En Tiger i buskarna!

Vår lilla gång mellan husen är bitvis glashal nu. Bara ett steg före ett sådant glashalt parti tog Lakrits plötsligt ett jättehopp framåt i kopplet.
Jag var på vippen att säga till honom på skarpen att hålla sig nära mig. Jag har inte lust att bryta arm eller ben, jag också. De i bekantskapskretsen som redan gjort det inger inte på något sätt en känsla av att man vill hamna i samma situation.
Så fick jag syn på vad han sett. En Tiger i buskarna! Eller rättare sagt nedanför en buske, vaktandes, ibland hoppandes upp mot busken för att försöka få tag i något. En pippijågel, gissningsvis.
Blixtsnabbt byttes de bannande orden i munnen på mig ut mot ett ”Bra, vad duktig du är!” Och handen for lika blixtsnabbt ned i fickan.
Sedan stod vi där, i kanten av det glashala partiet, och tittade storögt på Tiger. Hundarna växlade mellan att titta och att käka godis ur min hand.
När den första spänningen försvunnit vågade jag mig ut något steg framåt på det glashala med kommandot Nära. Då hoppade Tiger undan i säkerhet.
Hundarna och jag fortsatte ut på morgonpromenad som om ingenting hade hänt. Så där kommer det väl att vara ett tag nu, när katterna börjar komma fram ur vinteridena, och innan hundarna vant sig. Det gäller att man laddar rejält med godis i fickorna.

Hoppstå, Snurra runt och inte jaga katt

I klickertränarprojektet är en av läxorna att lära in Snurra runt med target och sedan fejda densamma. Jag har också på senare tid börjat träna Hoppstå som ett led i att få till ett bättre Stå där Kasper inte backar ett par steg. I framförmappen ligger numera Backa, Hoppstå och Utgångsposition väldigt högt upp. Bland frivilliga beteenden kan också nämnas att Ligg bjuds hej vilt, både på kommandot Sitt (suck) och helt utan kommando när vi är ute och går.
När jag så försöker fejda bort fingret som jag använder som target har han inte förstått alls vad han ska göra. Vi kan köra tio Snurra runt med finger, och när jag så provar utan något börjar han bjuda beteenden ur framförmappen. Det lite knepiga är att Utgångsposition är som en halv snurr, så det är lätt att klicka fel för den.
Jag har iallafall haft is i magen, kört vidare med targetfinger och emellanåt testat att vänta ut honom. Nu på senaste promenaden stannade jag till på en parkering och började köra Snurra runt. Först var det precis som vanligt: funkade bra med finger, blev hela framförmappsregistret utan. Efter tio försök gick vi vidare en liten bit och körde tio nya. Och så vidare. Efter kanske ett halvdussin sådana lossnade det plötsligt och sista biten hem fick jag flera frivilliga Snurra runt! Jag är så glad, för nu är det inte så jättelänge kvar till nästa kurstillfälle, och det vore ju bra om det momentet satt ordentligt tills dess.
Att diskriminera mellan Sitt och Ligg har också höjts på träningslistan den senaste tiden, inte minst sedan han drämde i med ett helt obefogat Ligg på rallytävlingen.
Hoppstå har vi alltså kommit så långt med att han nu bjuder frivilligt, så där är det dags att gå vidare till nästa steg. Frågan är bara hur det ser ut, måste läsa in mig på hur detta Hoppstå ska omvandlas till ett snyggt Stå.
När vi just tränat Snurra runt som bäst och Kasper var lös på gatan kom en katt smygande i häcken. Bra! sade jag blixtsnabbt och Kasper vände sig till mig och fick godis. Och sen var den faran över. Puh!

Hund bättre än katt

Det visste jag ju sedan tidigare, men några ytterligare anledningar som klarnat för mej de här senaste sex veckorna:

• Katten hoppar omkring på tangentbordet. Verkar särskilt förtjust i kommatecken.
• Katten stryker sig mot datorskärmarna varpå hårstråna suger sig fast av statisk elektricitet. Fysiksalens gamla ebonitstav och kattskinn blixtrar fram i medvetandet.
• Katten hoppar upp på bänkar och bord. Äter upp det träningsgodis jag lämnat framme vid klickern för framtida hundträning. Så står jag där utan belöning.

Lite bilder i väntan på stormen...

De har ju varnat så inför den kommande stormen att man blir lite matt. Vädret är väl i allsin dar inte värre än förr? Folks vett verkar däremot vara det. Eller kanske snarare medias vett, som haussar upp allt till den milda grad. Iallafall kommer här några bilder från den vackra gårdagen före stormen:

Vacker liten bykyrka i strålande sol

Finaste Österlen

Siri har burrat upp sig på skrivbordet

Det gäller att ha koll på både djur och datautrustning

Det var mycket kika igår, från båda håll. Kasper nosade till och med lite under svansen på Siri, men när han blev för närgången väste hon sitt missnöje och jag fick köra bort honom.

Mer katträning

Ikväll kom Siri fram och ville människomysa. Hon hamnar lätt på lite undantag här i huset, så nu tog jag henne in i vardagsrummet med ett glas vin framför teven och försökte samtidigt domptera Kasper. Husse tog lite bilder.

Siri syntes så dåligt mot min mörkbruna tröja att vi satte henne i kattbädden...

Kasper var rätt på i början, men insåg snart att han var tvungen att ge oss lite mer space...

Så där ska det se ut...

Hanterar hund, katt och glas samtidigt... Skål!

Det här är en mycket ovanlig bild – jag är normalt sett inte mycket för katter. Men Siri är osedvanligt trevlig. Och synnerligen orädd för hundar, vilket gör henne till en utmärkt träningskompis i Kaspersammanhang.

Skulle just skryta...

Skulle just skryta om att Kasper nu klarar att backa tre böcker högt. På ett ställe...
Dags att generalisera. Försökte överföra backandet till trappan, men i det här huset är det dåligt med utrymme för oss att få rum framför trappan. Jag tror att mitt kroppspråk blev konstigt där jag stod upptryckt bland ytterkläderna för Kasper fattade inte alls vad han skulle göra. För att förenkla hämtade jag en av våra vanliga böcker och lade dit nedanför, men det hjälpte inte.
Efter en ganska lång och frustrerad (=pipig) stund där han omväxlande tog några framåtsteg upp i trappan och backade nedanför – fast åt fel håll, ut i hallen så lossnade det plötsligt lite.
Han satt två–tre trappsteg upp och backade plötsligt upp till nästa, svängda trappsteg. Whooop! Belöning!
Vi körde det ett par gånger i rask följd och sen fick han kossan som belöning.

Skulle just skryta om detta, som sagt, när jag plötsligt hör världens oväsen i köket. Rusar dit och ser att Siri just har räddat sig upp på köksbänken medan Kasper hoppar som en besatt nedanför. Jag ryter Sitt åt Kasper, som lyder, men samtidigt hackar tänder så man förstår att han knappt har kontroll på sig själv.  Så tar jag Siri i famnen och pratar snällt med henne. Så fort jag pratar med ljus röst börjar Kasper hoppa igen, men lugnar sig när jag vrålar till. Så går vi i samlad tropp till tvättstugan där Siri har toalåda, mat och vatten och Kasper får sitta fint innan jag så småningom släpper ner Siri på golvet i tvättstugan. Puh!

Det man tjänar på gungorna får man igen i karusellen, eller hur var det nu igen...

Siri Houdini

Siri Houdini är en katt som formligen rinner fram: uppför trappor, ner från ens famn, förbi nyfikna hundnosar - bara rinner fram som ett svart vatten. Hon öppnar inte bara innedörrar, utan kan även lyckas med ytterdörren.
Häromdagen upptäckte husse plötsligt att ytterdörren stod öppen. Efter viss uppståndelse och förvirring visade det sig vara katten som gått in. Häpp! Det ska tilläggas att ytterdörren, precis som de flesta, öppnas utåt.
Jag är utomordentligt glad att Kasper inte kan detta trix. Och hoppas att inte Siri lär honom...
Katträningen går inte direkt framåt. Om jag är superalert och klickar och belönar och husse har katten alternativt den är i sin bur kan det gå skapligt. Men inte på fri tass. Jag är rädd att Kasper har alltför mycket jaktinstinkt i sig för att det alls ska gå, om inte annat är det ett extremt långsiktigt projekt. Men vi kör väl på lite i taget så får vi se hur långt vi kommer.
Det går skapligt för det mesta att hålla dem åtskilda. På dagen ligger Siri mest uppe i ateljén och sover. Där är hon helt fredad för den värsta av Kasperattacker. På natten ligger Kasper inne hos oss och då har Siri hela resten av huset att husera i. Det är bara på kvällarna det kan vara lite känsligt, för då kommer Siri fram och vill bli gosad med. Få sitt människobehov tillfredsställt.
Det är också på kvällarna vi emellanåt tar tag i träningen, när vi båda känner för det. Är vädret skapligt skickar vi ut henne ett tag, och så meddelar hon via dörrhandtaget när hon vill in igen. Om man säger.

Kasper och Siri

Det här är det närmaste Kasper kommit Siri utan att få totalspel. Hans viftande svans syns tydligt på bilden. När jag inte fotade belönade jag med räkost. Båda kombattanterna gillade det. Fast när jag lät Siri slicka på tuben blev Kasper lite otålig: Min tub, ju!

Siri är däremot mycket snäll och tillmötesgående i detta sammanhang. Jag skulle haft full förståele om hon stuckit ut varenda klo och försökt fly vid första, bästa tillfälle från husses famn. Men icke. Hon är verkligen en foglig liten katt.

Vi får se om vi kan träna vidare med detta, vi har ju ett ypperligt tillfälle.

Rallylydnaden igång

Kunde inte låta bli att skratta åt Kasper igår. Vi var på promenad och så kommer det en katt. Jag håller K i kort koppel och han är såklart intresserad. Katten springer bakom oss och rundar, sätter sig kanske en meter framför K. Eftersom den är så kool tänker jag att jag släpper fram K aningen till i spänt koppel.
Katten viftar då till lite med ena tassen, inga utspärrade klor, utan mer som att den vill ta på K och känna vad han är för nån.
Oj, vad K blev rädd! Han pep till som en stucken gris, och backade snabbt som attan in bakom mig för skydd.
Gapskratt! Han som brukar vara kaxigast i stan ...

Sen började rallykursen igårkväll med teoripass. Det var ganska rörigt, måste jag säga. Det bästa var att få träffa och bekanta sig lite med de andra. Vi är två grupper och teorin kör vi ihop. Det fanns några bekanta ansikten med i gänget, och det var ju kul. På lördag har vi första praktiktillfället, ska bli skojigt, tror det passar Kasper med den omväxling och positiva stämning som blir på rally.

Promenad med skvallerträning

Gick långpromenad efter sovmorgon. Kasper var pigg som sjutton efter att ha väntat på matte hela morgonen. Vi mötte en tre–fyra hundar och passade på att skvallerträna. Det gick ganska bra, förutom en gång då Kasper blev lite ivrig och ville fram till den mötande hunden.
Väl hemma mötte vi grannen med en alldeles ny liten kattunge, en kille som än så länge inte fått något namn. Då blev Kasper lite hoppig, både granne och kattunge på samma gång... Med möda fick jag honom att sitta, men svansen gick ju som en elvisp, och hur lätt är det att sitta fint då?
Var i samma veva inne på närmaste ICA för att handla. Slut på både vispgrädde och blockchoklad! Hur korkad får inköpsansvarige vara? Två nyckelingredienser helgen före julafton... Nu har Sara fått shoppingorder istället, hon och pojkvännen är på väg hit och får ta omvägen över en mer välsortad butik.

Besök hos ettåring

Kasper var – inte helt oväntat – otroligt i gasen när han fick träffa nya människor och gå runt och snooza i ett nytt hus igår. Efter en stund lugnade han ner sig,men så kom det fler människor och då var det ju fullt pådrag igen. Det här är svårövat, eftersom han inte alls är lika intensiv när han träffar bekanta, utan övningsomgångarna blir få och med glesa mellanrum.
Efter en kort stund var han dock hur lugn och fin som helst, och när ettåringen vaknade blev det spännande. Barnet satt först en stund vid bordet och då gällde det ju att bevaka de smulor som kom nerfarandes. Aha! En bra liten människa, tyckte Kasper.
När pojken så kröp omkring på golvet fick han ju omedelbart sällskap. En och annan slick i ansiktet blev det, men trots att pojken var helt ovan vid hundar hade han ett bra kroppsspråk. Han vände sig bort när det blev för mycket, och då gick Kasper omedelbart därifrån. Suveränt!
Det märkligaste av allt igår var att Kasper aldrig upptäckte familjens katt, som hade gömt sig bakom en gardin. Hela huset måste ju ha luktat katt, vilket säkert bidrog till snoozningen i början, men var katten befann sig klurade han aldrig ut. Lika bra det...

Semester på Rügen

Lillmattes kusin tyckte Kasper var en rolig bekantskap.
Väl på plats i huset på Rügen visade de sig att det fanns en grannkatt. Den var mycket intresserad av Kasper, och intresset var ömsesidigt.
Maneter och sjögräs skulle ju undersökas.
Vi gick på långpromenad i en nationalpark med härlig bokskog, och den här bilden ser lätt surrealistisk ut med grönbevuxen sjö och det gröna bokljuset.
Inte kan man missa en sån feature som en hundbar...
Lillmatte och Kasper tar sig nerför en brant slänt. Många intressanta kryp att detaljstudera. Kanske ett förstoringsglas i julklapp?
Många härliga stränder fanns det.

Men... är det en isbjörn därborta? Visade sig vara en golden som skakade av sig saltvatten...
Mums, lite god yoghurt kan ju vara värt att fläcka ned nosen för.

På strandpromenaden i Binz finns det både hundpåsar och särskilda avfallskorgar.
Men det trädet är alldeles för stort för att kissas vid...

På tal om stort, här är en del av den gamla kurort i Prora som byggdes under Hitlertiden. Nu en avskräckande ful ruin som upptar flera kilometer av den härliga sandstranden.
Nedanför Prora-ruinen. Vår sista dag på Rügen, så alla badkläder var redan nedpackade.

Vardagslydnad bar frukt

Tur man har lite vardagslydnad på hunden iallafall.
Igårkväll skulle vi ut på sista kvällskissningen, och jag satte Kasper innanför dörren i vanlig ordning. När jag sen öppnade dörren låg grannens gamla röda katt där på Kaspers dörrmatta.
Kasper satt nån meter in, så han märkte ingenting. Jag väste till och katten försvann som ett skott. Då blev Kasper lite nyfiken, men det var ju så dags...

Idag har vi cyklat i solskenet. Kasper ville först inte alls cykla, så han fick åka cykelkorg en bit. Sedan gick det bättre och han verkade tycka det var kul. Tror att selen är så intimt förknippad med att åka bil att han inte alls ville ställa om till cykel. Bilen har ju tagit oss till massor med jätteroliga träningsställen den senaste tiden.