Besök i bunker, på 4WD- och golfbana

Jag tog fram ett antal cachar att besöka, varav vi tog två idag. Resten sparar vi till en annan gång. Alla låg i Rosersbergstrakten, vilket innebar att vi började med att åka förbi den fina hundrastgården som finns där. Som vanligt tyckte Kasper det var en höjdare att rusa omkring där en stund. Vi hade med lilla gasköket och kokade kaffe och åt medhavd lunch.

Sen var det då cachedags, och bunkern låg bra till som första cache. Den var inte alls svår att hitta, men knepigare att ta sig ned i. Jag anmälde mig som frivillig. Kasper hade nog gärna velat, antydde hans ivriga kroppspråk, men jag vågade inte låta honom hänga med in: en lucka på nån dryg meters höjd, innanför en gallerdurk och sen ett hål rakt ned cirka två meter med fotsteg inmurade i väggen.

Väl där nere var det becksvart när jag öppnade den stadiga järndörren, men som tur var hade jag min hundpromenadspannlampa i västfickan. Den var perfekt nu! Inne i bunkern fanns både gamla trasmattor och ett par stolar, tillsammans med en del gammalt skräp. Uppe i taket satt en fladdermus och sov. Fladdermöss brukar ju ha massor av kompisar, men den här var helt ensam.

Jag öppnade ett antal järnluckor och vände på gammalt junk innan jag till slut hittade cachelådan. Alltid lika kul!

Lycklig cachefinnare, välförsedd med välbehövlig pannlampa.
Och så ska man ju ta sig ut igen ur denna moderna betonggrotta...
Ohoj, inte hade de gjort det enkelt för knäskadade personer, inte... Men skam den som ger sig.

Nästa cache låg vid en 4WD-bana. Kasper gnällde i bilen, så han fick inte följa med. En liten timeout var precis vad gnällspiken behövde. Skogsvägarna var otroligt isiga, vilket egentligen var lika bra, för alternativet hade varit enorma gyttjiga hjulspår från de gigantfordon som man brukar lattja runt med härinne. Ingen aktivitet idag, men det syntes att de kört där nyligen. Cachen var ganska lätthittad trots snön.

Lånade en beskrivande bild från cachesidan på www.geocaching.com som visar vilka monster som brukar hålla till i den här skogen.

Nu bestämde vi oss för att det räckte med cacher, de bortåt slottet kan vänta tills en solig och skön vårdag, kanske. På hemvägen stannade vi till vid en annan golfbana än vår vanliga och släppte loss Kasper, som nu tystnat snällt i bilen. Han rejsade omkring av bara sjutton, och en gång dröjde det ett bra tag innan han kom på visselpipsinkallning.

Lite senare testade jag på kul att stanna honom på kanske tio meters avstånd. Jag hade utan att han sett det slängt en godis på kanske två meter. Jag sade Kom och han travade lite på halvfart in mot mig. När han hade någon meter kvar till godiset sade jag Stanna – Sök godiset. Och han gjorde det, med framgång! Detta är alls inget vi tränat som någon sekvens, utan bara de enskilda delarna var för sig. Men den här typen av dirigering har vi aldrig alls testat innan. Han är en underbart klok hund ibland – när han vill.

Men – har de lurat ut mig att bada nu igen?

Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Precis som den där långhåriga jycken i den gamla sagan...