Viltspårprovet och löptik

Idag var det då äntligen dags för det uppskjutna viltspårprovet där våra kursledare skulle se om vi är mogna att gå upp i anlagsklass. Nu är det bara lite snö kvar här och där i skogen, mycket bättre förutsättningar än förra helgen.
Dessutom var mötesplatsen flyttad till ett industriområde bara tre kilometer härifrån, så Kasper och jag cyklade dit. Vi kom dit i god tid, hann låsa cykeln i en bra stolpe och varva ner efter cyklingen. Det fanns en bra sandlåda att sitta och vila på, dessutom, hade ju sittunderlag i ryggan. Kasper tyckte det var en utmärkt spaningspunkt däruppe.
Tollaren hade gått före oss, ett lite kortare spår, medan vi skulle gå ett fullångt spår på 500 meter. Eva hade lagt det lite knepigt, med ett par stig- och dikesövergångar. På ett ställe var det skarsnö och där var det lite svårare, tyckte Kasper.
Han hade svårt att komma igång, ringade runt lite och letade spårstart. Precis då ringde min telefon. Jag klickade bort den, men det ringde på nytt. Det var andra spårgruppen som undrade var jag var! Hmm, när vi rett ut detta missförstånd hade Kasper hunnit hitta spåret och var ivrig att dra iväg.
Sen gick han kanonbra. På vissa ställen var det risigt och jag hade fullt upp med att hålla reda på linan och plockade den åtskilliga gånger på andra sidan träd eller buskar, så jag märkte knappt snitslarna. Men rätt blev det. Sen var skarsnön svår, och rätt var det var drog Kasper iväg åt snett fel håll, ivrigt på ett annat sätt. Kursledaren Eva, som var mer alert än jag, insåg att det var färskspår. Jag nejade Kasper och han avbröt och kom genast tillbaka och tog upp spåret igen. Det där måste jag se upp med på anslagsspåret – man får inget nedslag på det bara man säger till att man sett det på hunden att den färskspårar. När vi så väl kom till spårslutet – det kändes mycket längre än 500 meter – så missade Kasper åter slutet och gick förbi.
Jag fick kalla tillbaka honom och han ringade runt, tog spåret och kom rätt.
Sammanfattningsvis tyckte Eva att han spårade jättebra och tycker absolut att vi ska göra anlagsprov! Så kul!
Vår fortsättningskurs börjar nästa söndag och då kommer Pia att prata med oss om anmälningen till anlagsprovet. Jag har blivit medlem i SSRK för att det inte ska bli nåt strul med anmälning och domare och så. På fortsättningskursen ska vi göra vinkel med bloduppehåll, tillbakagång (en återvändsgränd där man går cirka tio meter och vänder tillbaka parallellt utan att bloda återvägen) och skott. Nu blir det ju skott redan på lördag på MH, hoppas verkligen det går bra.
Om jag hinner tror jag att jag ska lägga två korta spår i veckan, mest för att träna spårslut. Jag har ju två skankar i frysen, så det borde jag kunna fixa i vilken skogsdunge som helst i närheten och köra dem efter varandra. Det känns lite illa att han missat skanken två gånger i rad när han går så kanon för övrigt.
Väl tillbaka vid cykeln träffade vi Rutan som skulle gå efter oss. Den lilla borderterriern var i slutet av vecka 2 på sin löpning, så jag bad att Kasper skulle få träffa henne. Ett utomordentligt tillfälle att testa kastreringens effekter! De började leka som de brukar, men Kasper var inte mer på än han är i vanliga fall med leksugna hundar, så det kändes kanon!
Det märktes på cyklingen tillbaka att Kasper var trött, så vi höll ner hastigheten lite. Här hemma belönades han med ett nytt ben som han nu förnöjt ligger och gnager på.
Nu håller vi tummarna för de Götängenshundar som går MH idag.