Väder: +1 grad, mulet, mest barmark i skogen, liten mängd porös snö här och där. En del vind från höger i den generella spårriktningen.
Spår: Lade spåret i den skog där Enzo och Kasper brukar promenera ibland, men rakt fram från bilparkeringen, för att inte komma för nära några hus. Rakt fram en ganska lång sträcka, sedan bloduppehåll fortsatt rakt fram, högervinkel minst 50 m, vänstervinkel, därefter spårslut med en liten böj till en mossbevuxen sten med lutande en.
Längd: uppskattar det till 100 m rakt, 30 m bloduppehåll, 50 m höger, 50 m vänster. Totalt cirka 280-300 meter.
Liggetid: ska låta det ligga 2 timmar, tar det i anslutning till golfbanerundan.
Spårning: Husse var med vid spårningen och tog hand om snitslarna, så jag kunde koncentrera mig på vad hunden gjorde. Husse uppskattade spårlängden till längre än 300 m, och det var den kanske. Det är väldigt svårt att skatta avstånd, och den här gången hade jag inte stegmätaren på mig.
Spårningen gick iallafall nästan kanon. Han gick rakt på hela raksträckan, inklusive bloduppehållet, vek av åt höger där han skulle. Vid vänstervinkeln genade han ett par meter, helt logiskt med tanke på vindriktningen. Men sen kommer anledningen till bara nästan kanon: han dundermissade spårslutet! Han började med att följa mitt återgångsspår – jag hade gått åt höger när jag lagt klart spåret, och det följde han nu. Jag stannade upp utan att säga något, och då gick han mer uppåt. Men jag hade ju hittat en bra slutpunkt lite åt vänster, och inte förrän tredje försöket, när jag till och med ropat in honom, tog han det! Han har aldrig missat så på ett spårslut förut, och särskilt svårt upplever jag inte att det var, även om det var en böj dit.
Jaja, på det hela taget gick det spikrakt och jag tycker att vi är väl förberedda inför nästa söndag, då gamla viltspårgruppen ska gå provspår i halvgrupp så att ledarna kan bedöma vilka ekipage som är klara för anlagsprov. Jag tror faktiskt att Kasper hör dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar