Promenadträning

Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!

Fredagspromenad i Frösunda

Sista träningspromenaden i Frösunda. Den var som vanligt nyttig och givande.

Det är stor skillnad på att träffa en bestämd och konstant hundgrupp mot att, som igår, se nya hundar hela tiden. Kasper är mycket lugnare och mer fokuserad när han har koll på vilka som är där. Det var en fin dag, om än lite blåsig. Vi tränade mycket kontakt och hålla sig vid vänsterbenet, oavsett vad matte gjorde, utmed lång grusväg. Sen ligg med fem hundar på ca 5 m avstånd.

Fotat med mobil, men man kan iallafall skymta Kasper som andra hund i högerkanten. Skulle ta en bild till, men av någon anledning gick videoläget igång då, så det blev en kort videosnutt istället ...

Eva försökte få oss att träna läggande under gång, men se det fattade Kasper inte alls i denna nya miljö. Hemma har jag börjat få skaplig respons på det, men här skulle man sitta först, undra lite, och så långsamt lägga sig ned ... Jaja, inte världens viktigaste sak just nu ...

Sen följde vi en lång, nästan obefintlig, stig ned till liten sjö, där vi fikade. Vi hade några lösa hundar under promenaden (Kasper drog iväg för långt och nedgraderades till långlina, då gick han hur prydligt som helst; han är mycket medveten om han har nåt i halsbandet eller inte...), sen lek på äng med höga tuvor. Vid det laget var t.o.m. Kasper rätt spak.

Det går riktigt skapligt i den här hundgruppen där alla lärt känna varandra nu, det är ställen (som på agilityplanen igår) där det hela tiden kommer in nya hundar inom synhåll som blir för svåra retningar.

Jag kommer att gå de två gånger som är kvar i SoSu innan vi åker till Frankrike för att lära oss alla hindren bättre, men jag räknar inte med att kunna köra bana i någon större omfattning. Jag måste ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska göra med agilityn framöver: hittar jag inte en enklare miljö att hålla till på får jag lägga agilityplanerna på hyllan, för det känns som alltför hög överkurs för Kasper just nu.

Nu ska vi bara vila inför anlagsprovet imorgon.

Träningspromenad i solen

Idag hämtade jag Kasper på hundhotellet och for direkt till träningspromenaden i Frösunda. Oj, vilken studsboll det var som mötte mig! Det var suveränt att börja träna direkt efter hämtandet, för efter tre intensiva timmar i Frösunda hade vi kanonfin kontakt, Kasper och jag. Och vilken underbar dag att ta lite extra ledighet och bara vara ute och njuta av solen!

Koppelgåendet var som vanligt jobbigt och jag måste ligga i som en rem hela tiden för att han inte ska hamna några steg framför mig. Nåja, det nöter vi sakta men säkert på.

Ganska tidigt på promenaden lade vi alla hundarna i en ring: förutom Kasper var det jack russeln Palle, airedaleterriern Tosca, amstaffen Bella, border collien (glömt namnet) och elva månaders papillonen Zipp. Tur det var soligt och torrt, annars hade övningen inte gått så bra för Kasper... Nu gick vi först en ring runt hunden, sedan in i mitten och stod där en stund. Därefter blandade vi mattar oss och försökte gömma oss för vår egen hund. I det läget såg jag att Kasper reste på sig, men så fort jag sade till på avstånd lade han sig igen. Därefter gick vi snett bakom hundarna, sedan upp på deras sida. Först därefter var övningen slut. Hela liggövningen måste ha tagit åtskilliga minuter, aldrig att Kasper fått ligga så koncentrerad så länge. Och han klarade det riktigt bra, bara en liten lapsus som jag inte tar så allvarligt på med tanke på att vi inte börjat träna ligg utomhus ännu den här säsongen.

Sen hade vi lite fri lek. Kasper kom spontant till min sida många gånger och alla inkallningar gick kanon. En gång drog han lite väl långt bort, men kom på visselpipsinkallningen. Fika med välbehövlig passivitet satt sen som en smäck i solskenet.

På tillbakavägen satt Kasper lös vid min sida när andra hundar lekte en i taget med sin matte. Övriga hade sina hundar kopplade, men jag utmanade ödet och höll koll på honom. Tanken med leken var att först få upp ett intresse för leksaken, sen kasta iväg den varpå man skulle neja hunden att dra iväg till den. När hunden lydde fick den lov att springa till leksaken som belöning. När första matten kastade iväg en leksak till amstaffen lättade Kasper (typisk jaktsynretning) men mitt morrande fick honom att stanna efter en meter och komma tillbaka och sätta sig igen. Jag är sååå stolt över honom! Resten av lekstunden gick kanon, vi lekte sist.

Nejövningarna med korvbitar i skål respektive retsamt jonglerandes i händerna (med förbud för hunden att ta trots att godiset sedan räcktes fram; först vid ögonkontakt fick hunden belöningen) gick kanonbra. Där hade andra hundar det lite besvärligare.

På tillbakavägen promenerade vi med lösa hundar hela vägen tillbaka längs grusvägen ända till stora vägen. Kasper gick kanonfint vid min sida med bra kontakt och endast någon enstaka gång ville han gå fram lite, framför allt till den lille lekfulle papillonen. Så fort jag sade till honom kom han tillbaka. Är supernöjd med dagen!

Intensiv hundträning i blåsten

Idag blåser det rejält, och jag hörde just att det börjat snöa söder om stan. Kasper och jag infann oss i förmiddags i Frösunda för träningspromenad med fem andra hundar. Vi hade fyra timmars intensiv och högkvalitativ träning. Kasper ligger nu helt däckad nånstans.
Alla ekipage hade hundar med någon form av utmaning/problem, alltså inga lätta hundar. Efter fyra timmar tillsammans känns det som om vi på något sätt befinner oss på samma våglängd och kan utvecklas tillsammans. Där fanns en airedaleterrier (kände igen dem, och det visade sig att de bor alldeles nära oss), en jack russell (visade sig att de bor bredvid vårt närmsta Ica, skojigt), en border collie och en amstaff. Sen var det Kasper och instruktörens papillon, så vi var en salig samling jyckar.
Vi började med att träna koppelgående, sen fick vi byta hund och jag hade papillonen (urenkel, kändes inte att man hade nåt i snöret), jack russelln (var ungefär som Kasper, man var tvungen att vara aktiv och observant hela tiden) och border collien (urmysig, hur följsam och lätt som helst). Hoppas få prova de andra hundarna nästa gång.
Sen gick vi in i skogen och körde inkallningsövning, varpå vi gick stigen fram och en hund i taget fick vara lös och agera störning åt de andra hundarna. Kasper hittade ett intresantare spår, så jag fickvisselpipsinkalla honom. Gick bra.
Så småningom fikade vi i en läglänta, riktigt mysigt. Kasper hade svårt att varva ner, gnällde en del och stressbet på pinnar. Efter ett tag fick han komma upp i famnen och värma sig, hade missat att ta med täcket.
På hemvägen släppte vi hundarna på en äng. Airedalterriern trackade border collien, och fick en ordentlig tillsägelse. Senare stack airedaleterriern utan att lyssna på inkallning. Så skönt att det inte var vi... :) Vid ett tillfälle kom amstaffen och Kasper i rejält gruff. Amstaffen hade munkorg för att ägaren inte var säker på henne vid lek med andra hundar, så inget hände. Bägge fick rejäla tillsägelser och alla släpptes sen igen utan problem. Kasper fick ytterligare en gång för sig att det vore kul att sticka bortåt skogen, men även denna gång fungerade visselpipsinkallningen perfekt. Så skönt!
På grusvägen avslutade vi sedan med att sitta på lång rad och köra inkallning alldeles nära, först med sittande hundar i löst koppel, sen helt lösa. Gick suveränt, inte en gång försökte Kasper dra efter de förbipasserande hundarna. Alla jobbade hårt hela tiden och det kändes som om alla vuxit ett snäpp när vi skildes åt. Vår läxa nu är att träna på backande med godishand, ömsom med ljus lockande röst och ömsom med mörk förbjudande röst. Den övningen hade jag totalt glömt av och därför inte tränat med Kasper på ett år. Det märktes... ;)
Håll nu tummarna för att det inte ska falla alltför mycket snö, och att vi får ett bra MH imorgon bitti!

Bus och lek 4(4)

Sista kurstillfället var framför allt mental träning av hundarna: vi åkte fem hundar + förare tåg in till stan. Då var det inte alltför fullsmockat i vagnen, utan vi kunde få varsitt bås till hundarna.
Sen promenerade vi Valhallavägen fram. Där på mittremsan möter man alltid både flanörer, hundar och cyklar, så det var många intryck. Kasper var mycket på, och min gissning är att han trodde att nu snart skulle de släppas lösa – för så brukar det ju vara när just den här hundgruppen träffas. Alltså kastade han sig framåt var tionde meter eller så för att testa. Suck.
Jag hade finhalsbandet på och det mjuka sköna läderkopplet som har den fördelen att man kan halvera längden på det med en ring i handtaget. Med ett enmeters stadskoppel blev den olydiga hunden mycket mer lätthanterad.
I Tessinparken visade vi upp våra trix som vi fått i läxa. Jag körde Backa rakt bak från stående mitt emot mig. Det kan han ju galant. Inne har vi också tränat att han sitter, jag ställer mig bredbent bakom honom, och sen säger jag Backa. Ute visade det sig mycket svårare, det borde vi ha tränat mer på. Så fort jag skulle gå bakom honom reste han sig upp. Till slut fick vi till en halvdan omgång iallafall. Tidigare har jag ju kunnat gå runt honom i störningsmiljö och han sitter kvar, men det var längesen vi tränade det. Han hade uppenbarligen helt glömt bort att det är okej ute med matte bakom ryggen.
Sen bad jag om lite råd hur vi ska kunna träna in en backande u-sväng och fick en del tips som ska testas: targetstick, lapp på benet eller påsklämma som nyps fast i byxbenet (som target) varpå jag backar med honom vid sidan. Belöning när han rör target och alltså backar med mig. Detta i ytterst små portioner tills vi får till en hel u-sväng. Vi får se...
Himmelska hundar öppnade klockan 12 och vi var bland de första hundarna på plats. De hade gjort om sen sist och har nu en mycket bättre och öppnare miljö. Dock var några låga bord alltför lättrubbade och lättillgängliga för sugna jyckar, märkte vi när fler hundekipage dök upp.
Jag åt en grekisk sallad och en caffe latte medan Kasper fick en mezetallrik: ost, skinka, leverpastej och strimlade morötter, bland annat.
Efter en mumsig måltid började det strömma in mycket mer folk. Kasper skötte sig bra, låg ibland still under bordet eller under min stol, och gick ibland upp och letade smulor eller nån hund att inbjuda till lek. Det fick han givetvis inte.
Någon hund tyckte det var lite jobbigt när närreviret krympte, så det var bra att vi kom innan det blev fullsmockat.
Promenaden tillbaka var mycket lugnare, då gick Kasper riktigt bra långa stunder. Det var mer folk i rörelse och ännu fler intryck att bearbeta. Tåget hem var också fullare, och förutom vår hundgrupp fanns det ytterligare någon hund i andra änden av vagnen.
Väl hemma satt vi ute en stund och mös i vårsolen. Kasper gillade att stolarna har kommit fram – att ligga på en stol med dyna framför huset brukar höra till hans favoriter när solen skiner. Varmt och skönt, och bra koll på allt! Vi träffade också nya grannkatten, Tiger, som lär ska vara av en ras som går bra ihop med hundar. Hm. Kasper var iallafall ivrig att nosa genom staketet.

Bus & lek 3(4)

Idag var det Bus & lek-kurs igen. En kort stund fick vi snöblandat regn över oss, men i princip var vädret okej. Snöslask på marken, det tar nog ett tag till innan det smält bort.

Idag var vi 7 hundar: två keeshonds, en golden, en schäfer, en basenji, en labbe och så Kasper.

Vi promenerade bort till samma ställe som sist, en äng där man kan släppa hundarna. Kasper var ivrig och lätt dragig. Alla lekte jättebra ihop, det är så kul att se dem. Jag gjorde många inkallningar och de fungerade perfekt. Härligt!

Så promenerade vi bort till skogsdungskullen. Där visade några vad de gjorde förra gången (köttbullsträd, söka reda på vittringspinne samt lägga ut lock med godis). Det sista innebär att man sätter hunden mellan benen i startposition, håller i den och säger Klara, färdiga, gå! varpå hunden får springa fram till godislocket. Detta använder Anette i startträningen till agility, så det ska vi allt ta och börja med här hemma. Tanken är sen att man ska kunna flytta sig bort och ge startkommandot nån annanstans ifrån, så man står väl positionerad inför första hindren.

Sen visade Anette några nya övningar, dels lite trix, dels stenövningar och dels klättring på det sneda trädet för att nå godis högt upp på stammen. Här skulle hunden få klura ut själv hur den skulle använda sig av trädet för att nå godiset. Kasper började med att hoppa på vanligt gårdshundmaner, men när inte det funkade valde han så småningom att gå trädstamsvägen som det var tänkt. Sen hoppade han lite igen. Det var inte självklart efter bara en gång att trädstamsvägen var den effektivaste metoden. Vi får allt besöka det där trädet fler gånger för att befästa övningen. Mycket bra hjärnträning!

Kasper sökte rätt på vittringspinnen på ett par meters avstånd. Sen gjorde han som med apportbocken i början: tog den i munnen och spottade ut den efter nån halvmeter. Men det var ju inte apportering som skulle tränas, så Anette sade att det var helt ok.

Jag fick också en påminnelse om en annan övning som hon pratat om vid första tillfället och som jag helt glömt bort: lägga en godis i en liten plastburk med lock, låta hunden få hämta den, och sedan hjälpa hunden att öppna burken för att få godiset – en stärka relationen-övning, helt enkelt, där samarbetet gör att hunden blir mer intresserad av föraren.

Efter lite fika och snack (mycket bra passivitetsträning för Kasper, han var tyst hela tiden utom precis på slutet då jag tror han frös; han fick komma upp i famnen en stund och få sina tassar värmda) gick vi tillbaka över ängen med lösa hundar. Jag passade på att prova en gång med startträningen, och det gick bra. På grund av de andra lösa hundarna vågade jag inte lägga locket för långt bort, eftersom jag var rädd att nån annan skulle hinna fram och norpa godiset. Men det kändes bra, och den övningen tror jag inte vi kommer att få några som helst problem med.

Sen gick han mesta delen av tiden bredvid mig! Trots att han fått Fri, trots alla lösa roliga hundar! Han valde mig! Snacka matte i himmelriket! Jag passade på att lattja lite med ulltussen i snöret, lite sitt och vänta, lite fritt följ. Kanon!

Jag är ju lite orolig att agilitykursen hos Cattlin inte ska bli av (hon har fortfarande inte hört av sig med datum), så jag frågade om agilitykursen på VaBK var fullbokad än. Anette trodde det, men sade att de skulle träffa alla anmälda den 22 mars och bedöma ekipagen då. Av säkerhetsskäl vill de bara ha hundar som kan uppföra sig skapligt, så ingen råkar ut för nån olycka vid balanshindren eller så. Låter mycket sunt. Jag sade att jag anmält mig till Cattlin, dels för att vi gått klickerkurs hos henne, men också mycket för att hon har staket runt tomten – ifall Kasper får ett tokryck, vilket han kan få när han går upp i varv och tycker att allt är dödskul. Anette sade att det inte var något problem med en hund som stack någon enstaka gång, men att de ville undvika hundar som folk har noll pli på. ”Men du har ju bra koll på honom.” Snacka dubbellycka att få höra detta beröm!

Nästa gång ska vi åka tåget in till stan, promenera längs Valhallavägen och fika tillsammans alla hundar och mattar (hussar), leka lite i en park och åka hem igen. Snacka mental träning för hundarna!

Nu på eftermiddagen hade vi födelsedagsfrämmande och Ksper uppförde sig (efter lite inledande hoppande som jag inte riktigt lyckats få bort) riktigt bra. Han låg lugnt och stilla när vi satt i vardagsrummet, lekte fint med tre-och-ett-halvt-åringen, ville nosa lite försiktigt på fyramånaders flickan. Till och med den uttalade hundogillaren i sällskapet lekte lite kamplek med Kasper. Det kanske går att få pli på denna människa också!

Fråga om inkallningsbelöning

Idag har vi rejsat runt på golfbanan igen, den här gången med Enzo och matte som trevligt sällskap. Än en gång står det klart att Kasper har en långt större radie än en sheltie. När Enzo sprungit så långt från sin matte han tycker att man anständigtvis kan göra kutar Kasper glatt vidare fler hundra meter och gör en vid lov innan han kommer tillbaka och återupptar leken med kompisen.
Jag passade på att träna inkallning en masse. Ofta fick jag ropa ett par gånger innan han ville höra, men kom gjorde han faktiskt. En gång lyckades jag bryta hans närgångna undersökning av uppenbart skadad kråka, det var dagens mest lyckade inkallning. Yezz!
Sen gjorde vi lite störningsträning, lockade varandras hundar med godis medan matte försökte locka på hunden. Mycket nyttigt! Vi bytte också lös hund en stund (lite förvirrat blev det först, för trots att jag kallade på Enzo och Anna på Kasper gick hundarna av gammal vana till den rättmätiga matten) och körde lite kontakt och lättare inkallning. Jag blev snopen när Enzo satte sig rakt framför mig fast jag väntade mig honom vid min vänstra sida. Försökte locka honom åt vänstersidan med godisbit i handen, men han satt bergfast rakt mitt emot. Det visade sig så klart att det var så han var tränad, så han gjorde ju helt rätt. Kul och nyttigt att byta hund en stund.
Igår på kursen ställde jag en fråga om inkallningsbelöning, som jag skulle vilja kolla med alla er som råkar läsa denna blogg. Om hunden far iväg på egna upptåg och inte kommer när man ropar in den, hur ska man då reagera när hunden väl kommer tillbaka? Arg, neutral eller glad? Det kan ju skilja på om hunden hade tillåtelse att vara ute och roa sig eller om den stack olovandes, förstås. Argumentera gärna lite för och emot de olika förhållningssätten, för jag behöver lite mer kött på benen än det svar jag fick igår. (Svaret håller jag inne med ett tag...)

Bus och lek 1(4)

Idag var det då dags för kursen Bus och lek. Vi skulle inte till den kulle jag trodde, utan höll till på andra sidan järnvägen. Jättebra hagområden med mycket utrymme för lösa hundar utan att vara för halt. Vi var två golden, en labrador, en schäfer som vi kände sen förut, en basenji, kursledarens keeshond och så Kasper. Kaspers hovfotograf var bara med i början när hundleken var som intensivast.

Keeshonden Vagabond är mycket fotogenisk, till skillnad från den svarta labradoren Stella, som var ytterst svårfotograferad mot snöbakgrund.

Basenjin Tella.
Golden retrievern Ludde.
Golden retrievern Troy.

Schäfern Perla, som vi träffat tidigare på kurs hos Eva.
Stella fick prima störningsträning med Kasper springandes intill.

Den här gången ägnade vi oss mest åt inkallning vid fri lek. Jättenyttig övning för Kasper, som givetvis rejsade runt sprudlande av energi. Inkallningen funkade till 90 procent. Några gånger skulle han först nosa och kissa, och sen kom han inlullandes. Några gånger vände han också en eller två meter ifrån för han hittade något roligare (läs: hundkompis) än matte. Som vanligt gick han upp i varv efter ett tag och började springa längre bort i ett eget ärevarv bortåt en skogskant, så när han kom tillbaka kopplade jag upp honom så han fick lugna ned sig. Såg senare att det fanns mycket rådjursspår bortåt den skogsdungen.

Det var kul att se att Perla lekte så pass mycket som hon gjorde, här med Stella.
De stora lurviga hundarna.
Labben håller undan i hundrejset.

Vi fikade med teoripass i en skogsglänta och då fick Kasper vara kopplad. Några lugnare hundar var lösa även då.

Kasper lattjar med Stella och Ludde.
Basenjin var en ganska ny omplacering, och lite osäker på andra hundar. Efter ett tag lät matte henne vara med och hon lekte fint i gruppen.
Härlig dansuppvisning.

På tillbakavägen körde vi mer inkallning med lösa lekande hundar, och nu gick det riktigt bra att kalla in Kasper. Sammantaget gjorde vi inget som var nytt för oss, men just den här träningen med hundar runt omkring är precis vad vi behöver, och något som är så svårt att få till på egen hand.

Nästa gång ska vi vara på samma ställe och då göra fler övningar. Fjärde och sista gången ska vi åka Roslagsbanan in till stan, gå en promenad med hundarna, kanske på Gärdet, för att avsluta på hundkaféet Himmelska hundar. Kasper och jag har ju varit där en gång förra året, och det är ett väldigt trevligt initiativ där både människa och hund kan få sig något gott till livs. Blir kul att göra det i grupp.

Kul kurs startar snart

Vi ska börja på en kurs på lördag, ska bli kul:

Vill du ha kul med din hund på promenaderna? Då är det här kursen för dig. Vi kommer att vara ute i skog och mark och ta tillvara på det som finns där, och hitta på roliga och kluriga aktiveringar för dig och din hund. Ex. Nosaktivering, problemlösning, skogsagility, balansövningar, Bus & Lek, nytta & nöje för hund och ägare, prova olika belöningar etc. Mycket smått och gott som man kan ha nytta av i vardagen, på lydnadsplanen eller agilitybanan. Hundarna kommer att vara lösa under promenaderna.

Jag kommer att ha med långlina, för även om Kasper kan vara lös är jag inte alls säker på att det går lika bra med ett gäng andra jyckar i närheten. Vi får se efterhand... Det är läge för stolsryggan och varma kläder, för vi ska fika ute också.

Glöm inte heller att rösta på bästa arbetande hundbilden.

Från rocking rodeo dog till lydnadshund på en och en halv timme

Andra besöket på golfbanan den här veckan. Så snart Kasper hoppar ur bilen vet han. Han förvandlas omedelbart till en rocking rodeo dog. Han kan inte alls förstå varför han inte får springa lös på en gång, när han nu ändå ska få det snart?

Det är svårt att ha tålamod att stanna och vänta ut honom, ta kanske två ynka steg, sen vänta igen. Husse gick före och fotade lite natur medan vi sakta men säkert tragglade oss fram. Därför finns inga bilder på hans vildsinta beteende, men jag garanterar – man tror inte han fått en minuts träning någonsin. Han verkar vara en nyss infångad vildhund som för första gången ska prova att gå i lina.

När vi så småningom tagit oss dit jag bestämt att vi skulle nå (björkarna) fick han springa fritt i linans längd ett tag. Vi hade inte hunnit långt när vi plötsligt fick besök av en lös strävhårig jack russell utan halsband. Vi stannade för att invänta en eventuell ägare och efter en stund dök husse upp. Hundarna lattjade av hjärtats lust. De var jämnåriga och båda ville gärna ha titeln Högst i rang. Tror att Hardy vann den.

Nästan exakt samma färgställning och lika tuffa till sinnet.

Det visade sig att Hardy bor ganska nära oss. Tror jag sett honom förut, men det finns rätt många jr i området. Iallafall kom vi att prata om löptikar och Hardys husse påstod att det inte bara var Freja som löpte nyligen, utan att det finns 4–5 tikar i grannskapet som alla löper samtidigt. Tydligen är inte Hardy lika berörd som Kasper är av detta.

Vi promenerade vidare och när Hardy försvunnit på säkert avstånd släppte jag Kasper. Jag hade just kallat in och belönat honom när jag plötsligt hörde någon som ropade Myra bakom mig. Jag tog direkt halsbandet och kopplade upp innan Kasper fattade att det fanns en lös hund till.

Myra visade sig vara en osäker golden som inte riktigt vågade sig fram till ivrige Kasper. När matte lyckats kalla åt sig sin hund fortsatte vi åt ett lite annat håll än vi brukar för att kunna släppa Kasper på nytt utan att han skulle jaga ifatt retreivern. Det var en otroligt dimmig dag, så vi villade nästan bort oss på köpet i all denna vithet, men en lång och härlig promenad fick vi.

Stilstudie. Förstår inte att han inte gör fälleben på sig själv.

Han var verkligen outtröttlig i sitt springande idag, men kom fint på flertalet inkallningar. Ibland bytte vi riktning när han jagat iväg så att han fick hålla lite koll på oss. En gång satte vi oss i ett litet skjul, och då tog det en stund innan han andfådd hittade fram till oss. Nyttigt för den lille vildbasen.

På slutet testade jag lite fotgående, vilket gick över förväntan. Det är väl mest matte som borde hålla huvudet högre, men lillen skötte sig finfint. När vi närmade oss klubbhuset kopplade jag upp som vanligt och tränade Stanna. När han stannar till kastar jag en köttbullebit som han försöker fånga i luften. Det här har han kommit på på senare tid – när han var yngre var det helt bortkastat att kasta något på det sättet till honom. Han fattade inte alls att han skulle ta biten i luften och när den väl landat hittade han den knappast. Men nu har det blivit så kul att fånga köttbullebitar att han börjar gå på min vänstra sida i förhoppning att få en bit till. Det blir helt enkelt svårt att träna Stanna istället. ;)

Men den svårigheten föredrar jag helt klart framför svårigheten att få honom att gå fint på väg till golfbanan. När ska min rocking rodeo dog vara så pass inriden att han kan bete sig hela utestunden?

Flexikoppel och promenader

Tack för all bra input om koppelpromenader! Jag fortsätter gärna att diskutera detta intressanta och viktiga ämne. Jag var inne på Lidl och råkade av en slump snubbla över billiga flexikoppel. Såg det som ett omen med tanke på diskussionen här, såg jag slog till.

Har funderat lite på hur jag ska lägga upp det med gruppromenaderna. Om jag ska ha två koppel ska flexikopplet vara det ena, det där Kasper kan snooza omkring som han vill (inom rimliga gränser och utan att leka med den andra hunden). Vilket ska då vara det andra?
Kings matte föreslog retrieverkoppel, och ett sånt har jag ju. Men med det kan jag inte träna inkallningar och annat som jag brukar – med släpande koppel, eftersom ett retrieverkoppel så lätt kan hakas av hunden. Jag fortsätter nog hellre att använda mitt gula billiga slit-och-slängkoppel med invävda reflextrådar, som det inte gör något om det släpas i vätan och geggan. Jag vill ännu ett tag till ha säkerheten att kunna trampa tag på kopplet om det behövs. Men – bör man då ha två olika halsband, så hunden verkligen uppmärksammas på att nu byter vi, eller räcker det att byta själva kopplet som signal? Det skulle ju onekligen vara enklast.
Hittills har jag gått några promenader med enbart flexit för att testa hur det fungerar. Man kan verkligen inte slappna av med det och gå och tänka på annat, iallafall inte på sträckor där det kan komma fordon eller andra människor. I början löpte han oftast linan ut på Fri, men nu har han börjat vänja sig. Så snart han är längst ut och börjar dra stannar jag och väntar ut honom. Då brukar han komma inspringande och får sig en liten godisbit. Eftersom jag hittills kört med ett koppel har jag också kört lite korta avsnitt med kortast längd tillsammans med Nära-kommandot. Kortaste längden är precis lagom långt för detta syfte, men jag har märkt att det är lite svårt att få honom att lyssna på Nära-kommandot efter att han just fått springa fritt en stund. När han väl begripit så går det riktigt bra. Detta kan ju kanske tydliggöras med koppelbyte.
En bieffekt med flexit är att man inte alls känner lika tydligt om hunden drar. Handtaget tar upp en del av kraften, på gott och ont. Något som verkar positivt hittills är att man kan få till en mer avslappnad promenad med flexit (rätt använt). Kasper får en större frihet och kommer rätt ofta in och checkar av, varpå jag belönar. På sikt kan vi nog få till lite roligare promenader av detta, med mer lek och skoj.

Det bästa med vintern

Har kommit fram till att det bästa med vintern är att golfbanan är stängd. Det vill säga öppen – för oss.

Åter tog vi en riktig långpromenad där. Jag började med att Kasper skulle gå fint från bilen och fram till björkarna där vi skulle vika av ned på vidderna, en sträcka på kanske 200 meter. Han visste ju vad som skulle vankas, så han var ungefär lika uppspelt som en yster arabhingst. Tre steg. Still. Två steg. Fem steg, nehej, gå tillbaka tio meter och börja om. Så där höll vi på att traggla, och det tog sin modiga tid att nå fram till björkarna.

Hade löplina på, och vid björkarna satte jag honom för att han sen skulle få springa av sig ett tag i de fem metrarna. Omedelbart satte han igång att gnälla, så jag stog där ett bra tag innan han var så pass tyst att han fick ett varsågod.

Vi gick ett bra tag med Kasper i löplina. Oftast var han längst ut, längst där framme som utkiken på en båt, men allt oftare kom han frivilligt in för att hälsa och få en godis. När jag tyckte han var tillräckligt regerlig (lugn vore en överdrift), vi hade fria vidder framför oss och inga människor eller hundar inom synhåll så släppte jag honom.

Egentligen har han en alltför stor radie för att jag ska vara nöjd (ett antal hundra meter kan det lätt bli), men han kommer relativt ofta in frivilligt och får sig en klapp och en godis. Är han inte alltför långt borta kan jag kalla in honom med rösten, men ett par gånger fick jag ta till visselpipan. Han vände dock i nästan alla fall omedelbart och kutade in till min vänstersida. De gånger han segade sig in eller hade irrat sig alldeles för långt bort blev det löplina ett tag så han fick lugna ned sig. Vid dessa tillfällen gjorde vi också några korta små träningspass, Fot, Nära, Sitt, Vänta. Ett par gånger kopplade jag loss honom med Sitt, Vänta och gick bort kanske fem meter, varpå jag gjorde inkallning och sen omedelbart lät honom springa Fri. Detta fungerade riktigt bra.

Mot slutet körde jag ett kort träningspass med Fot utan att koppla honom och det gick över förväntan.

Vi avslutade med lite snörbollskamp och gick sen en lång bit snörbollspromenad. Jag tappade taget en gång och då var det härligt att se hans segerkrigsdans runt om oss skakandes på snörbollen. Man kan lätt tänka sig en råtta i käften istället...

Det är så härligt att få låta honom busa av sig lös och fri. Trist bara att han har så lång radie att jag inte kan göra det så ofta. Jag lovar, har kört mängder med ”gömma oss i skogen” när han var valp, det har inte räckt hela vägen... Vi har väl en dryg månad till som vi kan utnyttja den stora härliga golfbanan till fri lek, sen får vi hoppas att klimatet blir cykelvänligt istället.

Angående Kings kommentar om träningsfunderingar:

Det där med planlydnad stämmer absolut. Det är bara det att den där grusplanen vi hamnade på häromkvällen har vi aldrig nånsin varit på tidigare. Möjligen kan han ju känna igen grusplan som grusplan, det ska jag låta vara osagt. Vi kör mest hemmaträning (inomhus, trädgården och på några planer nära oss), så jag har snarast omvänt problem – när vi kommer till brukshundklubbens apellplan eller någon kursplan finns där så många spännande dofter att det tar ett bra tag innan jag arbetat upp en sån kontakt med Kasper att vi kan börja träna överhuvudtaget.

Ditt tips med två koppel är bra när vi promenerar på egen hand. Har faktiskt ett retrieverkoppel som vi kan använda. När vi promenerar i grupp blir dock löplina ogörligt, för om han inte ens kan släppas i två meters längd kan man bara tänka sig vilken soppa det skulle bli med fem meter... Men *kanske* kan här ett flexikoppel komma in i bilden istället. Nu har ju både Lina och Ninni skrivit positivt om flexi, ska ta det under övervägande. Bara det inte blir en slentrianmässig användning av flexi – skräcken är gammal ouppmärksam tant på ena sidan gångvägen och hennes ulltott snoozandes på andra sidan, så kommer man där som cyklist och har inte en chans... Ska ett flexi in i familjen ska jag nog dra upp ett antal regler för dess användande också... Får fundera lite till. För korta pass i all ära – men man måste ju på något sätt kunna ta sig runt resten av promenaden på ett drägligt sätt också.

Ylanden och träningsfunderingar

Läste just i Cärlas blogg om ylanden för att husse försvann på jakt utan hundarna.

Enda gången Kasper ylar är när utryckningsfordon åker förbi nedanför på stora vägen med påslagna sirener. Tror han skulle kunna tänka sig en framtid som brandmanshund... Åka på stegen för bästa utsikten och så...

Förresten, jag tror han har ylat för vacker löptik också.

Angående att gå fint i koppel med och utan sällskap så fick jag ett mejl om detta:

Kanske att du sätter ribban aningen högt ang K:s gå-fint övningar. Det skrivs ju om i träningssammanhang att man ska träna i korta intervaller, 5–10, max 15 minuter. Kanske att det är för mycket att begära att han ska klara att vara duktig under längre sträckor av promenaden.

Försök att bestämma dig för att ”vi ska klara x meter, eller x minuter”, sedan ett långt, fritt pass där du skiter i hur han går (nåja) och så repeterar du. (Får han frikommando – då gör det ju inget om han strosar lite.) Intervallerna kanske sedan kan utökas i takt med att K blir uthålligare koncentrationsmässigt?

Jo, det är mycket sant. När vi går ensamma får han ju pauser i och med Fri-kommandot. Det knepiga är att ge honom Fri i omedelbar närhet av andra hundar utan att han uppfattar det som lektillstånd.

Har på vissa ställen läst rekommendationer om att ha halsband när man tränar och sele som ett tecken på att nu går vi bara och bryr oss inte så mycket om hur det ser ut. Tyvärr är ju Kasper svensk mästare i urcrawlning ur selar, så det fick jag lägga av med rätt snabbt efter att ha testat den varianten.

Det måste ju vara lättare att vara duktig vovve på en träningsplan där det händer nåt nytt hela tiden, än att "bara" gå snyggt och kolla på matte i konkurrens med en massa goa dofter längs vägen.

Självklart är det så, även om vi tidigare har haft uppenbara koncentrationsproblem även på träningsplanen. Så det här var ett mycket välkommet framsteg!

Jag ska fundera vidare på hur man kan variera gruppromenaderna mera för att hålla honom mer intresserad. Kanske promenadkamp med boll i snöre kan vara nåt, det gör vi ibland på egen hand. Alltså, vi börjar att kampa, sen tar jag snörbollen på vänster sida och vänder upp och har automatiskt en hund som går fint (nåja, lekandes) i rätt position på vänstra sidan.

Och testa hur man ska kunna ge Fri-kommando utan att det betyder Hundlek. Man kanske kan öva det tillsammans med Enzo...

Kvällspromenad

Jag tar inte alls alltid till flaskan, ibland dricker jag fint också. Man blir ju lite törstig av att träffa en sån där snygg tik.

Igår träffade vi jämnåriga korthåriga collien Älva för första gången. Vi gick på trevlig kvällspromenad, roligt att hitta fler hundägare i området som är mer på samma våglängd att även vilja träna sina hundar lite.

Att Kasper behöver träna promenader tillsammans med andra hundar vet jag ju sen förut, men det blev extra uppenbart igår kväll. Han var allmänt jobbig – dels skulle han leka, men när han inte fick det slutade han med lekförsöken och återgick till sin vanliga ”ska ligga i framkant och nosa”-attityd. I början försökte jag hålla efter honom, stannade och inväntade position, morrade i när han började stega framåt osv. Men åtminstone jag orkar inte hålla på så i en timmes tid, utan slappar av efterhand. Givetvis inte bra, för man behöver ju vara konsekvent, men samtidigt vill man ju prata normalt med den nya bekantskapen och försöka ge en något så när normal bild av sig själv. Inte bara som den rytande matten. Hade givetvis klicker i handen, men när han är så där blir det ytterst få tillfällen att klicka för något positivt.

Nå iallafall, efter ett tag hamnade vi på en grusplan vid en skola och bestämde oss för att passa på att träna lite störningar. Jag satte Kasper ned och Älva med matte gick runt oss, först med hunden på utsidan, och sen på insidan. Kasper var lite intresserad och vred sig lite åt Älvas håll, men satt kvar. Jag belönade så klart.

Sen bytte vi plats, och jag gick först på 1–2 meters håll, sen allt närmare, bytte riktning. Kasper gick som ett ljus! Han tittade fokuserat på mig, höll sig vid min sida, drog inte inåt Älva. Min alldeles gulliga lilla hund!

Sen satte jag honom 1–2 meter från Älva, sade till att sitta still, gick runt honom (mellan hundarna), släppte kopplet, och gick tillbaka, kallade in. Lysande!

Körde också lite kontakt framifrån à la Eva Bodfäldt, där jag lockade in och vände runt och belönade på vänster sida. Alla dessa övningar gick jättebra, och Kasper var som en helt annan hund.

Sen skulle vi börja promenera tillbaka, och han blir så där odräglig igen. Suck.

Det måste väl antagligen vara nåt i mitt sätt, jag har inte fått in i hans huvud att han ska bete sig likadant på promenaden som vid träningen. Detta har vi nu tragglat i ett år, och det är det enda som är riktigt jobbigt med honom. Antar att det bara är att fortsätta ta tillvara de småpositiva förstärkningsögonblicken och att träna, träna, träna med andra hundar.

Vi ska iallafall träffas fler gånger och det känns kul. Kasper behöver det definitivt, och Älva kan knappast få mer avancerad störning än honom.

Lite senare:

Var just ute på förmiddagspromenad och funderade mycket på skillnaden mellan när vi går ensamma och när vi går i grupp. Ensamma fokuserar jag hela tiden på honom, korrigerar när det behövs, försöker variera gången (hastighet, zickzack osv), belönar när han gör något positivt (går rätt, tar kontakt osv) – och, framför allt, ger superbelöningen Fri emellanåt. Vid Fri får han snooza fritt, bara han inte börjar dra alltför mycket.

Alla dessa saker är mycket svårare att göra när man går i grupp:

fokusering – man vill ju gärna prata lite med övriga, vara social, snacka hund osv, alltså har man inte samma järnkoll på hunden

belöning – godisbelöningar får han fortfarande när han gör något bra, men han ger själv sällan chansen till dem

korrigeringar – blir det mer av i grupp, eftersom han är uppe i högre varv

gångvariation – blir det mindre av i grupp, eftersom man anpassar sig efter andra, men jag försöker att gå lite zickzack ibland. Stannar till gör jag i samband med korrigering så Kasper ska komma in rätt vid min sida. Då hoppar han alltid in så fint, för att omedelbart glömma bort det två sekunder senare

superbelöning – det som jag tror har gett mest när vi går ensamma kan jag tyvärr oftast inte använda alls i grupp. Att på en gångväg ge Kasper Fri med andra hundar nära skulle betyda att han skulle ta det som en uppmaning att nu är det okej att springa fram till dem och leka. Jag kan ge Fri endast på platser där det finns rejält med svängrum och grönyta vid sidan, så det blir alldeles för sällan på en sån här promenad.

Konstruktiva tips mottages gärna.

Enzo-träff

Det var ett tag sen vi träffade sheltien Enzo, men idag blev det läge. Kasper och jag cyklade dit, och Kasper var helt i gasen när han insåg vem han skulle få träffa. Jag fick inte honom lugn, så vi började promenera utan att de fått hälsa. Kasper var eländig i början av promenaden, och jag fick korrigera/stanna hur många gånger som helst.

Efter ett tag började han lugna ned sig och båda hundarna fick gå med släpande koppel. När vi kom bort till öppna fält släpptes båda hundarna, och oj, vad kul det var! I början lekte de tillsammans, men Kasper har helt klart mer energi i sig än gamlingen Enzo (ett år äldre ;)) så efter ett tag vidgades Kaspers räckvidd lite väl mycket.

Jag kallade in otaliga gånger och fick ibland ta till mörka rösten. För det mesta kom han susande som ett skott, även om han ibland tycker att det räcker att springa fram till Enzo och inte de sista metrarna till mig. Några gånger dröjde det lite väl länge, men eftersom han inte varit lös så här med annan hund på bra länge får jag väl ändå tycka att det fungerade skapligt. Förbättringspotential finns dock...

Mot slutet tränade Kasper och jag fotposition med Annas skarpa ögon till hjälp. Han sitter ofta in med rumpan bakom mig, och Anna trodde det beror på att han vrider sig lite när han ska söka ögonkontakt för sin belöning. Tänk ostbåge... Jag provade att föra godishanden utåt vänster lite, men jag vet inte om det blev bättre av det. Helt klart är att detta måste övas mycket mer, för jag har nog ofta klickat honom för sneda positioner, och det blir inte bra på sikt.

Cyklingen hem igen gick långsammare, det märktes att Kasper var trött. Nu sover han så fint hoprullad i gästsängen här bredvid mig. Bra att han fått jobba ordentligt så jag kan åka in till stan på julfest ikväll utan dåligt samvete.

Störningsträning i centrum

Idag tränade vi störning och skvaller i Vallentuna Centrum. På vägen dit kom jag på att jag behövde köpa några band i sybehörsaffären som ligger alldeles i utkanten av centrum, så vi gick dit först. Därinne betedde sig Kasper som en alldeles vildsint hund, skulle hoppa och dra, och det gick inte att få honom att sitta still med än några sekunder i taget. Jaha, hur skulle den här träningen gå mitt i centrum?

–Den här hunden behöver tränas, sade expediten. Suck. Hoppas hon har möss i butiken och det är därför han beter sig så här, tänkte jag elakt.

Nästa stopp var utanför Swedbanks uttagsautomat. Där stod det några människor i kö, och andra passerade förbi. Inga hundar inom synhåll, så jag började träna lite med Kasper där på torget. Att träna fotposition har han börjat tycka är superkul, så det gjorde vi en hel del. Han brydde sig över huvud taget inte om att folk gick förbi. En del tittade lite åt vårt håll, men det bjöd vi på. När jag sen satte honom och skulle ställa mig framför för att träna lite backande hände något oväntat. Han hängde med, och ställde sig vid min vänstra sida... Gulligt! Jag fick köra Sitt och Vänta för att han skulle förstå att nu var det inte fotposition som gällde. Det är ju helt kanon att han hängde med spontant så där!

Det gick förbi två hundar medan vi var på det nedre torget, men Kasper var så upptagen av träningen att han helt ignorerade dem! Wow! Den andra hunden ville jag att han skulle uppmärksamma, så jag avbröt träningen, gick några steg och ruskade lite på mig så han skulle förstå att nu var det inte uppställning som gällde. Först då tittade han till på den andra hunden. Jag klickade och belönade. Första gången någonsin jag velat uppmärksamma honom på en hund...

Vi gick upp till passagen mellan Konsum och ICA, där det rörde sig lite mer folk. Det stod en husse med hund inne i värmeslussen till Konsum, så vi ställde oss mittemot och började träna. Kasper kastade bara nåt ögonkast åt den andra hunden, och valde sen att träna med mig istället. När hunden sedan kom ut passerade vi den, och jag klickade och belönade Kasper säkert fyra–fem gånger för att han inte skulle bry sig om den hunden. Det gick jättebra.

Jag passade också på att skvallerträna på några småbarn som gick förbi väldigt nära. Så länge de går ett par meter bort är det ingen fara, men kommer de på nån meters avstånd har Kasper en tendens att hoppa mot dem i hälsningsiver. Med klick och utkastad belöning (kombinerat med nån varnande morrning från min sida) fick jag honom att avstå från att kasta sig över smågluttarna.

På hemvägen stötte vi på en vit liten pudel med husse som väntade utanför leksaksaffären. Där är det en gång på kanske 2,5 meter innan det blir buskage, och normalt hade jag valt att gå runt buskarna. Men nu tänkte jag att nej, vi ska gå förbi mellan butiken och hundekipaget. Den hunden visade sig vara det svåraste idag. Så länge vi var på kanske tre meters avstånd gick det bra med klick och belöning, men när vi kom närmare gav Kasper ett par gläfs ifrån sig och började med lekinviter. Jag fick neja ett par gånger och sedan intensivt klicka + belöna oss förbi dem. Egentligen borde jag ha vänt och passerat ett par gånger till, men nu bar jag en tung hundmatspåse i handen, så det fick anstå.

Den här typen av träning behövs en masse, men jag tycker ändå Kasper var jätteduktig idag, undantaget sybehörsaffären och kanske den vita pudeln.

Hemma däremot har Kasper börjat ta sig friheter. Måste skärpa upp övervakningen av honom, tror jag, för på sistone har han börjat med saker han inte gjort någonsin tidigare, typ ta pennor och annat intressant som ligger på bord. I början trodde jag han hittat grejen på golvet, men nu har jag insett att han faktiskt tar dem från skrivbord, soffbord osv. Vattenspruta fungerade ju kanon när han var valp, ska nog ta till det igen. Får också se till att han har lite roliga alternativa leksaker tillgängliga framme.

Bra träningspromenad

Vi gick ungefär samma runda som igår, för jag ville kolla om bollen låg kvar där jag kastat den. Jodå. Satte Kasper i backen ovanför och visade nedåt: Sök bollen. Han for iväg och kom tillbaka med den! :) Avståndet var väl 5–6 meter, så ingen jättedistans, men iallafall.
Sen fick han bära den bort till en liten plan där vi lekte lite med den. Sen lade jag den vid sidan av planen och ställde upp mig. Som vanlig provade han ett par beteenden, men när jag flyttade lite på mig åt höger (som vid klossträning) fattade han plötsligt att han skulle in vid min sida. Sen tränade vi fotposition en stund. Jätteduktig! Nu börjar jag behöva någon inspektör som kan se om han sitter rakt eller snett, för nu börjar han kunna grundmomentet och jag vill inte lära in sned position så det sitter för hårt sedan. Har inga golvspeglar att öva mot, tyvärr... När jag tyckte vi tränat det klart fick han ett varsågod att springa till bollen.
Sen kom det ut några barn på gården (skola där), så då gick vi vidare. Han gick hela tiden med släpande koppel och gick så fint att jag nästan ryser över hela kroppen. Dit hade jag nästan gett upp hoppet om att vi skulle nå... Men några köttbullar i fickan gjorde susen.
Vi gick upp till grusplanen. Den vet han är så kul att han ville springa före, men jag nejade och fick honom att gå vid mig. Gick lite zickzack och snirkligt och till sist var vi uppe vid planen utan att han hade dragit i förväg. Då fick han springa iväg som belöning.
Där lattjade vi lite med tussen, jag gjorde någon inkallning, sitt med lekstörning, körde lite mer fotposition och så fick han springa runt och nosa för resten.
Hela tillbakavägen gick han också lös med släpande koppel. En hel promenad utan koppel! Nu var det ju inte jättestörande miljö, men halvstörig, skulle jag vilja kalla den: barn, träd och buskar med intressanta dofter, roliga grusplanen. Dock inga hundar, och bra var väl det, så han fick lyckas. Han är dessutom lite snuvig (hoppas inte noskvalster) sen någon vecka tillbaka, fast jag tror det håller på att ge sig. Hittills i höst har vi hållt jämna sjukdomssteg, han och jag, men det måste väl ändå vara en slump?

Viltspår- och timeout-träning igen

Väder: +4 grader, mulet, ganska vindstilla, blött i markerna
Spår: Lade spåret i ”fårtickeskogen” efter bäcken, som var rejält lerig att ta sig över. Inte bara hästar, utan även någon crosshoj, hade passerat där. Väl borta ifrån stigen var terrängen mycket bättre.
Rakt fram, högervinkel vid bergknalle, över en stig, vänstervinkel, bloduppehåll, högervinkel, spårslut vid stor sten och liten gran. Längd: cirka 140-150 meter. Liggetid: ska försöka låta det ligga cirka 3-4 timmar. Återkommer...
Hittade förresten två fina gula kantareller mitt i spårläggningen – blir perfa i min lunchomelett!
Spårning: Spåret fick ligga längre än planerat, 4 timmar och en kvart, ungefär. Svårare än någonsin tidigare för honom, alltså! Kan bara säga att det gick kanonbra. Första vinkeln tog han som om det var motorvägsskyltat. Vid andra vinkeln befann jag mig lite nedanför i en stenig slänt och hade fullt upp med att se var jag satte fötterna, så jag har inte full koll på hur han gick, men när jag kom upp hade han redan tagit av åt rätt håll, så nån större miss kan det inte ha varit. Tredje vinkeln genade han lite i, någon meter eller så. Sen var han för en gångs skull rakt på klöven och intresserade sig för den när jag hann fram.
Lysande duktig pojke!

Passade på att träningsgå lite med honom, och även om jag fick säga till/stanna honom ett antal gånger försökte han verkligen behärska sig, särskilt på tillbakavägen. I det snåriga partiet förbi kraftledningen kommenderade jag Bakom, och det funkade faktiskt. Jag plockade fram tre olika leksaker som han däremot inte intresserade sig alls för: handske i snöre, ulltuss i snöre, rosagrön pajas à la McD. Köttbullar kan han ta, men annars är det som sagt nosa som gäller i skogen. Bättre belöning kan man inte få!

Viltspårkurs 3(5)

Igår kände jag mig urtrött på Kasper. Vi skulle på en trevlig skogspromenad och han var hur urjobbig som helst. Skulle bara dra och dra. Det gick inte att vara social och prata med husse, utan all koncentration var tvungen att läggas på vilden i andra änden av kopplet. Det var så jag tappade lusten att någonsin mer ta med honom ut i skogen. Så illa var det.
Så idag var det dags för viltspårkurs. Vi var på plats en halvtimme för tidigt och jag hade bestämt mig för att passa på att träna skogsgående. Så snart vi tagit tio steg bort från bilen kom en annan kursdeltagare gående med sin hund. Jag bet ihop och tänkte att jaha, då får vi träna både skogsgående och hundmöte, då.
Jag vände med Kasper och så tillbaka. Vände och tillbaka. Så där höll vi på ett antal varv samtidigt som jag klickade de få steg han gick fint. När vi kom fram till ett ställe med högt gräs satte jag honom och gav Fri-kommandot och han skuttade runt som en galning. Sen kissade han faktiskt på kommando. När han så lugnat ned sig lite och satt fint fick han till sist lov att hälsa på borderterriertiken. Efter det fortsatte vi ensamma uppåt stigen lite och jag fortsatte att göra timeouter så snart han förivrade sig, vända om och gå tillbaka, zickzacka på stigen, ja, allt man kan hitta på för att han inte bara ska ha fokus på att dra rätt fram utan kontakt med mig. En gång provade jag att ta fram repbollen som belöning, men den var totalt ointressant i skogen. De enda belöningar som funkar någorlunda är köttbulle eller annat riktigt gott och så att få bli fri att nosa. Jag hoppas jag kan hitta nån leksak som duger även i skogsmiljö, ska prova handske i snöre nästa gång och se hur det tas emot.
Så fick han lägga sig i bilen igen och vi gick ut för att lägga spåren. Vårt spår var kanske 150 meter långt: rakt fram, vinkel höger vid foten av en bergknalle, bloduppehåll, fortsatt rakt fram, vinkel höger utan särskilt kännetecken i terrängen och sen rakt fram till spårslut. Varmt idag, cirka 9 grader och muldisigt, fuktig terräng.
Sen var det fika, snack och väntan på att spåren skulle ligga till sig. Det var en ny tjej där idag med labbetiken Asta. Jag tyckte jag kände igen henne, och efter att ha lagt spåret i skogen trodde jag att jag äntligen hade kommit på var jag träffat henne förut. Mycket riktigt, vi gick samma kurs i strategisk marknadsföring på RMI Berghs för typ 15 år sen... Världen är bra liten!
Rätt var det var medan vi alla satt samlade (8 hundar + förare och instruktörer) kom det två hästar med ryttare och tre lösa medföljande hundar. Några av våra hundar började skälla på dessa konstiga inkräktare, men både häster och hundar gick lugnt vidare förbi vår grupp. Hur koolt som helst! ;) Kasper höll på att dras med av de andras upphetsning, men jag höll honom och klappade på bringan, så han lugnade faktiskt ned sig. Överlag uppträdde han mycket bättre idag under den passiva delen av kursen, nästan inget pipande och still för det mesta. Mot slutet fick han tråkigt och grävde lite i jorden och gnagde på nån stor pinne. Men på det hela taget var han okej i samlingen. Fick chansen ett par gånger dessutom att belöna skvaller.
Sen passade vi på att träna lite mer skogsgående medan vi väntade på att en jaktlabbe före oss gick sitt spår.
Spårningen, då: hade förberett linan medan jaktlabben jobbade. När jag selat på och visat på spårstarten var han iväg direkt. Han gick rakt och fint. En gång tyckte jag han gick väl långt åt höger, men rätt var det var vek han vänster helt rätt upp i spårkärnan. Pia mumlade nåt positivt uppmuntrande bakom mig. Första vinkeln tog han klockrent, bloduppehållet visslade vi också förbi. Någonstans stannade han upp och kom av sig. Han gick runt ett par varv med huvudet lite höjt, såg lite förvirrad ut, men sen hittade han spåret igen och började om. Jag stod bara passiv och avvaktade hela tiden. Frågade sedan Pia om detta skulle gett avdrag på prov, men hon menade att om han bara löste problemet själv, vilket han ju gjorde, så var allting bra. Det var bara om jag hade gått in och hjälpt honom som vi skulle fått avdrag för detta. Nästa vinkel gick också bra, och sen höll han rak väg hela biten bort till spårslutet. Han gick någon meter förbi, sen gick han tillbaka, runt några decimeter bort. Vid ett tillfälle stod han rakt över klöven. Sen sänkte han nosen och tog den, och jag berömde och belönade med köttbulle. Pia var mycket nöjd och tyckte att vi kunde förvåra genom att ha lite längre liggetid nästa gång. Efter att vi kampat om klöven lite bar han den halva vägen tillbaka till basen, som en fin retriever.
Det känns som att vi nog ska prova på att göra anlagsprov efter kursen, och det tror jag att instruktörerna kommer att tillstyrka. Känns kul!
Det är tur att sådana här bra och trevliga dagar följer efter en dålig dag som igår...

Dagens träning

Tidigare idag gick vi på träningspromenad. Följde de höjda kriterierna och det gick ganska bra. En gång åkte ytterdörren igen innan vi kom ut, en gång fick han gå tillbaka in för att han inte satte sig ute när jag skulle låsa dörren och en gång gick vi tillbaka till ytterdörren för att han inte gick tillräckligt bra mot hålet i häcken.
Sen gick vi längs en gång- och cykelbana och jag fick stanna rätt många gånger för att han ville ta det där lilla steget framför. Vi gick förbi en rökare som berömde honom. Själv var jag inte lika nöjd, men det är ju alltid kul att få beröm. ;)
Jag vill ju inte släpa mitt nya fina koppel, så antingen fick vi köra kopplat hela tiden eller så skulle jag chansa och köra med honom lös. Bestämde mig för det senare. Gjorde en ganska kort inkallning på en asfalterad vändplan (lite enklare, inte så många dofter) som gick klockrent. Sade Nära och gick bakom husen mot en gräsklädd allmänning. Han gick relativt skapligt kanske fem meter, och så sade jag Fri. Wow, vilken action! In i en buske för att jaga en fågel (som stuckit för länge sen) och sen iväg utmed kanten. Kallade på honom, och han kom för att omedelbart sticka igen. Lade en köttbullsbit på en cementtrumma och när han hoppade dit sade jag Ligg och kopplade. Vi körde Nära i koppel en liten bit, sen trodde jag han varvat ner sig och släppte igen. Men istället för Nära så drog han som en racerhund runt, runt på gräsmattan. Lade en ny godis på nästa cementtrumma och kopplade när han kom dit. Sen körde vi kopplad Nära resten av promenaden.
Ikväll fick jag för mig att träna lite på tomten. Det är ju mörkt så tidigt nu, så jag tände lite julbelysning vi har hängandes och körde rätt nära huset för att iallafall se något. Tog tre burklock och lade köttbullsbitar på, sen gick vi kopplad Nära runt, runt dem i olika cirklar. Klickade och lät honom antingen få ta en av köttbullsbitarna på locken eller gav direkt från handen när han gick fint. Kopplade loss och gjorde samma övning igen. Han tjuvade en gång, annars gick han jättefint med bra kontakt. Som slutbelöning fick han äta alla köttbullsbitarna och så kastade jag tennisboll rätt ut i mörkret ett par gånger. Tredje gången fick han spel och rejsade runt på tomten. Som tur är har han aldrig fått för sig att springa genom häcken, vilket vore lätt gjort, särskilt nu när löven har fallit.
Inne igen var han fortfarande alert, så jag började träna utgångsplacering. Läste på lite i Lydnadsträning i teori och praktik, moment 5.1. En del av dessa steg har vi gjort tidigare, men jag började med pekfingertarget så han satte sig vid min vänstra sida. Sen övergick vi till att köra lådan, fast med bok. Den kan han rätt bra, så snart jag lägger en bok på golvet hoppar han upp med framtassarna och ställer sig vid min sida. Flyttar jag mig runt åt höger hänger han på.
Men sen kommer övergången från steg 5 till 6 i Grundfärdighet 5.1. Man ska ta bort lådan/boken och göra samman övning utan. Men då fattar han inte alls. Jag provade att låta boken ligga kvar på golvet och flyttade mig någon meter åt sidan. Då krafsade han i boken med framtassarna i frustration över att inte få nån belöning. Jag avvaktade för att se om han istället skulle testa att komma fram till min vänstersida. Nej. Istället nospuffade han till slut fram boken till mig och ställde sig på den. ;) Gullehund, innovativt drag, måste jag säga.
Slutade där, men nu är vi lite fast i hur vi ska komma vidare i denna övning...