Föreläsning om amichien bonding

Så har jag och 150 andra varit på föreläsningen om Amichien bonding med Jan Fennell.
Hon pratade en utmärkt och lättfattlig engelska, men det var ändå kul att se att så många dök upp på ett engelskspråkigt föredrag. Det är ju trots allt inte alla som har samma förmån som jag att i princip ha engelska som arbetsspråk...

Efter dryga fyra timmars föreläsning, vad är då kontentan? Tja, hon hade lite för många utvikningar och pratade lite för allmänt för att jag ska vara riktigt nöjd. Lite många öppna dörrar som skulle slås in – hon menade att man kunde ha samma föredrag överallt för att alla var människor. Nja, men vi har trots allt lite olika syn på hundar och hundhållning, och det som funkar i USA eller England kan vara självklarheter i Sverige.
Sen var det lite skit bakom datorspakarna (svensk medhjälpare), vilket gjorde att iallafall jag tappade den röda tråden vid något tillfälle.
Den kontenta jag fick ihop:
* Man blir flockledare enbart på meriter.
* Nyckelbegrepp att ta hand om åt hunden (så hunden slipper ta ansvaret) med rätt signaler: mat, jakt, hot, separation
* Nyckeln till en lugn och socialt bra hund är att allting fungerar hemma. När familjemedlemmar, vänner eller andra besökare kommer hem ska alla ignorera. När hunden är lugn och har kopplat av kan man locka till sig den och hälsa. Detta gäller ALL separation, lång som kort, allt från toabesök till längre resor.
* Hon menade att hundar som följer efter en överallt gör det för att den känner att den måste ta ansvaret för personen.
* Syn på koppelpromenader: du går på promenad, hunden går på jakt. Ett lugnt och fint beteende hemma och en hund som inne fått lära sig den önskvärda positionen kan också gå fint i koppel ute. Hmmm. Där håller väl jag och Kasper inte riktigt med, men just där var datorstrulet som värst, så jag kan ha missat nån väsentlig komponent i att få till det hela. I vilket fall som helst gav hon en historisk tillbakablick på det här med koppelgående, och menade att det började i London under kriget. Tidigare hade man alltid hundarna lösa. Många nedsläppta bomber som inte detonerat sprangs på av hundarna, som då exploderade. För att undvika detta började man knyta rep om dem. Koppelgående är alltså ett mycket sent påfund.
* Hundar som skäller vid besök: Hunden skäller, du tackar den. Du öppnar dörren och ignorerar hunden. Besökaren måste också ignorera hunden. Om hunden hoppar sätter man på ett koppel innan man öppnar dörren, i övrigt som ovan. När hoppandet inte lönar sig kommer hunden till slut att överge beteendet till förmån för ett annat. Du ignorerar tills rätt beteende erhålls.
* Hundar som fortsätter att skälla:
1) Hunden skäller -> tacka den.
2) Hunden skäller -> ignorera den.
3) Hunden skäller -> isolera den, ge en timeout.
4) När den tystnat släpper du ut den OCH ignorerar den.
5) Börjar den skälla igen -> tillbaka till isoleringen.
* Hon pratade om skillnaden mellan lydnad och samarbete. Det är samarbete man ska sträva efter, att hunden VILL göra det vi ber den om för att den tjänar på det.
* Hon avslutade med att be oss ta med denna fråga när vi kom hem till våra hundar igen:
Hur avslappnad kan jag få dig utan att säga ett enda ord?
Vad tror jag om detta? Tja, en del stämmer med vad jag hört från annat håll, en del stämde inte alls. Får ta och utvärdera lite med Kasper och se vad jag tycker om ett tag. Svensk amichienlänk här.