Dags att vaccinera mot kennelhosta, så vi har alla papper klara inför viltspårprovet den 6 september. Kasper har ju aldrig gillat sprutor, så jag har tagit för vana att ta med mig en munkorg när vi åker dit. Känns skönast för alla parter, även om jag inte egentligen tror han skulle bitas. Den här gången körde han med åskmullrande morr konstant – tänk er en katt som spinner, och gör om det till hundmorr. Så konstant var det.
Som tur var hade veterinären hur mycket tid som helst, så hon gosade med honom och kollade igenom allt, lyssnade på hjärtat och så vidare. Sånt man önskar att alla veterinärer hade tid med. På tidigare vaccinationer i Upplands Väsby har det mer varit löpande bandsprincipen, och det är nog därifrån Kasper har fått sin aggression mot veterinärsbesök.
Jag berättade iallafall att jag trodde Kasper behövde något för sitt ena öra, för han har verkar vara irriterad där ett tag, även om det inte luktar något. Jodå, han var lite röd (men ingen gegga, utan ren och fin) så vi fick ett recept på örondroppar att pilla i en gång om dagen.
Förhoppningsvis är han nu lite mindre stressad nästa gång det är dags att gå dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar