Precis i början av juli började de stora solrosfälten blomma. Det var helt otroligt vackert för oss nordbor som bara ser nån enstaka sån praktblomma vid nån stugknut här hemma. Men just mängdeffekten var enorm, mycket maffigare än gula rapsfält, som är nog så vackert. Vi frossade i att fota dessa villiga motiv ur alla upptänkliga vinklar och med alla objektiv vi kunde tänka oss. Ett litet urval...
Några vilsekomna solrosor i vetefältet. Har de månne marscherat dit ända därbortifrån? De ser ut som ståtliga fågelskrämmor där de står...
Kasper fick hålla sig i kanten av fälten. Hade vi släppt in honom där hade vi väl aldrig mer sett honom... Eller han oss...
Le Corbusiers fascinerande kapell i Ronchamp.
Tyvärr var hundar inte tillåtna häruppe.
Tornet ser helt klart ut som en gubbe.
Inne fick man inte fota, men vem kan motstå dessa vackra fönster? De såg mycket anspråkslösa ut utifrån, men därinne var de mycket mäktiga.
Hastigt besök i Luxemburg.
Husse och Kasper när vi cyklade runt i Münster.
Vacker dimma i Münster på morgoncyklingen.
Läste idag i SvD att bristen på blomängar hotar våra fjärilar. Kom då att tänka på den här underbara ängen mellan Druyes les Belles Fontaines och Sougères. Lovar att den var ännu vackrare i verkligheten än vad den här bilden förmår att förmedla. Visst var det längesen man såg en sån blomsteräng i Sverige?
Njuter mig med på er härliga resa med vackra bilder. Särskilt i år när vi får hålla oss hemma.
SvaraRaderaVisst är det härligt att resa med hund!
Hej Eva!
SvaraRaderaÅterkommer när jag hittar protokollet, vi fick ett gäng nollor det kommer jag ihåg!
Vi hörs!
King: det skulle jag också ha fått, lovar! Det finns ju så mycket intressant att pyssla med på ett gårdshundsevenemang!
SvaraRaderaMen det sista som överger en hund är hoppet! Tjena, Kasper