Solig dag

Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.

Idag var det en solig och vacker dag, så vi bestämde oss för att ta en långpromenad på golfbanan igen. Den här gången skulle husse få träna inkallning. Som det är nu vågar han aldrig släppa Kasper när han går ut ensam med honom, men det ska det alltså bli ändring på. Typiskt nog glömde vi allt godis hemma, så det blev en extra svårighet vi inte riktigt räknat med.

Tväääärnit! Husse ropar...
Va?! Bara en klapp?

Snörbollen fanns iallafall med, och den tillsammans med Fri-kommandot gjorde övningen genomförbar. I början kom Kasper till mig fast det var husse som kallade in, men jag vände ryggen till och dissade Kasper, och då fattade han vem han skulle gå till.

Jisses, vad högt man måste hoppa när husse är med! Märks att han är längre än matte.
Husse kastade bollen högt i skyn och Kasper skyndar sig att göra en helomvändning.

Nu har jag slutligen (med viss oro) fattat beslutet att trots allt kastrera Kasper, han är inbokad till torsdag nästa vecka. Bakgrunden är att jag iallafall inte kan ha med honom i avel, eftersom han har tandfel, och att han blir otroligt berörd av löptikarna i trakten. Både han och vi härhemma får lida de perioderna, och det jag hört från andra tyder på att han kommer att kunna koppla bort sånt mycket bättre efter kastreringen. Dessutom förebygger vi en del rätt vanliga sjukdomar, som testikeltumörer och prostataproblem, och vi kan träna även tillsammans med löptikar utan risk. Jag hoppas och tror att han kommer att vara samma glada, goa hund efteråt som han är nu.

Clinic i fotgående igår

Inte förrän jag kom hem insåg jag att det första av tre demoekipage på clinicen var Tina och Sabina. Ingen bild har jag på dem heller, att mobilen kunde användas till både kamera och anteckningsblock gick upp för mig först efter ett bra tag... Illa. Iallafall var deras demo mycket bra, liksom Evas åtföljande kommentarer. Det finns mycket där för mig och Kasper att ta tag i och försöka överföra till vår lilla nivå.
Eva och 10 månaders golden som ännu inte börjat sin fotgåendeträning. Eva visade små embryon till ingångsträning med handen som en stolpe. Allt komplicerades av att hunden hela tiden ville visa hur duktig hon var att sitta, så mycket tid fick ägnas åt att klicka in ett stående. Kvällens roligaste inslag var när tiken lyckades få loss Evas ena örhänge, varpå Eva räddade det, satt och kelade med hunden och sen skulle belöna. Hon sträckte av gammal vana fram vänsterhanden – men där fanns inget godis, utan en örhängesplupp! Så nu är denna golden lite extra gyllene... ;)

Malle med matte i elitklass, som har problem med pipande hund. Dock fick vi under kvällen höra väldigt lite pip. Däremot fick vi under detta inslag lära oss mycket om hur man med ytterst liten mimik kan underhandsbelöna och förvarna om vändningar åt ettdera hållet. Det senare gjordes genom att fälla ut ”blinkersen” – en liten huvudvridning åt det håll man skulle aningen innan man själv svängde.

Här kommer mina kortfattade mobilanteckningar, får reda ut dem lite senare:

• Lek igång
• ställ upp
• backa
• belöna på vänster sida, smek m vänster hand, godis m höger
• vänd o gå
• upp m huvudet
• mimikbelöning:
  belöningsblick hastig, flirt
• uppnick m hastig slick
• gäspning
• blinker m huvudet före vändning
• gå ner o smek före godis eller lek, öka den sociala kontakten
• stolpe runt hand
• håll dig undan vid undanplockning av lekgrej och godis, så hundens intresse hålls vid liv, låt hunden söka upp dej
• då blir hunden aktiv, ingen snoozning till nästa uppställning
• håll dig undan med belöning, låt hunden jaga ifatt den
  
  

Lite nejövningar

Träffade Enzo med matte idag igen (Grattis!) och körde lite välbehövliga nejövningar.

Vi började med att sätta båda hundarna intill varandra. Sen höll jag fram en öppen hand med köttbullbit och sade ”Enzo, varsågod!” respektive ”Kasper, varsågod!” Efter några gånger gick det ganska bra, även om Kasper tenderar att bara lyssna på ordet Varsågod. Nyttigt att lära sig att inte bara roffa åt sig, utan varva med hundkompisen.

Sen strödde vi köttbullssmulor på marken för att kolla av att det inte uppstod nåt gruffande och morrande om maten, men de gick så fridfullt bredvid varandra och plockade smulor som små kycklingar.

Tredje övningen blev tre lock med köttbullsbitar på. Kasper var mest intresserad av att snooza på löptiksfläckarna på ängen, så Enzo fick börja. Det var ett tag sen sist, så några bitar snodde han, men sen fick de styr på promenaden förbi locken. Oj, vad Enzo var intresserad av godisarna, han blev superlycklig när han fick ta dem till sist. Kasper hängde med koppellös runt och klarade alla passager fint. När jag till sist sade varsågod till det närmaste locket tolkade han det som att han fick ta köttbullen även på nästa lock. Tredje locket hann jag stävja och han fick sen ta en extra runda innan han fick ett okej på det också.

Vi testade också en i taget att promenera runt lite med båda hundarna.

Löptiksfläckarna var så intressanta att det blev helt ointressant att springa runt och leka med kompisen. Har väl aldrig hänt förut att de inte jagat runt när de fått chansen.

Ikväll ska jag på clinic i fotgående hos Eva Bodfäldt, ska bli mycket intressant och lärorikt.

Skvallerträningskurs

Så var det då dags för skvallerträningskursen för Eva Bodfäldt. Riktigt lyxigt att ta en hel vardag till att gå på hundkurs, men är man egenföretagare kan man ta sig såna friheter...
Det var en mycket intensiv dag, men jag ska försöka sammanfatta det viktigaste (riskerar bli långt).
Hon började med att jämföra inkallning med skvallerträning. Inkallning är detsamma som ett Nej, en signal att avbryta något hunden håller på med. Det är lätt att det blir en konflikt, att negativa känslor kommer fram eftersom det är en verbal signal. Skvallerträning görs helst med klicker och är då neutral och exakt. Det handlar inte om några Nej, utan snarare ett Bra att du såg det där! Det blir en positiv attityd. Föraren är tyst och avslöjar på så sätt inte den egna sinnesstämningen (Hjälp, det kommer en stor hund därborta! Hur ska det gå?). För att denna träning ska vara framgångsrik krävs ett starkt och varierat belöningssystem, annars kommer det inte att fungera. Skvallret fungerar som en aktivering och arbetsuppgift för hunden – hunden håller koll på omgivningen och meddelar föraren när det är något på gång.
Det hela går ut på att göra en positiv förstärkning, och man bör börja träningen i sådana enkla situationer att resultatet inte spelar någon roll. Hunden ska kunna få göra fel utan att det betyder något. Man gör skvallerträningen som en form av aktivering.

Starta träningen på lämplig plats genom att visa klicker och godis/leksak så hunden förstår att det är träningsdags.
Man kan, beroende på hund och situation, välja att belöna tre olika beteenden:

1. Hunden stannar upp mot objektet
2. Hunden tittar bort från objektet
3. Hunden skvallrar till föraren

Rör sig hunden däremot mot det uppdykande intressanta objektet, och först därefter tittar tillbaka/återvänder till föraren ska detta inte belönas. Visa att hunden nollat.

När hunden gjort rätt – stått still, tittat på objektet och sedan tittar på föraren klickar man snabbt (så exakt man bara hinner) och belönar. Viktigt är att variera belöningen ofta, både baserat på hur stor utmaning hunden klarade och så att hunden inte tröttnar. Detta känns särskilt viktigt med Kasper, undrar om det är här en del av våra svårigheter ligger i annan träning? För som Eva sade är ju Kasper en mycket intelligent och snabblärd hund. Måste komma ihåg att variera mina belöningar mera!

Olika förslag på roliga belöningar:

• olika slag av riktigt gott godis, gärna kasta det engagerat lite bakåt istället för att bara passivt ge det direkt till munnen
• repboll, kampleksak, handske i snöre och lattja igång rejält
• att springa iväg med hunden
• att knuffa till hunden och backa undan samtidigt som man säger något glatt med ljus röst, upprepa flera gånger
• viktigt är att delta i belöningen mentalt, var inte kvar i nästa träningssteg!

När man tränar detta räcker 5 repetitioner per ställe, låt sen hunden vila innan ni fortsätter på ett annat ställe, så hunden inte förknippar övningen med bara en viss plats. Börja gärna träna hundmöten med en hund som man känner sig trygg med, en kompis.

Vi tränade i omgångar i ett antal olika konstellationer: först inne med liten störning tills de fattade konceptet, sen ute på gatan där all uppmärksamhet belönades oavsett vad den gällde – fotgängare, bilar, hundar, precis allt som hunden uppmärksammade och återkopplade till föraren. Här var svårigheten snarast att hinna med och uppfatta allt. Föraren har mer att träna på än hunden. Sen övergick vi till överraskningar. Ett ekipage ställde sig nära en husknut, sen kom människa med eller utan hund runt knuten och överraskade hunden. När detta gick bra gjordes svårare övningar som störande lek.

Vi avslutade med att göra upp var sin handlingsplan för fortsatt hemmaträning.
Min och Kaspers plan ser ut så här:

A) Träna på människor och hundar:
– Vallentuna Centrum: mest människor, enstaka hundar
– till helgen kanske grannarna, om de är ute
– promenaden vid Vallentunasjön, där brukar man möta många hundar
– kanske kompisträff med Enzo?
– deltagarna på viltspårkursen på söndag
– gå förbi skola/dagis när lekande barn är ute

b) Träna på vilt:
– dra en klöv över gräsmattan utan att Kasper ser det, sedan gå med honom där och se om/hur han reagerar på doften. Skvallerklicka detta. Kanske dra på fler ställen om detta ger gott resultat.
– åka till Solna och träna på kaniner
– försöka få till rådjursträning på ställe där de brukar vara (på ängen nån km bortom flygplatsen, nedanför Cattlin, fler ställen?)

Även om man inte ser viltet kan man försöka klicka för doften så snart man ser att hunden börjar spåra vilt (till skillnad från vanlig nosning).

När hunden blir mer skvallererfaren:

Successivt tar man bort "enkelt skvaller", typ bilar, människor, och belönar kanske var femte sån. Man belönar bara svårare objekt: sånt som dyker upp snabbt och plötsligt, skuttande barn, skateboardare, hundar osv.

Nyckelordet är VARIATION!

Utöver allt detta fick Kasper en mycket nyttig lektion i passivitet. Eva rekommenderade oss att köra Ryggsäcken så snart hunden var lite stökig – ta hunden mellan benen och klappa på bringan. Inte hålla fast så det blir en kamp, utan bara lugna med handen. Detta kan även vara bra till tunnelbana och liknande situationer.

Intressant inlägg från Eva Bodfäldt

Oj, hade inte tänkt blogga mer ikväll. Men så hittade jag denna för oss synnerligen intressanta länk från Eva Bodfäldts blogg, där hon skriver om nosiver och hur man kan bryta det beteendet vid träning. Ska testas redan i morgon...

http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/luktflackar---en-mojlighet-till-vardagstraning