Rallykurs, praktik 2

Det var kallt imorse, så jag paltade på mig ett antal klädlager för att klara ett par timmars utevistelse på rallykursen idag. Men sen kom solen fram och det blev en helt underbar dag, och jag kunde skala av lager efter lager. Körde till slut i bara långärmad t-shirt och hundväst. Kanon!

Det var inte bara vädret som var bra idag, Kasper var också jätteduktig. Vi började inne med att dela ut dagens papper på nya skyltar som skulle tränas. Då pep han lite för det var ju så tråkigt.
Sedan blev han uppbunden ute när vi skulle gå igenom hur de nya momenten skulle genomföras. Det är bara nyttigt för honom att få träna passivitet, så när matte fattat huvudprinciperna började vi träna:

• front (att få hunden att förflytta sig från vänstra sidan till mitt emot en och sätta sig där)
• att från front få hunden att gå bakom en runt till vänstra sidan (som klassisk inkallning)
• att från front få hunden att göra en ”modern” inkallning direkt till ens vänstra sida
• tysksvängen (där kom den!) där man ska vända 180 grader och hunden ska vända åt höger medan man själv vänder åt vänster

Det sista var nog knepigast, särskilt med kopplet, där man måste växla från höger hand till vänster bakom ryggen och sen tillbaka till höger hand när hunden kommit på plats vid vänstersidan igen så man är beredd på nästa skylt.

Efter fikat byggdes en bana som vi körde samtidigt som vi filmades. Filmen har vi ännu inte sett, men Kasper och jag startade tvåa och det gick riktigt bra. Det enda Anette hade att säga var att jag kunde haft kopplet lite längre och mer hängande. Hade lånat ett koppel av henne som var lite kortare än vårt normala, det är klart en fördel att köra med lite kortare koppel i rally. Ska se om jag hittar Kaspers gamla valpkoppel i nån gömma, det kanske kan passa perfekt.

Vi stannade kvar efteråt och hjälpte till att plocka in skyltar. Så fick Kasper leka av sig med schäfern Perla, herdehunden Frode och litegrann med keesen Vagabond, fast V var inte lika leksugen som de andra. Kasper fick ränna på bra för att hinna med de stora hundarna. Passade på att träna inkallning en fyra–fem gånger under leken, och han kom in superfint, fick en godis och fick springa iväg och leka igen. Är så nöjd!

Sen fick Anette och Vagabond skjuts till stationen. Kasper tyckte inte alls det gjorde nåt att en nästan främmande hund fick följa med bredvid honom i baksätet. Känns också jättehärligt!

Nu väntar vi bara på att se vad Kaspers kennel klämmer fram för människovalp. Vi önskar givetvis lycka till och skickar många blöta hundpussar till Växjö!

Ångmaskinen tuffar som tåget

Reflektion 1
Tänk dig en ångmaskin. Man startar den och den bygger upp energi. En massa energi. Till slut måste man lätta lite på ventilen, så det får pysa ut lite energi. Gör man inte det så exploderar den till slut.
Hanterar man energin rätt så tuffar ångmaskinen framåt, till exempel som ett ånglok som drar ett helt tågset. Den är het och explosiv, men går att reglera och styra i den riktning man vill.

Så börjar det kännas med Kasper. Tidigare när jag tagit honom till ett så roligt ställe som brukshundsklubben hade han så enormt höga förväntningar att han absolut inte kunde stilla sig, utan rusade som en galning så långt kopplet räckte, drog nåt alldeles förbannat, och vi var oftast i luven på varandra innan vi nått planen.
Nu går det att låta honom lätta lite på trycket ibland (snooza fritt i kopplets längd, snurra runt mig varv på varv) för att däremellan strukturera upp honom att gå fint vid sidan (spänd som en stålfjäder, men ändå).
Sen går det att få honom fokuserad och röra sig framåt i min riktning utan alltför stor explosionsrisk. Det känns jättekul!

Reflektion 2
Ovanstående var en orimlighet bara på agilitykursen på SoSu BK i våras. Eller, vi hade kommit en liten bit då, men inte till närmelsevis så här långt som vi kommit nu. Jag tror han börjat växa till sig, tycker mig se att vi är över den värsta ungdomsperioden.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle kunna skriva att vi gått en hel bana med full fokus på matte utan snooz och utan superkoll på andra hundar i närheten! Jag är så stolt över honom nu!
Det känns som vi börjat på en uppåtspiral där min stolthet över denna lilla ångmaskin leder till att han tycker det är roligare att träna med matte, och det i sin tur leder till att jag tycker det är roligt att träna med honom. Nu ska vi låta spiralen fortsätta uppåt!

Rallyträning

För första gånger på länge pallrade vi oss till torsdagsträningen. Vi var några som bestämt oss för att köra rally. Det var ovanligt mycket folk där, bland annat en del duktigt lydnadsfolk.
Kasper var givetvis på hugget, men vi hade gått med skapligt fokus varvat med Fri på vägen dit från bilen, och nu gjorde jag likadant tvärs över planen bort till agilitygänget som också var där.
Jag hittade Anette och lånade nycklar till rummet med rallymaterial. Kasper kastade sig över en så vänligt inställd själ som Anette, och Kicki fick sig nog en slick också.
Sen gick han riktigt skapligt tillbaka över plan och fick sitta bunden och kika på allt medan jag plockade fram skyltar.
När jag nästan fått färdigt en bana kom Carola med son, plus en annan tjej, med varsin golden. Snart dök en flat upp också. Vi körde banan kanske fyra gånger och det gick riktigt bra. En gång ville han inte lägga sig och ett par gånger var det svårt att få fokus vid starten, men jag kom på att peppa med "Ska vi köra rally" samtidigt som han fick slicka lite skinkost från tuben före start. Då kom uppmärksamheten som en raket, och så avslutade vi med repleksak och skinkost. Det visade sig vara en bra strategi, för det gick lättare och lättare att få startfokus.
Carola gick bra såklart, den andra tjejen också, men hon hade lite problem med vänstersvängarna. Flatten var mer okoncentrerad än Kasper, särskilt i början av banan, men när han fått upp fokus gick det riktigt bra.
Nu har vi kurs igen på lördag.

Soligt och kantareller

Passade på denna soliga dag att ta Kasper på en kompensationspromenad i skogen. Igår fick han ju inte vara med. Lika bra det, med tanke på vädret, förresten.
Idag tog vi en timmes extralunch och plockade ganska mycket stora gula kantareller och en del trattisar. Kasper verkligen njöt av att få skutta runt i skogen, även om han fick vara i flexit den här gången.

Här kommer äntligen lite fler bilder från rallykursen:
http://www.evrodoc.se/rally1/

Vi har såna problem med Bredbandsbolaget just nu att vi inte fått upp bilderna förrän nu. Avsända mejl kommer fram tio timmar senare (hur kul är det när man har firma?), uppskickade filer går med 0 kB/sekund osv. De lovar att de jobbar med problemet och ska skicka oss en ny kabel. Hm. Inte säker på att det är i kabeln skon klämmer, men vi får väl se. De har flyttat oss från en proxyserver till en annan också, det hjälpte en del vad gäller skickade mejl. Jag blir så trött på sånt här strul.

Kursstart

Det var jätteroligt att köra igång viltspårkursen. Det var fyra ekipage på teorin, men pga sjukdom endast tre ekipage på praktiken. Det femte ekipaget hoppas vi se nästa gång. Vi körde två korta spår till dem var, och det visade sig jättebra. Första spåret var de rätt fundersamma över vad de skulle göra, andra spåret gick mycket mer målmedvetet och med mer fokus. Då hade pengen ramlat ned.
Det är så kul att se hur olika hundarna beter sig, och hur de löser problemen.
Vädret var väl så där. Vi hade tur med lite sol medan vi fikade efter spårläggningen, men det blåste en del. Precis när vi skulle börja gå spåren började det regna rejält. Som tur var avtog det ganska snart, och när mina fyra spår var avklarade duggade det bara.

Rallylydnad, praktik 1

Kasper är på väg ner i liggande, men kan inte låta bli att snooza lite oxå. Fina långhåriga schäfern Perla i bakgrunden.

På förmiddagen hann vi få in 2 kubik ved innan rallyn satte igång kl 13. Vi var på plats tidigt så att Kasper kunde gå och snooza runt lite innan, och det funkade kanon. Jag körde till och med någon kort inkallning med några hundar till på plan och det satt kanon!

Här försöker han fuska lite med liggandet.

Vi fick lite skyltar presenterade för oss och sedan fick vi gå ut och träna ett moment i taget. De här första, enklaste skyltarna (sitt, sitt+ligg, sväng höger, sväng vänster, gå långsamt, gå normalt, gå snabbt – allt detta med löst hängande koppel) kan vi ganska väl, så Kasper tröttnade lite efter en stund. Jag fick pausa rätt ofta och bara busa med honom. Störningen med andra, okända hundar funkade över förväntan.

Alla höll på med lite olika saker parallellt på plan. Det var många olika raser i vår grupp: vit herdehund, basenji, engelsk setter, vorsteh, schäfer, en blandning mellan border collie och något jag glömt, dsg och ... nu står det still.

Vädret försämrades successivt, och när det började dugga iskallt gick jag in och tog på Obtrack-täcket. Då kilade en liten mus över golvet! Jag släppte givetvis Kasper så han fick chans att förfölja, men tyvärr hann den in bakom en hylla. Kaspers första muskänning!

Även med täcke var det sedan svårt att hålla hans motivation uppe, han ville in i stugvärmen. Kanske att musen drog lite också ...
Vi promenerar och har kontakt. Kursledaren pratar med engelska settern, som sitter i 45 graders vinkel (ger felpoäng).

Mitt i gick vi in för fikapaus medan Anette gjorde en liten bana med de skyltar vi gått igenom. Sedan fick vi köra banan en hund i taget. Vi startade tack och lov som trea, innan Kasper tröttnade på vädret igen. Nu hade han hunnit värma sig lite och det gick bättre.

Kursledare Anette kikar på vårt gående, vilket väl är sådär på bilden. Han borde vara aningen längre fram (normalt är det tvärtom som är problemet) och kopplet kunde vara aningen mer hängande.

Första skylten var Sitt, men då ville han bara nosa. Jag gjorde en cirkel och sade kommandot på nytt. Efteråt fick jag veta att man skulle sagt till att ”Jag gör om”. Så nu vet vi det. Iallafall, efter Sitt-skylten fick vi upp ångan och hade god kontakt och resten av skyltarna gick bra, även Ligg. Den lille kräsmagade hade ju täcke på sig och då var det visst inte så läskigt att ligga i det blöta gräset. Jag är riktigt nöjd med resultatet.

Hoppas att vädret inte blir alltför illa i morgon då vi ska hålla första spårtillfället. Särskilt blåsten kan ställa till det för nybörjarhundarna.

Tiden ramlar på

Jisses vad fort tiden går just nu. Redan fredag kväll, vart har veckan tagit vägen?
Hade inte ens hunnit få av mig pannlampan från kvällspromenaden förrän det ringer i husses mobiltelefon. ”Svara du!” hördes det nerifrån. Det var vedleveransen som stod utanför garaget. Den måste ha kommit en sekund efter att Kasper och jag passerade, för då stod där minsann ingen jättestor lastbil.
Påklädd var jag ju, och lampförsedd, så det var bara att traska ut igen och ta emot. Halv åtta en fredagkväll... Blev tvungen att köra undan bilen trots ett par glas vin innanför västen. Och husse fick purra grannen ur fredagssoffan, för hans bil stod också i vägen.
Nu har vi iallafall fyra kubik att ta hand om i helgen. Precis som jag inte hade annat för mig: rallylydnad på lördag, viltspårkurs på söndag, trettio sidor fransk bok att läsa tills på onsdag – och det tar tiiiiid – och så vanliga jobbet som jag borde göra lite på. Tur att jag övningskörde med lillmatte igår, för det ser inte ljust ut nu för sådant. Hon har börjat på körskola också, så vi måste träna lite mellan varven, så kostnaden inte skjuter iväg alltför mycket.
Nä, nu ska vi se om glassen är klar. Hällde en rejäl skvätt vit kakaolikör i, så nu vill den inte riktigt stelna... Såna smällar får man ta.

Rallylydnaden igång

Kunde inte låta bli att skratta åt Kasper igår. Vi var på promenad och så kommer det en katt. Jag håller K i kort koppel och han är såklart intresserad. Katten springer bakom oss och rundar, sätter sig kanske en meter framför K. Eftersom den är så kool tänker jag att jag släpper fram K aningen till i spänt koppel.
Katten viftar då till lite med ena tassen, inga utspärrade klor, utan mer som att den vill ta på K och känna vad han är för nån.
Oj, vad K blev rädd! Han pep till som en stucken gris, och backade snabbt som attan in bakom mig för skydd.
Gapskratt! Han som brukar vara kaxigast i stan ...

Sen började rallykursen igårkväll med teoripass. Det var ganska rörigt, måste jag säga. Det bästa var att få träffa och bekanta sig lite med de andra. Vi är två grupper och teorin kör vi ihop. Det fanns några bekanta ansikten med i gänget, och det var ju kul. På lördag har vi första praktiktillfället, ska bli skojigt, tror det passar Kasper med den omväxling och positiva stämning som blir på rally.

Sunnie fick 1 med HP idag

Vår träningskompis Sunnie går från klarhet till klarhet. Idag på det fasta provet, som vi avstod, fick hon två viltslag med färsk älg, klarade dem och fick en etta med HP av domaren. Så kul!
Enda kruxet var att domaren missat att hon redan gått för honom två gånger. Hon hade alltså förväntat sig att få en annan domare nu på det fasta provet, men det hade han missat.
Så även om hon nu har tre pinnar måste hon få till ett rörligt prov till för att bli champion.
Jaja, rörligt prov är enklare att organisera, så det ska nog gå under oktober månad. Vi håller tummarna att den sista pusselbiten faller på plats!

Lite fler lekbilder

Lite fler lekbilder från igår:Kasper springer in med leksaken.



Nå, ska vi leka igen, då?
Här är han bara för söt...

Idag har vi bl.a. träffat flera barn och besökt en rugbyplan. Alltid bra mijöträning för lillen. Nu på kvällen råkade vi på grannen som passade moderns gårdshund Signe. Kasper fick sätta sig och vänta innan han fick springa fram och hälsa. Signe var lite mer avvaktande än Kasper, hon känner sig uppenbarligen inte riktigt på hemmaplan. Inte ens köttbulle ville hon ta. Men jag passade på att träna lite sitt och stanna kvar med lös Kasper medan Signe var inom koppelavstånd. Funkade utmärkt.

Några lekbilder

Senare på dagen hängde husse med ut på lite mer lek. Kameran kom också med. Några av bilderna:

Svisch iväg med leksaken ...
Försöker få lillen att gå fot. Han var mer intresserad av att snooza idag.
Husse lattjar och Kasper har nya röda kopplet. Det gula slit-och-slängkopplet ramlade av cykeln när husse och Kasper var ute på tur tidigare idag.
Och se sån stil han har ...

Härlig morgonlek

Skulle bara gå en kortare morgonpink med Kasper när vi träffade grannhunden Freja. Hennes matte undrade om inte Kasper ville komma in på deras tomt och leka lite. Sånt är han ju inte nödbedd till ...

Det är så härligt att se de båda hundarna leka. Freja är nog den finaste pudel jag träffat, inte så där uppiffad, utan lagom långt naturligt hårsvall. Och trots att denna storpudel är en 5–6 år så är hon lekfull. Hon inbjuder så fint till lek, lägger ner frambenen så hon kommer mer i nivå med Kasper. Eller så ställer Kasper sig på bakbenen och lägger upp en tass på hennes rygg. Det har hon inget emot, ibland lägger hon en tass på honom, så det är ett givande och ett tagande. Och mjuka böljande lekrundor, fram och tillbaka. Det är en ren fröjd att se dem.

En perfekt start på dagen för oss båda.

Rörligt viltspårprov – älgklöv efterlyses!

Idag gick vi då ett nytt rörligt viltspårprov uppe i Roslagen. Det gick aningen bättre än sist, men Kasper är fortfarande mycket störd av färska viltspår. Han klarar alla lagda svårigheter bra med vinklar, återgångar osv, men de färska spåren är alltså mycket roligare än det lagda spåret. Vi landade på en 3:a idag.

Därmed gav jag återbud till söndagens inplanerade fasta prov. Vi behöver mer tid att träna störningar. Vildsvin tror jag vi har klarat av nu, och idag fick jag ytterligare en råddjursklöv, så vi kan träna på den typen av störningar med. Men i närheten hade domaren sett både spår och spillning av älg, och han trodde nog att det var det Kasper gick på. Särskilt på slutet, då var det färska spåret intressantare än klöven, som han bara markerade förstrött på innan han åter ville dra på det färska. Jag försökte leka igång honom på klöven genom att retas med den rakt framför nosen. Inte en tillstymmelse till intresse, det vara bara det riktiga spåret som gällde.

Lekte lite med klöven här hemma på tomten nu, och då var den ju kul igen. Ska nog ha med den några gånger bara som lekobjekt för att få upp det intresset lite mera. Leka med klöv, och belöna leken med skinkost.

Men sen behöver jag få tag i en älgklöv också. Helst från kalv, min frys börjar säga ifrån... ;)
Är det någon som har en sån, eller kan fixa nu i jakttider? Hör av er, jag behöver den verkligen!

Ang kursen har vi nu fem anmälningar, så nu ska vi bara slipa om schemat. Ska bli jättekul!

Fler anmälningar inkomna

Vad kul, nu börjar det lossna på anmälningssidan till viltspårkursen!
Det var bra att vi hade is i magen och sköt upp istället för att ställa in, för nu tror jag att vi har det minimiantal vi föresatt oss. Kanske rentav fler droppar in ...

På tal om kurser så ska jag ikväll se om en svårare nivå på franska är bättre för mig än den nivå jag börjat på nu. Den känns lite i underkant av min förmåga. Svårt att hitta rätt nivå när man hoppar in mitt i.

Och på torsdag morgon ska Kasper och jag gå ett rörligt viltspårprov igen. Ska bli mycket intressant.

Agilityträning med Enzo

Igår var vi iväg och skulle träna lite enklare agility med Enzo. Enzo behövde öva upp sig på slalomet inför kursstart på torsdag så vi bar med oss lite pinnar bort till en hästhoppningsbana. Kasper var alldeles för på och fick därför lugna ned sig uppbunden vid ett hästhinder. Det tog ett bra tag innan han slutade gnälla, så vi fick god tid på oss att träna Enzo.
Jag bidrog mest med hejarop, medan Enzos båda mattar lockade och sprang. Mot slutet började det gå riktigt skapligt. Får han fundera på det där några dagar så lossnar det nog riktigt ordentligt. Vi passade på och utnyttjade några färdiguppställda låga hästhinder och fick på så sätt till en liten minibana.
När Kasper lugnat sig fick han komma till banan, han med. Började med att köra ett par varv med koppel: först ett varv med koppel i hand, sen ett par varv med släpande koppel. Det är ju lite mekigt att springa så utan att trampa på det, men han är lite lugnare då.
Enzos lillmatte fick också testa att köra med den busiga racerhunden, och det gick riktigt bra. Hon är dock så kort att K återfick lite valpbeteende och gärna hoppade mot godishanden. Hade nästan glömt hur han brukade vara, blev lite dejà vu-upplevelse där.
Sen fick hundarna leka lite ihop lösa varvat med att någon av oss körde ett varv agility igen. Då hade han fått springa av sig det värsta och sprang lös med bra fokus runt banan.
Jag passade på att köra lite enkel apportering med leksak också, vilket gick riktigt bra när jag inte kastade grejen rakt in i den nedåtgående solen. Det misstaget ledde till ett frispelsvarv med efterföljande återkallning och sök. Till slut ramlade poletten ned att matte ville ha tillbaka den där grejen hon kastat bort.
Det passerade ett par hästar, men ingen hade som tur var för oss siktet inställt på att hoppa de där hindren just den kvällen.

Lite bilder från agilitytävlingen

Det blev lättast att länka till en extern sida för lite actionbilder från agilityn på VaBK. Det är husse som tagit bilderna, själv var jag upptagen i sekretariattältet.

Viltspårkursen

Trist nog har vi hittills endast två anmälningar till kursen och riskerar att få ställa in. Vi har satt upp lappar lite överallt, spridit infon på diverse webbplatser osv. Det kanske ändå beror på för dålig marknadsföring från vår sida, men den här typer av kurser växer inte på träd och brukar spridas från mun till mun.
Vi gör nu så att vi skjuter upp start en vecka och får se om ytterligare anmälningar droppar in. Vi ligger numera ute även på SSRK:s webbplats, och de brukar vara aktiva med den här typen av aktivitet. I annat fall får vi avvakta till våren och se om intresset ökar då.
Under tiden jobbar Kasper och jag vidare med störningsproblemen. Jag ska nog övergå till att lägga störningsspår med rådjursklöv nu när han lärt sig ignorera vildsvinsklöven.

2 viltspår idag

Idag besökte vi Tullingeskogen på förmiddagen. Bitte hade varit hygglig och lagt två spår igår eftermiddag, ett åt Kasper och ett åt Sunnie. I morse började vi med att lägga två kortare spår till. Kaspers båda spår störningsdrogs med vildsvinsklöven och Sunnie fick sitt andraspår med vildsvin istället för rådjur.

Kasper fick gå det spår som legat i närmare 17 timmar. Han sprang väldigt mycket åt sidorna på spåret och ville helt klart istället följa färskvilt som passerat under natten. Även första störningskorsningen drogs han till, åt båda håll. Jag stod still och väntade, och i de fall jag tydligt såg på honom att han var färskivrig sade jag lugnt Nej och väntade ut honom tills han till slut hittade tillbaka till rätt spår. Nästa störningskorsning passerade han bra, men mot slutet fanns fler färskspår. Bitte sköt med apportkastaren bara ett par meter från Kasper, varpå han hoppade till. Så nära "skottplats" har han aldrig varit tidigare. Jag ignorerade och sen spårade han vidare. Tror inte han egentligen blev berörd av det. Han var dock helt bortkollrad vid spårslutet, och missade skanken flera gånger. Jag undrar vad som luktade så mycket starkare att han kunde gå förbi skanken på ett par meter utan att plocka den?

Sunnie gick riktigt bra på det gamla spåret, förutom att hon var alltför snabb på slutet och hittade klöven innan matte hunnit sätta henne för att jag skulle skjuta med apportkastaren.

Sen åkte vi bort till de korta nylagda spåren, fikade lite i solen medan vi väntade lite till på att spåren skulle lägga sig. När jag sen gick med Kasper hade det nog legat närmare tre timmar iallafall.

Nu spårade han mycket noggrannare, gick rakt över alla tre störningsställena. Jag valde bort apportkastarskott den här gången, onödigt att tynga honom för mycket med sådana starka ljud. Vi hade ändå kontinuerliga skott i bakgrunden från en närbelägen skjutbana. men sen missade han skankslutet igen! Bitte sade att det brukar gå mycket rådjur just där, de har visst ett stråk förbi där precis. Visst, det kan ju ha passerat ett djur, men ändå, att missa skanken så? Till saken hör att precis de sista 10–20 metrarna ställde han sig på bakbenen flera gånger, nosade upp mot trädstammar (eller så såg det ut, nosade så högt han nådde upp i luften iallafall). Så det kanske verkligen var nåt djur väldigt nära.
Jag blev tvungen att stanna, vänta ut honom och låta honom ringa några varv, ta tillbaka honom till en säker punkt och låta honom börja spåra om. Först då tog han till sist skanken. Trött också, kanske? Det är första gången han fått gå två spår så nära inpå varandra.

Sunnie hade inga som helst problem att spåra vildsvinsklöven istället för rådjur. Hon fick lite problem vid en cirkelrund tillbakagång och gick där ett par tre varv innan hon plockade upp fortsättningen. Sen hade jag problem att få apportkastaren att skjuta, men till sist kom ett skott och hon kunde gå direkt på klöven. Den var rolig att bära trots den annorlunda lukten.

Andra spåret var iallafallklart mycket bättre för Kasper. Beror det på den kortare liggetiden eller på att han tröttats ut lite och koncentrerade sig bättre på spår 2?

Nu ska båda hundarna gå rörligt prov på torsdag morgon i Roslagen. Håll tummarna!

Springande killar och skinkost

Jag tror att Kasper kanske har fått upp ögonen för sambandet mellan att springa iväg från matte och att inte få belöning. Iallafall går det framåt.

Det började med att vi på promenade gick förbi en bil med öppen baklucka, några människor och en hund. När vi dök upp framgick det tydligt att någon i gruppen tyckte det var ett utmäkt tillfälle att träna hunden, så jag sade att jag kan komma förbi en gång till. Skinkosten halades fram ur fickan och vi passerade bakluckan några gånger alldeles galant. Det var inte superfin fotgång, men fokus var på mig och skinkosten istället för på hunden. Har inte så bra koll på hur det gick för deras träning, men jag tyckte hunden var lugnare tredje gången vi passerade. De var iallafall glada att vi ställde upp. Vad gör man inte för att själv få lite störningsträning? :)

Sen hamnade vi på grusplanen, jag kopplade loss och vi började träna fritt följ. Det gick bra tills tre skolgrabbar sneddande springandes över plan. Kasper tyckte de var helkul och sprang efter, vände framme vid dem och kom tillbaka. Jag visade honom osttuben och lade tillbaka den i fickan. Tji ost för det.

Sen tränade vi vidare, lite läggande under gång, lite mer fritt följ. Då kom det två killar till, denna gång på väg till just grusplanen för att lira boll. Kasper sprang bort till den ena killen, rundade och tillbaka till mig. ”Han rundade konen!”, sade den andra killen. Jag skrattade och höll med, visade Kasper osttuben och stoppade undan den igen. Killarna började sparka bollen och jag tänkte att nu kommer Kasper att sticka dit igen. Att spela fotboll är hans favoritgren på bollsidan. Men, nej. Han höll sig hos mig och vi fortsatte träna läggande under gång och ett par inkallningar. Inga problem. Skinkosten lockade mer än fotbollen. Vad kul!

Lagt viltspår igen

Lina, jag förstår att du inte kan pendla ända till Stockholm, även om du vill gå viltspårkurs!

Nu på förmiddagen har jag lagt ett nytt störningsspår. Inga krångligheter alls, ganska rakt och runt en bergknalle och tillbaka mot vägen. Jag har sett ut tre ställen att korsa med vildsvinsklöv, ska göra det innan jag släpper på Kasper på spåret ikväll. Den här marken har jag inte lagt på tidigare. De flesta människor rör sig nog på andra sidan vägen där skogen är glesare och trevligare. Jag lade på den snårigare sidan och hittade en del djurstigar. Ska ha samma taktik som förra gången: stanna och hålla emot om han viker av på vildsvinsspåret, neja lite lugnt om det behövs. Sen bara avvakta tills han löser problemet. Hoppas verkligen det går bättre än sist!

Återkommer ...

Sådärja, efter ungefär sex timmar har vi nu gått spåret. Först lämnade jag honom i bilen medan jag och vildsvinsklöven promenerade iväg en extrarunda och korsade spåret på tre ställen. Som tur var mindes jag rätt väl hur jag hade tänkt och vilka avstånd det handlade om, för skogen var så tät att snitslarna syntes först på rätt nära håll.

I första korsningen ville Kasper vika av längs vildsvinsspåret, sedan bakåt i störningsspåret, precis som förra gången. Det var rejält risigt just där, så linan snodde in sig rätt ordentligt av hans krumbuktningar. Jag sade nej en gång och stod i övrigt och bara väntade ut honom samtidigt som jag redde ut linan ideligen. Efter ett antal minuter valde han så rätt väg och vi fortsatte till korsning två som kom ganska snart.

Där gjorde han bara en ringning, sen fortsatte vi att följa spåret. Ett klart framsteg! En ganska lång sträcka följde utan störningar från min sida och han följde spåret snabbt och noggrant.

Strax före, och för den delen efter, korsning tre höll han på och ville följa andra spår. Jag gjorde likadant som vid själva korsningen: stod stilla och höll i, samt trasslade upp linan igen. Det hade nog passerat något annat där, för det tog ett bra tag innan han åter var på rätt spår.

Efter tredje och sista korsningen var det raka spåret fram till klöven.

Jag kan inte säga att jag är nöjd, men det är iallafall tydliga framsteg sedan förra gångerna. Ett par träningar till så hoppas jag att han är tillbaka i sitt duktiga, noggranna spårande som jag ju vet att han har i sig.

På söndag hoppas jag att träningen hos Bitte i Tullinge blir av. En helt ny skog kan vi behöva.

Intresse av viltspårkurs

Vill slå ett litet slag för den planerade viltspårkursen. Känner du någon som kan tänkas vara intresserad, eller som i sin tur känner nån som kan tänkas vara intresserad? Skicka dem genast till den här länken:
Viltspårkurs i norra Stockholm

Förutom undertecknad som ju med varierande resultat tävlar i viltspår, öppen klass, är det en mycket erfaren lärare i viltspår som kommer att hålla i kursen. Jag tror inte att det direkt vimlar av viltspårkursen i norra Stockholm, särskilt inte under hösten, så passa på och anmäl nu!

Rådjur och agilitytävling

I fredags träffade vi Enzo. Det var inte så mycket tillsammanslek som tidigare, utan mer bredvidlek. Tror det mest var Enzo som inte ville leka (Anna, rätta mig om jag har fel), vilket medförde att Kasper sprang sina vanliga ensamronder, lite väl långt bort från mig ibland. Han kom för det allra mesta på inkallning och vi traskade ut på en alldeles övervuxen äng där hundarna skuttade sig trötta, och vi människor kunde haft nytta av en machete.
På tillbakavägen hoppar Kasper över ett dike och går och snoozar. Jag ropar, men snart syns han inte på andra sidan av vass och sly. Hade tyvärr missat att ta med visselpipan, annars hade jag nog fått in honom där, för då var det vanlig snoozning fortfarande.
Men rätt var det var måste han fått vittring på ett rådjur och försvann utan att vi kunde se åt vilket håll. En bra stund senare syns ett rådjur som skuttar parallellt med Roslagsbanan norrut. Några sekunder syns något litet vitt som skuttar efter i samma riktning. Kan inte gärna ha varit något annat än Kasper. Han är iallafall synnerligen misstänkt.
Anna går åt vänster, över järnvägen, hem och hämtar cykeln och stoppar undan Enzo för att kunna genskjuta illbattingen om han hoppat över spåret.
Jag går tillbaka och över den enda spång som finns över diket och sneddar över det stora öppna fältet mot den platse där vi sett djuren. Väl framme visar det sig gå en jordvall parallellt med järvägen, det var nog den de sprang på, det var därför de syntes så väl. Jag klättrar upp och spanar. Rätt var det är ser jag något vitt söder om mig som springer lite halvfort, rätt nära den plats där Anna och jag skiljdes åt. Jag ropar, men han hör mig inte. Jag vänder och går tillbaka mot spången. Försökte gena lite för mycket, spärrades av ett annat dike som jag fick runda för att komma tillbaka. Nästan vid spången kommer plötsligt Kasper kutande – från nordost. Sist jag såg honom var närmast sydväst, så han måste ha sprungit runt samma väg som vi gick på ditvägen. Nu kom han från det håll där han sett oss senast, innan han vek av över diket.
Bra lokalsinne har han, det är väl det bästa man kan säga om den här situationen. Jag kopplar upp och ringer Anna som cyklar och möter oss.
Jag blir så trött, tycker vi har tränat inkallning och att hålla kontakt med matte en masse. Men här träder väl instinkten in och vettet ut, ända tills han vaknar till sans igen och minns att han har en matte att återvända till. Supersuck.

Idag roade jag mig utan hund istället. Det var agilitytävling på VaBK och jag var funktionär. Jag blev skrivare, vilket var en rolig uppgift. Ett par mindre incidenter inträffade, som att hjulen på A-hindret gick sönder när vi skulle rulla tillbaka det efter agilityklassen, men inget vi inte redde ut. Husse kom bort en stund och fotade lite, så det kanske kommer några bilder vad det lider.
Såg ett par bekanta där, bl.a. Rutan som skulle ställas ut och Ingegerd, min biträdande agilitylärare från i våras, som tävlade sin wheatie. Där fanns en dsg, Maya, som tävlade både agility och hopp. Snabb som sjutton, men med ett par retliga fel om jag minns rätt. Det var iallafall en lyckad dag och de blyertsgrå molnen hade den goda smaken att cirkla runt flygfältet istället för över det. Den imponerande DC3:an som landade strax innan jag åkte hem fullbordade nöjet, den är alltid lika kul att se.

Lade störningsspår

Vid tolvtiden lade jag ett välsnitslat störningsspår åt Kasper. Jag gjorde det inte särskilt svårt rent tekniskt sett, två vinklar bara. Tanken är att jag strax innan han får gå det ska passera över spåret på några ställen dragandes vildsvinsskanken och markera ut dessa ställen med gul (avvikande) färg på snitlslarna. Under tiden får han sitta uppbunden en bit bort utom synhåll och ha tråkigt.
Jag tänkte gå spåret efter middagen, då lär det ha legat cirka sju timmar. Rapport kommer med resultatet.

Senare:
Vi gick spåret efter 6,5 timmar. Jag satte Kasper vid ett träd medan jag gick vidare för att dra viltklöven. Oj, vad han gnällde. Innan jag kom tillbaka hade han dock tystnat, så jag kunde klicka, gå fram och belöna.

Drog vildsvinsklöven så att den passerade spåret fyra gånger, alla gånger tydligt utmärkt med gul snitsel.

Första passagen ville Kasper direkt följa vildsvinsklöven åt vänster. Jag stannade och väntade. Han vände efter att ha insett hur lönlöst det var att försöka fortsätta när matte bara höll emot. Då gick han åt motsatt vildsvinshåll. Bakspårning, alltså. Jag fortsatte att hålla emot. Så där höll det på ett bra tag, fram och tillbaka. Att ens tänka att rakt fram kunde vara rätt fanns inte. Så småningom gick han bakåt och ringade det gamla spåret. Bra, tänkte jag, nu löser det sig nog. Men i korsningen vek han direkt åt vänster. Till slut fick jag ta in honom och visa riktningen igen: Sök spår. När han till sist valde rätt sade jag högt Bra! Då blev han så förvånad att han stannade till och tittade bakåt på mig. Bestämde mig snabbt för att hålla inne beröm för att inte störa...

De följande tre passagerna blev ungefär likadana. Särskilt vid passage tre, som låg ganska nära en stig, var han otroligt envis på att rätt väg var åt vänster (vildsvinsklövens riktning). Fjärde övergången gick aningens snabbare, men inte på något sätt bra.

Sedan höll han på att missa klöven, men vände tillbaka efter fem meter eller så och tog den till slut.

Det kan ju givetvis också vara mina spår han vill följa, det är ju så klart förvirrande med så många ovidkommande mattespår. Men jag tror ändå på att träna detta mera och se om jag inte kan få pengen att ramla ner till slut.

På hemvägen skulle jag bara förbi VaBK:s klubbstuga för att sätta upp en kurslapp. Kasper fick hänga med för lite miljöträning, men i övrigt hade jag inte alls planerat att träna. Förutom modellflyg och riktiga flyg var det ett dussin hundar på den stora gräsplanen. Jag träffade en bekant och stod och snackade lite. Basenjin med matte ska vara med på samma rallylydnadskurs som vi, skojigt! Precis när jag bara tänkte ta en runda runt alla hundar på plan och återvända till bilen ropade någon att vill inte alla vara med på platsliggning. Hm, inte förberedd alls på det, hade EN godis kvar i fickan, och bara vanligt koppel. Dessutom var Kasper fortfarande rätt tänd på att undersöka plan, vi hade ju inte alls varit där länge, och innan han vant sig lite är han rätt odräglig, riktigt PÅ och ska nosa på allt. Helst hälsa också, om han bara finge.
Nå, jag tänkte att vi är väl med och så går jag bara ut i kopplets längd. Alla gick lite olika långt beroende sin hund. Kasper gnällde, så jag delade min ynka godis i två delar och belönade två gånger när han tystnat. Han hade svårt att ligga kvar när jag återvände, och var lite allmänt jojig. Efter platsliggningen fick det bli lite lek och nosande, för nu hade jag ju inget godis kvar... Det var lite för svåra förutsättningar för honom, och jag tycker nog att det gick ungefär så som jag kunde förvänta mig med de förutsättningarna. De kände ju övriga på plan inte till, så de tyckte antagligen han var apkass... Sedan åkte vi hem och nu sover han redan, var nog en rätt jobbig kvällstripp.

Vidsvinsklöv

Ett stort tack till Tina som släppte ifrån sig en vildsvinsklöv till mig och Kasper!
Freddie ville nog dock gärna behållt den och lattjat med ...

Idag har Kasper fått vara ensam hemma i uppemot fyra timmar. Därför blir bloggandet inte långt, utan nu ska vi ut och njuta lite av det fina vädret innan solen hinner gå ner helt. Imorgon ska jag allt lägga ett spår till honom och nyttja vildsvinsklöven som störning.

Ligg!

Vi har fått hem färskmat som visst är osedvanligt god, tycker Kasper. Alltså kan jag använda den som externbelöning. Vi gick ett par rundor på köksgolvet för att träna läggande under gång med matskålen frestande borta i hörnet.
Första gången blev det ett sitt med mesigt tveksamt läggande, så vi gjorde om. Ny runda och ”Ligg!”.
– Men jag har ju just gått upp, hördes det från ovanvåningen. Garv.

(Den här gången funkade läggandet och Kasper fick lov att kuta till skålen.)

Gick åt pipan

Det var inte vår dag idag. Det började bra – inga problem att hitta och vädret var perfekt. Vi fick en domare som skulle ha fem hundar, men det kom bara tre till start, och vi drog andra stickan.

Så här i efterhand tror jag att träningen häromsistens satt hårt i mitt minne, trots att jag gjort mitt bästa att försöka lägga det åt sidan. Jag var iallafall osedvanligt observant på Kaspers beteende och när han på sträcka två betedde sig annorlunda harklade jag mig. Han sprang genast tillbaka och bytte riktning. Den visade sig vara fel och domaren fick återföra oss. Efteråt sade Göran Hagman att Kasper genat genom en vinkel och precis hade funnit spåret på nytt när jag lade mig i. Förbaskat klantigt av mig.

Men jag tror inte Kasper klarat sig ändå, för det färskvilt som antagligen gått där jag ingrep gick tvärs över vårt spår på två sträckor och Kasper växlade ideligen över till det. Viltet hade antagligen varit på väg till den mosse även vi hamnade i utkanten av, och där Kasper passade på att dricka vatten. Även efter vattendrickandet tror jag han vek av fel sedan. I protokollet står det 4 återkallningar. Själv tappade jag räkningen efter att ha insett att loppet var kört, jag gick bara vidare som en vanlig träning efter det. Och andra halvan av spåret gick riktigt bra. Där hade det väl inte varit något störning.

Attans. Har funderat hela eftermiddagen på hur jag nu ska lägga upp träningen. Ska nog lägga korta, ganska enkla spår med noggrann snitsling och en eller flera preparerade störningar. Kasper fick med den infångade klöven hem, så nu har vi iallafall två igen. Om jag lägger spåret med den ena och sedan drar störningar med den andra, och snitslar vad jag gjort, så får vi se hur det går. Fördelen med det är ju att jag bestämt kan neja varje gång han växlar fel, så kanske han lär sig att hela tiden följa det första spåret. Tina, den där vildsvinsklöven vore inte helt dum nu... ;)

Stannade iallafall kvar till slutet så jag fick protokollet med mig hem. Det var cirka 60 startande, kanske ett halvdussin blev champions, och några fick HP, ganska många ettor, men även en hel del nollor förutom vi. Kändes ju lite tröstande. Kasper var enda dsg:n, sen var det en Parson Russell, en bassett, en drever och en stabyhoun (den sistnämnda var med i min grupp). Resterande var inte förvånande retrievrar och spaniels, det var ju deras klubb som anordnat det hela.

Protokollet, då:
Väder: lätt vind, 17 grader (det var riktigt varmt inne i skogen, 17 grader känns klart i underkant. Jag hade 19 grader på biltermometern och inne i skogen tror jag det var några grader till. )
Terräng: blandskog, hygge, myr-mossmark (samt, ej i protokollet, granithällar med vitmossa som låg som ett gungfly efter de kraftiga regn som varit i trakten – ashalt!)
Start/sträcka 1: OK
Vinkel 1: OK
Sträcka 2: återförs av domare 2 ggr
Vinkel 2: OK
Sträcka 3: återförs av domare
Vinkel 3: OK
Sträcka 4: OK
Vinkel 4: återförs av domare
Sträcka 5/spårslut: OK
Bloduppehåll: raksträcka 4, vinkel 4, återgång v2
Spårningsförmåga: mindre god
Arbetstempo: lämpligt
Skottprövning: godkänd (hagelbössa med blå skott, sköts ner i hällen)
Spårtid: 32 min
Allmänt omdöme: En hund som idag störs av vilt men spårar andra halvan på spåret mycket bra.
Pris: 0

Jaja, lusläser man protokollet ser man alltså att Kasper klarade alla svårigheter som vinklar, bloduppehåll och skott. Det är viltet vi behöver lägga krutet på.

Vårt nästa prov är 24 sep, så tills dess vill det till att träna viltstörning...

Långpromenad på Järvafältet

Idag tog vi oss till Järvafältet och gick en riktigt skön långpromenad. Vädret var perfekt, och det var många andra som tänkt likadant och besökte en av Stockholms grönare lungor. Jag passade på att sätta upp lappar om viltspårkursen på de anslagstavlor jag såg. Här går många hundägare, och kanske tilltalar det någon.

Utan att ens ha tänkt plocka svamp kunde jag inte gå förbi två perfekta karljohan och fyra stolt fjällskivling. Några kantareller slank också ner i ryggan. Allt detta utan att ens lämna de breda grusvägarna!

Tänk gärna på oss i morgon då vi åker ner till Nävekvarn för viltspårtävlingen.

Grundkurs i viltspår, någon?

Nu är det klart – jag kommer tillsammans med min f.d. lärare i viltspår att hålla en kurs i just viltspår i höst. Eva är mycket erfaren och jag kan förhoppningsvis bidra med hur det är att köra öppen klass i detta nu. Är det någon som vet någon som är intresserad av att lära sig viltspåra får ni gärna hänvisa dem till denna länk:
http://www.evrodoc.se/viltspar/Viltspar_ht09.htm

Burträningen

Idag har vi kommit så långt att jag provade att låsa dörren en lite längre stund än bara någon minut. Kasper krafsade en del på golvet, men lade av när jag sade till honom. Svårjobbat när det rafsar jättehögt precis intill ens arbetsplats ...
Sen slog han sig till ro och somnade. Gullgrisen.
När han vaknade nån halvtimme senare belönade jag genast inuti buren och öppnade sedan dörren.

Skogspromenad

På eftermiddagen igår fick Kasper en avkopplande skogspromenad med gula labben Tosca, som hade vett att säga ifrån när pojkspolingen blev för närgången där bak. Vi gick i ett härligt skogsområde med mycket granithällar, mossa och tallar och efter att inledningsvis varit sedvanligt odräglig (ny miljö, ny hund) lugnade han ner sig så att jag bestämde mig för att släppa honom. Han skötte sig riktigt bra och kom på inkallningarna, även om han försvann utom synhåll ett par gånger så jag fick ta till visselpipan. Då rasslade han å andra sidan tillbaka illande kvickt, så jag var nöjd.
När Tosca fick jaga boll nöjde sig Kasper med att springa efter henne, inte i konkurrens om bollen, utan bara nöjet att få hänga med den stora tjejen. Det var lite gulligt...

Imorgon åker vi en sväng till Skåne över dagen, så Kasper ska få komma till en tillfällig dagmatte han varit hos någon gång förut. Det var nåt år sen, så jag vet inte om han minns. Men han har ju blivit äldre och klokare sen dess, så jag hoppas att det ska gå bra.

Okoncentrerad

Rätt bekymrad är jag nu. Vid tiotiden gick vi viltspåret jag lade ut igår eftermiddag. Det blev alltså ca 18,5 timmars liggetid. Igår hade jag gps:en med mig när jag lade spåret, men tyvärr blev den liggande kvar hemma nu. Hade varit väldigt bra att ha när vi gick idag ...

Kasper vek rätt snart av åt höger medan min minnesbild sade rakt fram. Tänkte att vinden låg nog så, så jag lät honom hållas en stund, men snart blev det uppenbart att han var helt ute och vimsade. Där borde jag ha gått tillbaka med honom, men just då såg jag en av mina snitslar, så jag blev lite osäker. Nu i efterhand inser jag att han genade till nästa ben på spåret.

Efteråt gick vi i koppel tillbaka till spårstart och gick rakt fram istället som jag trodde det skulle vara och jag hittade då tre snitslar som vi aldrig passerade över huvud taget. Möjligen kan det finnas någon mer snitsel kvar i skogen, men jag hoppas jag fick in alla. Vi gick en skogsrunda till och kompletterade med lite mer kantareller, taggsvamp och en fin karljohan. Inte heller nu gick det att intressera honom för att söka kantarell. Han är bara intresserad av färskviltspåren ...

Under spårningen fick jag ofta stoppa honom för att han fick högt huvud och antagligen ville dra iväg på färskvilt. Ungefär mitt på spåret stannade jag honom en stund så han fick varva ner lite. Jag åt blåbär och bara väntade ut honom medan han fick sitta och ha tråkigt.

Andra halvan av spåret gick bättre, men han hade problem med den blodade vinkeln. Det tog flera försök med assistans av mig innan han kom rätt där. Stället där jag hittat kantarellerna spikade han exakt och nosade lite på den gula snitseln som jag satt lågt på närmaste buske. Sedan sneddade han lite till skanken, vilket var helt ok. Han gick ett par meter förbi skankgömman, men vände tillbaka på egen hand och tog den.

Så här dåligt har det nog aldrig gått att spåra förut, och jag blir inte bara lätt nervös inför nästa helgs stora utmaning. Så här illa får han bara inte gå då...

Till hans försvar ska sägas att det är helt uppenbart att det är mycket folk i skogarna nu: bär- och svampplockare och troligen även andra viltspårare. När vi kom tillbaka till bilen parkerade det just en ny bil där medan en annan saktade in för att sedan välja att fortsätta när de såg att där redan stod två bilar. Sen tyckte jag att jag hörde en startpistol precis när vi körde iväg, men varifrån de personerna kom vete sjutton. Det är bra långt runt att komma till den grusägen från andra hållet, och jag undrar om det inte finns en bom där med, precis som vid den här parkeringen. Allt folk rör givetvis upp viltet extra mycket, och så har jaktsäsongen börjat.

Nu gäller det bara att ha is i magen och hoppas att han är mer koncentrerad nästa helg.

Lagt viltspår

Idag åkte vi iväg till en ny grusväg och gick långpromenad med Kasper. Där stod det skyltar om att de höll jakt i området från mitten av augisti till... jag minns inte, långt fram iallafall. Idag syntes det dock inte till några jägare, men vi såg rätt många jakttorn och liknande gömmen. Undrar hur stor risken är att de jagar en vardag? Grusvägen var perfekt för att ta med Kasper och cykla där, kanske för första gången prova att cykla med honom lös. Har letat efter just den typen av väg, och här fanns den plötsligt. Vi kanske åker dit en vardag mitt på dagen (långlunch) och testar. Rimligen borde jägarna hålla sig borta då, annars märker vi dem förhoppningsvis och får vända hemåt igen.

När vi kom hem plockade jag ihop viltspårgrejerna, lämnade Kasper hemma och åkte iväg igen till ett annat ställe och lade ett spår som jag tänkte gå imorgon förmiddag.

Lade spåret ca 15.30, 21 grader, nordostlig vind.

Jag såg lite fastknutna snitslar här och var, men tror nog att de var avsedda för skogsröjning. Sedan såg jag ett par bärplockare, hoppas de inte sabbar spåret på något sätt. Det fanns ytterligare en bil parkerad där, men den var kvar när jag gick, så det vet jag inte vad det var för någon.

Jag gjorde en harlycka rakt fram och vek av åt vänster, sedan en harlycka till rakt fram som vek av åt höger. Därefter lite extra bloduppehåll, sedan en blodad vinkel och spårslut. Strax före spårslutet såg jag plötsligt en blå snitsel med träklädnypa. Hoppsan, hoppas den var kvarglömd så att våra spår inte krockar. Därför gick jag en bit till innan jag avslutade och gömde skanken lite extra väl under en lågväxande gran.

Under läggningen hittade jag plötsligt några riktigt stora kantareller som var nästan helt dolda i mossan. Höll på att bloda på den ena innan jag såg och hejdade mig. Var ju tvungen att pausa och plocka dessa guldklimpar. Satte en gul snitsel där för den händelse Kasper reagerar på att jag gick några extrasteg åt sidan. Kantarellerna ligger i kylen nu i förhoppningen att jag ska hitta några fler imorgon när vi gått spåret.

Skogsrunda och getträning

Kasper och jag tog en runda i skogen på eftermiddagen. Hittade bara lite grann taggsvamp (bakgrunden) och två ynka gula kantareller (förgrunden) – ända tills jag stötte på ett ställe med stora fina rödgula trumpetsvampar!

Kasper var till ingen nytta alls idag. Han var alldeles för uppstressad för att vilja söka kantareller. Rätt var det var fick jag syn på ett fint och färskt (såvitt jag kan se) rådjursspår i en gyttjig fläck. Där var därför...

När jag skulle plocka fram svampbilder från kameran hittade jag ett gäng andra bilder från härom helgen när vi var på Skånela marknad. De hade får och getter där för barnens skull, men jag passade på att utnyttja dem till lite Kasperträning.

Kasper var bra nyfiken på getterna från start.
Husse missade att fota när Kasper pussade den här sötnosen på mulen.

Men hallå, Kasper, du har ju en riktig svanhals!

Fasiken, vad knepigt att komma åt med det här gallret...

Det tog en bra stund och flera vändor dit, men till slut låg han fint och väntade på godis framför hagen. Svansen är det enda som inte ligger still...

Sen kom det en pojke som gillar hundar. Kasper blev alldeles till sig av att få träffa en sån trevlig kille. Vet inte vilket som rörde sig snabbast, tungan eller svansen...

Så här gjorde han sig till för pojken efter en liten stund. Borta var alla tankar på de spännande djuren borta i hagen.

Vaccineringsdags

Dags att vaccinera mot kennelhosta, så vi har alla papper klara inför viltspårprovet den 6 september. Kasper har ju aldrig gillat sprutor, så jag har tagit för vana att ta med mig en munkorg när vi åker dit. Känns skönast för alla parter, även om jag inte egentligen tror han skulle bitas. Den här gången körde han med åskmullrande morr konstant – tänk er en katt som spinner, och gör om det till hundmorr. Så konstant var det.
Som tur var hade veterinären hur mycket tid som helst, så hon gosade med honom och kollade igenom allt, lyssnade på hjärtat och så vidare. Sånt man önskar att alla veterinärer hade tid med. På tidigare vaccinationer i Upplands Väsby har det mer varit löpande bandsprincipen, och det är nog därifrån Kasper har fått sin aggression mot veterinärsbesök.
Jag berättade iallafall att jag trodde Kasper behövde något för sitt ena öra, för han har verkar vara irriterad där ett tag, även om det inte luktar något. Jodå, han var lite röd (men ingen gegga, utan ren och fin) så vi fick ett recept på örondroppar att pilla i en gång om dagen.
Förhoppningsvis är han nu lite mindre stressad nästa gång det är dags att gå dit.

Nyttig miljöträning

Så har vi miljötränat lite... Kasper fick hänga med till VaBK och titta på när vi fixade hinder och snackade ihop oss inför stundade agilitytävling då jag ska vara med som funktionär. Bredvid hölls stor StoKK-utställning, så det blev mycket bra miljöträning för lille herrn. Vi körde några hinder på kul, med koppel för att han inte skulle få för sig att dra bort till vänstervarvarna, och det märktes att han tyckte det var kul. Det märktes också att matte var ringrostig, har inte gjort det här sen i maj...
Sen cyklade vi hem igen. Lite jobbigare på hemvägen, tyckte Kasper, för nu var det varmt. Nu ska han bättra sin solbränna på altanen, säger han.

Akutinköp av kaffemaskin

Saecon har ju dragits med ständiga reparationer. Den senaste tiden har den väst på ett underligt och lite oroväckande sätt. Gissade att något läckte inuti, och fick det bekräftat när först mjölkskumningsfunktionen lade av och sedan jordfelsbrytaren började gå här hemma. I förmiddags gick jordfelsbrytaren inte alls tillbaka till normalläge förrän jag drog ur kaffemaskinen. Dags att göra något radikalt.

Eftersom vi misstänkt detta ett tag så hade vi redan börjat sondera marknaden, och hittat ett testresultat där Electrolux ecg6400 blev tvåa, bara snäppet efter en annan maskin. För vårt behov verkade dock ecg6400 bättre, inte minst för att den går att lämna in på alla E-lux Home-butiker. Bra service verkar ju vara a och o för en sån här maskin. Så vi åkte iväg efter lunch och provdrack. Butikens bönor var lite för sura för min smak, men annars verkade maskinen bra och lättanvänd. Hade med mig ett högt latteglas för att testa, och det måste visserligen lutas lite, men det fungerar att brygga kaffe i våra sådana glas. Så, vi slog till.

Husse hade med cykeln till Barkarby och cyklade hem, medan jag tog bilen tillbaka med den nya dyrgripen, installerade den och fick mig en premiärkopp innan jag tog Kasper på långpromenad. Gällde att hinna den före regnet som är på G. Hade tänkt att han skulle få springa lös lite i stenskogen, men han kvalade inte riktigt in för det på ditvägen, så jag valde en grusväg istället och körde lite kantarellsök med några kantareller jag hade i fickan sedan sökträningen härom dagen. På tillbakavägen hade han lugnat sig tillräckligt för att få springa lös en sväng i vår närmaste lilla dagisskog.

Sökträning

Igår kväll var vi på sökträning med en klickergrupp som bildats nyligen. De har redan träffats någon gång, så Kasper och jag var de mest ovana i gruppen. Vi var fyra ekipage igår: en tollare som var mest erfaren, en cavalier som också var lös fast körde på lite närmare avstånd, en dvärgpinscher som körde med lina och så Kasper.
Jag använde min femmeterslina till honom, och det var ganska lagom. Vi gick ut som tredje ekipage och det var bara nyttigt för honom att sitta och invänta sin tur. Han var ganska tyst, men däremot var ju koppelgåendet inte av denna världen, som så ofta på ny plats med nya hundar.
Första omgången virrade han nog runt en del, mestadels bakom mig, så jag har inte riktigt koll på hur han betedde sig. Men att andra fläckar var intressanta att lukta på är nog helt säkert. Körde med skinkost som belöning hos figgarna, och det gick nog hem hos herrn iallafall.
Andra omgången sprang han nog lite långsammare mellan figgarna, men å andra sidan mer koncentrerat. Det var som om polletten ramlat ner under vilan vad det hela handlade om.
Jag hoppas det blir fler träffar, för det var en rolig gren att träna.

Viltspårprotokollet har kommit

Så här skrev domare Leif Henriksson:

Väder efter spårläggningen: lätt vind
Väder vid provtillfället samt terräng: lätt vind, +23 grader, mossmark, öppen mark, kuperat, barr- och lövskog

Provförlopp: Hunden startade bra. På sträcka 2 viltslag, återfördes av föraren, sedan felfri till vinkel 4. Återgång, en ringning som klarades bra. Därefter felfri till viltdelen. Skottfast.
Spårtid: 18 minuter
Pris ö kl (rörligt viltspårprov): 1

Ikväll ska vi iväg och prova sök, ska bli mycket intressant.

Mysputten

Vi har just varit ute på en längre promenad i regnet. Lite väl lång för den lille soldyrkaren.
Han hade svårt att förstå när jag stannade varje gång han ville skynda hem och därmed drog i kopplet. Det fattar du väl att vi inte kan gå här ute i regnet, matte?

Nu har han just bäddat in sig i mysfilten i den öppna buren. :D

18 augusti

Det slog mig plötsligt att det är den 18 augusti idag. Det är en särskild dag här.

2003 flyttade vi in i detta hus just den 18 augusti. Och 2007 flyttade Kasper hit, just den 18 augusti. Det är ett roligt sammanträffande.



Har på mejl fått lite bra tips av Tina om burträning (hoppas det är ok att slänga in det här, kanske fler som är intresserade, och så får jag det lite samlat):



Angående burleken. Freddie tyckte det var pest med buren när jag höll på och stängde. Sen bytte jag taktik och lät burdörren vara öppen så han fick välja själv. I buren massa gott och sen komma ut och leka, ur buren, tråkig matte i tråkigt kök utan möjligheter att hitta på något kul. Det gjorde susen för oss. I början körde jag mycket omvänt lockande för att få honom att vara kvar i buren och fatta konceptet. Nu kan jag köra så här:
-Ställer mig brevid buren med F i koppel nära. Är helt passiv själv.
-Freddie går in, matar med gottigott
-Säger fri, F går ut, jag gör inget, F går in igen, jag säger fri igen och börjar leka
-Avslutar leken och blir tråkig, F går in igen, säger fri och kör ett lek/träningspass
-Blir passiv, F går in, ger godis, säger fri, leker, blir passiv
-F går in och får mat och paus i buren.

Jag tycker det här att F själv får välja ökar värdet. När han fattar det här kan jag stänga buren om han försöker gå ut under paus. Kasta gärna in godisar i buren på avstånd när ni pausar.



Just det där sista, med att kasta in godisar på avstånd, funkar inte så bra med vår bur som ser ut så här:



Då får man vara värsta prickskytten ... man får allt lov att gå förbi och slänga in något genom springorna om dörren är stängd.

Burträning fas 1 och 2

För rätt länge sedan köpte vi en stadig bur som håller flygstandard. Började då träna Kasper på att gå in i buren. Men sen kom vi av oss, buren blev stående i ett hörn tills vi tröttnade och ställde ut den i garaget. För att ha en så pass liten hund är buren gigantisk – det är för att klara flygmåtten där hunden ska ha 10 cm över huvudet (om jag minns rätt).
Igår släpade jag in den i huset igen och vi började träna enligt Canis-konceptet.

Fas 1: Gör buren till ett attraktivt ställe att vara på
Det gick ganska enkelt. Jag satt i trappan och klickade så fort han tog ett steg in i buren, och sedan längre och längre in. Till sist var han i buren mest hela tiden och jag gav skinkost, köttbullar eller andra godisar längst in i hörnet. Nemas problemas.

Steg 2 i denna fas är att Värdeladda buren. Det är en fortsättning där man hänger ett skynke över buren, stänger burdörren, öppnar igen ger godis längst upp inne i hörnet (man vill att hunden spontant ska sitta i bakkant så man obehindrat kan öppna och stänga burdörren).
Sedan ska man lämna hunden i buren. Låter hunden fäller man skynket och kommer inte tillbaka förrän hunden är tyst.
Det blev lite jobbigt.
Sin vana trogen pep han rätt rejält... Sen tystnade det och jag gick strax tillbaka till buren (satt i rummet intill buren som stod ovanför övre trappan). Lyfte på skynket. Var var han, såg honom inte? Så långt in i buren? Så hörde jag tass, tass, tass... Vem kommer uppför trappan om inte Kasper? Snopet kollade jag buren. Dörren var tillskjuten, men inte ordentligt stängd. Houdini hade alltså tagit sig ut (jag är inte så supervan vid låsmekanismen på dörren...) och smugit nerför trappan, men kom upp igen när han märkte att det hände nåt där uppe. 1-0 till Kasper.

Jag värdeladdade buren lite till och körde en omgång till – med riktigt låst grind den här gången. Jösses, vilket gnäll. Husse blev vansinnig och satte på musik på typ högsta. Själv fick jag stå ut med både gnäll och musik. Inte tror jag att det gjorde att Kasper slutade gnälla snabbare, direkt. Får nog ta nästa pass när husse inte är hemma...

Nu på morgon har jag flyttat in buren till arbetsrummet. Genast är den lite läskig igen. De hjul jag monterat på igår plockade jag av, så att inte det skulle förstärka läskigheten. Så nu är vi tillbaka på Fas 1 och får träna mer.
Jag vet inte riktigt om jag tror att metoden med låst dörr och skynke är rätt metod, inte än i alla fall. Ska nog köra längre tillvänjning först.

Härlig skogspromenad

Nu är skogen perfekt. Kasper skötte sig strålande idag, han fick vara lös långa stunder och skuttade mellan mig och alla sina dofter. Blir man törstig kan man äta en näve blåbär. Inga mygg, vad jag märkte. Och lite små kantareller poppar upp praktiskt taget framför fötterna.

Jag passade på flera gånger att träna Kasper på dem: Sök kantarell!
Är vi på en eller ett par meters avstånd så hittar han dem, plockar en eller två åt mig, tittar upp lite snabbt för att se om det där var tillräckligt bra för en godis (och det var det ju!) och sen sticker han vidare. Markeringen är med andra ord ganska svag, men är jag observant på honom så finns den där. Och så sköter han ju en del av plockandet. ;) Tror inte han har ätit någon, utan det är mer hans sätt att visa att här är de, matte.
Jag väntar fortfarande på första spontana kantarellfyndet, men jag tror benhårt att det kommer om jag fortsätter att förstärka de kantareller jag redan sett själv och även får honom att uppmärksamma.

Edit: Glömde första rejset, förstås. Lät honom kuta iväg och tänkte testa visselpipsinkallningen. Ställer mig bakom en tall och ser honom skutta bort till en grillplats kanske 100 m bort. Visslar. Ingen reaktion. Jag ser att han står mycket engagerad i något på marken. Till sist blir jag lite förgrymmad och stiger fram och morrar lite dovt ”Vad gör du, kom hit med dig din dumma hund”. Då kommer han springandes, jag ger en liten godis och kopplar upp. Sen går vi förbi det delikata stället och jag får se vad som var intressantare än matte och visselpipan: några har delat på ett paket GB-glass och lämnat förpackningen på marken. Inte chokladglass, som tur var. Inser att jag hade väldigt liten chans mot den frestelsen. Men när detta ställe väl passerats var han alltså osedvanligt belevad.

Lite nya Kasper-bilder

När jag nu ändå var i farten och krälade på marken med vidvinkeln passade jag på att fota Kasper även utan täcke. (Ninni, du har fått de flesta av dessa på mejl.)

Obtracktäcket

Först av allt: Enzo mår bättre efter nya behandlingen. Härligt!


Har ju lovat lite bilder på nya Obtracktäcket ett tag. Lade mig på gräset med vidvinkeln. Inte alldeles lätt att få Kasper att posera som jag ville när jag låg där, men skapligt blev det iallafall. Man ser ju att han inte är lika uppåt som utan täcke, men jag menar ändå att så här glad har han aldrig varit i något tidigare täcke som han ändå är i det här.


Smidigt både att ligga ...

... och sitta med. det går upp i halsen och kan regleras på båda sidor.

Och så här ser det ut bakifrån. Kasper tycker att objektivet inte riktigt gör rättvisa åt hans välformade bakdel...

Okej, är det klart nu då...?

Synd om Enzo

Idag tycker vi mest synd om Enzo, stackars fjunbollen: http://enzoofvallentuna.blogspot.com/2009/08/veterinarbesok.html?showComment=1250167793681#c6027577544237407367

I övrigt har jag anmält mig till en klickercamp som några drar ihop i Värmland i oktober, verkar askul. Dessutom verkar det som om jag hoppar på en klickersökgrupp här i Stockholmstrakten. Så lite rör det på sig.

Dessutom kanske det blir en weekendresa äntligen till Barcelona, skulle blivit av förra hösten redan, men frös inne då av olika skäl. Den blir nog i november då det är trist här hemma.

Nävekvarn och rallylydnad

Jag har nu fått kallelse med startnr 45 i Nävekvarn den 6 september. Det är alltså ordinarie prov i viltspår det gäller. Jag betraktar detta som ett heldagsevenemang för Kasper och mig med resa och allt, och vi får hoppas på bra väder då denna stora händelse går av stapeln.

Sedan har vi kommit med på en rallylydnadskurs som går i oktober. Vi har ju testat det nån gång tidigare hos Cattlin, och jag tror det är en lydnadsform som är tillräckligt omväxlande för att passa gunstig herrn.

Dessutom har jag lovat vara funktionär på agilitytävlingen som VaBK ska ha i september. Blir spännande att se alla duktiga ekipage på nära håll.

Vad mer som kommer att hända på hundfronten i höst vet jag ännu inte, men det är väl en bra start...

1:a i rörligt viltspår öppen klass!

Tjoho, vad jag är glad!

Kasper tog sin första 1: i öppen klass viltspår idag, rörligt prov. Vi var tidigt på plats och åkte ut i skogen före utsatt tid. Jättebra, för idag lär det bli lika varmt som igår. Labradoren Sunnie gick först och klarade sig galant på 17 min. Sen var det vår tur. Kasper var het i skogen som vanligt, men spårade noggrant. Rätt var det var började han bete sig annorlunda, hetsigare, liksom skuttade fram. Då sade jag till domaren att han gått ut och hittat färskspår, och tack vare det var det okej att jag kallade tillbaka honom och satte honom på spåret igen.
Han gjorde en ringning och hittade flera andra viltspår utmed vägen, men alla var lika lätta att se.
Han satt fast och fint vid min sida vid skottet, ryckte bara till en aning och fotsatte sitta fint medan vi väntade ut röken. Sen var det bara raka spåret fram till skanken, och efter 18 minuter var första-resultatet klart.

Så kul, nu hoppas vi bara på det ordinarie provet 6 september, har inte fått bekräftelse på det än. Men Sunnies matte hade hört att det var 100 (ugh) anmälningar och att alla skulle få delta. Snacka vilken organisation som krävs, och vilka marker som kan hantera denna mängd!

Nåja, skulle det inte gå vägen med detta prov av något skäl så har dreverklubben, som dagens domare tillhör, fasta prov de 4 sista dagarna i varje månad, så då kan jag anmäla oss till ett sådant istället. Vi får avvakta och se, första delmomentet är iallafall avklarat i öppen klass.

Legat lågt

Har legat lågt med både blogg och hundaktiviteter på sistone då jag åkte på en förkylning i veckan. Har med knapp nöd orkat arbeta av det viktigaste varvat med vila i skuggstolen.

Viltspårprovet som skulle varit idag sköts tack och lov upp tills imorgon på domarens begäran. Har inte tränat viltspår nåt mer sen sist, men jag hoppas det går vägen ändå. Det lär väl bli varmt imorgon med, så det är tur att vi startar redan vid nio. Såvitt jag vet är vi bara två hundar (om ingen annan anmält sig separat) så vi behöver inte vänta så länge. Tur, för sen ska jag hämta en gammal kompis som kommer med tåget vid ettiden.

Har ännu inte tagit nån bild på hur fin Kasper blev i sin Obtrackkostym. Det kommer, för ett sånt täcke kan jag rekommendera till andra gårdshundsbyggda hundkroppar.

Passerade Alewalds inne i stan idag på väg till lunch på Ulla Winblads med gästande amerikaner och inhandlade då ett par Lundhagsbyxor samt en bambuskjorta som ska testas redan imorgon bitti. Bambu skulle enligt reklamen transportera bort fukt och hålla en sval varma sommardagar samt vara naturligt antibakteriell och dessutom vara mjuk och skön. Ja, det sista stämmer, det är det enda jag vet ännu. Tänkte att en långärmad skjorta som inte blir för varm är perfa om man som jag vill slippa att än en gång bli sönderriven på armarna av de vassa snåren i roslagsskogen vi ska hålla till i imorgon.

Håll gärna tummarna för oss imorrn!

Lite fler bilder från Frankrike

Jag ligger ju rejält efter med bildpublicering från Frankrike, eftersom bredbandet betedde sig rent ut sagt ohövligt stora delar av tiden. Så här kommer en bunt bilder från senare delen av vistelsen. De kommer i lite oordning, men bildtexterna får förklara det hela...
Precis i början av juli började de stora solrosfälten blomma. Det var helt otroligt vackert för oss nordbor som bara ser nån enstaka sån praktblomma vid nån stugknut här hemma. Men just mängdeffekten var enorm, mycket maffigare än gula rapsfält, som är nog så vackert. Vi frossade i att fota dessa villiga motiv ur alla upptänkliga vinklar och med alla objektiv vi kunde tänka oss. Ett litet urval...

Några vilsekomna solrosor i vetefältet. Har de månne marscherat dit ända därbortifrån? De ser ut som ståtliga fågelskrämmor där de står...

Kasper fick hålla sig i kanten av fälten. Hade vi släppt in honom där hade vi väl aldrig mer sett honom... Eller han oss...

Le Corbusiers fascinerande kapell i Ronchamp.

Tyvärr var hundar inte tillåtna häruppe.

Tornet ser helt klart ut som en gubbe.

Inne fick man inte fota, men vem kan motstå dessa vackra fönster? De såg mycket anspråkslösa ut utifrån, men därinne var de mycket mäktiga.

Hastigt besök i Luxemburg.

Husse och Kasper när vi cyklade runt i Münster.

Vacker dimma i Münster på morgoncyklingen.

Läste idag i SvD att bristen på blomängar hotar våra fjärilar. Kom då att tänka på den här underbara ängen mellan Druyes les Belles Fontaines och Sougères. Lovar att den var ännu vackrare i verkligheten än vad den här bilden förmår att förmedla. Visst var det längesen man såg en sån blomsteräng i Sverige?