Kasper var – inte helt oväntat – otroligt i gasen när han fick träffa nya människor och gå runt och snooza i ett nytt hus igår. Efter en stund lugnade han ner sig,men så kom det fler människor och då var det ju fullt pådrag igen. Det här är svårövat, eftersom han inte alls är lika intensiv när han träffar bekanta, utan övningsomgångarna blir få och med glesa mellanrum.
Efter en kort stund var han dock hur lugn och fin som helst, och när ettåringen vaknade blev det spännande. Barnet satt först en stund vid bordet och då gällde det ju att bevaka de smulor som kom nerfarandes. Aha! En bra liten människa, tyckte Kasper.
När pojken så kröp omkring på golvet fick han ju omedelbart sällskap. En och annan slick i ansiktet blev det, men trots att pojken var helt ovan vid hundar hade han ett bra kroppsspråk. Han vände sig bort när det blev för mycket, och då gick Kasper omedelbart därifrån. Suveränt!
Det märkligaste av allt igår var att Kasper aldrig upptäckte familjens katt, som hade gömt sig bakom en gardin. Hela huset måste ju ha luktat katt, vilket säkert bidrog till snoozningen i början, men var katten befann sig klurade han aldrig ut. Lika bra det...
Tjena Kasper
SvaraRaderaTack för hälsningen i min gästbok! Hare bäst och en riktigt skön jul till dig och flocken!;-)
Tjingeling från din gårdisvän Janos i cybern