Idag var det då dags för kursen Bus och lek. Vi skulle inte till den kulle jag trodde, utan höll till på andra sidan järnvägen. Jättebra hagområden med mycket utrymme för lösa hundar utan att vara för halt. Vi var två golden, en labrador, en schäfer som vi kände sen förut, en basenji, kursledarens keeshond och så Kasper. Kaspers hovfotograf var bara med i början när hundleken var som intensivast.
Schäfern Perla, som vi träffat tidigare på kurs hos Eva.
Stella fick prima störningsträning med Kasper springandes intill.
Det var kul att se att Perla lekte så pass mycket som hon gjorde, här med Stella.
De stora lurviga hundarna.
Labben håller undan i hundrejset.
Kasper lattjar med Stella och Ludde.
Basenjin var en ganska ny omplacering, och lite osäker på andra hundar. Efter ett tag lät matte henne vara med och hon lekte fint i gruppen.
Härlig dansuppvisning.
Keeshonden Vagabond är mycket fotogenisk, till skillnad från den svarta labradoren Stella, som var ytterst svårfotograferad mot snöbakgrund.
Basenjin Tella.
Golden retrievern Ludde.
Golden retrievern Troy.
Basenjin Tella.
Golden retrievern Ludde.
Golden retrievern Troy.
Schäfern Perla, som vi träffat tidigare på kurs hos Eva.
Stella fick prima störningsträning med Kasper springandes intill.
Den här gången ägnade vi oss mest åt inkallning vid fri lek. Jättenyttig övning för Kasper, som givetvis rejsade runt sprudlande av energi. Inkallningen funkade till 90 procent. Några gånger skulle han först nosa och kissa, och sen kom han inlullandes. Några gånger vände han också en eller två meter ifrån för han hittade något roligare (läs: hundkompis) än matte. Som vanligt gick han upp i varv efter ett tag och började springa längre bort i ett eget ärevarv bortåt en skogskant, så när han kom tillbaka kopplade jag upp honom så han fick lugna ned sig. Såg senare att det fanns mycket rådjursspår bortåt den skogsdungen.
Det var kul att se att Perla lekte så pass mycket som hon gjorde, här med Stella.
De stora lurviga hundarna.
Labben håller undan i hundrejset.
Vi fikade med teoripass i en skogsglänta och då fick Kasper vara kopplad. Några lugnare hundar var lösa även då.
Kasper lattjar med Stella och Ludde.
Basenjin var en ganska ny omplacering, och lite osäker på andra hundar. Efter ett tag lät matte henne vara med och hon lekte fint i gruppen.
Härlig dansuppvisning.
På tillbakavägen körde vi mer inkallning med lösa lekande hundar, och nu gick det riktigt bra att kalla in Kasper. Sammantaget gjorde vi inget som var nytt för oss, men just den här träningen med hundar runt omkring är precis vad vi behöver, och något som är så svårt att få till på egen hand.
Nästa gång ska vi vara på samma ställe och då göra fler övningar. Fjärde och sista gången ska vi åka Roslagsbanan in till stan, gå en promenad med hundarna, kanske på Gärdet, för att avsluta på hundkaféet Himmelska hundar. Kasper och jag har ju varit där en gång förra året, och det är ett väldigt trevligt initiativ där både människa och hund kan få sig något gott till livs. Blir kul att göra det i grupp.
Prima hundliv!
SvaraRaderaSå kul ni hade. Vi börjar snart med vår agility.Ska också bli kul,tror det passar Hippifröken jättebra!
Oj vad många hundar!
SvaraRaderaVi låter inte Tosse dra pulkan nu, men gjorde tidigare i vintras. Min mamma har en "riktig" hundpulka som hon tränar Lonis med
Sju hundar, inte så många? Mycket nyttig träning!
SvaraRaderaSka bli intressant att följa er med agilityn, Hippi, vi ämnar börja med det senare i vår.
Tjena Kasper!
SvaraRaderaKul kurs du verkar gå på;-) Du är ju en hejare på det där med inkallning! Jag gör nog lite som du, kommer för det mesta men man kan ju inte lova alldeles bestämt - det kan ju vara nåt väldigt intressant på vägen som man måste spana in...
//Tjingeling från din polare Janos
Vilken rolig och nyttig kurs! Vilket enormt utbud ni har att välja på!
SvaraRaderaJa, vi är väl lite bortskämda här med många kurser av olika slag, och många olika typer av instruktörer. Svårt dock när man är ny i branschen att hitta den typ av dressyr som passar en själv. Men det finns rätt många som är klickerinriktade här, det är trevligt. Om vi nån gång får för oss att flytta nedåt kommer det här antagligen att vara en av de saker vi kommer att sakna med Stockholmstrakten.
SvaraRaderaUndrar om det är samma Perla som gick grundfärdighetskurs med oss. Kan du inte fråga nästa gång?
SvaraRaderaJa svarta labradorer är inga lätta fotoobjekt så visst får man önska sig en gul :)
Själv har jag lite svårt för deras gris-nosar bara.
Workinglabs: Visst kan jag fråga nästa gång. Du ser henne på första bilden (klicka så blir den större), Lisa heter hon, tror jag.
SvaraRaderaJag gillar inte heller grisskära nosar, men vissa gulingar får ju mörkare nos (Benny har väl det?), det kan man ju hoppas på... Men det är klart att mentaliteten överväger när det väl är dags. Men man kan ju sukta... ;)