Viltspårkurs 3(5)

Igår kände jag mig urtrött på Kasper. Vi skulle på en trevlig skogspromenad och han var hur urjobbig som helst. Skulle bara dra och dra. Det gick inte att vara social och prata med husse, utan all koncentration var tvungen att läggas på vilden i andra änden av kopplet. Det var så jag tappade lusten att någonsin mer ta med honom ut i skogen. Så illa var det.
Så idag var det dags för viltspårkurs. Vi var på plats en halvtimme för tidigt och jag hade bestämt mig för att passa på att träna skogsgående. Så snart vi tagit tio steg bort från bilen kom en annan kursdeltagare gående med sin hund. Jag bet ihop och tänkte att jaha, då får vi träna både skogsgående och hundmöte, då.
Jag vände med Kasper och så tillbaka. Vände och tillbaka. Så där höll vi på ett antal varv samtidigt som jag klickade de få steg han gick fint. När vi kom fram till ett ställe med högt gräs satte jag honom och gav Fri-kommandot och han skuttade runt som en galning. Sen kissade han faktiskt på kommando. När han så lugnat ned sig lite och satt fint fick han till sist lov att hälsa på borderterriertiken. Efter det fortsatte vi ensamma uppåt stigen lite och jag fortsatte att göra timeouter så snart han förivrade sig, vända om och gå tillbaka, zickzacka på stigen, ja, allt man kan hitta på för att han inte bara ska ha fokus på att dra rätt fram utan kontakt med mig. En gång provade jag att ta fram repbollen som belöning, men den var totalt ointressant i skogen. De enda belöningar som funkar någorlunda är köttbulle eller annat riktigt gott och så att få bli fri att nosa. Jag hoppas jag kan hitta nån leksak som duger även i skogsmiljö, ska prova handske i snöre nästa gång och se hur det tas emot.
Så fick han lägga sig i bilen igen och vi gick ut för att lägga spåren. Vårt spår var kanske 150 meter långt: rakt fram, vinkel höger vid foten av en bergknalle, bloduppehåll, fortsatt rakt fram, vinkel höger utan särskilt kännetecken i terrängen och sen rakt fram till spårslut. Varmt idag, cirka 9 grader och muldisigt, fuktig terräng.
Sen var det fika, snack och väntan på att spåren skulle ligga till sig. Det var en ny tjej där idag med labbetiken Asta. Jag tyckte jag kände igen henne, och efter att ha lagt spåret i skogen trodde jag att jag äntligen hade kommit på var jag träffat henne förut. Mycket riktigt, vi gick samma kurs i strategisk marknadsföring på RMI Berghs för typ 15 år sen... Världen är bra liten!
Rätt var det var medan vi alla satt samlade (8 hundar + förare och instruktörer) kom det två hästar med ryttare och tre lösa medföljande hundar. Några av våra hundar började skälla på dessa konstiga inkräktare, men både häster och hundar gick lugnt vidare förbi vår grupp. Hur koolt som helst! ;) Kasper höll på att dras med av de andras upphetsning, men jag höll honom och klappade på bringan, så han lugnade faktiskt ned sig. Överlag uppträdde han mycket bättre idag under den passiva delen av kursen, nästan inget pipande och still för det mesta. Mot slutet fick han tråkigt och grävde lite i jorden och gnagde på nån stor pinne. Men på det hela taget var han okej i samlingen. Fick chansen ett par gånger dessutom att belöna skvaller.
Sen passade vi på att träna lite mer skogsgående medan vi väntade på att en jaktlabbe före oss gick sitt spår.
Spårningen, då: hade förberett linan medan jaktlabben jobbade. När jag selat på och visat på spårstarten var han iväg direkt. Han gick rakt och fint. En gång tyckte jag han gick väl långt åt höger, men rätt var det var vek han vänster helt rätt upp i spårkärnan. Pia mumlade nåt positivt uppmuntrande bakom mig. Första vinkeln tog han klockrent, bloduppehållet visslade vi också förbi. Någonstans stannade han upp och kom av sig. Han gick runt ett par varv med huvudet lite höjt, såg lite förvirrad ut, men sen hittade han spåret igen och började om. Jag stod bara passiv och avvaktade hela tiden. Frågade sedan Pia om detta skulle gett avdrag på prov, men hon menade att om han bara löste problemet själv, vilket han ju gjorde, så var allting bra. Det var bara om jag hade gått in och hjälpt honom som vi skulle fått avdrag för detta. Nästa vinkel gick också bra, och sen höll han rak väg hela biten bort till spårslutet. Han gick någon meter förbi, sen gick han tillbaka, runt några decimeter bort. Vid ett tillfälle stod han rakt över klöven. Sen sänkte han nosen och tog den, och jag berömde och belönade med köttbulle. Pia var mycket nöjd och tyckte att vi kunde förvåra genom att ha lite längre liggetid nästa gång. Efter att vi kampat om klöven lite bar han den halva vägen tillbaka till basen, som en fin retriever.
Det känns som att vi nog ska prova på att göra anlagsprov efter kursen, och det tror jag att instruktörerna kommer att tillstyrka. Känns kul!
Det är tur att sådana här bra och trevliga dagar följer efter en dålig dag som igår...