Lite nejövningar

Träffade Enzo med matte idag igen (Grattis!) och körde lite välbehövliga nejövningar.

Vi började med att sätta båda hundarna intill varandra. Sen höll jag fram en öppen hand med köttbullbit och sade ”Enzo, varsågod!” respektive ”Kasper, varsågod!” Efter några gånger gick det ganska bra, även om Kasper tenderar att bara lyssna på ordet Varsågod. Nyttigt att lära sig att inte bara roffa åt sig, utan varva med hundkompisen.

Sen strödde vi köttbullssmulor på marken för att kolla av att det inte uppstod nåt gruffande och morrande om maten, men de gick så fridfullt bredvid varandra och plockade smulor som små kycklingar.

Tredje övningen blev tre lock med köttbullsbitar på. Kasper var mest intresserad av att snooza på löptiksfläckarna på ängen, så Enzo fick börja. Det var ett tag sen sist, så några bitar snodde han, men sen fick de styr på promenaden förbi locken. Oj, vad Enzo var intresserad av godisarna, han blev superlycklig när han fick ta dem till sist. Kasper hängde med koppellös runt och klarade alla passager fint. När jag till sist sade varsågod till det närmaste locket tolkade han det som att han fick ta köttbullen även på nästa lock. Tredje locket hann jag stävja och han fick sen ta en extra runda innan han fick ett okej på det också.

Vi testade också en i taget att promenera runt lite med båda hundarna.

Löptiksfläckarna var så intressanta att det blev helt ointressant att springa runt och leka med kompisen. Har väl aldrig hänt förut att de inte jagat runt när de fått chansen.

Ikväll ska jag på clinic i fotgående hos Eva Bodfäldt, ska bli mycket intressant och lärorikt.