Kom just hem efter att ha sett Marley och jag på bio. Ungefär som boken – gillar man hundar och står ut med att den är lite larvig, men också lite sorglig så är den också emellanåt rätt kul och helt okej som familjefilm. Tre hundben får den.
Kasper hade under tiden tagit min ena fårskinnstoffel och smånaggade på den. Inte bet, utan just smånaggade, så där som han gör när han vet att han inte får bita, men ändå vill mysa lite. Finns det andra gårdshundar som gör så?
Jag tog toffeln, pekade på den och sade ”toffel” så där två, tre gånger. Han hade aldrig hört det ordet förut. Sen pekade jag bortåt där jag såg att den andra toffeln låg och sade ”Var är toffeln? Sök toffeln!”
Kasper sprang genast iväg fram till den andra toffeln och nosade. ”Bra, kom med toffeln!” Då tog han den och kom tillbaka till mig med den med det samma. Lämnade snyggt av den framför fötterna. Utan att vi tränat detta över huvud taget innan!
Vilken duktig toffelhjälte! Kaspiskt ordspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar