VaBK 5(8) och Cattlin 6(8)

Igår förmiddag var Kasper nedstämd och klart låg. Han fick hänga med mig i bilen in till stan. När jag var klar med mitt ärende, som tog ett par timmar, gick vi på kissrunda. När han kissat och gått ett par hundra meter var det tvärvägran. Ville inte mer. Jag bar honom det korta stycket tillbaka till bilen.
Vi åkte hem och han fortsatte vila och sova. På eftermiddagen var vi ute en kortis i trädgården och han blev lite piggare. Hela dagen hade jag varit övertygad om att det inte skulle bli någon träning på kvällen för Kasper, utan att jag skulle få gå dit utan hund.
Men Kasper blev piggare och piggare, och när det var dags tänkte jag att vi gör väl ett försök. Vi kan ju alltid avbryta och sätta oss vid sidan av, eller åka hem, om det inte funkar.
Det gick på det hela taget ganska bra. Att gå fint vid sidan så långt som 100 meter klarade vi givetvis inte, men det var väl inte väntat. Däremot klarade han sökrutan skapligt, han har aldrig tidigare gjort en så stor ruta på kanske 3 x 3 meter. Inkallning gick bra första gången. Andra gången startade han i förtid, men som biträdande läraren sade: hellre det än att han väntar och sen drar åt fel håll. Nu kom han fint fram till mig, och jag gjorde en kort extrainkallning på ett par meters håll bara för att korrigera beteendet. Då gick det bra. Sitt och stanna kvar med alla i en ring gick också kanonbra. Vi tränade promenad med passering av hundar, joggare och rullstol - allt detta gick riktigt bra.
Idag har han varit piggare, men vi har inte tagit några jättepromenader. På kvällen åkte vi till Cattlin, och det började regn-snöa. Typiskt. Jag trodde Kasper skulle vara katastrofal i vanlig ordning, men ack vad jag bedrog mig. Så bra som han var hos Cattlin ikväll har han nog aldrig varit där. Han gick fint vid min sida utan att nosa eller dra. Okej, inte med jättekontakt och tindrande ögon, men klart fint även vid vänster- och högerrundning av koner. Även sitt och stanna kvar satt kanon. När den lapska vallhunden skulle göra ligg och stanna kvar insåg vi gårdshundägare att det var ingen lämplig övning för våra små fjun i denna väderlek, så vi skulle köra stå och stanna kvar istället. Hmm. Kasper satte sig varje gång. Snacka inkörd på ett och samma beteende. Måste börja träna Stå mer konsekvent. Vi tränade några hopp över lydnadshindret också. Att hoppa ut till targetplatta med godis går bra, men sen har han inte riktigt fattat att han ska sätta sig. Det sista hoppet tillbaka var patetiskt, men där skyller vi på kylan. Cattlin tipsade om att använda kampleksak på tillbakahoppet för att trigga honom lite mer. Ska se om det funkar.
Halsen, då? Bortsett från att han var så dämpad igår förmiddag verkar han pigg nu. Man kan se en liten skinnpåse på vänster sida, men tar jag där känner jag ingen bula eller så. Någon gång piper han till. Om det är för att han får ont av halsbandet eller annat, eller om han piper förebyggande för att han tror att det ska göra ont vet jag inte. När jag försiktigt tar med handen över är han lite ovillig, men det går trots allt bra att hantera honom. Har spolat med koksaltlösning flera gånger per dag. Får nog bara avvakta och se, hoppas att skinnpåsen går tillbaka av sig själv.