Kasper till veterinären

Igår skrev jag ju att Kasper var bättre på halsen, men gnällde till nån gång. Idag var det större och mycket ömmare. Han har sovit mycket. Jag ringde veterinären och fick en tid på eftermiddagen. Jo, som befarat behövdes det drän och antibiotika.

Jag hade någon vag föreställning om att man som "anhörig" skulle få sitta i väntrummet och vänta medan de gjorde jobbet. Men icke.

Han fick en sövningsspruta och sen fick jag lägga honom på golvet. Sen gick alla ut, medan jag satt där och tittade på hur Kasper blev vingligare och vingligare. Trodde ett tag att han skulle falla rakt åt sidan, men så lade han sig och slocknade.

Efter en rätt lång stund kom de in och kollade att han sov. Medan han rakades höll jag en hand över örat och en över nosen, ifall han skulle rycka till. Och det gjorde han ett par gånger. När pälsen kom bort fick vi se att det fanns fler jack efter andra tänder, jack jag inte sett tidigare.

Veterinären kom och öppnade upp såren och körde ned ett instrument i fickorna som bildats under skinnet. Fickorna uppkommer när den attackerande hunden hugger tag i pälsen och drar till. Sedan är det tandbakterierna som kan orsaka var. Veterinären öppnade ett nytt hål i underkant på den djupaste fickan och lade sedan ett drän där efter att ha sprutat in koksaltlösning. Sedan sydde hon fast dränet med ett stygn på vardera sidan. Hela tiden stod jag och höll huvudet. Parkettplats.

Kasper fick en strumpa på vänster bakben för att inte klia upp dränet. Dessutom hann vi få klorna klippta när han ändå var sövd. Något positivt mitt i alltihopa. Han fick ett par sprutor: smärtstillande, antibiotika och en för uppvakning. Vi hann knappt få ner honom på golvet förrän han vingligt reste sig upp. Nu går han som om det var benet han hade ont i...

På lördag ska vi tillbaka och få dränet borttaget. En bild på den lille patienten: