Agilitydags igen

Ikväll hade vi nästan inga andra störningshundar i närheten, bara tre lydnadshundar, och så några taxar som dök upp på slutet och satte sig på en bänk för att bara titta.
Och det innebar stor skillnad för Kasper: han hade mycket lättare att fokusera på mig, och vi hade kul tillsammans!

Min strategi på förhand var att bara träna enskilda hinder och inte köra utan koppel. Jag ville inte ge honom chansen till självbelöning igen på den här planen.

Jag körde alltså med koppel medan vi tränade lite enskilda hinder. Nya hindret för kvällen var balansbommen, men den har Kasper inga problem med. Förutom då möjligen att springa hela vägen ned utan att hoppa i förtid och missa kontaktfältet. Jag hade ju glömt musmattan igen, men vi tog en belöningsskål och lade en köttbullsbit i, visade och gickbort till starten av balanshindret. Swosh, vilken fart! Tyvärr hoppade han ner från bomnedfarten första gången och hann norpa godiset innan instruktören fick undan skålen. Men när vi sedan gjorde om det några gånger till fick han in stilen bra – han stannade till ordentligt på kontaktfältet och tog godisbiten innan han hoppade ner på marken. Nästa gång måste jag komma ihåg musmattan.

Sedan byggde vi en bana. Instruktören hade tänkt ut något riktigt knepigt på tolv hinder. Det började med fyra hopphinder som stod i ett kors, och tanken var att man skulle köra handlingen inifrån mitten av dessa hinder och bara visa med handen runt.
Bilden är inte kanon, men man skulle köra metallhinder, gult hinder, metallhinder och så det sista gula med nr 4 på, som en cirkel. Det var svårare än det ser ut, för som förare kommer jag minst en halvmeter ifrån Kasper och han springer då bakom mina ben hellre än att hoppa. Jag behövde visa hindret framifrån för att han skulle ta det, och då blev det knepigt med nästa hinder.

Efter fyrhindret kom en röd tunnel följt av en släptunnel. De klarade Kasper galant. Därefter skulle man lite snett till vänster och ta ett hopphinder, följt av den röda u-tunneln som skymtar längst bort i bild. Därefter tillbaka på föregående hopphinder, följt av det hopphinder som står parallelt med släptunneln, sen röda tunneln igen, och som avslutning det gula hindret närmast i bild. Sen skulle det kutas ett par meter till i mål.

Borta vid hopphindren längst bort var Kasper så upphetsad att han började hoppa och skutta mot mina ben på valpvis. Jag hade nästan glömt bort hur han höll på som liten valp, men det var var en direkt déja vu-känsla.

Att iallafall hjälpligt kunna köra den här banan tre gånger överträffade iallafall mina förväntningar på kvällen med råge. Första omgången körde jag med koppel i början, som jag släppte sedan när det blev dags för tunnlar, och tog tag i igen vid hopphindren. Andra och tredje omgångarna körde vi utan koppel.

Vi tränade slalom separat en del på slutet, och fick lite tips om hur jag successivt kan ta bort hjälperna och försvåra hindret för Kasper så han på sikt kan ta det självständigt. När han klarar hindret bra med mig på höger sida ska vi också lära in att ta hindret med mig på vänster sida (han ska fortfarande göra ingång från höger). Vi repeterade också gungan ett par gånger, och han mindes från i torsdags att han ska ta det lugnt och sakta ned på slutet.

Jag är så nöjd med honom ikväll, och allt känns mycket roligare än förra veckan.

Kasper fick också prova instruktörens bostonterriers back on track-täcke, och det passade perfekt. Storlek 36 ska vi alltså köpa. Att back on track-täcket numera är klassat som doping och inte får användas på en vecka före tävling är ju ett dåligt skämt. Desto större anledning att köpa ett ...