Farväl Gotland

Dagen efter Kaspers långcykling skulle vi ju ta det lugnt. Vi skulle bara ta en promenad i ett naturreservat ... Kallgatburgs promenadslinga började jättefint med högkvalitativa stättor och breda fina spänger. Man hade till och med numrerat skyltar så man skulle se ungefär hur långt man kommit i promenadslingan. Men... vart tog 7:an vägen? Vi gick... och gick... och gick... Nej, slingan skulle ju bara vara 2,5 km, nu har vi gått jättelångt. Vände tillbaka, hittade en sidoväg som vi tyckte ledde åt rätt håll... nån km senare... nja, den var det nog inte ändå... vi får väl traska slingan tillbaka baklänges då.
Plötsligt såg jag en smal djurstig in åt vänster och skämtade att den där är det kanske... Sekunden senare ser jag en skylt därinne bland snåren som säger 7. Sen var det fina spänger och stättor igen, som om ingenting hade hänt...
Vår promenadtotal blev nog tredubbel mot den tänkta... Kasper sov gott sen.

Kasper är en hejare på att klättra över stättor, en riktig gårdshund.
St Olofsholm var en liten undangömd pärla med vacker utsikt, raukar och badplats.
Härlig blomprakt uppe på kullen.
Fick man långtråkigt kunde man ju alltid jaga flugor... Ny favoritmat: flugor och sjögräs.
En av de sista dagarna anordnade lokala hästklubben en körtävling precis utanför knuten på vårt hus. Inte ofta man får chansen att se sådana ekipage på så nära håll. Kasper gjorde sitt bästa för att skälla ut dem.

Båtresan hem gick riktigt bra. Kan man tro att han börjat lära sig koppla av i andra hundars närvaro? Ja, inte helt, men klart lugnare än tidigare.