Rutan och lite Skånebilder

Vad kan man hitta på för träning med nyopererad hund i tratt? Jag kom på (tack vare Tina!) att nyintroducera Rutan i lilla hagen hemma vore en lagom krävande uppgift. Vi har bara tränat rutan ytterst lite, förra våren på kurs hos Cattlin. Då körde vi med targetplatta (musmatta) i bakkant av rutan. (Att placera targeten i bakre delen av rutan hade enligt Cattlin en poäng: ofta stannar hunden lite tidigare än man tänkt sig, och har man då tränat in bakre delen så hamnar hunden automatiskt i mitten.) Både targetplatta och ruta var då helt nytt för den lille halvåringen, så vi kom inte så långt. Sedan har andra saker tagit överhanden och jag har lite glömt bort detta moment. Ända tills jag då läste i Tinas blogg om Sabinas träning...

Jag satte upp konerna och började med att repetera targetplatta, för det var ett tag sen. Först trodde Kasper att vi skulle gå runt den, som på klossträningen. ;) Efter en minut eller två hade han hajat, och vi körde bortåt tio repetitioner med bara tass på target.

Sedan lade jag en godis på targetplattan medan Kasper såg på, nejade och gick ett par meter utanför rutan. Han satt förväntansfullt och tittade på mig så jag tänkte att vi kör väl kommando direkt på detta: ”Rutan!” Vips var han inne och tog köttbullebiten. Jag klickade och han kutade tillbaka och fick en godis till.

Jag vill ju inte att han ska börja nosa efter godis på marken inne i rutan, så rätt snart körde jag med tom targetplatta och kastade en godis när han stannat vid targeten och tittade på mig. Emellanåt sprang jag istället in till honom och gav godiset eller startade en lek. Jag borde kanske testa att kasta en boll här eller kanske en externbelöning, så det blir snabbare belöning efter klicket.

Vi startar nu ett par meter ifrån rutan, mest för att hagen är så liten att det inte går att variera så mycket. Längre fram får vi byta plats och öka avståndet, men just nu känns det här som lagom nivå.

Han tyckte det var kul, men emellanåt avbröt han sig för att titta på omgivningen. Då kan det ta någon minut innan man får kontakt igen. Och när det kom ett par golden på andra sidan häcken skulle han ju fram till hagstaketet för att skälla. Fick passa på att försöka köra skvallerträning istället. Att i det läget fortsätta med det vi höll på att träna är helt dödsdömt.


Och så lite bilder från Skåneresan i början av veckan:

De öppna vidderna är härliga, så länge det inte blåser för mycket. Vi hade riktig tur med vädret.
Kasper kunde koppla av efter ett tag, och här ligger han i sin typiska grodbensställning.

Min bror är inte så hundvan, men han tyckte att Kasper blivit lugnare och trevligare sen sist.
På spaning i solskenet. Det var rejält gyttjigt på åkrarna när snön smälte.
Vi mötte brorsans sambo när hon skulle ta sig en tur på Samantha.
Stora kusin Linnea tyckte Kasper var kul, bara han inte ville slicka henne i ansiktet. Här är det snarast katterna utanför stallet som lockar Kasper.
Den smutsiga skånska leran tvättas av lite provisoriskt i handfatet, medan Linnea undrar vad hunden gör för något däruppe.

Lillkusin Markus, 1,5 månad, och Kasper fungerade förvånansvärt bra ihop.

Promenad

Idag var det så fint väder med sol och lätt snöfall, så Kasper och jag tog en promenad längs ett av elljusspåren. Jag tänkte att han skulle komma igång igen lite försiktigt efter operationen, så vi gick ca 3 km.
Inga problem, han skuttade lika glatt i slutet av promenaden som i början. Nu sover han dock. ;)

Dagen efter kastrering

Igår på eftermiddagen var Kasper verkligen låg. Har faktiskt aldrig sett honom sådan, utom möjligen några minuter när man just satt på honom sitt täcke. ;)
Men nu var det timvis av denna dystra lilla hund. Jag tog upp honom i famnen en stund (svårt att veta var man skulle greppa honom där bak utan att det skulle göra ont) och då slappnade han av lite efter en stunds smek på bröstkorgen.
Sen stod han igen som en sorglig staty och vinglade till aningen ett par gånger och gnällde lite ynkligt.
Jag bad lillmatte att hålla ett extra noga öga på honom och se att han åt och drack på kvällen.
Hon rapporterade senare att när de började laga middag och alla härliga dofter började sprida sig i köket så släppte Kaspers invalidbeteende. Hon hällde lite köttsaft över hans mat, och då kvicknade han till och började äta lite. De härliga dofterna gjorde nog att han glömde bort vad som bekymrade honom. ;)
Sen fortsatte han tydligen gnälla men ville ändå gå på en liten promenad senare på kvällen.
När vi kom hem framåt midnatt var han glad och hade slutat gnälla. På något mystiskt sätt hade bandet som håller fast tratten försvunnit (ner i hans mage?). Jag letade efter det överallt inne utan att hitta det, så det fick bli en bit gasbinda som nytt band.
Inatt har han sovit fint och nu har jag varit ute på promenad med en hund som beter sig ganska normalt, förutom att han skottar snö med tratten när han nosar och går framåt.

Kastrerad

Veterinären ringde just. Kaspers kastrering är klar och allt har gått bra. Skönt! Ska hämta honom i eftermiddag, lille plutten.

Lite senare:
Lillplutten är hemma igen. Han fick en smärtstillande spruta precis innan vi åkte. Då var han pigg, nosade runt på mottagningen och kissade i deras trädgård. Han hade varit ute i deras trädgårdshage mitt på dagen – ett mysigt veterinärställe med hemmakänsla.

I bilen hem gnällde han, och inte ville han gå nån promenad när vi kom hem. Nu gnäller han inne, och ute i hagen stod han bara stilla och luktade lite. Helt klart olikt honom!

Tror att det kan vara en kombo av operationen och den ovana kragen, han har ju aldrig haft en sådan tidigare. Tror han väntar på att vi ska ta av den precis som vi tog av selen. Vidare rapporter följer. Ikväll är lillmatte med boyfriend inbokade som hundvakter, då vi lite illa tajmat ska in till stan på restaurang tillsammans med ett gäng vänner. Så är det, ju fler personer, desto svårare att få till ett riktigt bra datum. Men jag tror nog att lillmatte fixar den kaspiska biffen.

Skåneresa

Nyss återkomna från ett par dagar i Skåne. Kasper har skött sig bra på det hela taget. kort sammanfattning:
Åka bilen – har sovit exemplariskt hela tiden medan vi kört.
Rastningstips 1 – Götaström, ett suveränt hundrastställe där man inte behöver åka av motorvägen särskilt långt och ändå få sjönära skogspromenad där Kasper kunde gå lös en stund och skutta i den decimeterdjupa snön, och man samtidigt har nära till kafé och toaletter, plus bensin om man behöver. På sommaren kan både människor och (tror jag) djur bada där, men jag upptäckte stället i höstas så det har vi inte testat i praktiken än.
Träffa småbarn – min bror har en treåring som inte är särskilt hundvan och en nyfödd parvel på 1,5 mån. Kasper skötte sig jättebra med dem med undantag för ett par slickförsök i ansiktet på den äldsta.
Träffa katter – han skällde på nån katt som hoppat upp på fönsterblecket, och när de råkade på varandra inne reste bägge parter ragg innan vi fick ut katten. Han är helt klart osäker på om de där konstiga djuren är vän eller fiende. Skvallertränade lite på katt genom fönsterruta, men där behövs mer.
Träffa hästar – han fick inte komma in i stallet, mest på grund av katterna. Men vi gick förbi hagen så båda parter fick kika intresserat på varandra. Sen träffade vi Samantha med Ingrid på ryggen, och det mötet förlöpte bra sen jag kört lite skvallerträning på det.
Plumpen – Den stora plumpen i protokollet skedde idag på hemvägen. Kasper fick gå lös de få metrarna mellan bilen och min mammas dörr när vi skulle hälsa på där idag. Det gick bra, och inne gick utmärkt sånär som att han var sugen på lite medikamenter som var lågt placerade. Men så skulle vi de få metrarna tillbaka till bilen. Kopplet låg kvar i bilen, så jag sade Vänta vid dörren, kollade ut på gångvägen som går förbi precis intill. Tomt. Varsågod! Så gick jag mot bilen medan Kasper vek av åt höger – rakt över en ganska trafikerad väg – och en liten bit in på gångvägen som fortsatte på andra sidan. Där fanns en matte med schipperke som jag inte sett på grund av en carport i vägen. Men Kasper hade givetvis känt doften. Vågade inte ens försöka ropa tillbaka honom (även om det är tveksamt om han hade lyssnat i det läget, utsvulten på hundlek som han givetvis var) på grund av trafikfaran. Den snälla matten väntade in mig så jag kunde ta hand om rymlingen. Det är precis sådana här farliga situationer jag befarar och vill undvika genom mer störningsträning, men det är helt uppenbart att vi har långt kvar.
Ringde Götängens för ett eventuellt spontanbesök, men Ninni satt mitt i en skönhetsbehandling, så det får bli en annan gång. Vi tog iallafall vägen över Vrigstad och köpte ostkaka och Norrbodakorv. Mums!
Rastningstips 2 – Stavsjö (nya) där man också kan gå på skogspromenad, eftersom Sörmlandsleden passerar precis bredvid.

Imorgon bitti ska vi iväg på kastrering – håll alla tummar och tassar för Kasper!

Föreläsning om amichien bonding

Så har jag och 150 andra varit på föreläsningen om Amichien bonding med Jan Fennell.
Hon pratade en utmärkt och lättfattlig engelska, men det var ändå kul att se att så många dök upp på ett engelskspråkigt föredrag. Det är ju trots allt inte alla som har samma förmån som jag att i princip ha engelska som arbetsspråk...

Efter dryga fyra timmars föreläsning, vad är då kontentan? Tja, hon hade lite för många utvikningar och pratade lite för allmänt för att jag ska vara riktigt nöjd. Lite många öppna dörrar som skulle slås in – hon menade att man kunde ha samma föredrag överallt för att alla var människor. Nja, men vi har trots allt lite olika syn på hundar och hundhållning, och det som funkar i USA eller England kan vara självklarheter i Sverige.
Sen var det lite skit bakom datorspakarna (svensk medhjälpare), vilket gjorde att iallafall jag tappade den röda tråden vid något tillfälle.
Den kontenta jag fick ihop:
* Man blir flockledare enbart på meriter.
* Nyckelbegrepp att ta hand om åt hunden (så hunden slipper ta ansvaret) med rätt signaler: mat, jakt, hot, separation
* Nyckeln till en lugn och socialt bra hund är att allting fungerar hemma. När familjemedlemmar, vänner eller andra besökare kommer hem ska alla ignorera. När hunden är lugn och har kopplat av kan man locka till sig den och hälsa. Detta gäller ALL separation, lång som kort, allt från toabesök till längre resor.
* Hon menade att hundar som följer efter en överallt gör det för att den känner att den måste ta ansvaret för personen.
* Syn på koppelpromenader: du går på promenad, hunden går på jakt. Ett lugnt och fint beteende hemma och en hund som inne fått lära sig den önskvärda positionen kan också gå fint i koppel ute. Hmmm. Där håller väl jag och Kasper inte riktigt med, men just där var datorstrulet som värst, så jag kan ha missat nån väsentlig komponent i att få till det hela. I vilket fall som helst gav hon en historisk tillbakablick på det här med koppelgående, och menade att det började i London under kriget. Tidigare hade man alltid hundarna lösa. Många nedsläppta bomber som inte detonerat sprangs på av hundarna, som då exploderade. För att undvika detta började man knyta rep om dem. Koppelgående är alltså ett mycket sent påfund.
* Hundar som skäller vid besök: Hunden skäller, du tackar den. Du öppnar dörren och ignorerar hunden. Besökaren måste också ignorera hunden. Om hunden hoppar sätter man på ett koppel innan man öppnar dörren, i övrigt som ovan. När hoppandet inte lönar sig kommer hunden till slut att överge beteendet till förmån för ett annat. Du ignorerar tills rätt beteende erhålls.
* Hundar som fortsätter att skälla:
1) Hunden skäller -> tacka den.
2) Hunden skäller -> ignorera den.
3) Hunden skäller -> isolera den, ge en timeout.
4) När den tystnat släpper du ut den OCH ignorerar den.
5) Börjar den skälla igen -> tillbaka till isoleringen.
* Hon pratade om skillnaden mellan lydnad och samarbete. Det är samarbete man ska sträva efter, att hunden VILL göra det vi ber den om för att den tjänar på det.
* Hon avslutade med att be oss ta med denna fråga när vi kom hem till våra hundar igen:
Hur avslappnad kan jag få dig utan att säga ett enda ord?
Vad tror jag om detta? Tja, en del stämmer med vad jag hört från annat håll, en del stämde inte alls. Får ta och utvärdera lite med Kasper och se vad jag tycker om ett tag. Svensk amichienlänk här.

Smart gårdshund

Igår var det meningen att vi skulle på kurstillfälle 2 av Bus och lek, men matte låg däckad i av dottern ärvd förkylning. Till min stora tacksamhet kom Kasper ut först på en långpromenad med husse och sen på en något kortare promenad med lillmatte med boyfriend.
Idag känns det mycket bättre, och jag planerar att gå på föreläsningen i eftermiddag om Amichien bonding. Återkommer med rapport.

De senaste dagarna har jag använt matskålen som externbelöning och gått fritt följ i köket med Ligg under gång. Han är ju inte snabb som en border collie på detta, direkt, utan segar sig ned lite tveksamt. Det var det jag tänkte försöka förbättra genom externbelöningen. Nåväl, har väl fått till ett par skapligt snabba Ligg på detta sätt, varpå jag klickat (ibland med tungan när jag inte fått klickern med mig, funkar också), klappat om där han ligger och sen gett varsågod. Det är nu gårdshundens smarthet kommer in i bilden... När han märker att detta är på gång (matskålen åker ned på golvet och jag säger till honom att följa med mig) så har han börjat spontanlägga sig efter ett par meter! Den gullungen! Nå, det vill jag ju inte, så då har han fått masa sig upp igen och följa med ett extra varv runt köket. Det här visar iallafall på vikten av att variera sig som tränare, för en gårdshund snappar bra fort vad man är ute efter.

Idag har vi tränat lite apportstadga där jag håller och han håller emot. Det går allt bättre. Några gånger lyckades jag klicka in att han satt med apporten i mun också, men han verkar inte riktigt ha fattat än varför jag klickade då, för efter det började han lägga sig framför mina fötter med apporten framför sig. Hur mycket jag än sade Sitt så lade han sig, så vi fick övergå till att grundträna lite Sitt igen. Men gick iallafall ett par små steg framåt, och jag tror nog vi kan få ihop en bra apportkedja så småningom.

Solig dag

Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.

Idag var det en solig och vacker dag, så vi bestämde oss för att ta en långpromenad på golfbanan igen. Den här gången skulle husse få träna inkallning. Som det är nu vågar han aldrig släppa Kasper när han går ut ensam med honom, men det ska det alltså bli ändring på. Typiskt nog glömde vi allt godis hemma, så det blev en extra svårighet vi inte riktigt räknat med.

Tväääärnit! Husse ropar...
Va?! Bara en klapp?

Snörbollen fanns iallafall med, och den tillsammans med Fri-kommandot gjorde övningen genomförbar. I början kom Kasper till mig fast det var husse som kallade in, men jag vände ryggen till och dissade Kasper, och då fattade han vem han skulle gå till.

Jisses, vad högt man måste hoppa när husse är med! Märks att han är längre än matte.
Husse kastade bollen högt i skyn och Kasper skyndar sig att göra en helomvändning.

Nu har jag slutligen (med viss oro) fattat beslutet att trots allt kastrera Kasper, han är inbokad till torsdag nästa vecka. Bakgrunden är att jag iallafall inte kan ha med honom i avel, eftersom han har tandfel, och att han blir otroligt berörd av löptikarna i trakten. Både han och vi härhemma får lida de perioderna, och det jag hört från andra tyder på att han kommer att kunna koppla bort sånt mycket bättre efter kastreringen. Dessutom förebygger vi en del rätt vanliga sjukdomar, som testikeltumörer och prostataproblem, och vi kan träna även tillsammans med löptikar utan risk. Jag hoppas och tror att han kommer att vara samma glada, goa hund efteråt som han är nu.

Lycka!

Husse har stått för dagens promenader, så jag kunde fokusera på lite inomhusträning. Jag gjorde fem perfekta apporteringar på raken inne i köket. Så härligt! Det var flera veckor sen sist, och det märks en tydlig förbättring. Det där med att sova på saken är inte alls dumt.
Ska se om någon vill filma oss också, så jag kan se vilka detaljer vi behöver slipa mer på. Återkommer...

Okej, här kommer den, inte med bästa kameran, men iallafall. Givetvis gick det inte riktigt lika bra nu som tidigare idag, men så är det ju alltid när man ska filma. Ser fram emot synpunkter. Måste han till exempel sitta vid avlämnandet, eller godkänns det om han står vid min vänstra sida? Alla förbättringsidéer mottages gärna...

Två utmaningar

Vem är Götängens Bonus Kasper? Utmaning från Lina.
Tilltalsnamn: Kasper
Smeknamn: Kaspen, kossan, lillgubben, gubben, plutten
Ålder: 1 år och 8 månader
Höjd: Lite knepigt att mäta men 35 cm, tror jag
Vikt: 9,4 kg
Bröstomfång: 54 cm
Äter: Huvudsakligen Nordic Special (färskfoder), kompletterat med Orijen (torrfoder som är praktiskt att kunna ta till på resor). Som träningsgodis kan det bli köttbulle, varmkorv, ugnstorkad blodpudding, ostbitar eller några kulor Hills Science Plan Puppy. Det senare köper jag i minsta förpackningen och har enbart som hårt träningsgodis – superbra storlek på småkulor som Kasper verkligen gillar.
Utfodras: två gånger per dag plus träningsgodis.
Sover på natten: i sin säng i köket.
Tillbringar dagarna: på valfri plats i huset, med undantag av finsoffan och sängarna. Gästsängen och tevesoffan får han vara i.
Att vara ensam: Max 3,5 timmar hittills, men det händer ganska sällan. Fungerar bra både i bil och hemma.
Att gå i koppel: Nä, det är ingen favorit. Går skapligt i hemmakvarteren med frinosning som belöning, avsevärt svårare på promenader med andra hundar, på främmande ställen och i skogen.
Utrustning: Vardagshalsband och finhalsband i läder. Röd bil- och cykelsele. Kamouflagefärgad spårsele. Gult textilkoppel i slit- och slängkvalitet. Två läderkoppel (varav ett nytt och helt oanvänt). Ett retrieverkoppel. En 5-meters löplina och en 10-meters spårlina. Nu senast ett 5-meters flexikoppel. Bilbältesfäste i bilen och springer till cykeln.
Att gå lös: Går bättre och bättre efter slyngelperioden då lösspring var en sällsynthet. Har dock lite för lång radie enligt matte, men det tar Kasper inte så allvarligt på.
Hundar: Jättekul att träffa andra hundar, gärna stora.
Katter: Reagerar oftast inte på dem, om de inte kommer nära.
Hästar: En period skällde han ut dem, nu tittar han lite intresserat. Deras runda produkter är ju goda.
Planerade kurser: Går Bus och lek nu, snart börjar fortsättningskurs i viltspårning. Vi hoppas på agility senare i vår.
Framtid: Kulorna sitter osäkert. Han ser fram mot en veckas semester på hundhotell, då ska det lattjas med hundpolare i löshage för hela slanten. Sen ska han lära sig umgås med hundar på franska i sommar.

Känn dig manad att köra vidare på denna!



Nästa utmaning – en namnlek – från Enzos matte:
Regler:
Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom fråga 1)!
Utmanar den som känner sig manad. Lycka till!

1. Vad heter du? Eva
2. Ett ord på fyra bokstäver: Egga
3. Flicknamn: Emelie
4. Pojknamn: Evert
5. Yrke: Ergonom
6. Färg: Ebenholts
7. Klädesplagg: Eccoskor
8. Mat: Emmenthalerpaj med Erdbeere och vispad grädde till efterrätt
9. Sak i badrummet: Eltandborste
10. Plats/stad: Europa var väl storvulet, så Ercolano (sv. Herkulaneum nära Neapel, dit vi ska i vår) eller Enköping (där min bror bott förut)
11. En orsak att vara sen: EssEll
12. Något man skriker: Eld!
13. Film: Elling, en fin norsk film som visst gick på teve häromsistens
14. Något man dricker: Enbärsmust
15. Band: ELO
16. Djur: Elefant
17. Gatunamn: rue des Ecoles (där bodde jag första gången i Paris)
18. Bil: EPA-traktor
19. Sång: Ekorr’n satt i granen
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Efterapning (det måste ju funnits nån som gjort originalet)

Mer om inkallning

Idag på golfbanan dök det plötsligt upp ett par stavgångare kanske 300 m bort. Kasper satte av i full karriär och mitt rop efter honom gav inget resultat. Sen stannade han till halvvägs för att kolla upp närmare vad det där var för några, och då hade jag hunnit få upp visselpipan. Han tvärvände och kom in kanonfint! Belöning och lina på ett tag tills vi hunnit förbi stavgångarna.

Tack alla som skrivit en massa bra och intressanta kommentarer till förra inlägget!
Fick ihop det till 2 som skrivit att de själva eller andra kört med negativt förhållningssätt, 3 med neutralt och 3 med någon grad av positivt. Kändes som åt det neutrala hållet övervägde, om jag tolkade alla svaren rätt.
Givetvis ska man undvika att hamna i sådana situationer, men har man en hund som har en så stor radie som Kasper så är det nästan oundvikligt emellanåt. Tror jag, kan ju ha fel. Om han är helfokuserad på något och dessutom långt borta är det ursvårt. Visselpipan som i situationen ovan är helt klart till hjälp, men i några fall har inte heller den fungerat. Om han då inte hört, eller bara dissat vet jag ju inte. Men vi tränar givetvis massor av lättare och mer styrbara inkallningar också, de blir ju många fler till antalet än de svåra. Det blir många inkallningar varje dag på promenaderna, av olika karaktär och svårighetsgrad. och jo, belöning blir det varje gång han gör rätt, för är det något jag verkligen vill nöta in så är det det här.

Angående olika typer av belöningar så måste det givetvis inte vara godis alltid. Det händer att jag går ut utan godis i fickan. Jag håller på och värdeladdar klappar genom att klappa först och sen ge godis, eller klappa först och sen låta nosa. Att låta Kasper nosa är den bästa belöningen han kan få, eller leka med kompisen. Att lattja med repboll eller liknande är också himla kul.
Om man däremot klickertränar är godis nästan ett måste eftersom man belönar så ofta. Att kampa vid varje belöning skulle ge en så uppstressad Kasper att vi fick lägga av efter kanske fem upprepningar. Dessutom skulle det ta väldigt lång tid mellan varje upprepning. Men jag brukar försöka variera så att det blir kanske nio godis och en leksak, fyra klappar och en nosa fritt. Osv.

Vad fick jag då för svar på kursen? Fick faktiskt inget svar av kursledaren, utan hon bollade frågan vidare till en kursdeltagare som har erfarenhet av ett antal hundar. Kursdeltagaren menade att hon varierade sitt beteende i sådana lägen, att hunden inte skulle ta för givet vad som skedde när den kom tillbaka. Jag kände inte riktigt att jag höll med där, för inte vill jag att Kasper ska vara osäker när han kommer tillbaka. Samtidigt har jag ju ibland svårt att vara sprudlande glad om han sprungit runt flera minuter utan att komma in (händer sällan...). Neutral är nog det bästa.

Fråga om inkallningsbelöning

Idag har vi rejsat runt på golfbanan igen, den här gången med Enzo och matte som trevligt sällskap. Än en gång står det klart att Kasper har en långt större radie än en sheltie. När Enzo sprungit så långt från sin matte han tycker att man anständigtvis kan göra kutar Kasper glatt vidare fler hundra meter och gör en vid lov innan han kommer tillbaka och återupptar leken med kompisen.
Jag passade på att träna inkallning en masse. Ofta fick jag ropa ett par gånger innan han ville höra, men kom gjorde han faktiskt. En gång lyckades jag bryta hans närgångna undersökning av uppenbart skadad kråka, det var dagens mest lyckade inkallning. Yezz!
Sen gjorde vi lite störningsträning, lockade varandras hundar med godis medan matte försökte locka på hunden. Mycket nyttigt! Vi bytte också lös hund en stund (lite förvirrat blev det först, för trots att jag kallade på Enzo och Anna på Kasper gick hundarna av gammal vana till den rättmätiga matten) och körde lite kontakt och lättare inkallning. Jag blev snopen när Enzo satte sig rakt framför mig fast jag väntade mig honom vid min vänstra sida. Försökte locka honom åt vänstersidan med godisbit i handen, men han satt bergfast rakt mitt emot. Det visade sig så klart att det var så han var tränad, så han gjorde ju helt rätt. Kul och nyttigt att byta hund en stund.
Igår på kursen ställde jag en fråga om inkallningsbelöning, som jag skulle vilja kolla med alla er som råkar läsa denna blogg. Om hunden far iväg på egna upptåg och inte kommer när man ropar in den, hur ska man då reagera när hunden väl kommer tillbaka? Arg, neutral eller glad? Det kan ju skilja på om hunden hade tillåtelse att vara ute och roa sig eller om den stack olovandes, förstås. Argumentera gärna lite för och emot de olika förhållningssätten, för jag behöver lite mer kött på benen än det svar jag fick igår. (Svaret håller jag inne med ett tag...)

Bus och lek 1(4)

Idag var det då dags för kursen Bus och lek. Vi skulle inte till den kulle jag trodde, utan höll till på andra sidan järnvägen. Jättebra hagområden med mycket utrymme för lösa hundar utan att vara för halt. Vi var två golden, en labrador, en schäfer som vi kände sen förut, en basenji, kursledarens keeshond och så Kasper. Kaspers hovfotograf var bara med i början när hundleken var som intensivast.

Keeshonden Vagabond är mycket fotogenisk, till skillnad från den svarta labradoren Stella, som var ytterst svårfotograferad mot snöbakgrund.

Basenjin Tella.
Golden retrievern Ludde.
Golden retrievern Troy.

Schäfern Perla, som vi träffat tidigare på kurs hos Eva.
Stella fick prima störningsträning med Kasper springandes intill.

Den här gången ägnade vi oss mest åt inkallning vid fri lek. Jättenyttig övning för Kasper, som givetvis rejsade runt sprudlande av energi. Inkallningen funkade till 90 procent. Några gånger skulle han först nosa och kissa, och sen kom han inlullandes. Några gånger vände han också en eller två meter ifrån för han hittade något roligare (läs: hundkompis) än matte. Som vanligt gick han upp i varv efter ett tag och började springa längre bort i ett eget ärevarv bortåt en skogskant, så när han kom tillbaka kopplade jag upp honom så han fick lugna ned sig. Såg senare att det fanns mycket rådjursspår bortåt den skogsdungen.

Det var kul att se att Perla lekte så pass mycket som hon gjorde, här med Stella.
De stora lurviga hundarna.
Labben håller undan i hundrejset.

Vi fikade med teoripass i en skogsglänta och då fick Kasper vara kopplad. Några lugnare hundar var lösa även då.

Kasper lattjar med Stella och Ludde.
Basenjin var en ganska ny omplacering, och lite osäker på andra hundar. Efter ett tag lät matte henne vara med och hon lekte fint i gruppen.
Härlig dansuppvisning.

På tillbakavägen körde vi mer inkallning med lösa lekande hundar, och nu gick det riktigt bra att kalla in Kasper. Sammantaget gjorde vi inget som var nytt för oss, men just den här träningen med hundar runt omkring är precis vad vi behöver, och något som är så svårt att få till på egen hand.

Nästa gång ska vi vara på samma ställe och då göra fler övningar. Fjärde och sista gången ska vi åka Roslagsbanan in till stan, gå en promenad med hundarna, kanske på Gärdet, för att avsluta på hundkaféet Himmelska hundar. Kasper och jag har ju varit där en gång förra året, och det är ett väldigt trevligt initiativ där både människa och hund kan få sig något gott till livs. Blir kul att göra det i grupp.

Bib-läge

Kasper tyckte det var en jättebra idé att använda en bib-kartong till godisgömma. Alla var glada och nöjda med denna produkt...

Golfrunda

Det är klart bättre att gå en runda på golfbanan nu än en skogsstig. Skogen testade vi härom dagen och det var som en nysopad curlingbana bland träden. Det blev i och för sig en nyttig lösövning för Kasper, för det var nästan omöjligt att gå där med honom i koppel, trots mina dubbade sulor.

Men nu valde vi alltså golfbanan igen, och även om där är halt på sina ställen kan man gå i normal promenadtakt och även släppa hunden utan att vara rädd att han ska halka och slå sig fördärvad.

Den här gången dök plötsligt en stor lurvig berner senner upp. Ingen förare syntes till fast vi väntade rätt länge innan vi gick vidare. Undrade lite vad man ska göra i ett sånt läge? Hunden skulle ju kunna vara rejält bortsprungen. Å andra sidan var det långt till närmaste väg där vi befann oss, så det kändes inte som någon omedelbar fara att gå ifrån den. Vid ett tillfälle tog jag till visselpipan på Kasper, dels för att testa om jag kunde kalla in honom under lek med bernern, men även lite med baktanke att visselpipeljudet skulle locka den borttappade föraren i rätt riktning. Inlockningen av Kasper funkade så där, han kom efter ett tag, men inte så där omedelbart. Inlockningen av den okända föraren fungerade sämre, det vill säga inte alls.

Men halloj, vilken stor kul hund som lufsar där...
Men... hur gick det där till? Har Kasper ställt sig på styltor, eller?
Rätt maffig storleksskillnad när man jämför huvudena...
Det är kul att leka med dig, fast du är stor...

På tillbakavägen tränade jag lite Stanna och lite Fot, både lös och med långlina.

Det är ju svårt att se själv hur hunden hänger med i svängen, men det här ser ju rätt okej ut. Som vanligt borde matte hålla upp huvudet mera.

Avslutade med att sätta sista köttbullebiten i en björk. Den var kul och svår att få tag i.

Leif diggar loss

Lite mer skratt:
http://iloapp.lifeofleif.com/blog/blogg2?Home&post=285

En bra Leif förlänger livet. Kaspiskt ordspråk

Skulle träna lite kryp

Nu när traktens alla vägar och stigar är lika blanka och släta som ett nybonat parkettgolv passar det ju bra att förlägga en del träning inomhus.
Jag och Kasper skulle alltså träna lite kryp. Jag började i köket och gjorde först ett par vanliga krypövningar med handen till hjälp för att visa vad som gällde. Sen tänkte jag vänta ut honom och se om han testade ett kryp automatiskt. Nej, jag fick fina uppvisningar av Sitt, Ligg, Backa, men inget kryp. Jag har ju börjat att sätta kommando på hans krypande litegrann, samtidigt som han gör det, men vi har inte kört så i nån större omfattning än. Men jag testade kommandot ändå. Nada.
Satt och funderade lite hur vi skulle kunna komma vidare och kom på att jag har ju en gammal infrarödlampa som ger en sån där Ausoniusprick. Jag bestämde mig för att prova att lysa med den in under dubbelsängen för att se om jag kunde få till ett spontankryp efter den röda pricken.
Vi lade oss alltså på sovrumsgolvet och jag började lysa, noga med att inte skicka in strålen i hans ögon. Kasper var mer intresserad av att försöka få tag på den roliga grejen i mattes hand, kanske nåt tuggvänligt? Pricken dissade han högaktningsfullt.
Gav upp infrastråleidén och tänkte att jag kan väl rulla in en godiskula istället. Sade Ligg till Kasper. Han lade sig fint – med rumpan mot sängen och huvudet mot mig. Kan man annat än skratta, borde haft en filmkamera till dessa misslyckade dresseringsförsök...
Nåväl, när vi skrattat klart, han och jag, rullade jag in en kula och hade en till i beredskap i handen. Vips! sade det så hade han krupit långt in under sängen och jag klickade. Han tvärvände och kröp ut. Jag klickade igen och så fick han godiset i handen.
Så där körde vi ett tag, och han var mycket ivrig att krypa fram och tillbaka. Lade på kommandoordet när han nu kröp så snabbt och fint. Nu måste vi ju testa lite utan säng också. Jag satte upp benen som låga tunnlar, lade Kasper på ena sidan och höll en öppen hand med godis på den andra. Kryp! Jajamensan, han kröp blixtsnabbt under.
Nästa steg var att lägga honom en bit bort och hålla öppen godishand utan bentunnlar. Då fusksprang han gärna ett steg eller två, sen lade han sig ned för att ta godiset. Vid det laget hade jag ju redan hunnit stänga handen, och snopet låg han där och tittade på mig. Emellanåt fick jag till fina kryp med kommando och utan hjälper, och när han fått sitt godis kom han allt som oftast och attackerade mig med slickningar, näsbett, vilda svansviftningar och tassar så glasögonen ramlade av. Han tyckte den här övningen var hur helfestlig som helst!

Kul kurs startar snart

Vi ska börja på en kurs på lördag, ska bli kul:

Vill du ha kul med din hund på promenaderna? Då är det här kursen för dig. Vi kommer att vara ute i skog och mark och ta tillvara på det som finns där, och hitta på roliga och kluriga aktiveringar för dig och din hund. Ex. Nosaktivering, problemlösning, skogsagility, balansövningar, Bus & Lek, nytta & nöje för hund och ägare, prova olika belöningar etc. Mycket smått och gott som man kan ha nytta av i vardagen, på lydnadsplanen eller agilitybanan. Hundarna kommer att vara lösa under promenaderna.

Jag kommer att ha med långlina, för även om Kasper kan vara lös är jag inte alls säker på att det går lika bra med ett gäng andra jyckar i närheten. Vi får se efterhand... Det är läge för stolsryggan och varma kläder, för vi ska fika ute också.

Glöm inte heller att rösta på bästa arbetande hundbilden.

Solig utflykt till golfbanan

Har det lite lugnt på jobbfronten just nu, så jag passade på att njuta av den härliga solen. Kasper och jag åkte till golfbanan och körde vårt vanliga pass: först fin gång, sen lössläppt, lite träning, och så fin gång tillbaka till bilen.

Utvägen var lite lugnare än sist, kan inte kalla honom rodeo dog den här gången, även om jag såg på skuggan att han hoppade ett par gånger bakom mig. Om vi gör det här konsekvent ett antal gånger till så kanske det går in i hans lilla reptilhjärna att han ska hålla sig lugn tills jag säger Fri. Drömma kan man ju...

Idag hade jag med en termosmugg kaffe och sittunderlag, så mitt på rundan satte jag mig på en träbänk och fikade i solen. Kasper är inte så lugn som jag skulle vilja i de sammanhangen, men han var lös och höll sig på ett par meters håll iallafall. Tuggade lite snö, vilket jag tolkar som stress snarare än törst; kan vara en kombo. Vid ett tillfälle lade han sig ned i förhoppningen om att också få lite fika. Alla som har en gårdshund vet hur osannolikt det är att de ska vilja ligga på kalla snön, så jag var tvungen att föreviga det med mobilen. Jadå, han fick en bit som belöning.

Som en jämförelse lägger jag upp en av husses vackra dimbilder från helgen. Samma golfbana, inte direkt samma väder – vilken skillnad det gör! Inte konstigt att vi var nära att tappa orienteringen...

Som vanligt tränade vi små korta pass med Fot, Stanna, Hit och Nära. Nära är väl det kommando som går sämst, har nog blivit lite söndertjatat på koppelpromenaderna. Övrig träning gick bra, nästan bäst när han var lös. Testade även ett Backa för att se om han kunde det även på golfbanan. Jodå, visst kunde han det.

Skogspromenad med geocaching

Idag gick vi skogspromenad med flexi som omväxling till golfbanans fria vidder. Tycker flexit funkade riktigt bra, förutom att låsningen oväntat släppte en gång, så jag fick ta till handen och stoppa linan medan en bil passerade på grusvägen. Därefter funkade låsningen perfekt, så det var nog bara jag som inte fått in knappen riktigt ordentligt.
Han betedde sig mycket civiliserat vid de hästar vi passerade.
Vi tog två cacher under promenaden, varav den första låg gömd i ett gammalt militärvärn. Medan jag stod hopkrupen (bara nån dryg meter högt i tak) och tittade mig omkring hittade Kasper raskt sin första cachegömma. Han nosade väldigt ivrigt på ett visst ställe, så jag kikade efter – mycket riktigt, där under en sten, en bräda och lite gamla löv fanns den. Duktig geohund!
På tillbakavägen tränade jag ett par korta pass fotgående, som gick lika bra som igår. Sen lite Stanna med köttbullskast. Det var populärt nu med.
Ikväll gick hela hans middag till inomhusträning. Vi började med kryp, vilket var ett tag sen vi tränat nu. Körde först med targetpinne, sen med bara handen. Han kryper inte så många steg i stöten, men jag tycker att de krypsteg han tar börjar bli finare och med mer flyt. Så jag är jättenöjd, finns ingen anledning att gå fort fram med detta moment. Jag provade även att dra handen i en böj åt vänster respektive höger, och han kryper med. Jättebra!
Avslutade med lite fotgående, särskilt då vänstervändningar på stället, som gick kanonbra.

Från rocking rodeo dog till lydnadshund på en och en halv timme

Andra besöket på golfbanan den här veckan. Så snart Kasper hoppar ur bilen vet han. Han förvandlas omedelbart till en rocking rodeo dog. Han kan inte alls förstå varför han inte får springa lös på en gång, när han nu ändå ska få det snart?

Det är svårt att ha tålamod att stanna och vänta ut honom, ta kanske två ynka steg, sen vänta igen. Husse gick före och fotade lite natur medan vi sakta men säkert tragglade oss fram. Därför finns inga bilder på hans vildsinta beteende, men jag garanterar – man tror inte han fått en minuts träning någonsin. Han verkar vara en nyss infångad vildhund som för första gången ska prova att gå i lina.

När vi så småningom tagit oss dit jag bestämt att vi skulle nå (björkarna) fick han springa fritt i linans längd ett tag. Vi hade inte hunnit långt när vi plötsligt fick besök av en lös strävhårig jack russell utan halsband. Vi stannade för att invänta en eventuell ägare och efter en stund dök husse upp. Hundarna lattjade av hjärtats lust. De var jämnåriga och båda ville gärna ha titeln Högst i rang. Tror att Hardy vann den.

Nästan exakt samma färgställning och lika tuffa till sinnet.

Det visade sig att Hardy bor ganska nära oss. Tror jag sett honom förut, men det finns rätt många jr i området. Iallafall kom vi att prata om löptikar och Hardys husse påstod att det inte bara var Freja som löpte nyligen, utan att det finns 4–5 tikar i grannskapet som alla löper samtidigt. Tydligen är inte Hardy lika berörd som Kasper är av detta.

Vi promenerade vidare och när Hardy försvunnit på säkert avstånd släppte jag Kasper. Jag hade just kallat in och belönat honom när jag plötsligt hörde någon som ropade Myra bakom mig. Jag tog direkt halsbandet och kopplade upp innan Kasper fattade att det fanns en lös hund till.

Myra visade sig vara en osäker golden som inte riktigt vågade sig fram till ivrige Kasper. När matte lyckats kalla åt sig sin hund fortsatte vi åt ett lite annat håll än vi brukar för att kunna släppa Kasper på nytt utan att han skulle jaga ifatt retreivern. Det var en otroligt dimmig dag, så vi villade nästan bort oss på köpet i all denna vithet, men en lång och härlig promenad fick vi.

Stilstudie. Förstår inte att han inte gör fälleben på sig själv.

Han var verkligen outtröttlig i sitt springande idag, men kom fint på flertalet inkallningar. Ibland bytte vi riktning när han jagat iväg så att han fick hålla lite koll på oss. En gång satte vi oss i ett litet skjul, och då tog det en stund innan han andfådd hittade fram till oss. Nyttigt för den lille vildbasen.

På slutet testade jag lite fotgående, vilket gick över förväntan. Det är väl mest matte som borde hålla huvudet högre, men lillen skötte sig finfint. När vi närmade oss klubbhuset kopplade jag upp som vanligt och tränade Stanna. När han stannar till kastar jag en köttbullebit som han försöker fånga i luften. Det här har han kommit på på senare tid – när han var yngre var det helt bortkastat att kasta något på det sättet till honom. Han fattade inte alls att han skulle ta biten i luften och när den väl landat hittade han den knappast. Men nu har det blivit så kul att fånga köttbullebitar att han börjar gå på min vänstra sida i förhoppning att få en bit till. Det blir helt enkelt svårt att träna Stanna istället. ;)

Men den svårigheten föredrar jag helt klart framför svårigheten att få honom att gå fint på väg till golfbanan. När ska min rocking rodeo dog vara så pass inriden att han kan bete sig hela utestunden?

Flexikoppel och promenader

Tack för all bra input om koppelpromenader! Jag fortsätter gärna att diskutera detta intressanta och viktiga ämne. Jag var inne på Lidl och råkade av en slump snubbla över billiga flexikoppel. Såg det som ett omen med tanke på diskussionen här, såg jag slog till.

Har funderat lite på hur jag ska lägga upp det med gruppromenaderna. Om jag ska ha två koppel ska flexikopplet vara det ena, det där Kasper kan snooza omkring som han vill (inom rimliga gränser och utan att leka med den andra hunden). Vilket ska då vara det andra?
Kings matte föreslog retrieverkoppel, och ett sånt har jag ju. Men med det kan jag inte träna inkallningar och annat som jag brukar – med släpande koppel, eftersom ett retrieverkoppel så lätt kan hakas av hunden. Jag fortsätter nog hellre att använda mitt gula billiga slit-och-slängkoppel med invävda reflextrådar, som det inte gör något om det släpas i vätan och geggan. Jag vill ännu ett tag till ha säkerheten att kunna trampa tag på kopplet om det behövs. Men – bör man då ha två olika halsband, så hunden verkligen uppmärksammas på att nu byter vi, eller räcker det att byta själva kopplet som signal? Det skulle ju onekligen vara enklast.
Hittills har jag gått några promenader med enbart flexit för att testa hur det fungerar. Man kan verkligen inte slappna av med det och gå och tänka på annat, iallafall inte på sträckor där det kan komma fordon eller andra människor. I början löpte han oftast linan ut på Fri, men nu har han börjat vänja sig. Så snart han är längst ut och börjar dra stannar jag och väntar ut honom. Då brukar han komma inspringande och får sig en liten godisbit. Eftersom jag hittills kört med ett koppel har jag också kört lite korta avsnitt med kortast längd tillsammans med Nära-kommandot. Kortaste längden är precis lagom långt för detta syfte, men jag har märkt att det är lite svårt att få honom att lyssna på Nära-kommandot efter att han just fått springa fritt en stund. När han väl begripit så går det riktigt bra. Detta kan ju kanske tydliggöras med koppelbyte.
En bieffekt med flexit är att man inte alls känner lika tydligt om hunden drar. Handtaget tar upp en del av kraften, på gott och ont. Något som verkar positivt hittills är att man kan få till en mer avslappnad promenad med flexit (rätt använt). Kasper får en större frihet och kommer rätt ofta in och checkar av, varpå jag belönar. På sikt kan vi nog få till lite roligare promenader av detta, med mer lek och skoj.

Rösta på bästa hundfoto

Temat är ju Arbetande hund - nu kan du rösta på den bild du gillar bäst:
http://hundfotografier.se/wordpress/?page_id=110
Passa på, senast 14 feb.

Det bästa med vintern

Har kommit fram till att det bästa med vintern är att golfbanan är stängd. Det vill säga öppen – för oss.

Åter tog vi en riktig långpromenad där. Jag började med att Kasper skulle gå fint från bilen och fram till björkarna där vi skulle vika av ned på vidderna, en sträcka på kanske 200 meter. Han visste ju vad som skulle vankas, så han var ungefär lika uppspelt som en yster arabhingst. Tre steg. Still. Två steg. Fem steg, nehej, gå tillbaka tio meter och börja om. Så där höll vi på att traggla, och det tog sin modiga tid att nå fram till björkarna.

Hade löplina på, och vid björkarna satte jag honom för att han sen skulle få springa av sig ett tag i de fem metrarna. Omedelbart satte han igång att gnälla, så jag stog där ett bra tag innan han var så pass tyst att han fick ett varsågod.

Vi gick ett bra tag med Kasper i löplina. Oftast var han längst ut, längst där framme som utkiken på en båt, men allt oftare kom han frivilligt in för att hälsa och få en godis. När jag tyckte han var tillräckligt regerlig (lugn vore en överdrift), vi hade fria vidder framför oss och inga människor eller hundar inom synhåll så släppte jag honom.

Egentligen har han en alltför stor radie för att jag ska vara nöjd (ett antal hundra meter kan det lätt bli), men han kommer relativt ofta in frivilligt och får sig en klapp och en godis. Är han inte alltför långt borta kan jag kalla in honom med rösten, men ett par gånger fick jag ta till visselpipan. Han vände dock i nästan alla fall omedelbart och kutade in till min vänstersida. De gånger han segade sig in eller hade irrat sig alldeles för långt bort blev det löplina ett tag så han fick lugna ned sig. Vid dessa tillfällen gjorde vi också några korta små träningspass, Fot, Nära, Sitt, Vänta. Ett par gånger kopplade jag loss honom med Sitt, Vänta och gick bort kanske fem meter, varpå jag gjorde inkallning och sen omedelbart lät honom springa Fri. Detta fungerade riktigt bra.

Mot slutet körde jag ett kort träningspass med Fot utan att koppla honom och det gick över förväntan.

Vi avslutade med lite snörbollskamp och gick sen en lång bit snörbollspromenad. Jag tappade taget en gång och då var det härligt att se hans segerkrigsdans runt om oss skakandes på snörbollen. Man kan lätt tänka sig en råtta i käften istället...

Det är så härligt att få låta honom busa av sig lös och fri. Trist bara att han har så lång radie att jag inte kan göra det så ofta. Jag lovar, har kört mängder med ”gömma oss i skogen” när han var valp, det har inte räckt hela vägen... Vi har väl en dryg månad till som vi kan utnyttja den stora härliga golfbanan till fri lek, sen får vi hoppas att klimatet blir cykelvänligt istället.

Angående Kings kommentar om träningsfunderingar:

Det där med planlydnad stämmer absolut. Det är bara det att den där grusplanen vi hamnade på häromkvällen har vi aldrig nånsin varit på tidigare. Möjligen kan han ju känna igen grusplan som grusplan, det ska jag låta vara osagt. Vi kör mest hemmaträning (inomhus, trädgården och på några planer nära oss), så jag har snarast omvänt problem – när vi kommer till brukshundklubbens apellplan eller någon kursplan finns där så många spännande dofter att det tar ett bra tag innan jag arbetat upp en sån kontakt med Kasper att vi kan börja träna överhuvudtaget.

Ditt tips med två koppel är bra när vi promenerar på egen hand. Har faktiskt ett retrieverkoppel som vi kan använda. När vi promenerar i grupp blir dock löplina ogörligt, för om han inte ens kan släppas i två meters längd kan man bara tänka sig vilken soppa det skulle bli med fem meter... Men *kanske* kan här ett flexikoppel komma in i bilden istället. Nu har ju både Lina och Ninni skrivit positivt om flexi, ska ta det under övervägande. Bara det inte blir en slentrianmässig användning av flexi – skräcken är gammal ouppmärksam tant på ena sidan gångvägen och hennes ulltott snoozandes på andra sidan, så kommer man där som cyklist och har inte en chans... Ska ett flexi in i familjen ska jag nog dra upp ett antal regler för dess användande också... Får fundera lite till. För korta pass i all ära – men man måste ju på något sätt kunna ta sig runt resten av promenaden på ett drägligt sätt också.