Några bilder från hundpromenaden

Det damp ned några bilden från hundpromenaden härom helgen, den dag då Kasper blev biten i halsen. De tre bilderna illustrerar precis svårighetsgraden på den här träffen:
Alla hundar skulle ligga i början på promenaden. Syns Kasper? Nej, just det, han klarade inte att ligga så tätt inpå de övriga.
En lång rad med hundar och förare i skogen. Någon ställer/sätter/lägger sin hund vid sidan av stigen och övriga går förbi. Jättesvårt för Kasper med alla dessa okända och intressanta hundar så när inpå.
Mot slutet får alla ligga igen för fotografering. Nu går det mycket bättre för Kasper som klarar detta mandomsprov. Eh, hunddomsprov?

Idag har jag tränat uppbindning. Han har ju lite svårt för det, inte utanför lilla affären, men i skogen, så jag valde en mittemellanmiljö - mc-klubbens tomma gårdsplan. Band honom tre gånger för sökruta, och leksaksuppletande. Tredje gången lade jag ut min mobiltelefon också (vad gör man inte för hunden?) och han hittade den, nosade och tittade på mig. Själva uppbindningen gick också bra. Ska testa i skogen nästa gång.

Mest vila och lite träning

Idag har vi mest haft vilodag, men gick ut på en liten träningsrunda nu ikväll. Vi gick till en liten asfalterad parkeringsplats som ligger mellan en gång-/cykelväg som trafikeras av rätt många hundekipage och en gräsmatta kantad av en å där det finns rätt mycket fågel och småvilt. Lite distraheringspotential, alltså.
Jag tränade mörk röst/ljus röst: Kasper satt och stannade kvar. Jag lade kopplet på marken och backade kanske fyra meter. Med ljus röst fick han sen komma in till ett litet vitt lamm som enbart är träningsleksak. Jättekul att kampa med det och sen byta mot godis. Vi körde detta kanske fyra gånger, gick kanonfint varje gång i olika riktning. Yes!
På tillbakavägen försökte jag med Stanna. Det gör han ju, när jag stannar. Men om jag sen fortsätter gå så antingen följer han med, eller - om jag hindrar honom med rösten - så sätter han sig. Hmmm. Stå funkar inte längre, det var längesen vi tränade det, och det var ju uppenbart hos Cattlin sist att det inte fanns kvar i hans medvetande. Måste nog börja om här... Ska kika lite i någon bok (Kontaktkontraktet?) om jag hittar nåt bra träningstips på detta.
Sedan bestämde jag mig för att se om Kasper klarade att gå ca 100 meter i slakt koppel. Jo, nästan, om man accepterar att han ibland befinner sig nån halvmeter framför mig. Lite dov morrning nån gång från min sida så gick det. Vi kanske, kanske har chansen att klara detta moment till den 28 april (testdagen på VaBK). Om vi försöker skärpa oss och tränar detta konsekvent lite varje dag tills dess...
Vi avslutade med att hoppa ett par gånger över vårt lilla hinder. Har ju hittills lagt en godis på targetplattan på andra sidan. Tog bort den nu efter en hoppning och han nosade runt lite förvånat, men satte sig sedan på uppmaning. Han hoppade inte tillbaka med samma entusiasm, dock. Jag glömde använda lilla lammet här, det hade kanske gjort susen. Får tänka på det nästa gång... Ett annat problem är att han gärna sätter sig snett i förhållande till hindret för att bättre kunna hålla koll på de som passerar på nån av gatorna utanför häcken. Han känner väl att han ska vakta tomten, och det får då prioritet över vårt träningsaktivitet.

Steg 2 del 1(5) i Frösunda

I morse var vi hos veterinären och tog dränet. Sedan bar det av raka spåret till Frösunda där Steg 2-kursen hos Eva började. Lite mycket nu, med tre parallella kurser och bitskadad hund... Men det är främst den här veckan som kurserna kör ihop sig, så det ska nog gå bra.
Vi började med lite Steg 1-repetition, att backa med utsträckt godishand till hunden utmed raden av andra hundar, likadant utan godishand - bara med hjälp av rösten, och en tredje variant där vi med rösten skulle se till att hunden stannade medan vi själva fortsatte backa och sen med ljus röst kallade till oss hunden. Den sista varianten var svårast, jag hade svårt att få till en tillräckligt mörk och dov röst för att Kasper ska stanna kvar. När jag backar fortsätter han att följa med mig, tittar och så, men stannar inte. Till saken hör att vi fick inte använda kommando utan enbart röstläge. Får försöka träna detta med djupare röst.
Sen gick vi bort till en äng där vi testade personsök. Personen ska gömma sig i den vindriktningen så att hunden kan få upp vittringen på personen (kan vara helt främmande människa, men kan också köras med familjemedlemmar). Man går med hunden parallellt mot den egentliga sökriktningen, stannar ofta och tittar noga på hundens reaktioner. Man ser på nosen när den fått upp en vittring. Sen kan man för övnings och triggnings skull gå nåt varv till innan man släpper hunden mot sökdoften. När hunden hittar figuranten leker hon eller han med hunden (man lämnar över leksak i förväg) och när föraren sen kommer fram leker man mer och ger godis. Kasper hade inga som helst problem med att hitta en annan av kursdeltagarna bakom en sten.
På slutet blev det lekstund, men antagligen på graund av incidenten med Kasper förra helgen släppte vi bara några hundar i taget. Kasper, Enzo och en storpudel fick leka först, sedan kallade vi in utan problem och en grupp större hundar fick leka: två schäfrar, en labrador och en stor lurvig sak (kanske old english sheepdog?). En border collie fick förbli kopplad, det var en omplacering som bara varit hos sin nya matte en vecka än.
På hemvägen körde vi lite gå, stanna, titta, belöna. Funkade fint.

Kasper och Robban Robomop

Nu är Kasper definitivt lite piggare.
Husse kör vårt coola hembiträde, Robban Robomop, och Kasper vet inte riktigt vad han ska tro. Nåt att jaga? Nåt att leka med? Hmmm...

Fin valpberättelse hos Jenni i Danmark

Jenni, vilken fin valpberättelse med bilder du har!
http://www.gaardhunden.webbyen.dk/ (Hvalpe NU)
Jag tycker Jorum påminner mycket om Kasper.

Undrar förresten hur lång tid det tar för nedrakad päls att växa ut igen på en gårdshund?
Två månader?

Kasper bättre

Tack alla som kommenterat i bloggen!
Kasper har sovit mycket, vätskan i såret verkar ha runnit ut för svullnaden har lagt sig och det kommer inte ut något när jag försiktigt trycker till där. Han reagerar inte ens på trycket längre.
Däremot tror han att han har skadat baktassen, och går ofta på tre ben. När han inte ser något kul som en leksak eller ett ben eller så, och glömmer bort sig, förstås.
När vi är ute på rastning vill han ofta gå bort till bilen. Det är som att han vill tillbaka till dem som lindat hans ben, så han får bli av med det där dumma igen. På lördag, Kasper...
Att ta medicinen är inga problem. Fick tipset av Enzos matte att leverpastej varit Enzos favoritmetod, så jag testade det. Nu har vi bara leverpastej på tub hemma, men jag sprutade ut en stor klatt i handen och formade till en bulle runt den halva tabletten. Glufs, så var den borta.
Det var lite komiskt, en tabletthalva provade jag att stoppa in i en vanlig köttbulle, som jag stuckit ett hål i. Jag lade köttbullen i matskålen. Kasper har tidigare fått köttbulle någon gång, men då alltid i småbitar som träningsgodis, så han visste först inte var det var. Alltså rullade han runt föremålet med nosen, och tabletten ramlade ut. Klonk.
Ner slank köttbullen. Sen nosade han lite på den rosa tabletten, och slick - så var den nere också. Sånt gillar jag.
Har annars läst boken Marley och jag nyligen, en humoristisk bok om en vild labrador. När Marley behövde medicin kom de på trixet att tappa den på golvet och låtsas att han absolut inte fick ta den. Då skyndade han sig jättesnabbt att få i sig den...

Kasper till veterinären

Igår skrev jag ju att Kasper var bättre på halsen, men gnällde till nån gång. Idag var det större och mycket ömmare. Han har sovit mycket. Jag ringde veterinären och fick en tid på eftermiddagen. Jo, som befarat behövdes det drän och antibiotika.

Jag hade någon vag föreställning om att man som "anhörig" skulle få sitta i väntrummet och vänta medan de gjorde jobbet. Men icke.

Han fick en sövningsspruta och sen fick jag lägga honom på golvet. Sen gick alla ut, medan jag satt där och tittade på hur Kasper blev vingligare och vingligare. Trodde ett tag att han skulle falla rakt åt sidan, men så lade han sig och slocknade.

Efter en rätt lång stund kom de in och kollade att han sov. Medan han rakades höll jag en hand över örat och en över nosen, ifall han skulle rycka till. Och det gjorde han ett par gånger. När pälsen kom bort fick vi se att det fanns fler jack efter andra tänder, jack jag inte sett tidigare.

Veterinären kom och öppnade upp såren och körde ned ett instrument i fickorna som bildats under skinnet. Fickorna uppkommer när den attackerande hunden hugger tag i pälsen och drar till. Sedan är det tandbakterierna som kan orsaka var. Veterinären öppnade ett nytt hål i underkant på den djupaste fickan och lade sedan ett drän där efter att ha sprutat in koksaltlösning. Sedan sydde hon fast dränet med ett stygn på vardera sidan. Hela tiden stod jag och höll huvudet. Parkettplats.

Kasper fick en strumpa på vänster bakben för att inte klia upp dränet. Dessutom hann vi få klorna klippta när han ändå var sövd. Något positivt mitt i alltihopa. Han fick ett par sprutor: smärtstillande, antibiotika och en för uppvakning. Vi hann knappt få ner honom på golvet förrän han vingligt reste sig upp. Nu går han som om det var benet han hade ont i...

På lördag ska vi tillbaka och få dränet borttaget. En bild på den lille patienten:

VaBK 5(8) och Cattlin 6(8)

Igår förmiddag var Kasper nedstämd och klart låg. Han fick hänga med mig i bilen in till stan. När jag var klar med mitt ärende, som tog ett par timmar, gick vi på kissrunda. När han kissat och gått ett par hundra meter var det tvärvägran. Ville inte mer. Jag bar honom det korta stycket tillbaka till bilen.
Vi åkte hem och han fortsatte vila och sova. På eftermiddagen var vi ute en kortis i trädgården och han blev lite piggare. Hela dagen hade jag varit övertygad om att det inte skulle bli någon träning på kvällen för Kasper, utan att jag skulle få gå dit utan hund.
Men Kasper blev piggare och piggare, och när det var dags tänkte jag att vi gör väl ett försök. Vi kan ju alltid avbryta och sätta oss vid sidan av, eller åka hem, om det inte funkar.
Det gick på det hela taget ganska bra. Att gå fint vid sidan så långt som 100 meter klarade vi givetvis inte, men det var väl inte väntat. Däremot klarade han sökrutan skapligt, han har aldrig tidigare gjort en så stor ruta på kanske 3 x 3 meter. Inkallning gick bra första gången. Andra gången startade han i förtid, men som biträdande läraren sade: hellre det än att han väntar och sen drar åt fel håll. Nu kom han fint fram till mig, och jag gjorde en kort extrainkallning på ett par meters håll bara för att korrigera beteendet. Då gick det bra. Sitt och stanna kvar med alla i en ring gick också kanonbra. Vi tränade promenad med passering av hundar, joggare och rullstol - allt detta gick riktigt bra.
Idag har han varit piggare, men vi har inte tagit några jättepromenader. På kvällen åkte vi till Cattlin, och det började regn-snöa. Typiskt. Jag trodde Kasper skulle vara katastrofal i vanlig ordning, men ack vad jag bedrog mig. Så bra som han var hos Cattlin ikväll har han nog aldrig varit där. Han gick fint vid min sida utan att nosa eller dra. Okej, inte med jättekontakt och tindrande ögon, men klart fint även vid vänster- och högerrundning av koner. Även sitt och stanna kvar satt kanon. När den lapska vallhunden skulle göra ligg och stanna kvar insåg vi gårdshundägare att det var ingen lämplig övning för våra små fjun i denna väderlek, så vi skulle köra stå och stanna kvar istället. Hmm. Kasper satte sig varje gång. Snacka inkörd på ett och samma beteende. Måste börja träna Stå mer konsekvent. Vi tränade några hopp över lydnadshindret också. Att hoppa ut till targetplatta med godis går bra, men sen har han inte riktigt fattat att han ska sätta sig. Det sista hoppet tillbaka var patetiskt, men där skyller vi på kylan. Cattlin tipsade om att använda kampleksak på tillbakahoppet för att trigga honom lite mer. Ska se om det funkar.
Halsen, då? Bortsett från att han var så dämpad igår förmiddag verkar han pigg nu. Man kan se en liten skinnpåse på vänster sida, men tar jag där känner jag ingen bula eller så. Någon gång piper han till. Om det är för att han får ont av halsbandet eller annat, eller om han piper förebyggande för att han tror att det ska göra ont vet jag inte. När jag försiktigt tar med handen över är han lite ovillig, men det går trots allt bra att hantera honom. Har spolat med koksaltlösning flera gånger per dag. Får nog bara avvakta och se, hoppas att skinnpåsen går tillbaka av sig själv.

Träningspromenad i Frösunda

Ytterligare en bild från Drottningholm igår.

Idag var det hundpromenad i Frösunda. Idel nya hundar, en bekant matte - Bobs matte som var där med sin äldre bc. Kasper var jobbig, hade svårt att koncentrera sig med så många främmande hundar. Vi var 14-15 hundar, Kasper var yngst och klart jobbigast, även om en del andra också hade svårt att ha hundra pli på sina hundar.

Det var mycket nyttig träning utmed promenaden, som att gå förbi alla de andra, att sitta eller ligga när andra passerade, sitt och inkallning osv.

Det var fri lek vid fyra tillfällen. Jag släppte rätt sent så när Kasper kutade framåt var jag i slutet av flocken. Rätt var det var hördes ett hjärtskärande skrik. Det var Kasper! Jag såg ju aldrig vad som hände, men när jag kom fram hade Eva lyft upp honom, och vad jag förstod hade en rottis hoppat över honom i leken, dunkat i så Kasper ramlade och skrek. Jag har ju hört honom gnälla till många gånger när jag varit nära att trampa på honom, men det här var mycket mer utdraget och mycket gällare. Rottisen backade visst undan direkt, men istället kom två andra hundar fram och attackerade - en amstaff och, tror jag, border collien. Kasper verkade iallafall okej, och Eva släppte ned honom efter en kort stund.

Efter fikat kom vi ut på en ljus äng och då såg jag att Kasper hade ett litet sår bakom vänster öra. En tand eller möjligen en klo hade gjort ett hål som blött lite. Hällde vatten över såret.

Nästan släpp var han mycket mer vaksam vad han hade bakom sig för något, och höll sig generellt mycket närmare mig. Han kom direkt på varje inkallning. Allt detta kan man bara tolka som att han var lite skakad...

Han hittade lite nya lekkompisar, bland annat en beagle. En steriliserad Jack Russeltik var också kul att nosa i rumpan.

Väl hemma har jag desinficerat såret och han ligger nu och tar igen sig.

Race på Drottningholm igen

Solig vårdag och Kasper har inte fått sträcka ut ordentligt på ett tag tack vare sitt koppeltvång, så vi tog en tur till Drottningholm. Bilderna får tala för sig själva - han njöt i fulla drag!

Förkärleken för schäfrar - härstammar den från Marklanda?
Tittut!

En del hundar passade på att ta ett dopp.
Liten terrier och stor grand danois.
Vi träffade gårdshunden Robin, 1 år. Han var rätt mycket större än Kasper.
Tvärniiiit!
Den amerikanska bulldoggen var kul, kolla fejset...
Tro inte att jag lagt mig för gott...

Två mot bulldoggen var mer rättvist. Greyhoundmixen var lite raggig och älskade att bada.

På eftermiddagen tog Sara och jag en härlig cykeltur, vår Granarunda på 27 km - Kasper fick sova hemma.

Mitt alldeles egna lammben

Rätt kass mobilbild... Kasper får lite hjälp med det stora fina lammbenet.
Kolla, Hippi!

Cattlins kurs 5(8)

Det står helt klart - Cattlins gräsmatta är den svåraste utmaning vi har med Kasper. Han gick ju bra i måndags på VaBK, han var suverän på hemmaplan igår förmiddag. Men på kvällen var han åter mycket svår att hålla kontakt med.
Vi körde Ligg och stanna kvar, och fick väl till nåt halvdussin ligg. Sen var det läggande under gång, det var svårt.
På inkallning utan lina sprang han först kanonfint mot mig, sen vände han i en elegant båge rakt mot den andra gårdshunden som stod bredvid. Nästa inkallning - med lina - gick kanonbra. Han är listig och opålitlig, den rackaren.
Hopp ut och hopp tillbaka gick bra var för sig. Att han ska sätta sig där på andra sidan har han däremot inte fattat än, och att ge sittkommando på distans funkade inte. Men det är ju något vi kan träna hemma med nya hindren.

Idag var det soligt och fint och Kasper har varit ute i lina och gonat sig länge i solen. Vid lunchtid tränade vi hinder ett par gånger, och tog oss en cykeltur. Det var ju ett tag sen. Det är lite knepigt att få igång honom, men när han väl fått fart travar han hur glatt som helst där bredvid. I uppförsbacken satte han till och med sån fart att det kändes som om han drog mig där jag trampade i maklig takt för att inte överanstränga honom. Fick öka tempot lite...

Morgonträning

Måste skriva ett inlägg och berömma Kasper! Var just ute på förmiddagspromenad, och han gick så fint hela tiden. Ibland sade jag Fri och lät honom gå och nosa, och det verkar som om han vid nästa gång han ska gå fint klarar det mycket bättre då. Lite givande, lite tagande...
Körde lite Stanna under gång och vågade mig på att testa lite Ligg under gång. Nu har det ju blivit lite varmare så även det gick bra! Man får tänka på att det är en hundras utan underull, så det är kanske inte så konstigt om han vägrat under de kallaste månaderna. Han är inte jättesnabb vid läggandet, men han gör det!
Fortsatte träna lite när vi kom in igen, först lite apportbock: den gula tar han nu från golvet och backar jag något steg hänger han med nån halvmeter innan han släpper den. Kanon! Bytte sen till träbocken, som varit svårare. Jag lade den på golvet för att se om han skulle ta den. Han kikade lite busigt på mig, tog den och stack nerför trappan till vardagsrummet. ;) Han tappade taget om den ett par gånger, men tog upp den igen. Okej, inte så bra att han drog iväg med den, men kanon att han bar den! Bytte mot massor av godis.
Vi gick tillbaka till köket och provade igen. Jag lade ned den på golvet, backade en meter och han tog den och gick mot mig. Inte ända fram, men han visade sin goda vilja. Då tyckte jag det var dags att avsluta för den här gången. Jag är så nöjd!
Sen körde vi lite mer läggande under gång och jag tyckte han blev lite snabbare inomhus. Efter att ha smulat sönder en tablettask med hundgodis har han nu somnat. Ikväll har vi Cattlin-kurs, får se om han är på lika bra humör då.

Kurs 4(8) på VaBK

Ikväll var det kurstillfälle på Vallentuna Brukshundklubb igen efter en veckas påskuppehåll. Alla hundarna var stökigare än vanligt. För Kasper och den enda andra hanen på kursen var det kanske inte så konstigt, för det fanns en löptik på planen. Men de två veckornas uppehåll märktes på praktiskt taget alla hundarna.
Vår läxa blev att träna sitt/ligg och stanna kvar med störning, till exempel familjemedlem som leker med leksak framför nosen medan jag håller schack på hunden.
Försökte anamma Eva Bodfäldts nostips idag, men hela planen var så fläckbesudlad att ställde jag mig på en fläck valde han genast en annan tre centimeter bort. Suck.
Men på det hela taget var träningen lyckad. Vi gick konzickzack med störning i form av lekande personer och godisskål. Med hjälp av min mörka röst gick det rätt bra, han var bara lite distraherad, mer vid de lekande personerna än vid godisskålen. Säkert berodde det på att vi tränat att gå förbi godisskålar en hel del nu. Så lekstörning får bli vår nya melodi.
Vi hade lite hanteringsövning, först handledaren, sen en av kursdeltagarna. Kasper var hoppig och social och stod inte alls still. Big surprise. Att lyfta läpparna för en hastig tandtitt gick dock bra.
På slutet körde vi inkallning. Först med hundarna uppställda i linje och inkallning en och en rakt ut. Jag hade Kasper i löplina för säkerhets skull, det hörs ju nästan på namnet varför jag kände att det var en bra idé...
Det gick kanon, snabb som en vessla och rundade mig fint och kom in på vänster sida. Yes!
Däremot var han lite ivrig i starten, halvreste sig och ville gärna iväg. Handledaren sade att det var osäkerhet när jag gick min väg från honom.
Nästa gång skulle vi göra inkallningen parallellt utmed de andra hundarna. Biträdande handledare fick hålla Kasper, och (naturligt nog) tog hon ett grepp i hans sele. Selen har han på sig för bilåkningen, bara min slapphet att inte ta av den under träningen. Använder nu vanligt halsband till träningen, eftersom vi normalt ska binda upp hundarna vid teoripasset. Iallafall, hon kunde ju inte veta att han blivit selarnas Houdini. När jag vände mig om hade han alltså vridit sig loss och kom kutande. Jag ropade på honom och inkallningen satt även denna gång som en smäck. Bortsett från starten, då. Att öva mer på korta avstånd, var handledarens tips. Fast det gör vi ju, dagligen i koppel eller långlina. Hmm. Kanske handlar det snarare om att träna korta avstånd MED NÅGON ANNAN SOM HÅLLARE? Han gillar ju inte heller att bli uppbunden i träd i skogen. Och när Enzos matte höll honom en gång på en äng vred han sig loss på samma sätt. Det här måste vi nog systematisera...

Intressant inlägg från Eva Bodfäldt

Oj, hade inte tänkt blogga mer ikväll. Men så hittade jag denna för oss synnerligen intressanta länk från Eva Bodfäldts blogg, där hon skriver om nosiver och hur man kan bryta det beteendet vid träning. Ska testas redan i morgon...

http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/luktflackar---en-mojlighet-till-vardagstraning

Men så här ska det inte gå till!

Så fort lillmatte ökade takten blev Kasper tokig av glädje och hoppade som på lillvalpstiden.

Vi gjorde misstaget att höja ribban när allt gick så bra. Och genast gick det sämre...

Hoppserie

En rätt schysst bildserie på hur Kasper hoppar över de nya hindren. Klicka så blir den större.
Kasper i profil denna varma, sköna dag.

Kasper inviger nya hindren

Vi börjar väl med några bilder som visar hur bra det gick i vårsolen idag...

Vi började med lite zickzackande för att träna koppelgåendet. Här har lillmatte och Kasper fått upp stilen riktigt fint.

Jag lade sen ut en ruta och vår targetmatta. Vi startar vid kanten av rutan. Kasper går raskt in (springer inte direkt än) och sätter tassen på mattan, jag säger Ligg och klickar/belönar.

Sen hoppade vi två hinder på raken. Vi satte Kasper på ena änden, ställde ut en godisskål, och sen ställde sig föraren vid godisskålen och ropade Hopp. Inser nu att vi kanske vänt på det och borde ha stått vid uthoppspunkten...

Se vilka kanonhopp Kasper gjorde emellanåt!

Cattlin visar

Fick just en jättebra länk av Cattlin där hon visar hur hoppmomentet ska se ut. Jag var osäker på vad hunden skulle göra efter själva hoppet. Själv vill hon visserligen egentligen ha hunden lite längre ut från hindret, men visst ser det snyggt ut?

http://www.herdinginstincts.se/PICT0011.MOV

Cattlin förklarar: Hoppar han ut duktigt mot skålen kan du ta bort skålen och istället klicka när han kommer ut till samma punkt. När du ska ge godiset så visar du med handen att han ska sätta sig för att få godisbiten.
Okej, då har vi lite nytt att öva på agilityhindret imorgon. Tänk om man kunde få lillmatte att filma oss också...

Skogspromenad och hinder

Lillmatte ska äras för denna bild.
Idag har vi varit på en lång härlig skogspromenad. Långlina hela tiden. Lite jobbigt för husse och matte med trassel runt buskar och träd, men annars hade han bergssäkert dragit, för vi gick i jakttrakter, delvis längs Roslagsleden. Vi fikade vid ett vindskydd och konstigt nog låg det blodpuddingsbitar utspridda på marken där...

Igår kom lite agilitymaterial från Hööks. Har provat att sätta upp ett hopphinder med koner och ribba inomhus, sätta honom på ena sidan och en godisskål på andra sidan. Hoppar hur fint som helst på kommandot Hopp. Nu börjar det bli bättre väder så vi kanske provar lite ute också senare idag eller imorgon. Nu har vi koner så vi kan zickzacka och göra en ruta med target i till honom. Ska bli kul att göra lite annat än att bara traggla med koppelgåendet, som så ofta bara leder till frustration när han drar iväg för mycket.

Cattlins kurs 4(8)

Har ingen träningsbild just nu, men den här är väl fin nog. Önskar att Kasper varit lika uppmärksam på mig och kursmomenten som han är på den här bilden...

Kursen gick så där mitt emellan. Vissa saker gjorde han ganska bra, exempelvis låg han ned minst ett halvdussin gånger. Att få en gårdshund att ligga på kallt underlag, på vissa ställen snötäckt, är inte alldeles enkelt, det vet nog de flesta gårdshundsägare. Han gillar också att hoppa, och även om vi missat att träna det hemma gick väl hoppningen ganska bra. Däremellan var han dock okontaktbar, ville bara gå och nosa på gräset och all den annars så goda korven och blodpuddingen var mindre intressant. Kämpade med följ, egentligen skulle vi träna läggande under gång, men det var för avancerat för honom där.

Våra hemläxor:

Läggande under gång - går så klart bättre inomhus, även om man inte kan anklaga honom för att vara snabbast i stan...

Hoppa ut - vi har byggt upp ett litet symboliskt hinder på två plastburkar och ett kvastskaft med en matskål med godis på andra sidan. Jag sätter honom på min vänstra sida och säger Hopp och han hoppar ut jättefint. När det är saker han gillar så är han otroligt lättlärd!

Ta apportbocken - här står vi lite och stampar. Han biter tag (bäst i den gula plastbocken, den i trä är han mer tveksam till) när jag håller i den, men släpper nästan genast. Jobbar nu på att sänka den längre och längre ned. Den gula har han tagit någon gång från golvet, men han håller bara någon sekund. Ska träna hållandet lite mer och försöka förlänga det några sekunder.

Hoppas att våra koner med mera ska anlända snart så att vi kan träna lite annat, som zickzack mellan koner och att springa in i ruta med en target placerad i bortre änden.

Lynhurtige Kasper

På tal om Jennis bloggkommentar strax här under kommer här en bild som visar hur lynhurtig Kasper är på inkallning. Blixtrande snabb, eller hur?

När han vill, förstås.

Skogspromenad

Det är inte lika kul att gå på skogspromenad med Kasper i långlina hela tiden, men det är ett måste nu.
Han skulle bokstavligen dra till skogs annars.

Klättra upp på stenar och leta godis går ju bra ändå.

Och smask, vad söt man är när man har käkat upp nåt gott.

Helgvila

Matte tycker att jag busat och dragit för mycket i kopplet de senaste dagarna. Vadå? Kan man inte ens få vara ifred och göra som man vill när det är påsk?
Nä, nu måste jag sova lite...

Lagt till besöksräknare

Nu har jag lagt till en besöksräknare i layouten. Står givetvis på 1 nu, får se hur den tickar på...

Kasper gosar

Vem kan motstå en sån påskpuss? Hoppas han inte hittat nåt allt för intressant att käka inne i stan...

Stadspromenad i vinterskrud

Vintern är tillbaka. Det hindrade inte oss från att ta en stadspromenad på långfredagen.

Vad mycket det fanns att nosa på och undersöka. Svårt att få kontakt med Kasper. Träning i att inte hälsa på andra hundar, fick hindra ett par lösa hundar i Humlegården från att springa fram till Kasper. Min mörka röst gjorde ena hunden skitskraj. ;) Nästa gång nöjde jag mig med polismans tecken och Nej, och det räckte för den hunden.

Bilder från Cattlins kurs

Cattlin har lagt upp en blogg med lite kursbilder från 11 mars. Kul, där ser man Kasper skutta över hindret.
http://kursbilder.herdinginstincts.se/

Kasper är ojämn

I helgen hade vi besök. Kasper tyckte det var jättekul att busa med två-och-ett-halvtåringen. Pojken i sin tur tyckte det var skojigt att leka dragkamp med repbollen, och fick på så sätt Kasper att följa fint bakom sig. Man har vissa fördelar av att vara så där liten. Så enkelt har jag aldrig fått honom att gå så där fint. Häpp.

Igår var vi på VaBK-kurs och Kasper var kanonbra! Vi passerade hundar en masse, hälsade med hunden vid sidan, gick zickzack mellan koner och annat. Kasper fick visa hur man går balansgång på bänk. Inga problem för en gårdshund.

Lite snöade det, men inte värre än att han stod ut. Värre var det ikväll på Cattlins kurs. Mer snö, och efter halva tiden hade han fått nog. Han busade en gång genom att sticka till först taxen och sen gårdshunden när han skulle sitta fint och vänta på att få hoppa hinder, så sen blev det koppelhoppande. Annars var han rätt svår att få kontakt med, inte alls samma geist som igår eller förra gången hos Cattlin. Tror det var vädret. Ojämn är han iallafall, men det kanske är naturligt.

Kasper busar

Kasper och Enzo fick busa i skogen igår. Riktigt mycket bus blev det.
Men när Kasper drog iväg och inte syntes till på typ en kvart blev det koppel resten av promenaden. Nu kommer det definitivt att dröja innan han släpps lös i skogen igen...

Kasper miljötränar

Mitt på dagen träffade vi Enzo och de fick springa av sig lite extra. En kort stund stod de lugna och drack vatten sida vid sida ur en pöl. Då skulle man haft kameran med. I övrigt busade de runt. Kasper drog iväg alltför långt bort, men kom som tur var när jag ropade på honom. Testade att gömma mig, men då var Enzo snabbare att hitta mig än Kasper var.

Pratade ju med VaBK-instruktören härom dagen om mer miljöträning, så ikväll åkte vi till klubbens torsdagsträning på appellplanen. Kom lite tidigt, så det vara bara ett par hundar där. De stod och snackade vid sidan, så jag gick direkt ut på planen och lät Kasper nosa och tränade kontakt och lite enkla saker som sitt och backa.

Efter en stund fick jag hjälp av kvällens tränare med koppelgåendet. Jättebra tips som fick oss att komma vidare! Har läst tidigare om att gå åt andra hållet när hunden drar i kopplet, och har testat det med stor frustration som följd hos oss båda. Nu först trillande poletten ned - man ska inte vänta tills hunden är framme i koppeländen, utan vika av när hunden är bredvid en! Vilken wow-känsla när det fungerade! Sen tog tränaren fram koner och ställde ut ganska tätt, och vi började snirkla. I början missade Kasper ofta en kon, men han blev mer och mer lyhörd för hur jag gick, kom närmare mig. Tränaren började säga Bra, varpå jag klickade och belönade. Precis som vi ska göra hos Cattlin nästa gång. Det gick verkligen kanonbra och tränaren tyckte också att vi avancerade. Känns så skönt när det äntligen börjar fungera!

När vi tröttnat på detta gick jag bort och lyssnade lite på apportsnack, och vi kikade på hundar som tränade ruta. Båda sakerna är sånt vi nosade på hos Cattlin sist, och det var kul att se hur hundar som kommit längre i sin träning betedde sig. Det blev enklare att förstå åt vilket håll vi siktar hos Cattlin. Kasper fick då sitta och titta på de andra hundarna. Lite gnälligt, men på det hela taget skötte han sig fint. Så snart det kom nya hundar blev han genast mer orolig och ville dit, men inget jätteproblem.

Kasper lär sig tålamod

Kasper har lärt sig vänta fint på korven som ligger på tassen. Två gånger har jag lyckats med placering på nosen också, men det gick inte när det var filmdax.

Kaspers måndags- och tisdagsträning

VaBK - första praktiktillfället (mån)
Vi skulle samlas vid bilarna med hundarna inuti. Värsta lervällingen på parkeringen. Väl där hade de ändrat sig, nu skulle vi göra detta nästa gång istället uppe vid deras bilar, längre från vägen, om någon skulle sticka. Alltså hade jag ingen chans att låta Kasper få nosa runt i förväg. Vi skulle gå på rad upp till stugan och appellplanen. Jag gick först och Kasper var givetvis heldragig. Lade en loop runt midjan på honom (half-hitch) så han lugnade ner sig.
Första halvan av lektionen handlade om att passera de andra hundarna på utsidan och insidan. Nästan samtliga var mycket dragiga. Sen skulle vi binda kopplet i midjan och gå utan att hålla i kopplet, styra hunden i sidorörelser med kroppen istället för att dra med handen. Helst skulle vi vara tysta, men det går stick i stäv mot vad jag lärt mig hos Eva, så det struntade jag i. Det var svårt att styra med kroppen, särskilt åt vänster, då jag var rädd att trampa på Kasper med mina dubbskor. Kan nog vara värt att öva lite på.
Vi hade teoripass mitt i lektionen och tog in hundarna och band dem i väggkrokar. Kasper satt i en hörna med en golden på ena sidan och en vit herdehund på andra sidan. Bägge urintressanta. När han inte fick komma till dem gnällde han konstant hela tiden. Mycket enerverande för alla. En gång lyckades han tråckla sig ur sele+halvstryp (hade för säkerhets skull bundit upp honom i båda delarna) och hann fram till golden. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med ett vanligt halsband.
När vi kom ut igen var han mycket mer fokuserad. Kanske vande han sig vid tanken på de andra hundarna, trots allt, därinne. Vi fick öva att gå slalom mellan uppställda koner, lite sitt-och-stanna-kvar. Detta kan han ju egentligen, och med den bättre fokuseringen slutade lektionen inte alls så illa som den hade börjat.
Frågade handledarna efteråt om detta med nya ställen, dofter och fokusering, och fick rådet att försöka komma på torsdagsträningarna för att miljöträna honom mer. Antingen träna själva, eller bara sitta vid sidan av och passivitetsträna. Ska försöka det på torsdag, är nog precis vad Kasper behöver.
Inga egentliga nyheter på lektionen, det som gav något var miljön och hundstörningarna.

Cattlins fortsättningskurs - andra kurstillfället (tis)
Vi hade en riktigt givande kurskväll hos Cattlin igår. Åkte tidigt och besökte Skoby hundhotell på ditvägen (riktigt bra ställe, var mitt intryck), sedan fick han nosa runt i lugn och ro på gräsplanen. Sen började vi träna lite smått, enkla grejer för att få upp kontakten och intresset. Lagom tills vi var uppvärmda kom de andra, och han blev givetvis superspeedad igen. Men inte värre än att när den riktiga träningen började så kunde han fokusera nästan hela tiden på mig och det vi skulle göra. Jättekul!
Vi var fyra hundar, två större (en storpudel och en svart av okänd sort) och två mindre (en långhårig tax och Kasper). Den andra gårdisen var hemma magsjuk, stackaren. Vi övade på att gå, stanna, vända helt om osv. För samtliga sade Cattlin att hundarna gick för långt ut, satte sig snett osv. Här kändes det som att vi var på någorlunda samma nivå, vilket är kul. Nästa gång ska vi jobba parvis med detta, så man slipper kika ned på sin egen hund. Cattlin menade att blicken mot hunden gör att hunden kan trängas ut åt vänster, så om man inte tittar utan går rakt fram finns chansen att hunden kommer in närmare. Träningskompisen ska då meddela när hunden går rätt, så man kan klicka och belöna vid rätt tillfällen.
Vi fick prova att bära apportbockar. Kasper fick en liten i trä, och blev intresserad av den genast. Vi lattjade runt lite med den och jag klickade så snart han bet tag i den på rätt sätt. Han hade en tendens att bita i kulan, vilket han givetvis inte fick belöning för. För att vara första gången tycker jag vi kom riktigt långt med detta också.
Sedan tränade vi lite target igen, det var längesen. Kasper fick ett för honom helt okänt blått lock och han fattade direkt att det var en target. Så kul! Vi lade targeten i bakkanten av en ruta som inramats av fyra röda koner, detta för att lära hunden att springa in i rutan och stanna där, tydligen en del av lydnadsmomenten om man ska tävla. Tanken är att hunden så småningom ska få bilden av att targeten ligger inne i rutan, och sen söka sig in även om en target är dold eller saknas (på tävling tror jag rutan måste vara tom), då ska de fyra konerna ge rätt associationer och hunden ska göra rätt ändå. Nåväl, det kommer väl att ta ett tag innan vi når dit, men nu fick jag ytterligare en anledning att köpa en bunt koner. Hade ändå funderat på det för att göra småhinder till trädgården, plus att ha till Saras övningskörning, så hon lär sig bilens fyra hörn.
På slutet fick vi hoppa lydnadshindret. Tre plankor för Kasper vilket är hans mankhöjd och den höjd man ska hoppa på riktigt. Han har inga problem alls med detta. Efter ett par gånger kunde jag sätta honom, koppla loss, säga stanna kvar, gå till andra sidan och kalla på honom med god belöning. Efter ett par hopp fick han upp farten och började tycka det var riktigt kul. Cattlin fotade, får se om det blev nåt...

Kasper - spejaren

Igår åkte vi på cykelutflykt. En mil ungefär. Givetvis fick inte Kasper springa hela den sträckan, han varvade med att sitta i cykelkorgen. Gissa vilken spejare han var då. Spanaren. Den självutnämnde utkiksposten. Måste hålla superkoll på alla lukter vi for förbi, alla människor vi mötte.

Rätt var det var såg jag en person med två hundar komma nedanför en backe. Jag stannade rätt långt ifrån för att inte riskera att han plötsligt skulle försöka hoppa ned från korgen. Och bli hängande halvvägs... Då kom ytterligare en hund från vänster. De promenerande hundarna började skälla och dra mot varandra. De märkte liksom inte Kasper där han satt högt uppflugen. Han märkte dem, däremot. Höll ett fast tag i selen så han inte skulle få för sig något. Det gick bra och vi cyklade vidare. Ett par gånger var det lite läskigt, när han bytte ställning i korgen. Egentligen skulle jag vilja ha lägre tyngdpunkt på den, och lite högre kanter. Men de korgar som finns med högre kanter har också en mindre botten, och den här kan han rulla ihop sig och ligga i. De korta stunder han har gjort det har cyklingen känts som säkrast. Tyvärr vill han oftast sitta, för då har han bättre koll.
Att stanna är också knepigt. Jag saktar in i god tid, och i princip rullar fram sista biten. Ändå, när jag trycker in bromarna för att få stopp är ju Kasper oförberedd och åker lite framåt. Om jag skulle behöva nödbromsa skulle han väl åka som en vante tills det lilla styrkopplet (30 cm) stoppar honom. Han kommer ju inte så långt, alltså, men det känns ändå lite läskigt. Måste få honom så van och trygg däruppe att han inte får för sig att det vore roligare där nere på marken.
När vi kom fram till grusvägen till Molnby fick han springa vid sidan om. Tror han tyckte det var skönt att få sträcka på benen efter de 4 km eller så han suttit i korgen. Vi klarade att passera hästar i hagar, men när det kom två ryttare stannade jag och godismatade Kasper tills de var förbi.
Det är andra gången nu han plötsligt har börjat tugga i springerrepet. Det är hans kiss-/och bajssignal! Det svåra är bara att lägga märke till beteendet direkt, för jag måste ju ha största uppmärksamheten framåt, och kollar bara lite emellanåt snett ned bakåt åt höger. Men den signal jag efterfrågade häromdagen finns där helt klart.
Nästa asfaltsträcka fick han åka korg igen, för att sen få springa sista biten hem längs cykelvägar med gräskant. Gissar att han totalt sprang kanske 3 km, det är nog max för honom just nu. Idag vilar vi från cyklingen.
Istället har vi tränat lite i trädgården. Gå fint (ganska) intill mig, även när jag vänder höger. Backa och stanna. Sitta på vänster sida och börja vända runt åt vänster. Allt har gått skapligt bra, även om det givetvis kan slipas till mycket mer. Men ack, vilken skillnad det är mot Cattlins gräsmatta. Imorgon ska vi på VaBK-kurs med start inne i bilarna. Blir spännande, han kommer säkert att vara otroligt speedad när han kommer ut och får se de andra hundarna.

Hundpass och ny cykel

Åkte in och skaffade hundpasset idag. Veterinären sade att Kaspers antikroppsvärde låg på 4,57 och man behövde ha minst 0,5, så det var visst jättebra. 400 kronor för detta, plus 1000 kr för analysen, dessförinnan 360 kr * 2 för rabiessprutor. Låt se, 2120 kr. Lite dyrare än ett människopass, kan man säga. Ska gälla till 2010 innan rabiessprutan behöver förnyas.

Vad gör man inte för den lille?

Sen åkte vi för att lämna in min Trek på växel- och allmän vårservice, och då hade de rea på racercyklar. Jag har länge varit sugen på en, men var osäker på hur jag skulle gilla bockstyre. Men cykeln var så trevlig och hade ett så bra pris att den blev min. Häpp. Fin, va?

Vårkänslor får man av den här bilden, tagen idag.

Sen har ju vårt nya begagnade storobjektiv 300 mm/2.8 kommit. Husse har testplåtat, kolla senaste porträttbilden på Kasper. Wow! Klumpigt är det (understatement), men vilka fina bilder man kan ta med det om man bara orkar släpa det med sig.

Och det här är UTAN motljusskydd. Den klumpen på en extra plåtdecimeter kan göra vem som helst mörkrädd.

Kasper har klarat rabiesvaccintestet

Hurra! Kasper har klarat rabiesvaccintestet. Så imorgon bär det av till veterinären igen för att få ett hundpass utfärdat. Kasper måste följa med, till min förvåning. Hoppas han får lite positivare syn på det rosa huset den här gången.
Tog en cykeltur med Kasper i det fina vårvintervädret, samma runda som vi har kört förut. Rätt var det var tvärsatte han sig och bajsade. Mitt på en uppfart. Givetvis kom en bil som skulle in där.
Kissat hade jag ju sett till att han gjort innan vi startade, men bajsar gör han ju faktiskt inte varje gång vi är ute. Hur får man till en bajsnödig-signal när man är ute på cykeltur? Nåt att fundera på...

Fortsättningskursen hos Cattlin har startat

Igår var vi då på första kurstillfället på fortsättningskursen hos Cattlin. Vi kom iväg lite senare än tänkt och anlände fem minuter försenade. Inte bra, för Kasper blev som tokig på denna välluktande gårdsplan. Undrar om han minns den från i höstas?
Vi har ju varit på andra intressanta gräsmattor sedan dess, på brukshundklubben och hemma hos Eva i Frösunda där det både finns massor av hundar, och även får och hästar. Men det verkar som om inget kan slå Cattlins gårdsplan.
Suck. Halva lektionen gick åt att överhuvud taget försöka få kontakt med honom. Hallå, befinner vi oss på samma planet?
Andra halvan gick, åtminstone stundvis, lite bättre. Vi började träna backa (vilket vi redan tränat inne i köket, som tur var), backa och stanna och sedan embryot till vänstersväng där hunden ska backa något steg samtidigt som den vrider sig åt vänster. Tanken är ju att ge plats åt föraren att vända om åt vänster. Kasper beter sig på allehanda sätt i denna övning, men allt som är en liten antydan åt rätt håll klickar jag och belönar. Vi får traggla detta både inne och ute den här veckan så får vi se hur det utvecklas.
Något som var kul var att Hedda var med, en annan gårdshund från samma kull som Morran (från Navarras kennel som vi besökte i somras). Hedda är nu 14 månader, klart mindre än Kasper. Hon var lugnare men vägrade sätta sig - för kallt med lite snö på gräsmattan. Typiskt gårdshundsbeteende med andra ord.
Övriga hundar på kursen var en tax, en märkligt klippt hund som i mörkret såg ut som lejonklippt pudel framtill fast med retrieversvans - finns såna konstiga hundar? Sen var det nån större hund, kanske en flatcoated retriever och eventuellt någon mer. Var så upptagen med Kasper att jag inte hann kolla så noga.
Nästa gång måste vi vara där minst en kvart innan så han hinner nosa av planen lite. Det kändes precis som vi var tillbaka på Steg 1-kursen. Undrar om det blir lika kaotiskt på måndag på brukshundsklubben? Där ska vi ju starta med att ha hundarna i bilarna, så där blir det ingen gå-och-lukta-i-förväg-chans. En sak är säker - det är den här typen av träning han behöver en masse, för hemma beter han sig ju på ett helt annat, mycket lugnare, sätt.