I plurret fanns redan retrievern Tessie och vi fick veta att det var 20,5 grader i vattnet. Ingen tvekan att hoppa i, alltså. Jag, Tessie och Tessies lillmatte försökte locka i Kasper. Stor tvekan, men när både hund och matte badade kunde det ju inte vara så illa...
Inte trodde ni jag kunde crawla, va? Oj då, det var djupt. Måste simma snabbt som sjutton... Runt matte...
Puh. Äntligen fast mark under tassarna. Bättre att stå däruppe på klippan och kika ner på dem.Måste skaka mig torr. Attans vad sanden yr... Matte, ska du inte komma upp snart?
Fikastunden var rätt stressig för Kasper. Han tycker inte det är något kul att vara bunden vid ett träd. Grävde lite. Tuggade lite. Gnällde. Snurrade in linan i några träd. Lugnade ner sig en stund. Fick fikabelöning. Gnällde mer. Skällde när några hundar passerade ovanför. Snurrade in sig mer. Skällde när några simmare passerade nedanför. Grävde lite till. Sen tog husse med Kasper ner till en betongbrygga. Vid kanten var det nåt spännande som flöt... Oj då. Plumsade visst i gen, var ju inte meningen. Upp snabbt som sjutton.
När vi kom hem låg han mest och slappade i skuggan. Men lite mer kul hade han. Men det är ett annat blogginlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar