Lite trist väder idag så det fick bli apportträning i köket. Det var ett bra tag sen sist och när jag plockade fram träapport, plastapport, spårpinne och en färgglad gummibatong som legat i skåpet hur länge som helst (köpte den när han var mindre och han var då helt ointresserad av den) blev Kasper hur lycklig som helst.
Startade i samma ordning som ovan och till och med den annars lite tråkiga träapporten fick sig ett ärevarv i köket, så kul tyckte han det var.
De första avlämningarna var kaotiska, to say the least ... Lite lekinviter med apport i munnen, lite hoppa upp med framtassarna på matte – jamen, se den nu då, ser du inte att jag har apporten i munnen, hallå där, titta på mig, är jag inte duktig??? – men efter tredje, fjärde avlämningen började han sansa sig lite.
Plastapporten gick jättebra, spårpinnen över förväntan. Han gjorde en ansats att ta den till dörrmattan för en liten gnagséjour, men ett harklande från min sida fick honom på bättre tankar. Avlämningen av spårpinnen var inte jättebra, men ett klart framsteg jämfört med förra gången vi tränade detta.
Gummibatongen var ju hur kul som helst. Jag började med att klicka att han bara greppade den i munnen. Den var lite tung, så han fick byta grepp någon gång på ingången, och sen ville han inte gärna lämna av den första varvet. Andra apporteringen gick det bättre, och han tyckte det var bra synd när den stoppades undan igen.
Ett avslutande varv med träapporten som nu fungerade riktigt bra.
Allt ser än så länge bra ut på frontlinefläcken. Skulle han reagera borde han väl göra det ganska snart, nu är det ju som mest koncentrerat.
Förresten, så körde jag lite spontan framförmapp också. Först blev det Stå, vilket jag gärna förstärkte genom att belöna det flera gånger i rad. Sedan ett Backa följt av ett antal Fot. Det var helt oväntat och jättekul! Jag fick verkligen anstränga mig att stå slarvigt med breda ben för att jag därefter skulle få fram något annat än fler Fot. Gullplutten! Så småningom fick jag fram Backa, Ligg och sent omsider Sitt. Att Sitt satt så långt inne förvånade mig en del. På slutet kom det faktiskt även ett kort (halvmeter–meterlångt) spontant Kryp. Efter det körde jag några Kryp till medan han ändå hade det i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar