Idag hämtade jag Kasper på hundhotellet och for direkt till träningspromenaden i Frösunda. Oj, vilken studsboll det var som mötte mig! Det var suveränt att börja träna direkt efter hämtandet, för efter tre intensiva timmar i Frösunda hade vi kanonfin kontakt, Kasper och jag. Och vilken underbar dag att ta lite extra ledighet och bara vara ute och njuta av solen!
Koppelgåendet var som vanligt jobbigt och jag måste ligga i som en rem hela tiden för att han inte ska hamna några steg framför mig. Nåja, det nöter vi sakta men säkert på.
Ganska tidigt på promenaden lade vi alla hundarna i en ring: förutom Kasper var det jack russeln Palle, airedaleterriern Tosca, amstaffen Bella, border collien (glömt namnet) och elva månaders papillonen Zipp. Tur det var soligt och torrt, annars hade övningen inte gått så bra för Kasper... Nu gick vi först en ring runt hunden, sedan in i mitten och stod där en stund. Därefter blandade vi mattar oss och försökte gömma oss för vår egen hund. I det läget såg jag att Kasper reste på sig, men så fort jag sade till på avstånd lade han sig igen. Därefter gick vi snett bakom hundarna, sedan upp på deras sida. Först därefter var övningen slut. Hela liggövningen måste ha tagit åtskilliga minuter, aldrig att Kasper fått ligga så koncentrerad så länge. Och han klarade det riktigt bra, bara en liten lapsus som jag inte tar så allvarligt på med tanke på att vi inte börjat träna ligg utomhus ännu den här säsongen.
Sen hade vi lite fri lek. Kasper kom spontant till min sida många gånger och alla inkallningar gick kanon. En gång drog han lite väl långt bort, men kom på visselpipsinkallningen. Fika med välbehövlig passivitet satt sen som en smäck i solskenet.
På tillbakavägen satt Kasper lös vid min sida när andra hundar lekte en i taget med sin matte. Övriga hade sina hundar kopplade, men jag utmanade ödet och höll koll på honom. Tanken med leken var att först få upp ett intresse för leksaken, sen kasta iväg den varpå man skulle neja hunden att dra iväg till den. När hunden lydde fick den lov att springa till leksaken som belöning. När första matten kastade iväg en leksak till amstaffen lättade Kasper (typisk jaktsynretning) men mitt morrande fick honom att stanna efter en meter och komma tillbaka och sätta sig igen. Jag är sååå stolt över honom! Resten av lekstunden gick kanon, vi lekte sist.
Nejövningarna med korvbitar i skål respektive retsamt jonglerandes i händerna (med förbud för hunden att ta trots att godiset sedan räcktes fram; först vid ögonkontakt fick hunden belöningen) gick kanonbra. Där hade andra hundar det lite besvärligare.
På tillbakavägen promenerade vi med lösa hundar hela vägen tillbaka längs grusvägen ända till stora vägen. Kasper gick kanonfint vid min sida med bra kontakt och endast någon enstaka gång ville han gå fram lite, framför allt till den lille lekfulle papillonen. Så fort jag sade till honom kom han tillbaka. Är supernöjd med dagen!
För Sigges koppelgående-träning använde vi huvudsakligen metoden att stanna när han drog, men även att se till att belöna när han inte drog.
SvaraRaderaAv någon anledning har det funkat jättebra på honom, men inte alls lika bra på Garibaldi, följdaktligen går Sigge fint i kopplet medan Garibaldi är en slarver... ;)
Jag tror att det hela beror på att vi jobbade så mycket hårdare med Sigge eftersom han hade en hel del mindre bra beteenden när vi tog hand om honom. Garibaldi är däremot lydig och lätt att ha lös, alltså har vi slarvat med koppelgåendet och fått resultat därefter. Nu har vi börjat bli lite hårdare, dvs. försöker vara totalt konsekventa - går Garibaldi kopplad så SKA han sköta sig, sen får han gå lös resten. Verkar funka hyfsat, men jag tror att vi egentligen behöver bättre belöning än torrfoder för att få det riktigt bra. ;)
Ha en fortsatt bra helg!
Ja, vad är torrfoderkula mot en riktigt härlig doft eller en hästskit?! Det fattar man ju... ;O
SvaraRaderaSjälv har jag kommit en bit på väg med den metoden, gäller nog bara att vara mer konsekvent. Och att sen resten av familjen inte följer samma metod gör ju att det tar längre tid... Vi kämpar vidare...
Just ja, ska tillägga att vi kör ganska korta bitar där hundarna måste gå "här" (dvs. vid sidan) och resten av tiden får de gå i långt koppel men de får naturligtvis inte dra som idioter då. Ligga på lite lätt i halsbandet är tillåtet men inte mer än så.
SvaraRaderaHej, Koppelgående är en storry för oss nu.Hippi har aldrig dragit utan gått fint fot och alltid lyssnat.
SvaraRaderaNu när valpen kommit så har hon en raket i rumpan och far iväg och lyssnar inte ett skvatt.Vill bara iväg, ska visa vägen eller så gillar hon inte att valpen springer henne i hasorna. Måste stanna och kalla tillbaka henne. När vi går själva så går hon lugnt som vanligt vid min sida.
Åsa: jag försöker också att köra kortare bitar, sen lite Fri, sen Nära igen. Men ibland går man ju inne i stan och då kan man inte ge Fri lika ofta, utan hunden måste kunna klara längre sträckor utan att jag blir vansinnig. ;) Nu har jag koppel med ring i handtaget så jag kan halvera dess längd just vid stadsgående. Ingen lösning, men ett avkopplande hjälpmedel...
SvaraRaderaHippi: Det där kan nog vara knepigt, låter det som. Antar att valpen fortfarande är lös för det mesta? Har inget direkt tips, mer än möjligen att få kontakt med lillvalpen så hon går på andra sidan och inte stör så mycket för Hippi? Nån med flera hundar kanske har bättre tips? Går ni vissa promenader med bara Noella och vissa med bara Hippi också?