir jätterädda och agerar ut mot den snabbt inkommande hunden. Jag drar i
kopplet och ryter nej. Matten kommer springande och får tag i sin hund. I sista
stund, tror jag, för alla tre höll på att accelerera rejält, i synnerhet de
större. Nu satt hon på huk med sin hund och höll i halsbandet. Hon bad om
ursäkt ungefär hur många gånger som helst, och jag tror verkligen att det var
en olycklig incident och inte ovarsamhet från hennes sida. Men Lakrits låg ner med
alla fyra benen spretandes ungefär som i en serietidning, och raggen rest på
ryggen. Han kunde verkligen inte stå, benen var som spagetti.
Jag pratade lugnande med honom och drog honom lite bort
från rottisen. Då fick han kontroll på benen igen och jag sade till tjejen att
om hon klarade att hålla sin hund så ville jag gå några varv framför dem så att
alla hundar fick lugna ner sig. Det tyckte hon var bra, och så gick jag fram
och tillbaka, fram och tillbaka. Till sist hade jag två hundar som gick lugnt
vid min sida och hennes hund såg ut att trivas vid sin mattes sida också.
Skönt! Hade tyvärr inget godis i fickorna, det skulle suttit fint där. Typiskt
att råka ut för en sån incident kanske fyra timmar hemifrån! Ska försöka leta
reda på några bra rottisar och ha lite rottisträning.
Vi fortsatte sen vår rastningsrunda och efter att ha kikat
in på McD och sett den långa kön beslutade vi oss för att ta vår egen middag
nån annanstans. Vi körde alltså vidare och hamnade på Max strax söder om
Nyköping. Där finns det också ett mycket anonymt Willys som fortfarande hade
öppet när vi kikade in efter klockan åtta. Bra, då kunde vi handla lite
frukostmat tills imorgon. Vårt eget kylskåp skulle ju välkomna oss ekande tomt.
Ungefär halv tio svängde vi in på vår uppfart. Äntligen
hemma! In med hundar, väskor och kartonger, en kopp te och så i säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar