Sista tillfället på viltspårkursen 5(5)

Igår snöade det decimetervis och vi som skulle på sista spårtillfället ute i bushen! Vi körde försiktigt och lyckades passera en dikeskörd SL-buss. Instruktörerna hade lagt spår åt oss – korta, enkla, raka på grund av snön. Men vi började med tipspromenad...
Jag vill ju också läsa tipslappen på trädet! Hmmm, ett X på den, tror jag...

Våra instruktörer Pia och Eva berättar om hur anlagsspåren läggs.

Dags att sätta på spårselen och linan. Linan är verkligen jättebra även i kylan, till skillnad från flera av de andra deltagarnas. Tack för den, Teba!

Kasper i spårningsaction. En mycket koncentrerad herre...

Men... nu har det allt trasslat till sig... hur går spåret egentligen?

Återgång till spåret. För en gångs skull kom Kasper bort sig och vi fick gå tillbaka. Så snart vi kom dit började Kasper spåra igen utan att jag behövde säga till honom. Kanske nåt färskt vilt som passerat där och störde ut?

Framme vid målet. Noggrann undersökning.

Matte, ser du, jag har hittat den!

Kasper bär stolt skanken tillbaka. Eller, ja, tills han tröttnar...

Prisutdelning från tipspromenaden – Kasper och jag vann! Måste berott på Kaspers insats på första frågan... Lite goda dentaltuggisar blev fint pris.
Nästan surrealistiskt svävande stuga inbäddad i all snö. Kaspers varma täcke kom väl till pass. Även boxern hade täcke, så vi var inte ensamma.