Idag blåser det rejält, och jag hörde just att det börjat snöa söder om stan. Kasper och jag infann oss i förmiddags i Frösunda för träningspromenad med fem andra hundar. Vi hade fyra timmars intensiv och högkvalitativ träning. Kasper ligger nu helt däckad nånstans.
Alla ekipage hade hundar med någon form av utmaning/problem, alltså inga lätta hundar. Efter fyra timmar tillsammans känns det som om vi på något sätt befinner oss på samma våglängd och kan utvecklas tillsammans. Där fanns en airedaleterrier (kände igen dem, och det visade sig att de bor alldeles nära oss), en jack russell (visade sig att de bor bredvid vårt närmsta Ica, skojigt), en border collie och en amstaff. Sen var det Kasper och instruktörens papillon, så vi var en salig samling jyckar.
Vi började med att träna koppelgående, sen fick vi byta hund och jag hade papillonen (urenkel, kändes inte att man hade nåt i snöret), jack russelln (var ungefär som Kasper, man var tvungen att vara aktiv och observant hela tiden) och border collien (urmysig, hur följsam och lätt som helst). Hoppas få prova de andra hundarna nästa gång.
Sen gick vi in i skogen och körde inkallningsövning, varpå vi gick stigen fram och en hund i taget fick vara lös och agera störning åt de andra hundarna. Kasper hittade ett intresantare spår, så jag fickvisselpipsinkalla honom. Gick bra.
Så småningom fikade vi i en läglänta, riktigt mysigt. Kasper hade svårt att varva ner, gnällde en del och stressbet på pinnar. Efter ett tag fick han komma upp i famnen och värma sig, hade missat att ta med täcket.
På hemvägen släppte vi hundarna på en äng. Airedalterriern trackade border collien, och fick en ordentlig tillsägelse. Senare stack airedaleterriern utan att lyssna på inkallning. Så skönt att det inte var vi... :) Vid ett tillfälle kom amstaffen och Kasper i rejält gruff. Amstaffen hade munkorg för att ägaren inte var säker på henne vid lek med andra hundar, så inget hände. Bägge fick rejäla tillsägelser och alla släpptes sen igen utan problem. Kasper fick ytterligare en gång för sig att det vore kul att sticka bortåt skogen, men även denna gång fungerade visselpipsinkallningen perfekt. Så skönt!
På grusvägen avslutade vi sedan med att sitta på lång rad och köra inkallning alldeles nära, först med sittande hundar i löst koppel, sen helt lösa. Gick suveränt, inte en gång försökte Kasper dra efter de förbipasserande hundarna. Alla jobbade hårt hela tiden och det kändes som om alla vuxit ett snäpp när vi skildes åt. Vår läxa nu är att träna på backande med godishand, ömsom med ljus lockande röst och ömsom med mörk förbjudande röst. Den övningen hade jag totalt glömt av och därför inte tränat med Kasper på ett år. Det märktes... ;)
Håll nu tummarna för att det inte ska falla alltför mycket snö, och att vi får ett bra MH imorgon bitti!
Lycka till imorgon!
SvaraRaderaInte för att vara negativ, men jag kan inte förstå dessa kurser med att släppa hundarna lösa? Är det i träningssyfte? Jag blir alltid lika förvånad när ingen hund bli skadad! Men när jag tränar får min hund inte titta åt annat håll än mig, ännu mindre gå och vänta på att bli lös och få leka med andra hundar.... ja de får ju inte leka med andra hundar alls, eftersom allt roligt ska ske med mig...
Tack, vi behöver den lyckönskningen! ;)
SvaraRaderaJo, lössläppningen görs givetvis i träningssyfte. Syftet är att träna hunden i att vara lyhörd för sin förare trots lek och roliga hundar runt omkring, och man tränar inkallning mitt i denna hundskock. Otroligt nyttigt! Som förare lär man sig också att bättre läsa både sin egen hund och andras, just så att man kan stoppa innan något gruff blir allvarligt.
Det är möjligt att den här typen av kurser är vanligare i storstadsområden, där ju alla lever närmare inpå varandra och risken för en uppdykande lös hund är större än ute på landet.
Jag tror i vilket fall att jag kommer att ha nytta av den här träningen när vi ska börja med agility, t.ex. Då har man ju hunden lös hela tiden och då ska ju hunden fokusera på mig och banan, inte på andra hundar runt omkring. Hade jag inte gått den här typen av kurs är jag rätt säker på att Kasper skulle ta chansen och frottera sig med de andra istället för att fokusera på mig. Störningarna är alltså till för att skapa en större fokuserng på föraren, och en större kunskap hos föraren hur man styr hunden så att den inte drar iväg när den känner för det.
I morgon är det du Kasper pojkens tur
SvaraRaderasom inte skräms av alla spöken som kan ligga på lur
Vi håller tassen och vet att du kan mycke,
å kan visa att inom dig finns en stabil liten jycke!
Good Luck!
Det skall bli så spännande att läsa om MH:t!!! Håller tummarna för att det funkar bra!
SvaraRaderaSkönt att Frösundadagen kändes rätt! Enzo och jag håller tummarna för dagens MH!!!
SvaraRadera