Badkruka

Sverige hade varmast väder i Europa idag på nationaldagen, sägs det. Kanske därför vi bestämde oss för att ta Kasper på badutflykt. Vid Rösjön finns det ett hundbad intill människobadet, så vi åkte dit med fika och allt.

I plurret fanns redan retrievern Tessie och vi fick veta att det var 20,5 grader i vattnet. Ingen tvekan att hoppa i, alltså. Jag, Tessie och Tessies lillmatte försökte locka i Kasper. Stor tvekan, men när både hund och matte badade kunde det ju inte vara så illa...
Inte trodde ni jag kunde crawla, va? Oj då, det var djupt. Måste simma snabbt som sjutton... Runt matte...

Puh. Äntligen fast mark under tassarna. Bättre att stå däruppe på klippan och kika ner på dem.Måste skaka mig torr. Attans vad sanden yr... Matte, ska du inte komma upp snart?

Fikastunden var rätt stressig för Kasper. Han tycker inte det är något kul att vara bunden vid ett träd. Grävde lite. Tuggade lite. Gnällde. Snurrade in linan i några träd. Lugnade ner sig en stund. Fick fikabelöning. Gnällde mer. Skällde när några hundar passerade ovanför. Snurrade in sig mer. Skällde när några simmare passerade nedanför. Grävde lite till. Sen tog husse med Kasper ner till en betongbrygga. Vid kanten var det nåt spännande som flöt... Oj då. Plumsade visst i gen, var ju inte meningen. Upp snabbt som sjutton.

När vi kom hem låg han mest och slappade i skuggan. Men lite mer kul hade han. Men det är ett annat blogginlägg...

Kasper är hundsocial

Man träffar mycket fler hundar när man har hund. Kanske självklart, men ändå inte. Det finns ju lika många hundar i ens närhet oavsett om man har en själv eller inte. Men man tittar med andra ögon, man kollar om de kan utgöra något hot, eller bli roliga lekkamrater, osv.

För någon vecka sen åkte Kasper och jag på skogsutflykt. Kanske hundra meter efter att vi parkerat bilen passerade vi ett hus med, visade det sig, en labradorvalp i samma ålder som Kasper. Han hette Karo, vilket skulle visa sig vara värdefull kunskap. Vi gick vidare och i slutet av vår promenadrunda hade jag ett litet vindskydd som mål för en fikapaus. Där satt redan en man med hund. Jägare. Även denna hund var jämnårig med Kasper, och den lilla tax-drevertiken och Kasper lekte bus i närheten medan vi fikade. Mannen skulle lära sin hund att spåra, för att sen jaga rådjur till hösten.

På tillbakavägen passerade vi Karos hus igen. Åter var valpen ute och kom lösspringandes ut på den lilla grusvägen. Ingen människa inom synhåll. Jag hade Kasper kopplad och vi fortsatte till bilen medan Kasper och Karo gjorde försök att leka så gott det gick trots kopplet. Jag fick in Kasper i bilen och hade nu en lös Karo att ta ställning till. Jag vågade inte köra därifrån när han fanns i närheten. Jag promenerade tillbaka mot huset och sade till Karo att komma. Han lydde, kanon. När vi var nästan framme sade jag till Karo att sitta. Han satt! Vänta! Sen gick jag tillbaka till bilen. Väl framme vänder jag mig om och ser att han suttit kvar hela tiden, men nu reser sig upp och börjar nosa lite i vägkanten. Nu vågade jag köra iväg utan att vara rädd att köra över den lilla sötnosen.

Idag var vi på en ny utflykt. Hittade en kanonfin liten fiskesjö som vi gick runt. Vi fikade och Kasper testade att åka skridsko på isen. På andra sidan sjön mötte vi en flatcoated retriever med matte och lillhusse. Hon var lite rädd först att hennes hane skulle bli för vildsint mot Kasper, men allt gick bra. De fick leka nån minut. Jag lovordade det fina området, och det visade sig att de brukade gå här och att det var fint även på sommaren, inte alltför lerigt, vilket jag misstänkt. Det fanns många utlagda spänger på de blötaste partierna. De till och med brukade bada i sjön, något jag tacksamt sög i mig. En hundvänlig badsjö är precis vad jag är ute efter till sommaren.

När vi närmade oss bilen kom minst ett halvdussin, om inte fler, flatcoated retrievers gående lösa. Kasper springer fram och lyder inte alls när jag försöker ropa tillbaka honom. De två hundägarna ropar tillbaka sin främsta hund som lyder. Men Kasper fortsätter framåt och en av hundarna i flocken är lite aggressiv. Jag är fortfarande minst 40-50 meter bort. Blixtsnabbt lägger sig Kasper på rygg och flicken bara nosar lite på honom. Hundägarna plockar ihop sin skock och går upp på en liten höjd vid sidan av vägen. Jag plockar till mig Kasper och kopplar honom. De ber om ursäkt, men jag sade att det inte var någon fara. Det var ju minst lika mycket mitt fel i så fall, som ännu inte har en tillräckligt lydig hund.

Han är modig iallafall, sade en av dem. Kan bara instämma. Kasper är en sexmånaders valp som fortfarande tror gott om alla andra hundar. Och människor.

Det här stället ska vi återkomma till. Bara man undviker det när det är som halast och blötast är det en kanonrunda med flera fina fikaplatser. Det tackar vi sportfiskarna för.