Kasper får sitt lystmäte på hundkompisar

Hundöarna på Drottningholm måste vara så nära ett hundparadis man kan komma.



Storleken har ingen betydelse. Alla är kul att leka med.

Hmmm... ska den där lille få vara med, tycker du?

Vi låtsas att vi är ute på savannen och smyger...En förnäm afghan lade sig i leken. Den var hur kool som helst.

Om jag gömmer mig bakom trädet... Ser ni mig då?

Ytterligare en gårdshund. Vad ska vi göra nu?
Det går undan när man blir jagad av en dalmatiner.
Småhundarna tar det lite lugnare.
Men hallå! Vad är du för en?

Är det säkert att du är en hund?

***

Och så var det dags att gå tillbaka till bilen. Ropade på Kasper att kom, nu går vi. Och han följde med! Över bron. På nästa ö fanns ett par hundar till att leka med. Kom nu går vi! Jepp, han kom direkt. Följde fint med till grinden, där han blev kopplad innan vi steg utanför paradiset igen. Så bra det kändes, till skillnad från de senaste incidenterna...

Tur att det växer godis på stenarna

Jag får nog börja med långlina igen när vi är ute i skog eller på äng. Idag lekte han lös med fyra hundar (varav en var tänkt lekkamrat) och gissa om det var svårt att få honom att sluta. Till slut hittade jag en sten som jag kunde lägga godis på, det blev min räddning. Han ÄLSKAR att hoppa upp på alla stenar, för det växer ju så mycket godis på dem.

Kände mig som ett ufo

Inkallning
Nu börjar jag inte våga ha Kasper lös längre. Igår gick vi på en promenad och jag släppte honom på en åker. Han sprang och lekte och kom till mig några gånger för godis och klapp. Men så - låååångt bort - kom en matte med schäfer. Direkt drog han dit, utan att lyssna på mig. Är dålig på att bedöma avstånd, men det var säkert 100 meter, alltför långt för att man skulle kunna kommunicera med matten. Gick emot dem, men ville inte springa för att Kasper inte skulle tro att matte gillade läget och ville leka... Hann aldrig fram till dem, så långt bort var de, de gick vidare hela tiden, dessutom. Tre gånger var han sen där och försökte leka med schäfern, sprang tillbaka lite ut på åkern (men inte så nära att jag kunde ta honom) och tillbaka igen. Pinsamt!

Schäfern fortsatte gå (var kopplad) och till sist när de började vika av från åkern tröttnade han och sprang ut på åkern igen. Jag fick äntligen fatt på honom och kopplade. Sen dess har han inte fått vara lös ute...

Kände mig som ett ufo ute på åkern, med noll koll på hunden. Så vill jag INTE ha det!

Längtar verkligen efter kursen nu... Ovillkorlig inkallning och att gå fint i koppel är våra absoluta prioriteter.

Gå fint i koppel
Har börjat träna i trädgården med koppel och targetpinne. Vi går runt, runt. Första varvet är det mycket att nosa av, men snart är han intresserad av pinnen (har ofta klickat den någon gång inne först, så han är beredd på träningen). Jag håller den vid min sida i Kaspers huvudhöjd och k/b med jämna mellanrum.Ger jag vanligt godis är han måttligt intresserad, har nu börjat ge leverpastejstub och kamptrasa, vilket ger bättre effekt.Har börjat träna vidare på detta på en liten återvändsgata. Det är genast svårare, men går jag varv på varv så går det bättre och bättre. (I änden på gatan bor en pudel, vilket gör träningen lite svårare...)
Hur fortsätter jag för att komma vidare? Hur gör jag då vi ska promenera, inte träna? Och hur gör jag då vi verkligen vill komma nånstans, inte bara gå i cirklar?
Har försökt på olika sätt, stanna till exempel. Stanna funkar bra, han sätter sig med det samma och väntar på mig. Men så snart vi börjar gå igen ligger han som en rem därframme. Det känns som om jag trampar på samma fläck och inte kommer vidare. Alla tips mottages med stor tacksamhet, så han och jag slipper gå varandra på nerverna om detta. Ibland önskar man att man kunde prata med hundar och bara förklara vad man vill...

Kasper står fint och busar på brygga

Vi försökte få Kasper att stå lite fint på begäran. Lite svårt med ljus och koncentration, så den här var den bästa vi fick till. Normalt får jag ju inte stå på bordet, så varför nu?

Lite bilder från dagens soliga sjövandring. Kanonfin dag, tyckte vi alla.

Kasper miljötränar

Idag åkte vi in till stan. Kasper uppförde sig väl inne i en fotobutik. Varken stativ eller objektiv nerrivna. Vi är tacksamma.
På gatorna var det mycket att nosa på, men han gick skapligt fint utan att dra särskilt mycket. När vi kom ut på Rålambshovsfältet och Smedsudden blev det en annan femma. Massor av intressanta hundar och dofter. Träffade en annan gårdshund med samma färger. Han var två och ett halvt år, inte högre än Kasper, men aningen grövre. Bägge var kopplade och det blev lite morrande från den äldre hundens sida. Kasper såg lite förvånad ut, han är inte van vid sånt.
Därefter åkte vi på besök. Efter att ha lugnat ned sig kopplad de första fem minutrarna gick det sen jättebra lös med både lägenhet, skor, barn och leksaker. Han till och med sov en stund ovanpå en tiger.
Särskilt kul var att barn och hund kunde leka sida vid sida. Betongbilen laddades med kaksmulor. Sen kördes betongblandaren runt runt och smulorna åkte ut på golvet. Kasper fick äta upp. Ett lysande samarbete mellan barn och hund! Tyvärr inga bilder på detta.

Husse är konstnärlig

Husse har gjort ett extra vackert porträttfoto av en bild som togs för ett tag sedan. Fin, va? Smöra lite, så blir det kanske fler...

Kasper hittar stora kompisar

I söndags var vi ute och cachade. Hamnade i en brant och hal backe med berg i dagen invid en stor gammal ek. Jag hade fullt upp med att ta mig uppför denna klippa och bestämde mig för att släppa Kasper för att få båda händerna fria och kunna koncentrera mig på uppgiften utan att drabbas av ett koppelryck mitt i en känslig passage. Hunden försvann uppåt, betydligt smidigare än matte.
Jag hittade cachen och började logga. Husse stod på grusvägen nedanför och undrade vart Kasper tagit vägen. Vi började ropa och vissla. Ingen reaktion. Normalt kommer Kasper tillbaka så snart han märker att vi inte hänger med. Det har vi tränat sen valpben genom att gömma oss bakom buskar och stenar.
Jag fixade klart det jag skulle och precis när jag var klar någon minut senare kommer Kasper nerskuttandes från busksnåren. Jag klappade om honom, men något godis blev det inte.
Just då kommer en kvinna med en vorsteh (tror jag) gående och jag kopplar Kasper. Hon börjar prata med husse.
- Var det er hund som jagade två rådjur därborta? Det var en liten hund. Rådjuren hoppade över en bred bäck, och hunden ville hoppa efter, men kunde inte.
Där ser man. Här var jag glad att Kasper kommit tillbaka, lydigt, om än lite sent. Nu fick vi en helt annan version av händelsen. Gulp! Rådjursjakt (eller annat vilt) vill vi absolut inte att han ska hålla på med. Vi kanske får ompröva att ha honom lös i skogen, men det är ju det absolut roligaste och trevligaste vi gör, tycker både han och vi: lufsa omkring i terrängen med honom skuttandes runt benen och en liten bit bort, sätta oss och fika nånstans och njuta av sol och friska dofter, plocka svamp eller bär eller ta en cache.
Nu sätter vi vårt hopp till kursen hos Eva Sognevik som vi ska börja på den 6 februari. Hoppas att hon kan ge råd om sånt vi har missat när det gäller kontakt och inkallning.
Och vilken jäkla tur att bäckdiket fanns.

Nostalgi och sommarlängtan

Hittade lite gammalt footage från Saras filmkamera på när Kasper just var hemkommen till oss. Visst ser det skönt ut i gröngräset? Och vad liten han är!

Nu längtar jag verkligen till sommaren...

Cykelkorgsfilmen

Här kommer nu cykelkorgsfilmen. Kasper håller alltså precis på att bekanta sig med denna nya tingest, som han förhoppningsvis kommer att vilja sitta en del i när det blir sommar.

Tanken är alltså att montera springern, antagligen på Saras cykel (min gamla gröna Trek) eftersom den har tjejram och ganska upprätt sittställning. Sen ska Kasper lära sig springa kopplad i den, varvat med att sitta i cykelkorgen, beroende på väg och sträcka.

Träningen går framåt

Skrev häromsistens om
a) hoppa ned i cykelkorg: har bara tränat det något lite sen sist, står på ungefär samma status som tidigare.
b) stå: här har plötsligt polletten ramlat ner, och jag har ett antal gånger nu fått ett ganska bra stående, även om han ibland tar ett eller två steg framåt samtidigt som han reser sig.
c) backa: fungerar nu om jag går mot honom och säger backa. Då tar han några steg bakåt, jag klickar och belönar. Får köra lite till innan han fattat så bra att jag kan stå still och ge kommandot. Men framåt går det helt klart även här.
Igår var vi på Enzo-dejt och sen sov han sött under en fleecefilt hela eftermiddagen. Idag var vi ute i skogen och letade cache, hoppade upp på stenar och hade kul. Fika i fint läskydd med tak var också mysigt, tyckte Kasper. Då kunde han springa ut och in i regnet och få mackabitar och annat godis lite som det passade honom.
Enzo och vi hoppas på att komma med på en kurs med Eva Sognevik som startar snart. Vore jättekul, för då får vi en träningskompis att öva med mellan kurstillfällena. Sen drar gamla kursledaren igång igen med fortsättningskurs i mars, får se hur datumen passar in.

Kasper springer i snön

Det är superkul att rejsa i snön!

Träningsstatus för Kasper

Det jag skulle behöva träna främst med Kasper är
1) gå fint i koppel - det går ibland bra, ibland skapligt (inne och på asfalt), ofta dåligt till katastrofalt dåligt (gräsmatta, stigar av olika slag, snö). Han drar och vill bara nosa, är helt ointresserad av människan. Helst vill han vara lös...
2) gå fint vid sidan utan koppel - inte nödvändigtvis gå fot, men hänga med nära utan att dra iväg på egen hand. Helst även under störning, men det blir nästa steg.
3) inkallning under störning - inkallning funkar oftast bra när vi är ute i skogen, på fält osv, förutsatt att det inte finns något som intresserar särskilt (andra hundar, vissa människor, hästar eller liknande). Vill få det till att den sitter 100 även i dessa lägen.

Kanske lyckas Enzo och vi få till något strukturerat träningspass, vore kanonbra.

Hemma har vi idag börjat träna att
a) hoppa ner i den nyinköpta cykelkorgen. Detta är ett steg i cykelinlärningen så vi ska kunna ta oss ut på turer när säsongen kommer igång. Gick kanon med köttbullelockning (filmsnutt kanske kommer på bloggen vad det lider), ska fortsätta träna detta så det sitter. Ska även gå omkring med honom i korgen, och sätta korgen på cykelstyret och leda när vädret tillåter.
b) stå - svårt att få till, men nu har han nästan börjat fatta att vi inte vill att han samtidigt ska hoppa en meter upp i luften.
c) backa - går ganska bra, om än lite krokigt, med köttbullelockning. Han har inte riktigt greppat kommandot än om man kör utan köttbulle.

Igår var vi bortbjudna. 3 helt nya personer och 4 personer han träffat tidigare. Först var han uppspelt till max. Som tur var kom vi först, så han hann rejsa runt och bekanta sig med huset lite innan alla andra kom. Efter ett tag var han dock kollugn och sov till och med en sväng i soffan. Det finns nog hopp...

Kasper firar nyår och blir känguru

Gott nytt år och god fortsättning, alla bloggläsare!

Kasper firade nyår lugnt och sansat. När vi var med och hade radion på brydde han sig inte alls om smällarna. Skällde lite på eftersläntrande smällare när vi gått och lagt oss, men det kan man ju förstå - vad skulle de smälla så där långt efteråt för? De kunde väl hålla sig till schemat...

Ett par dagar senare har det nu snöat och det är jättekul. Ska se om jag kan få upp en ny filmsnutt, men tills vidare får ni hålla till godo med Kasper, kängurun.

Kasper blir nyårsfin

Inför jul var det baddags. Inga problem med det. Skönt. Man stoppar honom i badkaret, ser till att duschstrilen är fin och ljummen. Sen är det bara att duscha på. På med lite schampo (med whitening) när han är blöt. Vid det laget har han i allmänhet hunnit ställa sig på bakbenen mot badkarskanten, men där står han sen snällt hela tiden. Schamponera in, sen duscha av allt ordentligt.
Praktiskt är ju sen om man redan innan man började kom ihåg att ta fram en handduk, så kan man frottera bort värsta fukten innan man släpper ut honom på golvet. Dörren stängd! Har börjat säga Skaka! samtidigt som han skakar av sig vattnet i förhoppning att kunna få det till ett kommando så småningom. Har ju ingen klicker i det här läget (tillräckligt mycket grejer att hålla reda på ändå), men förhoppningsvis nöts det in precis som Kissa gjorde tidigare.

Nu var det då klodags igen inför nyår. Det har ju varit ett stort problem. Lite har han vant sig vid klotången genom att få bita fritt i den, vi har kletat leverpastej på den som han har fått slicka av, vi har klickat bredvid och gett godis för varje klick. Bakbenen har väl gått skapligt, men fram har det varit illskrik och kaotiskt sprattel. Har försökt att klicka in kloklippandet, men det har inte heller varit en jättehit. Så idag kom genombrottet!
Sambon höll honom med halsband på, så han inte tappade greppet. Han tog på sig handskar och nu höll han ena handen över ögonen på Kasper och fick honom att sitta lugnt. Jag klippte ena baktassen - inga problem. Vi matade med massor av leverpastej. Sen handen för ögonen och nästa tass. Lika lugnt nu. Och så framtassarna. Leverpastej. Nästa framtass. Leverpastej och klart. Inget sprattel, inget skrik, ingen avgrundsdjup förtvivlan! Det hjälpte att bara inte behöva titta på tången. Så enkel lösningen kan vara ibland.

Kasper cyklar

Igår kväll skulle jag till videobutiken och lämna tillbaka ett par filmer. Tog med Kasper och fick för mig att jag skulle börja vänja honom vid cykel, så jag tog vår gamla skräpdamcykel i vänsterhanden och hunden i högerhanden och började gå. Först tyckte Kasper att det var lite konstigt och kanske läskigt, men efter 20-30 meter gick han fint parallellt med cykeln. På andra sidan järnvägen är det en kort alldeles rak och plan cykelbana, så eftersom allt gick så bra fick jag för mig att hoppa upp och glida på hojen för att se hur det gick. Efter ett par förvirrade, svajiga första meter där Kasper var med förvånad än rädd över att jag hoppade upp på det där åbäket gick det super. Han travade fint och jag mest rullade. När det var dags att svänga hoppade jag av och ledde igen. Berömde massor. När vi korsat en väg och gått en bit till blev det åter en enkel cykelsträcka, så jag hoppade upp igen. Det gick lika fint nu och jag till och med vågade mig på en liten svag sväng. Av igen och promenad sista biten till videoaffären. På tillbakavägen gjorde vi likadant, fast då hamnade han bakom mig en gång varpå jag tvärstannade och sade Stanna! Det gick bra. Sen samma sak igen men rätt var det var sprang han framför åt vänster. Tvärstannade och Stanna. Ingen fara någon gång, men tog det säkra före det osäkra. Har ju köpt en springer som ska monteras på nån av cyklarna, blir säkert mycket bättre än att hålla kopplet utsträckt i högerhanden.Sammantaget är jag supernöjd med vår första lilla cykelträning. Och Kasper verkade bra mycket mer nöjd med vår cykelhastighet (gissar på 7 km/h) jämfört med min alltför långsamma promenadhastighet. Det här blir nog bra på sikt.

Kasper är hundsocial

Man träffar mycket fler hundar när man har hund. Kanske självklart, men ändå inte. Det finns ju lika många hundar i ens närhet oavsett om man har en själv eller inte. Men man tittar med andra ögon, man kollar om de kan utgöra något hot, eller bli roliga lekkamrater, osv.

För någon vecka sen åkte Kasper och jag på skogsutflykt. Kanske hundra meter efter att vi parkerat bilen passerade vi ett hus med, visade det sig, en labradorvalp i samma ålder som Kasper. Han hette Karo, vilket skulle visa sig vara värdefull kunskap. Vi gick vidare och i slutet av vår promenadrunda hade jag ett litet vindskydd som mål för en fikapaus. Där satt redan en man med hund. Jägare. Även denna hund var jämnårig med Kasper, och den lilla tax-drevertiken och Kasper lekte bus i närheten medan vi fikade. Mannen skulle lära sin hund att spåra, för att sen jaga rådjur till hösten.

På tillbakavägen passerade vi Karos hus igen. Åter var valpen ute och kom lösspringandes ut på den lilla grusvägen. Ingen människa inom synhåll. Jag hade Kasper kopplad och vi fortsatte till bilen medan Kasper och Karo gjorde försök att leka så gott det gick trots kopplet. Jag fick in Kasper i bilen och hade nu en lös Karo att ta ställning till. Jag vågade inte köra därifrån när han fanns i närheten. Jag promenerade tillbaka mot huset och sade till Karo att komma. Han lydde, kanon. När vi var nästan framme sade jag till Karo att sitta. Han satt! Vänta! Sen gick jag tillbaka till bilen. Väl framme vänder jag mig om och ser att han suttit kvar hela tiden, men nu reser sig upp och börjar nosa lite i vägkanten. Nu vågade jag köra iväg utan att vara rädd att köra över den lilla sötnosen.

Idag var vi på en ny utflykt. Hittade en kanonfin liten fiskesjö som vi gick runt. Vi fikade och Kasper testade att åka skridsko på isen. På andra sidan sjön mötte vi en flatcoated retriever med matte och lillhusse. Hon var lite rädd först att hennes hane skulle bli för vildsint mot Kasper, men allt gick bra. De fick leka nån minut. Jag lovordade det fina området, och det visade sig att de brukade gå här och att det var fint även på sommaren, inte alltför lerigt, vilket jag misstänkt. Det fanns många utlagda spänger på de blötaste partierna. De till och med brukade bada i sjön, något jag tacksamt sög i mig. En hundvänlig badsjö är precis vad jag är ute efter till sommaren.

När vi närmade oss bilen kom minst ett halvdussin, om inte fler, flatcoated retrievers gående lösa. Kasper springer fram och lyder inte alls när jag försöker ropa tillbaka honom. De två hundägarna ropar tillbaka sin främsta hund som lyder. Men Kasper fortsätter framåt och en av hundarna i flocken är lite aggressiv. Jag är fortfarande minst 40-50 meter bort. Blixtsnabbt lägger sig Kasper på rygg och flicken bara nosar lite på honom. Hundägarna plockar ihop sin skock och går upp på en liten höjd vid sidan av vägen. Jag plockar till mig Kasper och kopplar honom. De ber om ursäkt, men jag sade att det inte var någon fara. Det var ju minst lika mycket mitt fel i så fall, som ännu inte har en tillräckligt lydig hund.

Han är modig iallafall, sade en av dem. Kan bara instämma. Kasper är en sexmånaders valp som fortfarande tror gott om alla andra hundar. Och människor.

Det här stället ska vi återkomma till. Bara man undviker det när det är som halast och blötast är det en kanonrunda med flera fina fikaplatser. Det tackar vi sportfiskarna för.

Kasper blöder

Har inte några färska Kasper-bilder just nu, får återkomma med det.
Vad har hänt sen sist?
När vi var ute på kvällspromenad för närmare två veckor sedan och gick under en mörk viadukt ryckte Kasper plötsligt till där han gick och nosade. Det fanns en liten vattenpöl där, så jag trodde att han blivit rädd för sin spegelbild eller liknande. Men plötsligt slog han till bromsen och ville inte gå. Jag gick trots allt vidare med motsträvig hund och skulle några meter senare belöna med godis för att han hängde med. Då fick jag blod på fingret!
Öppnade munnen och såg att det kom mer blod, men det var så mörkt att jag inte såg ordentligt. Vi vände om och gick tillbaka hem. Hade han svalt en glasbit?
Väl hemma hade blödningen lugnat ned sig och man såg att det inte var inne i munnen såret var, utan framme på själva nosen. En skarp röd skåra mitt i det svarta. Nu var Kasper lugn och glad igen. Höll koll närmaste dygnet på honom och avföring, men som tur var hade han inte fått i sig något glas, utan bara nosat på det och skurit sig.

De problem vi jobbar mest med annars är fortfarande att få honom att gå fint i koppel och att vara lugn när det knackar/ringer på dörren. Vi gör väl små pytteframsteg, men inte går det fort.

De senaste promenaderna har Kasper alltmer börjat lyfta benet som en riktig hanhund. När han varit lös i skogen har han stannat och markerat på flera ställen. Jag vägde honom för någon vecka sedan och han var då uppe i 6,4 kilo. Han är ju halvåret på lördag, så det är väl bara att inse att man har en unghundsperiod att se fram emot. Gulp.

Kasper och 2-åring

Häromdagen kom en tvååring på besök. Kasper var otroligt intresserad, De har träffats tidigare, men nu skulle de vara tillsammans hela dagen.
Vi började med att ha Kasper avskiljd, på andra sidan en gallergrind, tills lillpojken kommit till rätta. När vi sedan släppte ihop dem fick vi säga Ner rätt många gånger till Kasper, som gärna ville hoppa på pojken.
Tack och lov lugnade han sig snart och de fungerade bra tillsammans. Ett par hopp bakifrån klarade pojken galant utan att varken tappa balansen eller bli rädd, men i övrigt höll sig Kasper på mattan.
Skönt att se att besökare går bättre och bättre.

Picnic i nysnön

I morse var det vitt ute igen efter en tids barmark. Vi bestämde oss för att åka ut i skogen och ha med lite lunchfika. Kasper tyckte det var riktigt kul i den trolska skogen. Efter fikat såg vi människor två stora älgar, men som tur var var lössläppte Kasper inte lika uppmärksam. Han var mer intresserad av en tall där det råkade växa mackabitar och annat godis på trädstammen.

Kasper på weekendtripp

Helgen var ett enda stort äventyr för Kasper. Vi åkte bil långt bort, det fanns snö så tassarna blev kalla och vi bodde på ett annat ställe än vanligt. Dessutom var han så nyfiken på de stora fåglarna att han tog ett litet vinterbad.
Vi reste alltså till Hellefors Herrgård. På vägen dit stannade vi vid en mack så vi fick en utomhusfika och Kasper fick känna på snön och kissa. Det tog en stund innan han ville kissa, för allt var ju så spännande.

Kaspers nya halsband fungerar bra. Trevligt att det har reflex också.
Det bildades is under tassarna på promenaden. Ynk, sade Kasper och lyfte en tass. Då var det dags att lyfta upp och värma tassarna en stund i händerna. Sen gick han villigt vidare.

Täcket från samma leverantör blev väl lite väl stort. Ryggen var viktigaste måttet, stod det. Jag mätte och mätte, och mätte igen. Och på ryggen är täcket lagom. Men delen man spänner under magen är på tok för stor. Får hitta på något bra sätt att korta in det tills han växer i sitt nya fina vintertäcke.

Vi bodde ståndsmässigt på herrgården, även om den sett fräschare tider. Kasper uppskattade alla nya dofter att utforska.

Vi gjorde utflykter också, bland annat till en mosse i närheten. Där invigdes vintertäcket. Självklart fick kulturen sitt. Kasper uppskattade skulpturerna. Särskilt rådjuret.

Inte tog han någon notis om hundvarningsskylten heller.

Hela tiden var det något nytt och spännande på gång.

De spännande änderna gjorde att vattnet inte kändes så kallt. Sista doppet för året, kan man förmoda.

Kasper i skogen

Idag tog vi en lång promenad i det fina vädret. Bland annat fick Kasper springa lös en stund i ett fint mosstensområde. Kika bara.

Nu när valpkursen är slut hoppas vi på att träffa Enzo lite mer. Och kanske gå promenad med brukshundsklubben. Vad är det nu Kasper behöver öva på primärt?

• Han nosar fortfarande mycket på gräs och i skog, här behöver vi få upp huvudet och få honom mer intresserad av oss än av omgivningen.
• Han har börjat att följa med mig okopplad, detta behöver tränas mycket mer. Hans position är inte super, men så länge han följer med är jag rätt nöjd än så länge.
• Han är väl intresserad av hundar och människor, behöver mer träning i att inte alltid komma fram och hälsa/leka.
• Han behöver lära sig Stå.

Tja, det räcker väl till att börja med.

Kasper åker kollektivt

Jag har länge tänkt jag skulle miljöträna Kasper genom att åka lite Roslagsbana, buss och så. Ända in till stan har känts lite långt, och kortare bitar faller sig inte naturligt, utan då skulle det bli en specialare bara för Kasper. Alltså har det inte blivit av.
Nu fick jag igår plötsligt ett akut ärende in till stan och hade inte så stort val. Jag skulle vara borta för länge för att kunna lämna honom och att ta bilen skulle bara medföra en massa parkeringsproblem. Alltså, efter lunch tog vi vårt pick och pack och gick till stationen. Jag hade med den röda mjuka hundväskan med en gosefilt och ett hundben som reserv. Han har nästan vuxit ur väskan, men kortare stunder fungerar den fortfarande.
På vägen dit passerade vi en gräsmatta och jag sade "Kissa". Och han kissade! Det är andra gången nu som jag lyckats få honom att kissa på kommando. Mycket praktiskt, med tanke på att nu skulle han inte få någon mer chnas på en stund. Ska fortsätta öva in Bajsa också.
Jag visste att första vagnen var hundfri, så vi hoppade på vagn två. Det är mycket sånt att hålla reda på nu, små skyltar man tidigare aldrig riktigt noterat. Jag bar Kasper uppför de två trappstegen och lät honom sen nosa runt på golvet vid vår sittplats. Jag fick som tur var hela fyrplatsen för mig själv, så han kunde hålla på. Efter en stund lade han sig i den röda väskan och tuggade på benet. Innan vi var framme vid Östra hade han dock tröttnat och tyckte det var roligare att nosa reda på gömda och glömda godisbitar (och annat?) som låg i skrymslena. En gång skällde han till åt någon som passerade, men jag intresserade honom för en godis, och då glömde han bort det hela.
Allt gick alltså bra och väl framme fick han gå själv på perrongen, bli buren i rulltrappan, gå själv i trappan ner under gatan och upp igen till 4:ans hållplats. Vi fick vänta några minuter innan bussen kom, så han kunde nosa runt lite först.
Jag tog honom i famnen upp på bussen och vi satte oss vid utgången. Halvvägs till St Eriksplan kom en dam och satte sig bredvid oss. Hon visade sig ha hund själv, så det var okej att han nosade. Vi steg av utan incidenter och promenerade längs Rörstrandsgatan bort dit vi skulle. Gatan är inte så stor men full av liv och rörelse, och Kasper hade fullt sjå att titta på människor, barnvagnar, cyklar och att nosa på stolpar. Han gick dock mycket fint vid min sida när jag bad honom. Skönt! Vi passerade bara en hund (liten pudel) på nära håll, och trots att han blev intresserad kunde jag dra honom förbi utan större problem. Han vände sig dock om och ville dit.
Den adress jag skulle till har en reception och många anställda. Jag ville undvika problem, så utanför huset stoppade jag ner Kasper i väskan och gick förbi receptionen med en aningens gungande, men tyst, väska. Jag skulle in i labbet där det bara satt två personer, så Kasper fick komma ut och hälsa. Det finns många olämpliga saker i detta rum, så han fick finna sig i att vara bunden hela tiden. Lite gnälligt var det, men att få brotta ned M under liggandes fotosession var trots allt kul.
In i väskan igen för utpassage. Nu var väskan ännu trängre, för jag hade stoppat i en kartong jag skulle ta med hem. Det gick iallafall. Nu höll sig väskan helt stilla. Han var nog trött. Jag bar honom hela vägen bort till 72:ans busshållplats. Där fick han komma ut och sträcka på sig precis innan bussen rullade in. Nu var det lite mer folk, men vi fick sitta ifred långt bak i bussen. Kasper gillade att sitta och titta ut genom fönstret, och att rulla ihop sig i famnen och vila.
På Östra var det en kvart eller så kvar till tåget skulle gå, men det stod redan inne. Jag passade på att låta Kasper själv kliva på vagn 2 i sin egen takt. Han tvekade en stund nere på perrongen men när jag klivit upp bestämde han sig för att den där trappan nog var okej och så tog han sprången in på tåget.
Vi satte oss i andra båset och jag öppnade väskan åt honom. Men den var inget intressant längre. Nu fanns ju ett tåg att undersöka. Snart låg han dock lugn i min famn och försökte sova. Alla stopp med folk som gick på och av väckte honom såklart, men vila lite fick han.
Sammanfattningsvis: en tre timmar lång stadsresa som fungerade riktigt bra. Som matte fick man ju vara väldigt aktiv och påpassande hela tiden, speciellt på inresan, medan hemresan då han var trött var mer avslappnad. Men kanon att veta att det faktiskt fungerar att åla tåg och buss. Nu återstår tunnelbana, men det får bli en annan gång...

Det där med att gå fint vid sidan

Vi var på kurs igen igår. Näst sista gången. Känslan att det är trist att det snart är slut blandas med känslan att det ska bli skönt att slippa stå och frysa på gräsmattan i nollgradigt mörker. Har vi tur hittar kursledaren ett ridhus så vi kan fortsätta i vinter.
Jag fick hjälp igår av kursledaren att hålla Kasper i rätt sidoposition. Hon gick bakom mig och höll i långlina medan han gick och nosade längs min vänstra sida. Jag försökte hela tiden hålla kontakt med honom. Så snart han lyfte huvudet klickade jag och gav godis. Det kändes som att det gick halvskapligt bra. Men då hade jag som sagt en mänsklig svans efter mig...
Idag var vi så ute på lunchen för en liten träningsrunda, och då kunde han plötsligt...
titta upp med tindrande ögon på matte fint gåendes på vänster sida invid benet utan att sniffa på marken och med löst hängande koppel
Jag gav ultramycket godis, som en riktig godismaskin. Vi började övningen på tomten, men när det gick så bra tog vi en extra runda på asfalterad väg, följt av gräsväg, följt av en annan asfalterad väg som han mycket väl vet leder hem igen. På den sistnämnda vägen brukar han dra i kopplet som sjutton. Han hittar ju hem! Nu gick allt jättebra de första två vägarna, och längs den sista svåra vägen hamnade han lite för långt fram, men fortfarande kunde jag gå långa sträckor utan spänt koppel. Hurra!
Håll nu alla tummar för att denna trend håller i sig. Måste nog testa ett nytt kort litet varv snart. Kommentera gärna våra framsteg, för idag är vi glada.

I fullt språng

Det är svårt att fånga en Kasper i farten på bild.

Här har sambon lyckats ta en serie som väl visar litegrann vilken fart det är på honom nuförtiden. Kasper börjar vid 4 månader bli en ganska snabb valp. Han springer oftast inte så långt bort, utan vill hålla koll på oss hela tiden, men när vi är på ett fält blir avstånden genast längre. Vid inkallning kommer han i allmänhet som ett skott, men ibland vänder han en meter innan han når fram, och rusar vidare i en ny riktning.

I skogen är det lättare för oss att gömma oss, och därmed håller han också närmare koll, vänder tillbaka och byter riktning så snart vi gör det.

Vi har egentligen i läxa att öva inkallning, vilket går rätt bra, och fritt följ, vilket inte går alls. Att Kasper skulle följa med vid ens sida när han är lös är för honom en fullt främmande tanke. Hemma i köket är det en annan sak, då är ju matte med godis mycket intressantare än det mesta. Men utomhus... Nä, där finns ju så mycket andra häftigare saker.

Några bilder med Kasper uppflugen på stenar. Han klättrar eller hoppar upp på rätt branta ställen nu. Har man tur hittar man godis däruppe också.

Ensamträning

I förrgår var jag på en träff om hundens mat och hälsa på brukshundsklubben här i Vallentuna. Mycket intressant, så nu känner man trycket att skaffa hem vom (komage) till hunden. Fick bekräftelse på att vaccinationskänningar visst kan visa sig fem dagar efteråt, och hon rekommenderade att vara restriktiv med vaccinationer om man inte ska tävla. Då är de ju obligatoriska. Ytterligare intressant var att föreläsaren har hundpensionat här i trakten, och det kan ju vara bra att ha lite koll på detta ställe ifall det blir aktuellt att lämna Kasper dit nån gång i framtiden.
Igår kväll fick vi äntligen ihop en date med sheltien Enzo med matte igen. När hundarna busat av sig det värsta tränade vi lite hundmöten och att gå fint (Enzo lös, men Kasper i koppel) i närheten av varandra utan att de skulle freaka ut. Gick faktiskt ganska bra, med tanke på att Kasper inte tränat detta så mycket än. Super att ha ett träningsobjekt som vet vad man håller på med. Man kan ju inte begöra att vanliga mötande hundägare ska kunna gissa sig till vad man vill träna...
Sen avslutade vi med en promenad då båda gick tillsammans som om de aldrig gjort annat. Kasper nosar fortfarande rätt mycket, särskilt i början av passet på träningsfältet, men det känns ändå som att vi börja nå någonvart även med det. Enzo är duktigare på det mesta, men är ju också lite äldre. Känns nyttigt för Kasper att få träffa honom.
I morse kände jag att min temporärt lagade tand inte mådde bra, så jag ringde och fick en akuttid på morgonen. Hade inget annat val än att lämna Kasper ensam hemma, så efter att ha hållt igång honom en extra halvtimme och hindrat honom från att somna när han ville, stoppade jag in honom bakom kompostgaller innan jag gick. Han gnällde lite när jag låste dörren. När jag kom tillbaka 45-50 minuter senare har det knäpptyst, ända tills han hörde mig stänga en förrådsdörr. Han hade alltså kunnat koppla av och somna, vilket känns oerhört skönt att veta inför framtida lämnanden.

Geocachehunden Kasper

Kasper har börjat geocacha. (www.geocaching.com) Det är tredje gången han är med nu, och han tycker matte är en fin spårhund som plötsligt hittar en intressant låda mitt ute i skogen. Vi stiger i hans aktning, känns det som.
Har övat mycket i helgen på att han ska hålla upp huvudet när han går i koppel, inte bara sniffa som en tok hela tiden. Igår fick han hela lunchen på nos-upp-träning och idag hela frukosten. Inte finns det mycket svamp i skogen, men idag hittade jag en fin karljohan. Får bli förrätt ikväll. Vi gick på fina mossbelupna hällar och det var synd att vi inte hade med kameran, för det hade kunnat bli riktigt fina Kasperbilder med honom lös på hällarna. Han har blivit riktigt bra på att hoppa runt i stenig terräng, klättra upp på stenar (där ligger det konstigt nog väldigt ofta godis) och annat kul.
Vi mötte flera hundar och kom i närheten av en häst som blev ledd, och alla dessa intressanta saker klarade han fint att bara titta på utan att börja slita som en tokig. Igår var det dessutom joggare, idag en moped. Känns riktigt bra. Han skulle nog inte klara det lös än, men vi har kommit en bit på väg.

Kasper är 16 veckor

Det har bara smugit fram. Det där med rumsrenheten. När jag tänker tillbaka har Kasper faktiskt varit helt rumsren i två veckor nu. Dessförinnan hade vi ett par veckor där det nästan fungerade, med bara nån enstaka olycka nån gång ibland. Dessutom klarar han sig från en sista kissning vid 23 till nästa morgon vid 7 (eller tom senare på helgen).
Vi var på valpkurs igen häromkvällen. Han är inte alls lika hoppig mot de andra hundarna längre, vi kunde till och med gå fram och mötas, stanna med sitt, växla några ord med den andra föraren, och sedan gå vidare. Kanon! Det hade jag aldrig trott. Svårare bara att träna detta i hemmiljö, eftersom de hundägare man eventuellt möter inte har samma förinställning om vad vi ska göra, hur vi ska bete oss. Men kanske kan vi träna lite med Enzo igen någon kväll.
Det är verkligen svåra träningsförutsättningar på valpkursen - allt kallare och mörkare. Och en hel timme håller det på, märker att Kasper är bra mycket mindre motiverad på slutet. I onsdags var det nollgradigt när vi körde hem. Han har nu täcket på utan problem, men det har blivit lite kort så baken sticker ut, ser kul ut. Men den får allt duga ett tag till, värmer ju ändå.
Clara har skrivit en jättebra status för sin tax Doris på sin blogg (http://www.terrortax.net/?p=299). Ungefär så här ser motsvarande status ut för Kasper just nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint. Jag kan backa ett par meter, vänta kanske en halv minut, sen gå tillbaka och klicka.
Utomhus: Är gräset någorlunda torrt och varmt kan han lägga sig ned, men ligger inte kvar. Har jag med fällen ut kan han ligga kvar några sekunder, dock ej säkert.
Tandvisning
Har inte jobbat något med detta, endast borstat tänderna vid något tillfälle. Ska börja öva lite.
Linförighet
Inomhus: Kasper går superfint vid min vänstra sida och har kontakt. Jag kan svänga runt i åttor och cirklar i köket och han hänger med. Oftast även om han ser en leksak liggande bredvid, eller matskålen, men ibland tappar han koncentrationen då. Han stannar även fint.
Utomhus: Problem. Han går med nosen i marken nästan hela tiden, svårt att motivera honom. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder har jag lyckats få honom att gå nästan lika fint som i köket, men det handlar mer om någon undantag än regel. Husse föreslog att vi till helgen ska ta hela hans dagsranson och fördela på nos-upp-träning för att göra honom mer motiverad.
Läggande
Har inte börjat öva detta, först måste han gå fint vid sidan ute.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter mycket bra, kanske 90 %. Vid besök på brukshundskulbben plan häromdagen fanns det dock så himla mycket intressanta dofter att han inte kom in meddetsamma alla gånger. Om jag då vände mig om och gick/sprang kom han efter efter en liten stund. Så jag är väldigt nöjd med honom i detta. Ska givetvis övas mer.
Ställande
Inomhus: Kan kan kommandot Stanna, men jag har inte börjat med att låta honom få stå och vänta ännu.
Utomhus: Även här måste vi få ordning på att gå fint ute först, men de gånger jag övat i koppel fungerar det bra att stanna.
Apport
Har inte börjat öva detta aktivt, men kastar vi iväg en leksak springer han glatt och hämtar den och kommer tillbaka för att få leka mer. Att däremot lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. För det mesta kan vi byta med godis eller en ny leksak.
Hopp över hinder
Sara provade på valpkursen sist att hoppa med Kasper i koppel över ett mycket lågt hinder (kanske 1 dm). Det tyckte båda var jättekul.

I morse tränade vi ensamhet. Sara gick först, sen gick jag upp på övervåningen, sen gick sambon. När huset var tomt (ja, inte riktigt, men det visste inte Kasper) satt han och gnällde fem minuter. Sen blev det allt glesare mellan gnällen, och efter ytterligare två-tre minuter hade de tystnat helt. Jag väntade ytterligare kanske tio minuter innan jag gick ned. Köket var tomt. Han hade gått ned till källaren. Tror han låg och vilade/sov där, för helt tyst var det. Så fort han hörde mig göra en kaffe i köket kom han dock svansandes.
Idag ska vi åka och få andra rabiessprutan, hoppas han inte blir alltför olycklig.

Kasper är femton veckor

Igår fyllde Kasper 15 veckor. Han väger nu 4,8 kg, en ansenlig ökning - när jag vägde honom första gången 22 augusti vägde han 2,8 kg. Två kilo på en och en halv månad, alltså.
Måste berätta lite om Kaspers träning. Vi går ju valpkurs med blandat resultat. Förutsättningarna är inte de bästa: klockan sju på kvällen är det både mörkt och kallt nu. Och sen finns det tre hundar till som intresserar högeligen. Men det är ju liksom meningen.
Hemma, när vi tränar inomhus, är han en lysande stjärna: sitt, ligg, gå på vänster sida med ögonkontakt, följa pinne (s.k. target). Släppa den boll eller leksak han kommer dragande med är han inte så bra på ännu, men det släpper nog snart.
Utomhus i koppel är han en helt annan hund med tre lägen:

• på valpkursen har de mest sett den studsige Kasper, han som är en guttaperkaboll i kubik (antagligen för att han är i den miljön med så mycket intryck);
• sen har vi den tjurige, tvärvägrande Kasper som inte alls vill gå hemifrån (börjar försvinna, kanske är en mognadsfråga);
• till sist den ivrigt nosande, koppeldragande hunden som inte lyssnar på något och inte bryr sig om lockande godis. Detta är något vi måste ta itu med och träna mer på.

När vi däremot tar med honom ut i skogen och låter honom gå lös är han återigen exemplarisk. Vi har tränat en hel del med att gömma oss så han får börja leta, eller att vi byter riktning när han ilat för långt i förväg på stigen. Detta har lärt honom att hålla koll på oss och nu är han sällan mer än fem meter bort, stannar och tittar, vänder tillbaka och kommer glatt som en pil vid inrop för lite godis och kel.
Påhittig är han också. Häromdagen satt jag nere i källaren och han var misstänkt lugn och tyst i köket. Då hade han lyckats hoppa upp och få ned min jacka med hundgodis i högerfickan. När jag kom upp för att kolla på honom var plastpåsen totalt söndersmulad och allt godis uppätet. De båda bajspåsarna i samma ficka var helt dissade.
Han verkar tack och lov inte ha fått några men av plastpåsen, merparten låg kvar på golvet.

Kasper vill lära sig gunga

Precis som Mamma Mu vill Kasper lära sig gunga. Så här gick det till i måndags...


(filmat av husse)

Idag var det underbart soligt och varmt och Kasper, Sara och jag for till skogs. Vi gömde oss, letade godis och busade runt bland stenarna. Kasper blir allt bättre på att uppmärksamma var människorna tar vägen, letar reda på oss och kommer när vi ropar in honom. Äter matte ett blåbär ska minsann Kasper också ha ett.
Efter skogsturen var det skönt att ligga ute och sola.

Kasper mötte massvis med gårdshundar

Idag var det gårdshundsträff på Drottningholm. Häromdagen kändes det inte alls säkert att vi skulle gå, men idag märktes det inte alls att Kasper var sjuk för några dagar sedan. Det var en kanonfin höstdag med sol och värme, så utan att räkna gissar jag att minst 25 gårdshundar dök upp. På Drottningholm finns två grindförsedda öar där man får släppa hundarna lösa. Snart var hela ängen full av fläckiga hundar.

Kasper hade fullt schå att leka med allihop, var kaxig som sjutton, men gav sig med alla tassar i vädret när det var fyra-fem hundar över honom.

Förutom gårdshundarna fanns där säkert tiotalet andra hundar av större modell, bland annat en riktigt söt soft coated wheaten terrier: Ack, så mjuk och go päls...

Sebbe var 8 månader och inte fullvuxen, men betedde sig som en värdig hund jämfört med alla kringzoomande gårdisar.

Gårdisfavoriten var nog 7 månader gamla tiken Tyra. De kanske syns igen på någon annan träff.

Sen sov han gott hemma större delen av eftermiddagen. När han inte busade med att springa bort till grannen, förstås...

Vi hade ingen kamera med oss, men kanske kommer det upp bilder här vad det lider: http://www.bufo.se/gardshund/

Lekt med Axel

Idag var vi och lekte med Axel, 2 år.
Vi gungade gungbräde, sprang på gräsmattan, grävde i sandlådan och plaskade i vattenpölarna.

Barn och hund hade lika kul!
Gick på klipporna gjorde vi också.




När inte Axel åkte vagn fick Kasper prova på den.

Snygg porträttbild av Kasper, 13 veckor.

Nya bilder på lite kryare Kasper

Kasper gillar inte att man klipper hans klor. Men idag kom vi på en fungerande metod: husse sitter bredvid och matar direkt ur leverpastejtuben och distraherar på så sätt den lille så jag kan klippa ifred.

Här sitter gårdshunden och vaktar huset. När han inte gnager på det, förstås, käkar upp grusgången eller bara solar sig.

Nu är han lite piggare, som tur är, och husses stortå smakar smaskens.

Jaga strumpa är också en okej sysselsättning.

Bilder från förra veckan

Det har inte blivit så mycket bilder på Kasper på sista tiden, men här är ett par som togs förra onsdagen.

Den första bilden var jag bara tvungen att ta ... När jag satt på sele och koppel och släppte honom för att ta på mig skorna försvann han. När jag skulle hämta honom för promenaden, var hittar jag honom då? Jo, i sängen... Snacka osugen på att gå ut...

Andra bilden är lite senare, när vi kommit in igen och Kasper lycklig har fått tag i mattes nyckelknippa.

Piggare idag

Skönt att se att Kasper är piggare idag. Nu skuttar han runt igen med Affe Apa och de andra leksakerna. Vi ska nog ta det lite lugnt idag med, men igår sov han ju nästan hela dagen. Helst i min famn medan jag satt framför datorn. Stor skillnad...Ska se om jag senare kan lägga upp någon av de bilder jag tog för ett par dagar sen på honom.

Kommentera i Kaspers blogg

En del har klagat på att man måste vara google-registrerad för att kunna kommentera i bloggen. Jag valde det för att slippa en massa spam och liknande, men har nu tagit bort spärren på prov så det blir enklare för den som vill att skriva en kommentar.
Jag välkomnar alla besökare att skicka en hälsning till Kasper!

Kasper är sjuk

I morse ville Kasper bara gå och lägga sig igen efter morgonkissningen. Ingen mat? Skumt. En stund senare kändes han varm, och jag tog tempen: 39,4 grader. Drog oss till minnes att han varit lite dämpad ända sedan i söndags eller så, och sovit ovanligt mycket.
Jag ringde veterinären och frågade om det kunde hänga ihop med vaccinationen i fredags. Tjejen i receptionen drog på det, men trodde inte det. Jag bokade en tid till vet.besök. vid lunch.
Sen fick jag honom att äta en halv portion majsvälling och han kändes snart lite svalare. Vätskebrist höjer uppenbarligen tempen en del.
Vi kom dit och då visade sig tempen ha sjunkit till 38,9 grader. Normalt på en hund anses vara 38-39 grader, så han var precis på gränsen. Veterinären lyssnade och klämde på magen, och även om magen var lite spänd lät allt bra. De tog ett blodprov som visade på ett normalt totalvärde på de vita blodkropparna, men ett av delvärdena var högt. Minns inte vad det hette, men det var det värdet som brukar gå i höjden vid en infektion. Veterinären trodde det kunde bero på att vaccinationerna i fredags sänkt hans immunförsvar.
De röda blodkropparna var låga, bara 32,7 % där 32 % är lägsta normalvärdet. Det oroade veterinären en del. Det kunde bero på infektionen, annars tyder det på inre blödning (mycket osannolikt) eller någon autoimmun sjukdom. Blir han inte piggare till fredag morgon ska vi kontakta henne igen.
Av misstag analyserade sköterskan för organ också, och alla sådana värden var bra. Denna analys slapp vi betala för.
Han vägde idag 3,5 kg, dvs ett hekto lägre än i fredags.
Ovanpå allt missar vi kvällens valpkurs, för han är verkligen inte i form för en massa spring och andra hundar.
Nu är det bara att hoppas att han är lite piggare imorgon, och att det bara är en infektion det handlar om.
Förresten, höll på att glömma dagens roliga: han har för första gången lite vacklande lyft på höger bakben när han kissar. Har sett det två gånger idag. Tror han att han håller på att bli vuxen?

Kasper är tolv veckor

Idag är Kasper tolv veckor gammal, det vill säga vaccineringsdags: första rabiessprutan + 12-veckorsspruta mot valpsjuka, hepatit och parvo (trippelvaccination) liksom kennelhosta (parainfluensa) . Oj, vad ynklig han var, speciellt vid andra sprutan, gnydde ordentligt. De var lite virriga på Upplands Väsby Veterinärmottagning. Jag hade sagt precis vad jag ville ha gjort i receptionen (2 sprutor + 1 recept), men efter att ha väntat en stund i mottagningsrummet (Kasper höll på att somna) kom de med bara rabiessprutan.
- Men valpvaccinet då?
- Oj då, ska du ha det med...
Åter en stund senare med ny spruta.
- Och så ett recept på kortisontabletter mot eventuella ormbett?
- Oj, då, får gå bort och be vet:en skriva ut ett...
Tillbaka:
- Vad skulle du ha det till?
- Ormbett.
Och så kom receptet till slut en stund senare. Allt funkade ju till slut, men hade det varit en mer akut situation där jag inte varit klar i huvudet, vet jag inte... Men trevliga var de, och jag fick en Hills-reklambag med valpmat med mig hem. Får se, just nu har jag annan mat som han redan är van vid...

Kasper och Simbas lek igår

Kasper och Simba samsas fint ihop.

Ops, fel sida upp...

Ser värre ut än det är.

Kasper har börjat valpkurs

Ända sedan i fredags har jag nu sovit uppe och det har gått bra. Vid något tillfälle har han gnällt. Då har jag gått ned och tagit ut honom, sedan lagt honom i sin bädd igen och gått upp och lagt mig. Strålande! Hoppas det fortsätter så. Sängen står kvar fortfarande, utifall att, men vi tar nog bort den till helgen om allt fortsätter att gå lika bra.

Igår började vi så på valpkurs i Gottröra. Handledaren körde med klicker, vilket passade mig utmärkt. Vi var bara 4 ekipage, varav en sheltie på 1 år som hade fått diagnosen höftledsdysplasi. Vår nya hundkompis Enzo, som vi träffade i fredags, har ju opererat båda sina bakben (frisk nu, tack och lov) så shelties verkar lite otursförföljda. Sen var där en Rhodesian Ridgeback som jag visst lockat dit via Hundar för Alla, han var en dag yngre än Kasper. De båda yngsta hundarna var representerade med gruppens största resp minsta hundar. Den fjärde hunden var en (dvärg-?)schnauzer på 4 månader.

Vi fick träna kontakt, att komma in och gå bakom och sätta sig på vänster sida, samt kontakt med backning så hunden följer med - nästa steg där är att man själv vänder sig åt höger och därmed automatiskt får hunden på sin vänstra sida. I hemläxa har vi utöver dessa moment även att träna på target.

Det gick riktigt bra att träna efter den inledande stundens iver över andra hundar, förutom de sista fem minuterna när han verkligen hade fått nog och var trött. Sen sov han som en stock i bilen och hemma.

Igår innan på dagen träffade han dessutom storpudeln Freja, 5 år, som mycket lugnt och stoiskt stod ut med Kaspers ivriga påhopp. Det var knappt han nådde upp till hennes rygg ståendes på bakbenen. Så nu har vi massor av hunderfarenheter att bygga vidare på.

Kasper och konsten att gräva inomhus

Har fått backa på det där med att sova uppe som vanligt. Flera nätter nu har det varit täta kissbehov med trött matte till följd. I natt fick vi dock sova från 2 till halv 7.

Kasper vill gärna gräva ned sina värdefulla ben. Men gräva inomhus? Tja, man kan ju alltid förstöra sin fina säng (har med nöd räddat den underliggande kudden från att bli sliten i tusentals fragment). Eller varför inte gräva upp den nya liggpläden i kökshörnan, så att den istället för att ligga snyggt fyrdubbelt hopvikt ligger i en trasslig sörja med benet underst?

Igår haglade det och regnet vräkte ned just när Sara och Kasper skulle ut och kissa. Trots regnjacka vägrade han. Så snart det slutat regna gick de ut igen, och nu var det mycket trevligare att göra sina behov...

Hur har det gått med nätterna?

Jag valde ju att börja med att ha Kasper i sin säng i köket, med kompostgaller runt. Jag ställde upp en extrasäng och sov bredvid. Den första veckan gick vi ut 1-2 gånger per natt. Sen var det 3-4 nätter med en nattkissning per natt. Den sista tiden har han somnat hos oss i tevesoffan på kvällen, sen har jag burit upp honom för kvällskissning kanske vid halv elva eller så, därefter lagt honom i sin kökssäng. Sen har vi sovit hela nätterna fram till sex-halv sju. Så inatt, efter två veckor, bestämde jag mig för att testa att sova i min vanliga säng, men lät extrasängen stå kvar nere i köket. Hörde honom vid halv sju, då jag gick ned och tog ut honom för kissning. Sen frukost, därefter tillbaka till sängen. Egentligen var han superpigg och ville busa, men jag tyckte vi kunde sova lite längre på söndag morgonen. Nu sov jag bredvid honom i extrasängen, och han kom till ro efter att ha försökt gräva ned sitt tuggben i bädden en stund. Klockan åtta vaknade han igen, och vi gick ut och bajsade och sen på morgonpromenad i regnvått gräs.
Helt ok, jag kör nu vidare så en natt eller två. Sen kan man kanske plocka undan extrasängen och få ett ganska normalt kök igen...

Ser jag verkligen cool ut?

Matte säger att jag ska ha den här när det är kallt. Visserligen har jag frusit så jag skakat ibland när gräset varit vitt på morgonen, men den här? Va? Är jag verkligen lika cool som matte säger?
Storlek 25 utan att använda gummisnoddarna för bakbenen fungerade till slut bra. Med gummisnoddar runt bakbenen gick han stelt som en gammal gubbe.
Fodrad inuti och regnjacka utanpå - det jag saknar är reflexer (ska försöka hitta någon klisterdekal) och en ring för kopplet. Det går inte att använda selen under, det blir helkonstigt med kopplet bak vid svansen, utan man måste använda halsband. Svindyr var den (439 kr), men man vill ju inte dra in en valp i för många affärer när den nu trots allt passade i storleken.