Spårläggning

Har lagt ett viltspår i samma skog som där jag glömde en snitsel. Lyckades hitta den! Bra, för jag gillar inte att lämna plastsaker efter mig i skogen.
Väder: +1 grad, dimma (fast det märktes inte i skogen), vindstilla.
Spår: Ca 30 m rakt blodspår, sen 20 meter bloduppehåll, sen 40 m blodspår snett uppför en backe, vinkel åt höger cirka 20 meter långt, vinkel åt vänster cirka 20 meter. Spårslut vid ett nedfallet träd.
När jag gick runt en kulle på väg tillbaka till bilen hittade jag en klunga stora trattkantareller. Blir mums till middagen.

Försökte visa det vackra ljuset i skogen idag. Inte hellyckat med mobilen, men får duga.

Väntetid: 2,5 timme

Väder: samma som tidigare, möjligen någon grad upp

Spårning: Den här gången redde jag ut hela linan först (inte alls så hopmekad som förra gången) och satte på selen tajt innan halsband och koppel åkte av. Jag försökte få honom lugn innan vi startade spårningen, men det är svårt. Han var dock lite lugnare än tidigare gånger, något vi får träna mer på.

Jag märkte att jag hade nog lagt spårbörjan lite svårt, för han slog rätt mycket och snodde flera gånger in sig i träd i sin iver att hitta spåret igen. I dalen där spåret startade går det rätt mycket djur, så jag får försöka lägga det lite lättare nästa gång. Däremot var det ingen skillnad vid bloduppehållet. Precis som i lördags passerades den delen av spåret som om ingenting hade hänt.

Sen bar det av uppför sluttningen, och då märktes det att det blev enklare. Han gick mycket rakare på spåret. Första vinkeln, till höger, gick suveränt med bara en liten ringning på någon meter. Nästa vinkel, till vänster, var knepigare. Först ville han gå rakt fram. Jag avvaktade och snart kom han tillbaka och började om. Även här snodde han då in sig i något träd. Att lösa upp detta trassel verkar inte påverka hans spårkoncentration alls. När han var tillbaka i vinkeln tog han vänster direkt, och sen var det raka spåret till slutet och klöven. Mycket beröm och köttbulle.

Jag bytte tillbaka till halsband och koppel och stoppade selen i fickan. Sen tränade vi gå fint i skogen en stund nära bilen. Han tycker det är svårt och jobbigt, men anstränger sig verkligen. Det är inte alls perfekt, men bra mycket bättre än för några veckor sedan. När jag kom hem och lastade ur allt insåg jag att spårselen var borta. Jag hade ju lagt den i fickan. Suck. Lämnade Kasper hemma och åkte tillbaka till skogen. Ungefär fem meter från spårslutet låg den i mossan. Nästa gång blir det ryggsäck, så man får med sig alla grejer hem igen...