Kaspers ölshow

Idag åkte vi på utflykt österut på förmiddagen. Längs många slingrande småvägar i ett böljande landskap nådde vi Noyers, som enligt Lonely Planet skulle vara något extra. Tja, det var en liten medeltida stad, med en mur runt, som delvis var intakt. Många hus var charmigt sneda i korsvirkesstil. Men särskilt utmärkande, nja, jag vet inte. Hur många medeltida småstäder finns det inte i Europa? Det där var väl amerikaners sätt att se på pittoreskhet. Trevligt var det i alla fall. Vi fortsatte sedan norrut till Torrennes, en stad vi cyklat igenom det berömda året 2002. Den gången såg vi inget av stan, så nu gick vi en runda, och fick än en gång veta att Kasper är en mignon. Vi besökte Fosse Dianne, ett märkligt ställe som byggts över en naturlig källa. Den är 61 meter djup och omgiven av en vid rund lavoir (än en gång; detta är tydligen lavoirernas resa) på några hundra meter i omkrets. Vattnet i källans mitt lyste märkligt grönaktigt av alger.
Vi åt kebablunch, och jag fick en så stor kebabtallrik att det även räckte lite åt Kasper.
Klockan två skulle vi möta Sara och Simon på stationen i Auxerre, så vi hann med ett kort stopp i Chablis, ännu en cykelstad från 2002. Där fikade vi och kände igen oss lite, men såg inte hotellet där vi bott tidigare. Däremot åkte det förbi en karaktäristisk vintraktor, de ser så söta ut med sin höga frigång.
Tåget från Paris kom in i tid och vi lastade in ryggsäckarna i bilen och åkte till E. Leclerc för att helghandla. Hemkomna till huset fick ungdomarna plocka körsbär till efterrätt. Jag hade tänkt tillaga köttfärssås, men köttfärsen var så fast och ihopsittande att intensiva delningsförsök med stekspaden bara resulterade i klumpigt formade köttbullar. Så det serverades Auxerriska köttbullar i tomatsås. Gott, det med.
Jag tog Kasper och ungdomarna på en byrundpromenad, och senare på kvällen åkte vi till Druyes för att titta på firandet av St Jean med brasa. De hade ett par mat- och öltält uppsatta, men i övrigt var det rätt händelselöst. Jag körde och drack därför bara ett glas öl. Det blev Kasper så intresserad av att han hoppade som en galning för att komma åt det. Vet inte om han var törstig eller om ölet luktade gott. Jag sänkte ölglaset så han kunde nosa och då stod han riktigt länge som en cirkusprins och luktade på ölet (och försökte sticka ner tungan…). Flera fransmän tittade fascinerat på detta skådespel, som var bra mycket intressantare än det övriga som pågick. Sara och Simon gick på promenad i mörket. Elden tändes och brann ner ganska raskt. När vi började bli färdiga för hemåkning syntes ungdomarna fortfarande inte till. Vi fick stå och vänta ganska länge, och hann bli lite oroliga för var som kunde ha hänt i det franska beckmörkret innan de kom gåendes till slut. Kvällens behållning va Kaspers ölshow.