Lagt viltspår igen

Lina, jag förstår att du inte kan pendla ända till Stockholm, även om du vill gå viltspårkurs!

Nu på förmiddagen har jag lagt ett nytt störningsspår. Inga krångligheter alls, ganska rakt och runt en bergknalle och tillbaka mot vägen. Jag har sett ut tre ställen att korsa med vildsvinsklöv, ska göra det innan jag släpper på Kasper på spåret ikväll. Den här marken har jag inte lagt på tidigare. De flesta människor rör sig nog på andra sidan vägen där skogen är glesare och trevligare. Jag lade på den snårigare sidan och hittade en del djurstigar. Ska ha samma taktik som förra gången: stanna och hålla emot om han viker av på vildsvinsspåret, neja lite lugnt om det behövs. Sen bara avvakta tills han löser problemet. Hoppas verkligen det går bättre än sist!

Återkommer ...

Sådärja, efter ungefär sex timmar har vi nu gått spåret. Först lämnade jag honom i bilen medan jag och vildsvinsklöven promenerade iväg en extrarunda och korsade spåret på tre ställen. Som tur var mindes jag rätt väl hur jag hade tänkt och vilka avstånd det handlade om, för skogen var så tät att snitslarna syntes först på rätt nära håll.

I första korsningen ville Kasper vika av längs vildsvinsspåret, sedan bakåt i störningsspåret, precis som förra gången. Det var rejält risigt just där, så linan snodde in sig rätt ordentligt av hans krumbuktningar. Jag sade nej en gång och stod i övrigt och bara väntade ut honom samtidigt som jag redde ut linan ideligen. Efter ett antal minuter valde han så rätt väg och vi fortsatte till korsning två som kom ganska snart.

Där gjorde han bara en ringning, sen fortsatte vi att följa spåret. Ett klart framsteg! En ganska lång sträcka följde utan störningar från min sida och han följde spåret snabbt och noggrant.

Strax före, och för den delen efter, korsning tre höll han på och ville följa andra spår. Jag gjorde likadant som vid själva korsningen: stod stilla och höll i, samt trasslade upp linan igen. Det hade nog passerat något annat där, för det tog ett bra tag innan han åter var på rätt spår.

Efter tredje och sista korsningen var det raka spåret fram till klöven.

Jag kan inte säga att jag är nöjd, men det är iallafall tydliga framsteg sedan förra gångerna. Ett par träningar till så hoppas jag att han är tillbaka i sitt duktiga, noggranna spårande som jag ju vet att han har i sig.

På söndag hoppas jag att träningen hos Bitte i Tullinge blir av. En helt ny skog kan vi behöva.