Kasper blir nyårsfin

Inför jul var det baddags. Inga problem med det. Skönt. Man stoppar honom i badkaret, ser till att duschstrilen är fin och ljummen. Sen är det bara att duscha på. På med lite schampo (med whitening) när han är blöt. Vid det laget har han i allmänhet hunnit ställa sig på bakbenen mot badkarskanten, men där står han sen snällt hela tiden. Schamponera in, sen duscha av allt ordentligt.
Praktiskt är ju sen om man redan innan man började kom ihåg att ta fram en handduk, så kan man frottera bort värsta fukten innan man släpper ut honom på golvet. Dörren stängd! Har börjat säga Skaka! samtidigt som han skakar av sig vattnet i förhoppning att kunna få det till ett kommando så småningom. Har ju ingen klicker i det här läget (tillräckligt mycket grejer att hålla reda på ändå), men förhoppningsvis nöts det in precis som Kissa gjorde tidigare.

Nu var det då klodags igen inför nyår. Det har ju varit ett stort problem. Lite har han vant sig vid klotången genom att få bita fritt i den, vi har kletat leverpastej på den som han har fått slicka av, vi har klickat bredvid och gett godis för varje klick. Bakbenen har väl gått skapligt, men fram har det varit illskrik och kaotiskt sprattel. Har försökt att klicka in kloklippandet, men det har inte heller varit en jättehit. Så idag kom genombrottet!
Sambon höll honom med halsband på, så han inte tappade greppet. Han tog på sig handskar och nu höll han ena handen över ögonen på Kasper och fick honom att sitta lugnt. Jag klippte ena baktassen - inga problem. Vi matade med massor av leverpastej. Sen handen för ögonen och nästa tass. Lika lugnt nu. Och så framtassarna. Leverpastej. Nästa framtass. Leverpastej och klart. Inget sprattel, inget skrik, ingen avgrundsdjup förtvivlan! Det hjälpte att bara inte behöva titta på tången. Så enkel lösningen kan vara ibland.

Kasper cyklar

Igår kväll skulle jag till videobutiken och lämna tillbaka ett par filmer. Tog med Kasper och fick för mig att jag skulle börja vänja honom vid cykel, så jag tog vår gamla skräpdamcykel i vänsterhanden och hunden i högerhanden och började gå. Först tyckte Kasper att det var lite konstigt och kanske läskigt, men efter 20-30 meter gick han fint parallellt med cykeln. På andra sidan järnvägen är det en kort alldeles rak och plan cykelbana, så eftersom allt gick så bra fick jag för mig att hoppa upp och glida på hojen för att se hur det gick. Efter ett par förvirrade, svajiga första meter där Kasper var med förvånad än rädd över att jag hoppade upp på det där åbäket gick det super. Han travade fint och jag mest rullade. När det var dags att svänga hoppade jag av och ledde igen. Berömde massor. När vi korsat en väg och gått en bit till blev det åter en enkel cykelsträcka, så jag hoppade upp igen. Det gick lika fint nu och jag till och med vågade mig på en liten svag sväng. Av igen och promenad sista biten till videoaffären. På tillbakavägen gjorde vi likadant, fast då hamnade han bakom mig en gång varpå jag tvärstannade och sade Stanna! Det gick bra. Sen samma sak igen men rätt var det var sprang han framför åt vänster. Tvärstannade och Stanna. Ingen fara någon gång, men tog det säkra före det osäkra. Har ju köpt en springer som ska monteras på nån av cyklarna, blir säkert mycket bättre än att hålla kopplet utsträckt i högerhanden.Sammantaget är jag supernöjd med vår första lilla cykelträning. Och Kasper verkade bra mycket mer nöjd med vår cykelhastighet (gissar på 7 km/h) jämfört med min alltför långsamma promenadhastighet. Det här blir nog bra på sikt.

Kasper är hundsocial

Man träffar mycket fler hundar när man har hund. Kanske självklart, men ändå inte. Det finns ju lika många hundar i ens närhet oavsett om man har en själv eller inte. Men man tittar med andra ögon, man kollar om de kan utgöra något hot, eller bli roliga lekkamrater, osv.

För någon vecka sen åkte Kasper och jag på skogsutflykt. Kanske hundra meter efter att vi parkerat bilen passerade vi ett hus med, visade det sig, en labradorvalp i samma ålder som Kasper. Han hette Karo, vilket skulle visa sig vara värdefull kunskap. Vi gick vidare och i slutet av vår promenadrunda hade jag ett litet vindskydd som mål för en fikapaus. Där satt redan en man med hund. Jägare. Även denna hund var jämnårig med Kasper, och den lilla tax-drevertiken och Kasper lekte bus i närheten medan vi fikade. Mannen skulle lära sin hund att spåra, för att sen jaga rådjur till hösten.

På tillbakavägen passerade vi Karos hus igen. Åter var valpen ute och kom lösspringandes ut på den lilla grusvägen. Ingen människa inom synhåll. Jag hade Kasper kopplad och vi fortsatte till bilen medan Kasper och Karo gjorde försök att leka så gott det gick trots kopplet. Jag fick in Kasper i bilen och hade nu en lös Karo att ta ställning till. Jag vågade inte köra därifrån när han fanns i närheten. Jag promenerade tillbaka mot huset och sade till Karo att komma. Han lydde, kanon. När vi var nästan framme sade jag till Karo att sitta. Han satt! Vänta! Sen gick jag tillbaka till bilen. Väl framme vänder jag mig om och ser att han suttit kvar hela tiden, men nu reser sig upp och börjar nosa lite i vägkanten. Nu vågade jag köra iväg utan att vara rädd att köra över den lilla sötnosen.

Idag var vi på en ny utflykt. Hittade en kanonfin liten fiskesjö som vi gick runt. Vi fikade och Kasper testade att åka skridsko på isen. På andra sidan sjön mötte vi en flatcoated retriever med matte och lillhusse. Hon var lite rädd först att hennes hane skulle bli för vildsint mot Kasper, men allt gick bra. De fick leka nån minut. Jag lovordade det fina området, och det visade sig att de brukade gå här och att det var fint även på sommaren, inte alltför lerigt, vilket jag misstänkt. Det fanns många utlagda spänger på de blötaste partierna. De till och med brukade bada i sjön, något jag tacksamt sög i mig. En hundvänlig badsjö är precis vad jag är ute efter till sommaren.

När vi närmade oss bilen kom minst ett halvdussin, om inte fler, flatcoated retrievers gående lösa. Kasper springer fram och lyder inte alls när jag försöker ropa tillbaka honom. De två hundägarna ropar tillbaka sin främsta hund som lyder. Men Kasper fortsätter framåt och en av hundarna i flocken är lite aggressiv. Jag är fortfarande minst 40-50 meter bort. Blixtsnabbt lägger sig Kasper på rygg och flicken bara nosar lite på honom. Hundägarna plockar ihop sin skock och går upp på en liten höjd vid sidan av vägen. Jag plockar till mig Kasper och kopplar honom. De ber om ursäkt, men jag sade att det inte var någon fara. Det var ju minst lika mycket mitt fel i så fall, som ännu inte har en tillräckligt lydig hund.

Han är modig iallafall, sade en av dem. Kan bara instämma. Kasper är en sexmånaders valp som fortfarande tror gott om alla andra hundar. Och människor.

Det här stället ska vi återkomma till. Bara man undviker det när det är som halast och blötast är det en kanonrunda med flera fina fikaplatser. Det tackar vi sportfiskarna för.

Kasper blöder

Har inte några färska Kasper-bilder just nu, får återkomma med det.
Vad har hänt sen sist?
När vi var ute på kvällspromenad för närmare två veckor sedan och gick under en mörk viadukt ryckte Kasper plötsligt till där han gick och nosade. Det fanns en liten vattenpöl där, så jag trodde att han blivit rädd för sin spegelbild eller liknande. Men plötsligt slog han till bromsen och ville inte gå. Jag gick trots allt vidare med motsträvig hund och skulle några meter senare belöna med godis för att han hängde med. Då fick jag blod på fingret!
Öppnade munnen och såg att det kom mer blod, men det var så mörkt att jag inte såg ordentligt. Vi vände om och gick tillbaka hem. Hade han svalt en glasbit?
Väl hemma hade blödningen lugnat ned sig och man såg att det inte var inne i munnen såret var, utan framme på själva nosen. En skarp röd skåra mitt i det svarta. Nu var Kasper lugn och glad igen. Höll koll närmaste dygnet på honom och avföring, men som tur var hade han inte fått i sig något glas, utan bara nosat på det och skurit sig.

De problem vi jobbar mest med annars är fortfarande att få honom att gå fint i koppel och att vara lugn när det knackar/ringer på dörren. Vi gör väl små pytteframsteg, men inte går det fort.

De senaste promenaderna har Kasper alltmer börjat lyfta benet som en riktig hanhund. När han varit lös i skogen har han stannat och markerat på flera ställen. Jag vägde honom för någon vecka sedan och han var då uppe i 6,4 kilo. Han är ju halvåret på lördag, så det är väl bara att inse att man har en unghundsperiod att se fram emot. Gulp.

Kasper och 2-åring

Häromdagen kom en tvååring på besök. Kasper var otroligt intresserad, De har träffats tidigare, men nu skulle de vara tillsammans hela dagen.
Vi började med att ha Kasper avskiljd, på andra sidan en gallergrind, tills lillpojken kommit till rätta. När vi sedan släppte ihop dem fick vi säga Ner rätt många gånger till Kasper, som gärna ville hoppa på pojken.
Tack och lov lugnade han sig snart och de fungerade bra tillsammans. Ett par hopp bakifrån klarade pojken galant utan att varken tappa balansen eller bli rädd, men i övrigt höll sig Kasper på mattan.
Skönt att se att besökare går bättre och bättre.

Picnic i nysnön

I morse var det vitt ute igen efter en tids barmark. Vi bestämde oss för att åka ut i skogen och ha med lite lunchfika. Kasper tyckte det var riktigt kul i den trolska skogen. Efter fikat såg vi människor två stora älgar, men som tur var var lössläppte Kasper inte lika uppmärksam. Han var mer intresserad av en tall där det råkade växa mackabitar och annat godis på trädstammen.

Kasper på weekendtripp

Helgen var ett enda stort äventyr för Kasper. Vi åkte bil långt bort, det fanns snö så tassarna blev kalla och vi bodde på ett annat ställe än vanligt. Dessutom var han så nyfiken på de stora fåglarna att han tog ett litet vinterbad.
Vi reste alltså till Hellefors Herrgård. På vägen dit stannade vi vid en mack så vi fick en utomhusfika och Kasper fick känna på snön och kissa. Det tog en stund innan han ville kissa, för allt var ju så spännande.

Kaspers nya halsband fungerar bra. Trevligt att det har reflex också.
Det bildades is under tassarna på promenaden. Ynk, sade Kasper och lyfte en tass. Då var det dags att lyfta upp och värma tassarna en stund i händerna. Sen gick han villigt vidare.

Täcket från samma leverantör blev väl lite väl stort. Ryggen var viktigaste måttet, stod det. Jag mätte och mätte, och mätte igen. Och på ryggen är täcket lagom. Men delen man spänner under magen är på tok för stor. Får hitta på något bra sätt att korta in det tills han växer i sitt nya fina vintertäcke.

Vi bodde ståndsmässigt på herrgården, även om den sett fräschare tider. Kasper uppskattade alla nya dofter att utforska.

Vi gjorde utflykter också, bland annat till en mosse i närheten. Där invigdes vintertäcket. Självklart fick kulturen sitt. Kasper uppskattade skulpturerna. Särskilt rådjuret.

Inte tog han någon notis om hundvarningsskylten heller.

Hela tiden var det något nytt och spännande på gång.

De spännande änderna gjorde att vattnet inte kändes så kallt. Sista doppet för året, kan man förmoda.

Kasper i skogen

Idag tog vi en lång promenad i det fina vädret. Bland annat fick Kasper springa lös en stund i ett fint mosstensområde. Kika bara.

Nu när valpkursen är slut hoppas vi på att träffa Enzo lite mer. Och kanske gå promenad med brukshundsklubben. Vad är det nu Kasper behöver öva på primärt?

• Han nosar fortfarande mycket på gräs och i skog, här behöver vi få upp huvudet och få honom mer intresserad av oss än av omgivningen.
• Han har börjat att följa med mig okopplad, detta behöver tränas mycket mer. Hans position är inte super, men så länge han följer med är jag rätt nöjd än så länge.
• Han är väl intresserad av hundar och människor, behöver mer träning i att inte alltid komma fram och hälsa/leka.
• Han behöver lära sig Stå.

Tja, det räcker väl till att börja med.

Kasper åker kollektivt

Jag har länge tänkt jag skulle miljöträna Kasper genom att åka lite Roslagsbana, buss och så. Ända in till stan har känts lite långt, och kortare bitar faller sig inte naturligt, utan då skulle det bli en specialare bara för Kasper. Alltså har det inte blivit av.
Nu fick jag igår plötsligt ett akut ärende in till stan och hade inte så stort val. Jag skulle vara borta för länge för att kunna lämna honom och att ta bilen skulle bara medföra en massa parkeringsproblem. Alltså, efter lunch tog vi vårt pick och pack och gick till stationen. Jag hade med den röda mjuka hundväskan med en gosefilt och ett hundben som reserv. Han har nästan vuxit ur väskan, men kortare stunder fungerar den fortfarande.
På vägen dit passerade vi en gräsmatta och jag sade "Kissa". Och han kissade! Det är andra gången nu som jag lyckats få honom att kissa på kommando. Mycket praktiskt, med tanke på att nu skulle han inte få någon mer chnas på en stund. Ska fortsätta öva in Bajsa också.
Jag visste att första vagnen var hundfri, så vi hoppade på vagn två. Det är mycket sånt att hålla reda på nu, små skyltar man tidigare aldrig riktigt noterat. Jag bar Kasper uppför de två trappstegen och lät honom sen nosa runt på golvet vid vår sittplats. Jag fick som tur var hela fyrplatsen för mig själv, så han kunde hålla på. Efter en stund lade han sig i den röda väskan och tuggade på benet. Innan vi var framme vid Östra hade han dock tröttnat och tyckte det var roligare att nosa reda på gömda och glömda godisbitar (och annat?) som låg i skrymslena. En gång skällde han till åt någon som passerade, men jag intresserade honom för en godis, och då glömde han bort det hela.
Allt gick alltså bra och väl framme fick han gå själv på perrongen, bli buren i rulltrappan, gå själv i trappan ner under gatan och upp igen till 4:ans hållplats. Vi fick vänta några minuter innan bussen kom, så han kunde nosa runt lite först.
Jag tog honom i famnen upp på bussen och vi satte oss vid utgången. Halvvägs till St Eriksplan kom en dam och satte sig bredvid oss. Hon visade sig ha hund själv, så det var okej att han nosade. Vi steg av utan incidenter och promenerade längs Rörstrandsgatan bort dit vi skulle. Gatan är inte så stor men full av liv och rörelse, och Kasper hade fullt sjå att titta på människor, barnvagnar, cyklar och att nosa på stolpar. Han gick dock mycket fint vid min sida när jag bad honom. Skönt! Vi passerade bara en hund (liten pudel) på nära håll, och trots att han blev intresserad kunde jag dra honom förbi utan större problem. Han vände sig dock om och ville dit.
Den adress jag skulle till har en reception och många anställda. Jag ville undvika problem, så utanför huset stoppade jag ner Kasper i väskan och gick förbi receptionen med en aningens gungande, men tyst, väska. Jag skulle in i labbet där det bara satt två personer, så Kasper fick komma ut och hälsa. Det finns många olämpliga saker i detta rum, så han fick finna sig i att vara bunden hela tiden. Lite gnälligt var det, men att få brotta ned M under liggandes fotosession var trots allt kul.
In i väskan igen för utpassage. Nu var väskan ännu trängre, för jag hade stoppat i en kartong jag skulle ta med hem. Det gick iallafall. Nu höll sig väskan helt stilla. Han var nog trött. Jag bar honom hela vägen bort till 72:ans busshållplats. Där fick han komma ut och sträcka på sig precis innan bussen rullade in. Nu var det lite mer folk, men vi fick sitta ifred långt bak i bussen. Kasper gillade att sitta och titta ut genom fönstret, och att rulla ihop sig i famnen och vila.
På Östra var det en kvart eller så kvar till tåget skulle gå, men det stod redan inne. Jag passade på att låta Kasper själv kliva på vagn 2 i sin egen takt. Han tvekade en stund nere på perrongen men när jag klivit upp bestämde han sig för att den där trappan nog var okej och så tog han sprången in på tåget.
Vi satte oss i andra båset och jag öppnade väskan åt honom. Men den var inget intressant längre. Nu fanns ju ett tåg att undersöka. Snart låg han dock lugn i min famn och försökte sova. Alla stopp med folk som gick på och av väckte honom såklart, men vila lite fick han.
Sammanfattningsvis: en tre timmar lång stadsresa som fungerade riktigt bra. Som matte fick man ju vara väldigt aktiv och påpassande hela tiden, speciellt på inresan, medan hemresan då han var trött var mer avslappnad. Men kanon att veta att det faktiskt fungerar att åla tåg och buss. Nu återstår tunnelbana, men det får bli en annan gång...

Det där med att gå fint vid sidan

Vi var på kurs igen igår. Näst sista gången. Känslan att det är trist att det snart är slut blandas med känslan att det ska bli skönt att slippa stå och frysa på gräsmattan i nollgradigt mörker. Har vi tur hittar kursledaren ett ridhus så vi kan fortsätta i vinter.
Jag fick hjälp igår av kursledaren att hålla Kasper i rätt sidoposition. Hon gick bakom mig och höll i långlina medan han gick och nosade längs min vänstra sida. Jag försökte hela tiden hålla kontakt med honom. Så snart han lyfte huvudet klickade jag och gav godis. Det kändes som att det gick halvskapligt bra. Men då hade jag som sagt en mänsklig svans efter mig...
Idag var vi så ute på lunchen för en liten träningsrunda, och då kunde han plötsligt...
titta upp med tindrande ögon på matte fint gåendes på vänster sida invid benet utan att sniffa på marken och med löst hängande koppel
Jag gav ultramycket godis, som en riktig godismaskin. Vi började övningen på tomten, men när det gick så bra tog vi en extra runda på asfalterad väg, följt av gräsväg, följt av en annan asfalterad väg som han mycket väl vet leder hem igen. På den sistnämnda vägen brukar han dra i kopplet som sjutton. Han hittar ju hem! Nu gick allt jättebra de första två vägarna, och längs den sista svåra vägen hamnade han lite för långt fram, men fortfarande kunde jag gå långa sträckor utan spänt koppel. Hurra!
Håll nu alla tummar för att denna trend håller i sig. Måste nog testa ett nytt kort litet varv snart. Kommentera gärna våra framsteg, för idag är vi glada.

I fullt språng

Det är svårt att fånga en Kasper i farten på bild.

Här har sambon lyckats ta en serie som väl visar litegrann vilken fart det är på honom nuförtiden. Kasper börjar vid 4 månader bli en ganska snabb valp. Han springer oftast inte så långt bort, utan vill hålla koll på oss hela tiden, men när vi är på ett fält blir avstånden genast längre. Vid inkallning kommer han i allmänhet som ett skott, men ibland vänder han en meter innan han når fram, och rusar vidare i en ny riktning.

I skogen är det lättare för oss att gömma oss, och därmed håller han också närmare koll, vänder tillbaka och byter riktning så snart vi gör det.

Vi har egentligen i läxa att öva inkallning, vilket går rätt bra, och fritt följ, vilket inte går alls. Att Kasper skulle följa med vid ens sida när han är lös är för honom en fullt främmande tanke. Hemma i köket är det en annan sak, då är ju matte med godis mycket intressantare än det mesta. Men utomhus... Nä, där finns ju så mycket andra häftigare saker.

Några bilder med Kasper uppflugen på stenar. Han klättrar eller hoppar upp på rätt branta ställen nu. Har man tur hittar man godis däruppe också.

Ensamträning

I förrgår var jag på en träff om hundens mat och hälsa på brukshundsklubben här i Vallentuna. Mycket intressant, så nu känner man trycket att skaffa hem vom (komage) till hunden. Fick bekräftelse på att vaccinationskänningar visst kan visa sig fem dagar efteråt, och hon rekommenderade att vara restriktiv med vaccinationer om man inte ska tävla. Då är de ju obligatoriska. Ytterligare intressant var att föreläsaren har hundpensionat här i trakten, och det kan ju vara bra att ha lite koll på detta ställe ifall det blir aktuellt att lämna Kasper dit nån gång i framtiden.
Igår kväll fick vi äntligen ihop en date med sheltien Enzo med matte igen. När hundarna busat av sig det värsta tränade vi lite hundmöten och att gå fint (Enzo lös, men Kasper i koppel) i närheten av varandra utan att de skulle freaka ut. Gick faktiskt ganska bra, med tanke på att Kasper inte tränat detta så mycket än. Super att ha ett träningsobjekt som vet vad man håller på med. Man kan ju inte begöra att vanliga mötande hundägare ska kunna gissa sig till vad man vill träna...
Sen avslutade vi med en promenad då båda gick tillsammans som om de aldrig gjort annat. Kasper nosar fortfarande rätt mycket, särskilt i början av passet på träningsfältet, men det känns ändå som att vi börja nå någonvart även med det. Enzo är duktigare på det mesta, men är ju också lite äldre. Känns nyttigt för Kasper att få träffa honom.
I morse kände jag att min temporärt lagade tand inte mådde bra, så jag ringde och fick en akuttid på morgonen. Hade inget annat val än att lämna Kasper ensam hemma, så efter att ha hållt igång honom en extra halvtimme och hindrat honom från att somna när han ville, stoppade jag in honom bakom kompostgaller innan jag gick. Han gnällde lite när jag låste dörren. När jag kom tillbaka 45-50 minuter senare har det knäpptyst, ända tills han hörde mig stänga en förrådsdörr. Han hade alltså kunnat koppla av och somna, vilket känns oerhört skönt att veta inför framtida lämnanden.

Geocachehunden Kasper

Kasper har börjat geocacha. (www.geocaching.com) Det är tredje gången han är med nu, och han tycker matte är en fin spårhund som plötsligt hittar en intressant låda mitt ute i skogen. Vi stiger i hans aktning, känns det som.
Har övat mycket i helgen på att han ska hålla upp huvudet när han går i koppel, inte bara sniffa som en tok hela tiden. Igår fick han hela lunchen på nos-upp-träning och idag hela frukosten. Inte finns det mycket svamp i skogen, men idag hittade jag en fin karljohan. Får bli förrätt ikväll. Vi gick på fina mossbelupna hällar och det var synd att vi inte hade med kameran, för det hade kunnat bli riktigt fina Kasperbilder med honom lös på hällarna. Han har blivit riktigt bra på att hoppa runt i stenig terräng, klättra upp på stenar (där ligger det konstigt nog väldigt ofta godis) och annat kul.
Vi mötte flera hundar och kom i närheten av en häst som blev ledd, och alla dessa intressanta saker klarade han fint att bara titta på utan att börja slita som en tokig. Igår var det dessutom joggare, idag en moped. Känns riktigt bra. Han skulle nog inte klara det lös än, men vi har kommit en bit på väg.

Kasper är 16 veckor

Det har bara smugit fram. Det där med rumsrenheten. När jag tänker tillbaka har Kasper faktiskt varit helt rumsren i två veckor nu. Dessförinnan hade vi ett par veckor där det nästan fungerade, med bara nån enstaka olycka nån gång ibland. Dessutom klarar han sig från en sista kissning vid 23 till nästa morgon vid 7 (eller tom senare på helgen).
Vi var på valpkurs igen häromkvällen. Han är inte alls lika hoppig mot de andra hundarna längre, vi kunde till och med gå fram och mötas, stanna med sitt, växla några ord med den andra föraren, och sedan gå vidare. Kanon! Det hade jag aldrig trott. Svårare bara att träna detta i hemmiljö, eftersom de hundägare man eventuellt möter inte har samma förinställning om vad vi ska göra, hur vi ska bete oss. Men kanske kan vi träna lite med Enzo igen någon kväll.
Det är verkligen svåra träningsförutsättningar på valpkursen - allt kallare och mörkare. Och en hel timme håller det på, märker att Kasper är bra mycket mindre motiverad på slutet. I onsdags var det nollgradigt när vi körde hem. Han har nu täcket på utan problem, men det har blivit lite kort så baken sticker ut, ser kul ut. Men den får allt duga ett tag till, värmer ju ändå.
Clara har skrivit en jättebra status för sin tax Doris på sin blogg (http://www.terrortax.net/?p=299). Ungefär så här ser motsvarande status ut för Kasper just nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint. Jag kan backa ett par meter, vänta kanske en halv minut, sen gå tillbaka och klicka.
Utomhus: Är gräset någorlunda torrt och varmt kan han lägga sig ned, men ligger inte kvar. Har jag med fällen ut kan han ligga kvar några sekunder, dock ej säkert.
Tandvisning
Har inte jobbat något med detta, endast borstat tänderna vid något tillfälle. Ska börja öva lite.
Linförighet
Inomhus: Kasper går superfint vid min vänstra sida och har kontakt. Jag kan svänga runt i åttor och cirklar i köket och han hänger med. Oftast även om han ser en leksak liggande bredvid, eller matskålen, men ibland tappar han koncentrationen då. Han stannar även fint.
Utomhus: Problem. Han går med nosen i marken nästan hela tiden, svårt att motivera honom. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder har jag lyckats få honom att gå nästan lika fint som i köket, men det handlar mer om någon undantag än regel. Husse föreslog att vi till helgen ska ta hela hans dagsranson och fördela på nos-upp-träning för att göra honom mer motiverad.
Läggande
Har inte börjat öva detta, först måste han gå fint vid sidan ute.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter mycket bra, kanske 90 %. Vid besök på brukshundskulbben plan häromdagen fanns det dock så himla mycket intressanta dofter att han inte kom in meddetsamma alla gånger. Om jag då vände mig om och gick/sprang kom han efter efter en liten stund. Så jag är väldigt nöjd med honom i detta. Ska givetvis övas mer.
Ställande
Inomhus: Kan kan kommandot Stanna, men jag har inte börjat med att låta honom få stå och vänta ännu.
Utomhus: Även här måste vi få ordning på att gå fint ute först, men de gånger jag övat i koppel fungerar det bra att stanna.
Apport
Har inte börjat öva detta aktivt, men kastar vi iväg en leksak springer han glatt och hämtar den och kommer tillbaka för att få leka mer. Att däremot lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. För det mesta kan vi byta med godis eller en ny leksak.
Hopp över hinder
Sara provade på valpkursen sist att hoppa med Kasper i koppel över ett mycket lågt hinder (kanske 1 dm). Det tyckte båda var jättekul.

I morse tränade vi ensamhet. Sara gick först, sen gick jag upp på övervåningen, sen gick sambon. När huset var tomt (ja, inte riktigt, men det visste inte Kasper) satt han och gnällde fem minuter. Sen blev det allt glesare mellan gnällen, och efter ytterligare två-tre minuter hade de tystnat helt. Jag väntade ytterligare kanske tio minuter innan jag gick ned. Köket var tomt. Han hade gått ned till källaren. Tror han låg och vilade/sov där, för helt tyst var det. Så fort han hörde mig göra en kaffe i köket kom han dock svansandes.
Idag ska vi åka och få andra rabiessprutan, hoppas han inte blir alltför olycklig.

Kasper är femton veckor

Igår fyllde Kasper 15 veckor. Han väger nu 4,8 kg, en ansenlig ökning - när jag vägde honom första gången 22 augusti vägde han 2,8 kg. Två kilo på en och en halv månad, alltså.
Måste berätta lite om Kaspers träning. Vi går ju valpkurs med blandat resultat. Förutsättningarna är inte de bästa: klockan sju på kvällen är det både mörkt och kallt nu. Och sen finns det tre hundar till som intresserar högeligen. Men det är ju liksom meningen.
Hemma, när vi tränar inomhus, är han en lysande stjärna: sitt, ligg, gå på vänster sida med ögonkontakt, följa pinne (s.k. target). Släppa den boll eller leksak han kommer dragande med är han inte så bra på ännu, men det släpper nog snart.
Utomhus i koppel är han en helt annan hund med tre lägen:

• på valpkursen har de mest sett den studsige Kasper, han som är en guttaperkaboll i kubik (antagligen för att han är i den miljön med så mycket intryck);
• sen har vi den tjurige, tvärvägrande Kasper som inte alls vill gå hemifrån (börjar försvinna, kanske är en mognadsfråga);
• till sist den ivrigt nosande, koppeldragande hunden som inte lyssnar på något och inte bryr sig om lockande godis. Detta är något vi måste ta itu med och träna mer på.

När vi däremot tar med honom ut i skogen och låter honom gå lös är han återigen exemplarisk. Vi har tränat en hel del med att gömma oss så han får börja leta, eller att vi byter riktning när han ilat för långt i förväg på stigen. Detta har lärt honom att hålla koll på oss och nu är han sällan mer än fem meter bort, stannar och tittar, vänder tillbaka och kommer glatt som en pil vid inrop för lite godis och kel.
Påhittig är han också. Häromdagen satt jag nere i källaren och han var misstänkt lugn och tyst i köket. Då hade han lyckats hoppa upp och få ned min jacka med hundgodis i högerfickan. När jag kom upp för att kolla på honom var plastpåsen totalt söndersmulad och allt godis uppätet. De båda bajspåsarna i samma ficka var helt dissade.
Han verkar tack och lov inte ha fått några men av plastpåsen, merparten låg kvar på golvet.

Kasper vill lära sig gunga

Precis som Mamma Mu vill Kasper lära sig gunga. Så här gick det till i måndags...


(filmat av husse)

Idag var det underbart soligt och varmt och Kasper, Sara och jag for till skogs. Vi gömde oss, letade godis och busade runt bland stenarna. Kasper blir allt bättre på att uppmärksamma var människorna tar vägen, letar reda på oss och kommer när vi ropar in honom. Äter matte ett blåbär ska minsann Kasper också ha ett.
Efter skogsturen var det skönt att ligga ute och sola.

Kasper mötte massvis med gårdshundar

Idag var det gårdshundsträff på Drottningholm. Häromdagen kändes det inte alls säkert att vi skulle gå, men idag märktes det inte alls att Kasper var sjuk för några dagar sedan. Det var en kanonfin höstdag med sol och värme, så utan att räkna gissar jag att minst 25 gårdshundar dök upp. På Drottningholm finns två grindförsedda öar där man får släppa hundarna lösa. Snart var hela ängen full av fläckiga hundar.

Kasper hade fullt schå att leka med allihop, var kaxig som sjutton, men gav sig med alla tassar i vädret när det var fyra-fem hundar över honom.

Förutom gårdshundarna fanns där säkert tiotalet andra hundar av större modell, bland annat en riktigt söt soft coated wheaten terrier: Ack, så mjuk och go päls...

Sebbe var 8 månader och inte fullvuxen, men betedde sig som en värdig hund jämfört med alla kringzoomande gårdisar.

Gårdisfavoriten var nog 7 månader gamla tiken Tyra. De kanske syns igen på någon annan träff.

Sen sov han gott hemma större delen av eftermiddagen. När han inte busade med att springa bort till grannen, förstås...

Vi hade ingen kamera med oss, men kanske kommer det upp bilder här vad det lider: http://www.bufo.se/gardshund/

Lekt med Axel

Idag var vi och lekte med Axel, 2 år.
Vi gungade gungbräde, sprang på gräsmattan, grävde i sandlådan och plaskade i vattenpölarna.

Barn och hund hade lika kul!
Gick på klipporna gjorde vi också.




När inte Axel åkte vagn fick Kasper prova på den.

Snygg porträttbild av Kasper, 13 veckor.

Nya bilder på lite kryare Kasper

Kasper gillar inte att man klipper hans klor. Men idag kom vi på en fungerande metod: husse sitter bredvid och matar direkt ur leverpastejtuben och distraherar på så sätt den lille så jag kan klippa ifred.

Här sitter gårdshunden och vaktar huset. När han inte gnager på det, förstås, käkar upp grusgången eller bara solar sig.

Nu är han lite piggare, som tur är, och husses stortå smakar smaskens.

Jaga strumpa är också en okej sysselsättning.

Bilder från förra veckan

Det har inte blivit så mycket bilder på Kasper på sista tiden, men här är ett par som togs förra onsdagen.

Den första bilden var jag bara tvungen att ta ... När jag satt på sele och koppel och släppte honom för att ta på mig skorna försvann han. När jag skulle hämta honom för promenaden, var hittar jag honom då? Jo, i sängen... Snacka osugen på att gå ut...

Andra bilden är lite senare, när vi kommit in igen och Kasper lycklig har fått tag i mattes nyckelknippa.

Piggare idag

Skönt att se att Kasper är piggare idag. Nu skuttar han runt igen med Affe Apa och de andra leksakerna. Vi ska nog ta det lite lugnt idag med, men igår sov han ju nästan hela dagen. Helst i min famn medan jag satt framför datorn. Stor skillnad...Ska se om jag senare kan lägga upp någon av de bilder jag tog för ett par dagar sen på honom.

Kommentera i Kaspers blogg

En del har klagat på att man måste vara google-registrerad för att kunna kommentera i bloggen. Jag valde det för att slippa en massa spam och liknande, men har nu tagit bort spärren på prov så det blir enklare för den som vill att skriva en kommentar.
Jag välkomnar alla besökare att skicka en hälsning till Kasper!

Kasper är sjuk

I morse ville Kasper bara gå och lägga sig igen efter morgonkissningen. Ingen mat? Skumt. En stund senare kändes han varm, och jag tog tempen: 39,4 grader. Drog oss till minnes att han varit lite dämpad ända sedan i söndags eller så, och sovit ovanligt mycket.
Jag ringde veterinären och frågade om det kunde hänga ihop med vaccinationen i fredags. Tjejen i receptionen drog på det, men trodde inte det. Jag bokade en tid till vet.besök. vid lunch.
Sen fick jag honom att äta en halv portion majsvälling och han kändes snart lite svalare. Vätskebrist höjer uppenbarligen tempen en del.
Vi kom dit och då visade sig tempen ha sjunkit till 38,9 grader. Normalt på en hund anses vara 38-39 grader, så han var precis på gränsen. Veterinären lyssnade och klämde på magen, och även om magen var lite spänd lät allt bra. De tog ett blodprov som visade på ett normalt totalvärde på de vita blodkropparna, men ett av delvärdena var högt. Minns inte vad det hette, men det var det värdet som brukar gå i höjden vid en infektion. Veterinären trodde det kunde bero på att vaccinationerna i fredags sänkt hans immunförsvar.
De röda blodkropparna var låga, bara 32,7 % där 32 % är lägsta normalvärdet. Det oroade veterinären en del. Det kunde bero på infektionen, annars tyder det på inre blödning (mycket osannolikt) eller någon autoimmun sjukdom. Blir han inte piggare till fredag morgon ska vi kontakta henne igen.
Av misstag analyserade sköterskan för organ också, och alla sådana värden var bra. Denna analys slapp vi betala för.
Han vägde idag 3,5 kg, dvs ett hekto lägre än i fredags.
Ovanpå allt missar vi kvällens valpkurs, för han är verkligen inte i form för en massa spring och andra hundar.
Nu är det bara att hoppas att han är lite piggare imorgon, och att det bara är en infektion det handlar om.
Förresten, höll på att glömma dagens roliga: han har för första gången lite vacklande lyft på höger bakben när han kissar. Har sett det två gånger idag. Tror han att han håller på att bli vuxen?

Kasper är tolv veckor

Idag är Kasper tolv veckor gammal, det vill säga vaccineringsdags: första rabiessprutan + 12-veckorsspruta mot valpsjuka, hepatit och parvo (trippelvaccination) liksom kennelhosta (parainfluensa) . Oj, vad ynklig han var, speciellt vid andra sprutan, gnydde ordentligt. De var lite virriga på Upplands Väsby Veterinärmottagning. Jag hade sagt precis vad jag ville ha gjort i receptionen (2 sprutor + 1 recept), men efter att ha väntat en stund i mottagningsrummet (Kasper höll på att somna) kom de med bara rabiessprutan.
- Men valpvaccinet då?
- Oj då, ska du ha det med...
Åter en stund senare med ny spruta.
- Och så ett recept på kortisontabletter mot eventuella ormbett?
- Oj, då, får gå bort och be vet:en skriva ut ett...
Tillbaka:
- Vad skulle du ha det till?
- Ormbett.
Och så kom receptet till slut en stund senare. Allt funkade ju till slut, men hade det varit en mer akut situation där jag inte varit klar i huvudet, vet jag inte... Men trevliga var de, och jag fick en Hills-reklambag med valpmat med mig hem. Får se, just nu har jag annan mat som han redan är van vid...

Kasper och Simbas lek igår

Kasper och Simba samsas fint ihop.

Ops, fel sida upp...

Ser värre ut än det är.

Kasper har börjat valpkurs

Ända sedan i fredags har jag nu sovit uppe och det har gått bra. Vid något tillfälle har han gnällt. Då har jag gått ned och tagit ut honom, sedan lagt honom i sin bädd igen och gått upp och lagt mig. Strålande! Hoppas det fortsätter så. Sängen står kvar fortfarande, utifall att, men vi tar nog bort den till helgen om allt fortsätter att gå lika bra.

Igår började vi så på valpkurs i Gottröra. Handledaren körde med klicker, vilket passade mig utmärkt. Vi var bara 4 ekipage, varav en sheltie på 1 år som hade fått diagnosen höftledsdysplasi. Vår nya hundkompis Enzo, som vi träffade i fredags, har ju opererat båda sina bakben (frisk nu, tack och lov) så shelties verkar lite otursförföljda. Sen var där en Rhodesian Ridgeback som jag visst lockat dit via Hundar för Alla, han var en dag yngre än Kasper. De båda yngsta hundarna var representerade med gruppens största resp minsta hundar. Den fjärde hunden var en (dvärg-?)schnauzer på 4 månader.

Vi fick träna kontakt, att komma in och gå bakom och sätta sig på vänster sida, samt kontakt med backning så hunden följer med - nästa steg där är att man själv vänder sig åt höger och därmed automatiskt får hunden på sin vänstra sida. I hemläxa har vi utöver dessa moment även att träna på target.

Det gick riktigt bra att träna efter den inledande stundens iver över andra hundar, förutom de sista fem minuterna när han verkligen hade fått nog och var trött. Sen sov han som en stock i bilen och hemma.

Igår innan på dagen träffade han dessutom storpudeln Freja, 5 år, som mycket lugnt och stoiskt stod ut med Kaspers ivriga påhopp. Det var knappt han nådde upp till hennes rygg ståendes på bakbenen. Så nu har vi massor av hunderfarenheter att bygga vidare på.

Kasper och konsten att gräva inomhus

Har fått backa på det där med att sova uppe som vanligt. Flera nätter nu har det varit täta kissbehov med trött matte till följd. I natt fick vi dock sova från 2 till halv 7.

Kasper vill gärna gräva ned sina värdefulla ben. Men gräva inomhus? Tja, man kan ju alltid förstöra sin fina säng (har med nöd räddat den underliggande kudden från att bli sliten i tusentals fragment). Eller varför inte gräva upp den nya liggpläden i kökshörnan, så att den istället för att ligga snyggt fyrdubbelt hopvikt ligger i en trasslig sörja med benet underst?

Igår haglade det och regnet vräkte ned just när Sara och Kasper skulle ut och kissa. Trots regnjacka vägrade han. Så snart det slutat regna gick de ut igen, och nu var det mycket trevligare att göra sina behov...

Hur har det gått med nätterna?

Jag valde ju att börja med att ha Kasper i sin säng i köket, med kompostgaller runt. Jag ställde upp en extrasäng och sov bredvid. Den första veckan gick vi ut 1-2 gånger per natt. Sen var det 3-4 nätter med en nattkissning per natt. Den sista tiden har han somnat hos oss i tevesoffan på kvällen, sen har jag burit upp honom för kvällskissning kanske vid halv elva eller så, därefter lagt honom i sin kökssäng. Sen har vi sovit hela nätterna fram till sex-halv sju. Så inatt, efter två veckor, bestämde jag mig för att testa att sova i min vanliga säng, men lät extrasängen stå kvar nere i köket. Hörde honom vid halv sju, då jag gick ned och tog ut honom för kissning. Sen frukost, därefter tillbaka till sängen. Egentligen var han superpigg och ville busa, men jag tyckte vi kunde sova lite längre på söndag morgonen. Nu sov jag bredvid honom i extrasängen, och han kom till ro efter att ha försökt gräva ned sitt tuggben i bädden en stund. Klockan åtta vaknade han igen, och vi gick ut och bajsade och sen på morgonpromenad i regnvått gräs.
Helt ok, jag kör nu vidare så en natt eller två. Sen kan man kanske plocka undan extrasängen och få ett ganska normalt kök igen...

Ser jag verkligen cool ut?

Matte säger att jag ska ha den här när det är kallt. Visserligen har jag frusit så jag skakat ibland när gräset varit vitt på morgonen, men den här? Va? Är jag verkligen lika cool som matte säger?
Storlek 25 utan att använda gummisnoddarna för bakbenen fungerade till slut bra. Med gummisnoddar runt bakbenen gick han stelt som en gammal gubbe.
Fodrad inuti och regnjacka utanpå - det jag saknar är reflexer (ska försöka hitta någon klisterdekal) och en ring för kopplet. Det går inte att använda selen under, det blir helkonstigt med kopplet bak vid svansen, utan man måste använda halsband. Svindyr var den (439 kr), men man vill ju inte dra in en valp i för många affärer när den nu trots allt passade i storleken.

Kasper tar sig ett dopp

Kasper gillar att komma ut i naturen. Igår var vi i skogen och jag bjöd honom ett blåbär. Helt ointressant. Däremot hästskiten på grusvägen - mums!

Idag var det fint väder och Saras sista sommarlovsdag, så vi tog en tur till Skavlöten vid Rönningensjön i Täby. Vattnet var inte alls läskigt, men alla flytande tallkottar måste ju räddas! Rätt var det var kom han så djupt ut att han doppade hela sig utom huvudet. Ynklig och frusen fick han torkas av Sara. Sen sov han ett tag i den röda väskan medan vi fikade, läste bok och njöt av den fina dagen.

Ingen rädder för vargen här

Ingen rädder för vargen här...
Trots att Kasper bara bott här ett par dagar leker han redan hur modigt som helst med grannhunden Simba.

Men ibland måste man ju vila också. Kasper blir trött fort.

Han är ganska rumsren, hittills har vi statistik med bara 2 kissningar och 2 bajsningar inomhus. Alla tillfällena är våra missar, som inte varit uppmärksamma nog på hans signaler.

Visst är han ett charmtroll där han gnager på sin morot?

Idag har han träffat en tvåårig pojke och det gick visst riktigt bra. De lekte fint med varandra, inte för vildsint.

Kaspers första dag hemma

Kasper orkar vara vaken kanske en timme i sträck. När han börjar bli för bitig och jobbig sätter vi honom i sängen inanför kompostgaller, och han kommer till ro.
Har klickat in honom och med hjälp av pyttesmå hemgjorda köttbullar (ugnstorkad köttfärs) får jag honom nu enkelt att komma när jag ropar på honom. Har börjat träna kontakt. När han är still och tittar på mig klickar jag och ger en pyttebit.
Vi badade Kasper för första gången. Först var det ok att stå med tassarna i ett par cm vatten i badkaret, men när han fick vatten på kroppen blev det lite läskigt. Ynklig stod han vid kanten medan jag snabbt schamponerade och Sara höll i. Att torkas med en sån där absorberande handduk efteråt var superskönt.
På eftermiddagen fick han träffa grannhunden Simba för första gången. Simba är ungefär så stor som Kasper kommer att bli, en blandning mellan västgötaspets och pudel. Kasper var lite orolig först och fick sitta på gräset i min famn. När han själv kände för det fick han hoppa ner och nosa lite närmare. Simba var kopplad först, men när de verkade acceptera varandra utan problem kopplade hans matte loss honom och de fick leka en stund på gräsmattan. Kasper blev modigare och var snart inte alls rädd att ta för sig. Tror att de kommer att bli bra lekkamrater som kommer att ha kul med varandra framöver.
Igår kväll var Kasper en gosis framför teven, låg och sov i min famn närmare två timmar. Sen ville jag väcka honom och ge mat och kvällskiss, och då var han otroligt sprallig och lekfull. Det var svårt att få honom att varva ned för att kissa ute, han ville bara bita i byxben och leka. Till sist hämtade jag halsbad och koppel, och efter att ha kämpat i det en stund (inte direkt koppelvan än) lugnande han ner sig när han insåg att han inte kom loss. Kissade vid elvatiden, kanske.
Sen sov han lugnt. Jag låg åter på den tillfälliga sängen i köket, och vaknade själv för att jag behövde kissa vid halv fyra. När jag kom tillbaka hade Kasper vaknat och jag tog ut honom. Han bajsade, men den här gången hade jag påse med mig och slapp leta i ficklampans sken. Långt nattlinne är väldigt roligt att bita i för en liten valp. Han hade lite svårt att komma till ro efteråt och gnällde säkert en kvart innan han kopplade av och somnade igen.
Efter nattpausen sov vi båda till klockan sju. Kissning, frukost (han äter kanske hälften av vad uppfödaren rekommenderat, men får ju dessutom lite tillskott när vi tränar) och sen lekte vi lite med ett stort mjukisdjur inne, gamla Karl Oskar Sunesson, som jag fick på skoj av några kompisar för trettio år sen. Om det mjukisdjuret hade levat, hade han varit död nu, så som Kasper tagit hand om honom. Kasper hade stor energi kvar, så jag tog ut honom för lite klickerträning med en köttbulle i minst tio bitar. Han är väldigt uppmärksam när han ser klickern i handen och kommer direkt när jag ropar. Om jag byter och försöker vänta ut honom tills han tar kontakt blir han fundersam en stund, hoppar mot handen och fattar inte vad som sker. Men när han lugnat ner sig och tittar upp, får klicket och belöningen så fattar han igen. Känns jättekul att det går så bra alla redan.
Vaggsång när han ska komma till ro fungerar lysande. Sjunger ju hellre än bra, men Vyssan lull fungerar lika bra på Kasper som det gjorde på Sara när hon var liten. Det är nog den lugna rösten som gör att han kan koppla av. Det tänker jag definitivt fortsätta med så länge det funkar.
Nu dags att jobba en stund tills han vaknar.

Kasper reser hem

Den 18 augusti, exakt samma dag som när vi flyttade in i huset i Vallentuna för fyra år sen, reste Kasper hem från Växjö till Vallentuna. Det var en lång resa, men den gick riktigt bra.

Vi rastade på de ställen vi planerat plus ett extraställe. Han kissade som på befallning, och fick långlunchlek i en kompis trädgård i Jönköpingstrakten.

Inatt har jag sovit bredvid honom i köket. Förutom att vi gick på bajsjakt vid halv 12 med ficklampa (trodde inte han skulle bajsa då, så hade inte med nån påse) och han nosade rätt på bajset åt mig (duktig Kasper! :D) så var vi ute en snabbis vid tre-tiden och sen vid sex. Inte så illa, men jag var trött ändå i morse av allt.

Idag har jag börjat klicka in honom och han visar tydliga köttbullstalanger ;). Annars är han väldigt kampig, men jag ser det mest som ett trötthetstecken. När han blir för jobbig har jag lagt honom bakom galler och då har han snart somnat.

Har nu köpt en badkarsmatta så han kan få bli lite ren. Uppfödaren tyckte vi skulle tvätta honom igår, men jag tyckte det var överkurs efter den långa resan. Annars äter och bajsar han, vilket jag tolkar som att han kommit lite till ro här.

Nedräkning inför hämtning

Nu är det bara två dagar kvar. I morgon åker vi ned till Småland och övernattar hos släkten. Lördag morgon hämtar vi Kasper hos uppfödaren. Oj, vad spännande det blir.

Valparna veterinärbesiktigades igår och alla befanns må prima. Kasper var den som tjöt mest vid chipningen, men nu har han ID och allt.

Enligt uppfödaren är Kasper den som vill kampa, medan två av de andra herrarna redan lyckas klättra över kompostgallren. Och jag som just bunkrat upp mig på sådana i tron att då får man lite lugn och ro. Hoppas han inte lär sig av dem...

Okej, dags för en packlista till hemfärden:

• 9000 kr (har redan betalat 1000 kr i handpenning)


• halsband och koppel


• bajspåsar


• vatten + skål


• tidningar + handdukar


• lite hundmat + majsvälling


• kanske väskan ifall han gillar att ligga i den, man kan alltid testa


• kameran

Någon som kommer på något mer? Skriv gärna ett inlägg.

Uppfödaren skickade denna bild men försäkrar att Kasper inte har grävt hela hålet själv.

Kasper är registrerad

Nu finns Kasper i Svenska Kennelklubbens databas.

Senaste nytt från uppfödaren: de har börjat klättra i trapporna. För bara några veckor sedan, när vi var nere och tittade på dem, kunde de nätt och jämnt gå en meter eller två, innan de blev trötta och lade sig ned igen. Snacka att det går snabbt!

Systern Biancas lilla ägare, uppfödarens treåriga dotter, hittade till sin förtjusning samma fleecetyg som Kasper har i sin filt hos uppfödaren. Så nu har Bianca och Kasper likadana filtar.

Några inköp samt nya bilder på Kasper

Efter att ha varit i Paris ett par veckor börjar det närma sig hämtning av valp. Bara en och en halv vecka kvar...

Jag har handlat några saker, fast det känns lite svårt innan man har valpen på plats. Men ett litet mjukt halsband, en något större sele och matchande koppel hittade vi i Paris, liksom någon leksak. Där hittade vi också en urfin plåtlåda att ha något kilo hundmat i, den gör sig redan fint i köket.




Nu har vi också köpt lite material till ett par hundbäddar. Var först och hämtade två banankartonger på Konsum, sen botaniserade vi kuddar och fleeceplädar på Rusta. Därpå hittade vi plastfrotté, sån man har till barnsängar, på Coop Forum. Detta har nu dottern gjort ett par fina, lättskötta, bäddar av.


Sedan tidigare finns en matskål jag fått av min mamma, ska se om jag kan hitta en finare och en vattenskål. Vi har redan tidigare köpt en vattenskål för resor, en väska, ett par förpackningar bajspåsar, en handduk att torka av tassar och hund med.

Vad saknas nu? En borste/gummikarda. Mer?

Nu har valparna fått komma ut hos uppfödaren, de verkar tycka det är mycket spännande. Han är cirka 6 veckor på bilderna.


Visst har Kasper blivit söt? Inte ens sambon tycker han ser ut som en mördarsnigel i ansiktet längre, något han retades med tidigare.