Rutan och lite Skånebilder

Vad kan man hitta på för träning med nyopererad hund i tratt? Jag kom på (tack vare Tina!) att nyintroducera Rutan i lilla hagen hemma vore en lagom krävande uppgift. Vi har bara tränat rutan ytterst lite, förra våren på kurs hos Cattlin. Då körde vi med targetplatta (musmatta) i bakkant av rutan. (Att placera targeten i bakre delen av rutan hade enligt Cattlin en poäng: ofta stannar hunden lite tidigare än man tänkt sig, och har man då tränat in bakre delen så hamnar hunden automatiskt i mitten.) Både targetplatta och ruta var då helt nytt för den lille halvåringen, så vi kom inte så långt. Sedan har andra saker tagit överhanden och jag har lite glömt bort detta moment. Ända tills jag då läste i Tinas blogg om Sabinas träning...

Jag satte upp konerna och började med att repetera targetplatta, för det var ett tag sen. Först trodde Kasper att vi skulle gå runt den, som på klossträningen. ;) Efter en minut eller två hade han hajat, och vi körde bortåt tio repetitioner med bara tass på target.

Sedan lade jag en godis på targetplattan medan Kasper såg på, nejade och gick ett par meter utanför rutan. Han satt förväntansfullt och tittade på mig så jag tänkte att vi kör väl kommando direkt på detta: ”Rutan!” Vips var han inne och tog köttbullebiten. Jag klickade och han kutade tillbaka och fick en godis till.

Jag vill ju inte att han ska börja nosa efter godis på marken inne i rutan, så rätt snart körde jag med tom targetplatta och kastade en godis när han stannat vid targeten och tittade på mig. Emellanåt sprang jag istället in till honom och gav godiset eller startade en lek. Jag borde kanske testa att kasta en boll här eller kanske en externbelöning, så det blir snabbare belöning efter klicket.

Vi startar nu ett par meter ifrån rutan, mest för att hagen är så liten att det inte går att variera så mycket. Längre fram får vi byta plats och öka avståndet, men just nu känns det här som lagom nivå.

Han tyckte det var kul, men emellanåt avbröt han sig för att titta på omgivningen. Då kan det ta någon minut innan man får kontakt igen. Och när det kom ett par golden på andra sidan häcken skulle han ju fram till hagstaketet för att skälla. Fick passa på att försöka köra skvallerträning istället. Att i det läget fortsätta med det vi höll på att träna är helt dödsdömt.


Och så lite bilder från Skåneresan i början av veckan:

De öppna vidderna är härliga, så länge det inte blåser för mycket. Vi hade riktig tur med vädret.
Kasper kunde koppla av efter ett tag, och här ligger han i sin typiska grodbensställning.

Min bror är inte så hundvan, men han tyckte att Kasper blivit lugnare och trevligare sen sist.
På spaning i solskenet. Det var rejält gyttjigt på åkrarna när snön smälte.
Vi mötte brorsans sambo när hon skulle ta sig en tur på Samantha.
Stora kusin Linnea tyckte Kasper var kul, bara han inte ville slicka henne i ansiktet. Här är det snarast katterna utanför stallet som lockar Kasper.
Den smutsiga skånska leran tvättas av lite provisoriskt i handfatet, medan Linnea undrar vad hunden gör för något däruppe.

Lillkusin Markus, 1,5 månad, och Kasper fungerade förvånansvärt bra ihop.