God jul!

Promenad med skvallerträning

Gick långpromenad efter sovmorgon. Kasper var pigg som sjutton efter att ha väntat på matte hela morgonen. Vi mötte en tre–fyra hundar och passade på att skvallerträna. Det gick ganska bra, förutom en gång då Kasper blev lite ivrig och ville fram till den mötande hunden.
Väl hemma mötte vi grannen med en alldeles ny liten kattunge, en kille som än så länge inte fått något namn. Då blev Kasper lite hoppig, både granne och kattunge på samma gång... Med möda fick jag honom att sitta, men svansen gick ju som en elvisp, och hur lätt är det att sitta fint då?
Var i samma veva inne på närmaste ICA för att handla. Slut på både vispgrädde och blockchoklad! Hur korkad får inköpsansvarige vara? Två nyckelingredienser helgen före julafton... Nu har Sara fått shoppingorder istället, hon och pojkvännen är på väg hit och får ta omvägen över en mer välsortad butik.

Besök hos ettåring

Kasper var – inte helt oväntat – otroligt i gasen när han fick träffa nya människor och gå runt och snooza i ett nytt hus igår. Efter en stund lugnade han ner sig,men så kom det fler människor och då var det ju fullt pådrag igen. Det här är svårövat, eftersom han inte alls är lika intensiv när han träffar bekanta, utan övningsomgångarna blir få och med glesa mellanrum.
Efter en kort stund var han dock hur lugn och fin som helst, och när ettåringen vaknade blev det spännande. Barnet satt först en stund vid bordet och då gällde det ju att bevaka de smulor som kom nerfarandes. Aha! En bra liten människa, tyckte Kasper.
När pojken så kröp omkring på golvet fick han ju omedelbart sällskap. En och annan slick i ansiktet blev det, men trots att pojken var helt ovan vid hundar hade han ett bra kroppsspråk. Han vände sig bort när det blev för mycket, och då gick Kasper omedelbart därifrån. Suveränt!
Det märkligaste av allt igår var att Kasper aldrig upptäckte familjens katt, som hade gömt sig bakom en gardin. Hela huset måste ju ha luktat katt, vilket säkert bidrog till snoozningen i början, men var katten befann sig klurade han aldrig ut. Lika bra det...

Apportbocken

Idag fick vi - kanske - ett litet genombrott med apportbocken. Jag är ju bergsäker på att vi fått problem bara för att jag behandlat apportbocken annorlunda mot vanliga leksaker. Det var det jag fick höra - släpp inte ifrån dig apportbocken så den blir en leksak, så att hunden börjar tugga på den eller så. Istället har Kasper alltid betraktat den som en tung, konstig, främmande sak som man inte vill bära i munnen längre än nödvändigt.
Idag gjorde jag så här:
Höll fram apportbocken så han fick ta den i munnen, klickade och belönade, så att han fick bekanta sig med den igen. Försökte dra lite i den för att se om jag kunde väcka kamplusten. Men nej, han släppte direkt. Drog den lite fram och tillbaka på golvet och snurrade runt med den lågt ner vid golvet, och då väcktes intresset lite för den. Sen lade jag den ner på golvet, gick nån meter bort. Genast tog han den men spottade ut den innan han var framme vid mig. Samma som förut, alltså.
Då prövade jag att istället visa att jag hade godis och klicker i handen och gå långsamt ifrån honom. Då plockade han upp apportbocken och följde efter. När jag såg i ögonvrån att han höll den i munnen klickade jag och belönade. Så gick vi runt i köket, jag före och han efter med apportbocken i munnen. Yes! På slutet försökte jag hinna böja mig ned och klicka samt fånga den snett bakom mig innan han släppte den på golvet. Gick ungefär varannan gång.
Jag är jättenöjd, känns som ett stort framsteg. Får jag honom bara van att bära omkring på den är jag säker på att vanlig apportering av den också ska gå, det är han ju som sagt van vid redan med andra föremål.

Träningsstatus

Det var längesen jag sammanfattade vår träningsstatus (jämför med för ett drygt år sedan), men ungefär så här skulle jag säga att vi står nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint, ganska länge, även med godis mitt framför nosen. Jag kan gå utom synhåll en liten stund.
Utomhus: Har blivit lite bättre ute, även på inte helt torra underlag, men man märker att det inte är kul om det är kallt eller blött. Han ligger kvar om jag går 20–30 m bort. Ibland går jag tillbaka, ibland kallar jag in.
Tandvisning
Har gått skapligt att visa tänderna för domare. Nedlagt projekt iom bettfelet.
Linförighet
I våra vanliga trakter: det har lossnat ordentligt och Kasper kan gå med kontakt ganska långa sträckor innan jag belönar. Varvar, ibland tät belöning, ibland glesare.
Nya trakter och skogen: Problem. Han blir så ivrig, svårt att få kontakt. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder kan det gå, men det handlar om sekunder. Ser ändå en förbättring även här.
Läggande
Inomhus: Kasper lägger sig jättefint och jag kan gå några steg framåt innan jag klickar.
Utomhus: Kan gå här med, men segare. Det ska funderas mer innan man eventuellt lägger sig ner.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter relativt bra, kanske 90 %. Om han sitter och väntar fungerar inkallningen jättebra, går han nånstans och skrotar kan det ta ett tag, tills han känner för det. Finns det andra hundar som intresserar är det helkört att få honom att komma. Övas kontinuerligt.
Ställande
Inomhus: Kan kommandot Stanna, men vi tränar det rätt sällan nu, så det sitter inte helgjutet.
Utomhus: Har börjat changera. Har börjat träna det lite igen när vi promenerar och spårar.
Stå
Fungerade bra i somras när vi tränade ringträning. Har inte tränat det så mycket, så man märker att han inte längre kan det i alla lägen.
Apport
Leksak: Han springer glatt och hämtar den och kommer tillbaka. Att lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. Fungerar att byta med godis eller en ny leksak.
Apportbock: Han hämtar fint, men släpper ofta på tillbakavägen. Ska träna att hålla kvar.
Hopp över hinder
Enda problemet är att sätta sig på andra sidan. Krävs uppmaning, han gör det inte spontant. Annars inga problem.
Fritt följ
Inomhus: Inga problem, följer jättefint.
utomhus: Har börjat fungera ganska bra, men kan ibland bli distraherad av en doftfläck.
Ingång
Klossträningen har gått bra, och vi har börjat träna ingångar ute, hittills utan kommando. Svårt att se på egen hand att han kommer in rakt.
Backa
Fungerar ganska bra, kanske 4–5 steg, dock oftast inte spikrakt.
Bakom
Kör det bl.a. genom häckhålet, fungerar ganska bra.

Galen i Sollentuna

Efter alla positiva inlägg är det då dax för ett bakslag. Eller: Kasper utsattes för en främmande miljö, ett promenadstråk utmed sjö i Sollentunatrakten där det går mycket hundar, fåglar och säkert andra djur.

Oj, vad han var vild. Det var helt otänkbart att släppa honom på de stora fina gräsytorna. efter att ha promenerat ett tag släppte jag iallafall honom dels på en skolgård och dels på en asfalterad plan, båda åtminstone delvis inhägnade. Jisses, vilket kutande och bolljagande!

Husse var kreativ med kameran. De konstiga lila kanterna på de båda bollbilderna är artistiska ramar. Säger husse. Bara så att ni vet – inget fel på kameran...

Skogen igen

Vi tog en ny skogspromenad av samma stuk, men lite kortare idag. Jodå, han kan gå Nära okopplad, men sen är det ju kul att sätta fart när han får Fri. Bara ett tokspel på slutet.

Efter att flera veckor nu ha kommit med övervägande positiva rapporter börjar jag äntligen tro att den värsta unghundsperioden är över. Det känns så skönt att all träning äntligen börjar märkas lite!

Ja, just det, han låg okopplad på skogsstigen två gånger också! Det är något han egentligen aldrig kunnat förut, han har alltid rest sig efter ett par sekunder. På andra ställen kan han ju, men just skogen... Framsteg! Jag körde med bara ett par meters avstånd och kanske 15 sekunder, men detta ska nu utökas.

Fokuserad skogspromenad

Idag gick Kasper och jag upp till stenskogen för första gången på ganska länge. Han var så lugn att jag bestämde mig för att släppa honom. Jag körde omväxlande med Nära och Fri beroende på terrängen - vill gärna ha lite överblick med glesare skog där han får springa fritt så jag ser att varkenmänniskor eller djur finns inom synhåll.

Att få springa fritt är ju helkul, men ökar samtidigt stressnivån. Ett par gånger fick han tokspel, men då fick han komma in och lugna ned sig. Att gå Nära helt lös i skogen hade aldrig fungerat för ett par månader sedan, men nu ser man verkligen hur han anstränger sig att göra som jag vill. Att han sen ibland glömmer sig lite när det dyker upp en intressant doft eller så är en annan sak.

Lite godis i ett träd, några hopp över nedfallen trädstam och lite bollkamp när vi kom ned till en grusplan fick fullborda det hela. Kasper var nöjd och sov fint efteråt.

Enzo-träff

Det var ett tag sen vi träffade sheltien Enzo, men idag blev det läge. Kasper och jag cyklade dit, och Kasper var helt i gasen när han insåg vem han skulle få träffa. Jag fick inte honom lugn, så vi började promenera utan att de fått hälsa. Kasper var eländig i början av promenaden, och jag fick korrigera/stanna hur många gånger som helst.

Efter ett tag började han lugna ned sig och båda hundarna fick gå med släpande koppel. När vi kom bort till öppna fält släpptes båda hundarna, och oj, vad kul det var! I början lekte de tillsammans, men Kasper har helt klart mer energi i sig än gamlingen Enzo (ett år äldre ;)) så efter ett tag vidgades Kaspers räckvidd lite väl mycket.

Jag kallade in otaliga gånger och fick ibland ta till mörka rösten. För det mesta kom han susande som ett skott, även om han ibland tycker att det räcker att springa fram till Enzo och inte de sista metrarna till mig. Några gånger dröjde det lite väl länge, men eftersom han inte varit lös så här med annan hund på bra länge får jag väl ändå tycka att det fungerade skapligt. Förbättringspotential finns dock...

Mot slutet tränade Kasper och jag fotposition med Annas skarpa ögon till hjälp. Han sitter ofta in med rumpan bakom mig, och Anna trodde det beror på att han vrider sig lite när han ska söka ögonkontakt för sin belöning. Tänk ostbåge... Jag provade att föra godishanden utåt vänster lite, men jag vet inte om det blev bättre av det. Helt klart är att detta måste övas mycket mer, för jag har nog ofta klickat honom för sneda positioner, och det blir inte bra på sikt.

Cyklingen hem igen gick långsammare, det märktes att Kasper var trött. Nu sover han så fint hoprullad i gästsängen här bredvid mig. Bra att han fått jobba ordentligt så jag kan åka in till stan på julfest ikväll utan dåligt samvete.

Kasper långcyklar

På eftermiddagen igår tog Kasper och jag en cykeltur. Först var han ovillig att cykla, precis som han varit med husse innan jag kom hem.
Men när jag fått fart på honom blev det plötsligt jättekul. Det gick så bra att jag bestämde mig för att inte bara cykla vanliga rundan på kanske fem km, utan köra lite längre. Det blev Mörbyrundan, som till hälften går på grusväg och alltså är ganska lättsprungen. Kasper fick två–tre kisspauser, men sen ville han inte rasta nåt mer, utan han ville vidare.
Vi cyklade förbi både hundar och hästar och han var hur duktig som helst.
En mil ungefär körde vi. Det är hans rekord i sammanhängade cykling.
Var kall om låren när vi kom tillbaka, men det är härligt att kunna cykla i december!

Hund 2008 i Älvsjö

Idag hade jag hundfri förmiddag. Eller hundfri, jag åkte ju till Älvsjömässan och tittade på Hund2008. Kasperfri borde jag väl säga. Bara jag, hur skönt som helst, ingen som hade åsikter om vad som skulle tittas på eller hur länge man skulle stanna.

Det tog längre tid att köa för p-biljett än att komma in utan hund på mässan. De flesta stod ju med hund och skulle passera veterinärkontrollen.

Där fanns mängder av utställningsringar, rasmontrar och givetvis försäljningsmontrar. Jag kikade en liten stund på agilityn, men den var svårfotad.

Ett besök i gårdshundsmontern var ju givet, och där var det fullt av besökare den stund jag var där. Pompe står ut med att bli klappad på huvudet.

Jag tittade på när Barbro Börjesson gav tips åt en matte med en blandras som ville valla bilar, och hon pratade mycket om att använda rösten på rätt sätt. Kändes lite som Eva i Frösunda. Fick inte alls så negativa vibbar som man hört att folk har om B.B. Lite åt det gammaldags hållet kanske, men å andra sidan varade det bara 20 minuter, så man fick ju inte hela bilden.

Sen var det rasparad: en ras i taget fick steppa in med en speaker som berättade i korta ordalag om rasen. Lite kul att se vissa ovanliga raser jag bara hört talas om, men aldrig sett i verkliga livet.

På gårdshundssidan hade man satsat på gammaldags bondgårdsutstyrsel. Hunden var väldigt pigg och verkade gilla att visa upp sig.

Vit herdehund var noggranna med att visa på sitt schweiziska ursprung. Läste i deras infomaterial om bakgrunden: det var 1933 som vita schäfrar förbjöds i Tyskland. Ringer det några klockor?

Rasdifferentiering skedde alltså på fler plan än bara bland människor.

Fina är de iallafall, och rakare rumpor än många av dagens schäfrar har de också. Det här är den första korthåriga herdehunden jag sett (långhårig finns längre ned).

Labradorerna visade på sin bakgrund inom jakt och fågelapportering.

Lite ovanligare var den ungerska kuvaszen, en mycket gammal herdehundsras.

Bergamascon är en italiensk vallhund, inte en rastafrillad jycke som diggar Marleymusik.

Flera hundar fick visa på sin dragförmåga: här en landseer.

Och här en alaskan malamute.

Sen pratade jag med folk om flera intressanta raser. Försvarsmaktens hundtjänstenhet var till exempel på plats och pratade om fodervärdskap åt schäfervalpar. Undrar hur det skulle vara som en förövning till en brukshund? Den har man i ca 15–18 månader, sen tar Försvaret tillbaka de hundar man vill satsa på. Kan ju bli hårt att skiljas, förstås. Ca 20–30 % gallras ut vid MH/korning. De som inte platsar får fodervärden chans att köpa.

Några raser som jag kikade lite extra på:

Den vackra vita herdehunden, långhårig. Mot herdehunden talar skällighet och mycket hårfällande. Annars verkar det vara en mycket trevlig brukshund.

Gul labrador hör till de vanligare raserna. Skulle jag nån gång skaffa en sån ska det vara en jaktvariant eller möjligen en dp. De flesta labbarna på utställningen var alltför grova (feta), den här hörde till de smalare. Unghund?

Jag gillar deras lyhördhet och träningsvilja. Mot talar väl mest vanligheten, och att det kanske är svårt att få köpa en jaktlabbe om man inte jagar.

Kromfohrländer har jag ju alltid gillat. Det skulle ställas tre stycken, men den här tiken var den enda jag såg. Hon var importerad från Finland och var inte alls så reserverad som rasen ofta omtalas. Hon hanterade den ganska tuffa miljön mycket fint.

Det kanske inte blir nästa hund, men nån gång vill jag ha en kromie.

Mor och dotter beauceron. Killen i montern talade sig varm för rasen. Det var hans första brukshund och han tyckte absolut man kunde ha en sån som nybörjare inom bruks. Han hade köpt sin hund från en kennel 23 mil härifrån och hade god och regelbunden kontakt med dem, med träffar, kurser och sånt.
Det skulle jag också uppskatta – en sån här lite svårare ras behöver man nog rätt mycket tips och råd med.

Båssarna finns också i merle, en färg jag normalt inte gillar, men den här var snygg.

Och som en sista, lite outsider: korthårig collie. Jag pratade inte med någon om rasen, men har tidigare läst att den hör till de lite lättare bruksraserna och mer arbetsvillig än den långhåriga.
Inte så ful som jag tänkt mig, även om jag har lite svårt för den långsmala nosen.

Störningsträning i centrum

Idag tränade vi störning och skvaller i Vallentuna Centrum. På vägen dit kom jag på att jag behövde köpa några band i sybehörsaffären som ligger alldeles i utkanten av centrum, så vi gick dit först. Därinne betedde sig Kasper som en alldeles vildsint hund, skulle hoppa och dra, och det gick inte att få honom att sitta still med än några sekunder i taget. Jaha, hur skulle den här träningen gå mitt i centrum?

–Den här hunden behöver tränas, sade expediten. Suck. Hoppas hon har möss i butiken och det är därför han beter sig så här, tänkte jag elakt.

Nästa stopp var utanför Swedbanks uttagsautomat. Där stod det några människor i kö, och andra passerade förbi. Inga hundar inom synhåll, så jag började träna lite med Kasper där på torget. Att träna fotposition har han börjat tycka är superkul, så det gjorde vi en hel del. Han brydde sig över huvud taget inte om att folk gick förbi. En del tittade lite åt vårt håll, men det bjöd vi på. När jag sen satte honom och skulle ställa mig framför för att träna lite backande hände något oväntat. Han hängde med, och ställde sig vid min vänstra sida... Gulligt! Jag fick köra Sitt och Vänta för att han skulle förstå att nu var det inte fotposition som gällde. Det är ju helt kanon att han hängde med spontant så där!

Det gick förbi två hundar medan vi var på det nedre torget, men Kasper var så upptagen av träningen att han helt ignorerade dem! Wow! Den andra hunden ville jag att han skulle uppmärksamma, så jag avbröt träningen, gick några steg och ruskade lite på mig så han skulle förstå att nu var det inte uppställning som gällde. Först då tittade han till på den andra hunden. Jag klickade och belönade. Första gången någonsin jag velat uppmärksamma honom på en hund...

Vi gick upp till passagen mellan Konsum och ICA, där det rörde sig lite mer folk. Det stod en husse med hund inne i värmeslussen till Konsum, så vi ställde oss mittemot och började träna. Kasper kastade bara nåt ögonkast åt den andra hunden, och valde sen att träna med mig istället. När hunden sedan kom ut passerade vi den, och jag klickade och belönade Kasper säkert fyra–fem gånger för att han inte skulle bry sig om den hunden. Det gick jättebra.

Jag passade också på att skvallerträna på några småbarn som gick förbi väldigt nära. Så länge de går ett par meter bort är det ingen fara, men kommer de på nån meters avstånd har Kasper en tendens att hoppa mot dem i hälsningsiver. Med klick och utkastad belöning (kombinerat med nån varnande morrning från min sida) fick jag honom att avstå från att kasta sig över smågluttarna.

På hemvägen stötte vi på en vit liten pudel med husse som väntade utanför leksaksaffären. Där är det en gång på kanske 2,5 meter innan det blir buskage, och normalt hade jag valt att gå runt buskarna. Men nu tänkte jag att nej, vi ska gå förbi mellan butiken och hundekipaget. Den hunden visade sig vara det svåraste idag. Så länge vi var på kanske tre meters avstånd gick det bra med klick och belöning, men när vi kom närmare gav Kasper ett par gläfs ifrån sig och började med lekinviter. Jag fick neja ett par gånger och sedan intensivt klicka + belöna oss förbi dem. Egentligen borde jag ha vänt och passerat ett par gånger till, men nu bar jag en tung hundmatspåse i handen, så det fick anstå.

Den här typen av träning behövs en masse, men jag tycker ändå Kasper var jätteduktig idag, undantaget sybehörsaffären och kanske den vita pudeln.

Hemma däremot har Kasper börjat ta sig friheter. Måste skärpa upp övervakningen av honom, tror jag, för på sistone har han börjat med saker han inte gjort någonsin tidigare, typ ta pennor och annat intressant som ligger på bord. I början trodde jag han hittat grejen på golvet, men nu har jag insett att han faktiskt tar dem från skrivbord, soffbord osv. Vattenspruta fungerade ju kanon när han var valp, ska nog ta till det igen. Får också se till att han har lite roliga alternativa leksaker tillgängliga framme.

Bollrejs

Idag blev det inte mycket träning, men lite rejs i trädgården med frusen boll. Jättelajbans!
Haha, matte, du kan inte ta den!

Jäklar, måste ta den före matte...

Men... oj då, nu var jag för snabb...

Finns det nåt som inte är suddigt på den sista bilden? Ändå gillar jag den helskarpt.

Bra träningspromenad

Vi gick ungefär samma runda som igår, för jag ville kolla om bollen låg kvar där jag kastat den. Jodå. Satte Kasper i backen ovanför och visade nedåt: Sök bollen. Han for iväg och kom tillbaka med den! :) Avståndet var väl 5–6 meter, så ingen jättedistans, men iallafall.
Sen fick han bära den bort till en liten plan där vi lekte lite med den. Sen lade jag den vid sidan av planen och ställde upp mig. Som vanlig provade han ett par beteenden, men när jag flyttade lite på mig åt höger (som vid klossträning) fattade han plötsligt att han skulle in vid min sida. Sen tränade vi fotposition en stund. Jätteduktig! Nu börjar jag behöva någon inspektör som kan se om han sitter rakt eller snett, för nu börjar han kunna grundmomentet och jag vill inte lära in sned position så det sitter för hårt sedan. Har inga golvspeglar att öva mot, tyvärr... När jag tyckte vi tränat det klart fick han ett varsågod att springa till bollen.
Sen kom det ut några barn på gården (skola där), så då gick vi vidare. Han gick hela tiden med släpande koppel och gick så fint att jag nästan ryser över hela kroppen. Dit hade jag nästan gett upp hoppet om att vi skulle nå... Men några köttbullar i fickan gjorde susen.
Vi gick upp till grusplanen. Den vet han är så kul att han ville springa före, men jag nejade och fick honom att gå vid mig. Gick lite zickzack och snirkligt och till sist var vi uppe vid planen utan att han hade dragit i förväg. Då fick han springa iväg som belöning.
Där lattjade vi lite med tussen, jag gjorde någon inkallning, sitt med lekstörning, körde lite mer fotposition och så fick han springa runt och nosa för resten.
Hela tillbakavägen gick han också lös med släpande koppel. En hel promenad utan koppel! Nu var det ju inte jättestörande miljö, men halvstörig, skulle jag vilja kalla den: barn, träd och buskar med intressanta dofter, roliga grusplanen. Dock inga hundar, och bra var väl det, så han fick lyckas. Han är dessutom lite snuvig (hoppas inte noskvalster) sen någon vecka tillbaka, fast jag tror det håller på att ge sig. Hittills i höst har vi hållt jämna sjukdomssteg, han och jag, men det måste väl ändå vara en slump?

Liggande med störning

Märks det på bloggaktiviteten att jag börjat piggna till från Skåneresan med påföljande magsjuka? ;)
Var just på en promenad- och träningsrunda med Kasper. På vägen hittade vi en tennisboll och jag kunde inte motstå att kasta iväg den åt honom. Han hämtade så fint flera gånger utan att tokrusa!
Sen hamnade vi på en grusplan där jag körde lite Nej-träning med köttbulle på lock. Gick finfint. Lite Nära med släpande koppel. Lika fint. En inkallning från Sitt med fårskinnstussen. Hur bra som helst.
Sista momentet blev Ligg där jag gick på andra sidan plan, väntade kanske en halv minut, sen gick tillbaka med snörboll dinglande i handen. Han hade kopplet på sig och för säkerhets skull trampade jag på det medan jag slängde bollen rakt framför nosen åt vänster. Som väntat blev det för stor frestelse och han försökte sticka efter den. Jag sade Ligg igen, hämtade bollen, gick bara ett par meter bort, dinglade, gick tillbaka, trampade på kopplet och kastade likadant. Nu låg han still som ett ljus och tittade på mig. Som belöning fick han kuta efter bollen. Kanonbra!

Spontant krypande

Sedan jag spelade in den lilla krypövningsfilmen har vi tränat kryp ett par gånger till med target stick. Vi har kommit så långt att Kasper kryper två–tre steg, men emellanåt får han fortfarande upp rumpan, så jag har inte avancerat mera.
Så kom han upp till mig idag efter att ha legat och sovit på förmiddagen. Jag tog fram klickern och lite godis och tänkte passa på att träna utgångsposition. Först ville jag se vad han bjöd frivilligt när jag ställde upp mig. Ett ligg fick jag. När jag inte klickade på det så kröp han ett steg!
Då var jag ju bara tvungen att klicka, och sen körde vi spontankryp och klick hela passet.
Helt otroligt att han redan bjöd på detta helt spontant, trots att vi tränat det så lite och det var över en vecka sen sist. Visserligen tycker han att det räcker med ett krypsteg, men vi får avancera så smått med högre krav, nu tyckte jag att det gott räckte för att få belöning.

Grym störningsträning

Varför är galleriorna hundförbjudna här uppe?

Första advent i Skåne

Vi tog en långhelg och åkte ned till Skåne. På Hammenshögs Gästgiveri kan man bo med hund, och maten var riktigt bra, nån slags franskinspirerad crossover.


Fina gamla hus i Simrishamn.

Kasper spanar in Ale stenar i regn och blåst.Nej matte, jag har inte förtjänat skamstocken!

Kasper börjar maffa till sig till en riktigt ståtlig gårdshund.

Bestigning och undersökning av Stenshuvud.

Husse och Kasper ovanför Ale hamn.

Tjoho, jag kan också klättra i träd! Där fick du, Bardur!

Lek i snön

Mitt när jag klickertränade för hundskvaller släppte ägarna till en jrt fram honom, och det var inte mycket annat att göra än att låte dem leka lite.

Inkallning från husse...

Stilstudie i snöig språngmarsch...

Fler bilder från viltspåravslutningen

En härlig brasa sprakade redan då vi kom. Korvgrillning i rena julkortsstämningen var helt suveränt!

Jaktlabben med matte får tiprpromenadsinstruktioner.

Men vad är svaret på den här tipsfrågan?

Tollaren gjorde sig kanonbra på bild.

Korven är varm...

Boxern och borderterriern. Ser ut som hon har ätit vispgrädde...

Porträttbild på den fina jaktlabbetiken.

Curly i snöväder.

Rena fjällstämningen.

Borderterriern Rutan.

Porträttbild av boxern.

Samlingsbild på alla som var med på avslutningen. Saknas gör en svart labbe och Liston, blandrasen med border collie och golden i sig.