Svår träningsstörning

Efter att Enzo nobbat vår tilltänkta gemensamma promenad idag (hmpf) tog jag istället cykeln och testade av mina nya grodpedaler (Speedplay Frogs) som ser ut som lakritspuckar. Utan Kasper, för säkerhets skull. Skulle det bli en vurpa på grund av att jag satt fast i pedalerna vore det ju dumt om han skulle hamna underst i högen.
De visade sig fungera alldeles utmärkt, bara jag körde med tå ned hela tiden. I horisontellt läge åker foten ur om man drar pedalen uppåt. Så betedde sig inte mina gamla spd-pedaler, men jag vänjer mig nog. Tror iallafall att de är skonsammare mot mina knän än de gamla pedalerna.

Lite senare gick Kasper och jag på en promenad. På tillbakavägen tänkte jag träna lite inkallning och så på gröna ängen. Men så snart Kasper såg att storpudeln Freja var på tomten bredvid kastade han sig dit utan att lyssna på mig. Kompostgaller för entrén? Äsch, man är väl smidig och kan gå in genom häcken, sade Kasper.
Frejas matte stod och pratade i telefon, men insåg att det var lika bra att låta hundarna få leka lite, så hon öppnade kompostgrinden. I början var Kasper rätt nyfiken på Frejas goda snart-löptik-doft, men sedan lekte de så otroligt fint ihop. Freja löper tre gånger om året, verkar ganska jobbigt. När matten pratat klart i telefon stod vi och snackade en stund medan hundarna lekte. Båda verkade ha en uppdämt hundleksbehov, och att försöka träna i det läget var helt kört på förhand.
När visedan skildes fick jag faktiskt Kasper att lyssna på mig trots att Freja var kvar på ängen. Hennes matte hade det knepigare att kalla med sig henne. Där kände jag mig lite stolt ändå, för Freja har alltid varit en förebild här hemma på hund som klarar att inte gå utanför tomtgränsen osv.
Vi körde ett par inkallningar, ett par ligg och sedan ett läggande under gång som häpnadsväckande nog fungerade. Då blev jag så glad att jag avslutade med att kasta ut repleksaken. Så fick han lattja med den hela vägen hem. Hemma körde vi en slalomomgång, så smidigt nu medan stolparna ändå står uppställda.