Lördag – framme vid huset

Vaknade vid sjutiden av att Rolf kom hem med Kasper. Utan att jag märkte det hade han stigit upp och tagit en morgonrunda. Jag sov nog som en klubbad säl efter flera vaknätter i rad och efter att ha kört merparten av de 210 milen.
En stor god kaffe och en grekisk yoghurt med färska skivade jordgubbar gav energi och vi tog därför en provcykelrunda med Kasper. Vi började köra åt ett håll som var någorlunda platt den första kilometern, och eftersom Kasper såg pigg och fräsch ut rullade vi sen ner för backen och hamnade i en ny liten by. Kartan visade att man kunde köra en rundslinga så vi gjorde det. Uppförsbacken tillbaka var inte alltför ansträngande och sex kilometer senare var vi hemma igen.
Där träffade vi den holländska tanten som pratade lite franska och några ord engelska. De bor här för artonde året (!) och bottenvåningen är perfekt för dem då hennes man sitter i rullstol. Vår branta trappa (läs: logstege) skulle aldrig funka. Till och med Kasper tar ett djupt andetag innan han går uppför eller nerför den.
Griffonen Terry är nio år och kunde vara lite gruffig mot hanhundar, sade tanten vars namn jag missade, men efter något litet morrande gick det bra.
Vi lämnade Kasper hemma och tog cyklarna nerför en annan backe till den lilla by som har ett épicerie där vi köpte lite smått och gott vi inte fick med oss på stormarknaden igår. Kunde därmed köra igång en maskin tvätt när vi kom tillbaka. Den franska hyresvärdinnan hade förresten en fantastisk överraskning åt oss när vi anlände: en diskmaskin! Det vara bara bottenvåningen som hade en sån, fick jag veta när vi bokade, och suckande accepterade vi huset ändå eftersom allt annat verkade så bra. Men nu hade de flyttat ut frysen till badrummet och på så sätt fått in en diskmaskin i köket. Kanon! På min bästa franska försökte jag förklara att nu fick vi verkligen en bra semester…
Nackdelen med huset är ju att bostaden ligger ovanför en brant trappa. Vi åt därför lunch inne och tog sen kaffet med oss ut. På den sida som är soligast på förmiddagen/mitt på dagen har holländarna sin uteplats, så vi träffades igen. Tanten ville ge sin hund ett märgben, och då fick även Kasper ett. Jag försökte förklara att han haft magproblem, men hon begrep mig inte. Alltså tackade jag för märgbenet, lät Kasper slicka lite på det, och lade sedan in det i kylen. Kasper gnydde och gnydde, för det var ju så orättvist. Vi bytte därför hussida och insåg att solen börjar komma fram i vår egen trädgård framåt halv ett–ett. Även därinne gnydde han stundvis, men när han fick en leksak blev livet lite bättre.
Jag ger honom ganska små mål nu, fler per dag, men även om han är hungrig är inte morotspuré och ris särskilt lockande längre. Har försökt pigga upp med pyttesmå korvbitar som jag kokade upp i lite vatten och hällde över för att korvsmaken skulle sprida sig över allt som en buljong. Då blev det lite godare, och nu med märgbenet gröpte jag ur aningens märg och blandade i en röra av ris, hans vanliga Orijen, en påse Smecta och den sista korvbuljongen. Får se hur magen klarar det. Nu var det betydligt roligare att äta.
Första maskinen tvätt är snart klar, och även diskmaskinen har invigts. Vi har fått en tvättkorg för att enklare kunna bära diverse saker upp och nedför trappan, och jag har en känsla av att den kommer att utnyttjas väl.
Ska se om det kan komma upp några bilder snart också.