Vägning och hundhage

Åkte idag en sväng till Upplands Väsby, skulle köpa ett nytt bakdäck till hundcykeln. Det börjar fransa sig oroväckande.

Började med att svänga förbi veterinären och väga Kasper på deras utmärkta våg: 9,2 kg. Bara muskler, skulle jag vilja påstå.

Lät bilen stå och promenerade bort till den stora hundhage som ligger i närheten. Ingen annan var där, så jag släppte Kasper som lyckligt rusade omkring ungefär som Ferdinand när han stuckit sig på det där biet. När han lugnat ned sig efter tio minuter eller så provade jag lite inkallningar från lek och snoozande. De gick ganska bra om än inte så suveränt som jag skulle önska. Liten fördröjning sådär, sen kom han inspringandes. Lite köttbulle, en omklappning och så fick han sspringa iväg igen. Efter några sådana började han komma in helt frivilligt till min vänstra sida. Kanoners! Vi fortsatte då med lite fritt följ, fotposition och en och annan högervändning. Det gick riktigt bra. Fortsatte med Sitt och sen gick jag långt bort till andra änden för att göra inkallning. Någon gång steg han upp för att nosa på något intressant, men jag fick till tre mycket snabba och bra inkallningar med repboll som belöning.

Just när vi började känna oss ganska klara kom några invandrare med två blandrashundar. De frågade om de fick komma in och släppa, och visserligen morrade Kasper lite efter att nosat på den ena genom staketet, men jag sade okej ändå. Höll honom i halsbandet och försökte lugna ned honom medan de andra tog sig in genom grinden. Sen vart det fart! Två smågruff blev det med den ena hunden, en hane på två år (åt stövarehållet). Tiken (labbeliknande) var lugnare, men sade ifrån en gång när Kasper nosat alltför ingående där bak. Bortsett från gruffen, som de redde ut själva, kutade de som kompletta galningar fram och tillbaka i hagen och hade störtroligt. Sådana intensiva ruscher kan man aldrig få till på egen hand utan extrahund.

Jag provade att kalla in Kasper ett par gånger från hundleken, men det var som att tala inför döva öron.

När jag tyckte Kasper lekt klart (han var rätt uppstressad, tog knappt köttbulle som annars är hur poppis som helst) kopplade jag upp och så tog vi bilen vidare till cykelhandlaren. Öppnade inte förrän 12! Och jag som tyckte jag tog i rejält med marginal när vi kom dit klockan 11. Suck. Fick åka hem utan däck, men med en rejält däckad hund.